Söndag på Ulvåsa

Jaha, så har då Pär åkt till Kiel. Han kommer tillbaka nästa fredag, om tio dagar alltså. Nu får jag och Fredrik roa oss så gott det går här. Pär var inte så glad över att åka iväg. Han har varit ganska tjurig i två dagar faktiskt. Men jag kan ju förstå honom. Inte roligt att behöva åka härifrån just när det är som bäst här.

Tänk om man kunde ta det bästa från varje ställe man varit på och sen sätta ihop det till en riktig drömplats. Vilket ställe det skulle bli, vacker natur, många sjöar, mycket berg, varma hav, fin snö, spännande omgivningar, spännande och mycket trevliga människor, varmt och gott nästan året runt. Nja, det är ju lite svårt att få ihop allt det på en och samma plats om man bara får välja på de ställen jag hittills har bott på. Men det är klart, det viktigaste av allt, mycket trevliga människor, har det inte funnits någon brist på på något av ställena. Tur det, för annars hade det inte spelat så stor roll hur perfekta omgivningarna än hade varit om man inte hade haft goa vänner omkring sig.

Fredrik körde Pär till tåget i Åmål medans jag satte i vårt alldeles för varma tv-rum och hejade fram de svenska damerna till en semifinalplats i VM.

Efter matchen märkte jag att vi återigen fått besök i trädgården av några av Jans får. Men denna gången hittade de tillbaka in i hagen själva tror jag. Det är inte så kul att se när ett ensamt lamm springer på insidan av stängslet och bäar när mamma och syskonet springer på utsidan och undrar hur de ska komma tillbaka in i hagen.

Efter att fåren nog kommit på plats igen så fick jag ett väldigt konstigt infall. Nämligen att baka wienerbröd. Ja, ni som känner mig vet att jag inte är någon hejare i köket precis. så varför i hela friden ge sig på wienerbröd då?

Jo, min farmor bakade ofta något slags förenklade wienerbröd med en god mandelfyllning. Jag har också bakat dessa några gånger och brukar lyckas något sådär iallafall.  Sagt och gjort, jag tog på mig förklädet och skulle bara ta fram receptet. Men nej, receptet ligger på en båt någonstans mellan USA och Europa just nu. Hmm, jag var ju inställd på att baka dessa bröd men eftersom det nog var över tio år sedan jag bakade de sist så fanns det ingen chans för mig att komma ihåg receptet. Så det blev att leta på internet. Och där fanns förstås många recept. Men inget av dem var den enkla varianten utan alla utgick från att man gjorde sin egen smördeg. Jaha, det var bara att ställa sig och baka smördeg. Någon gång ska ju vara den första. Jag har bara handskats med smördeg på rulle som man köpt i affären tidigare:) Det blev ett väldigt kavlande och vikande, men till slut blev det iallafall en deg att göra wienerbröd av. Sen var det ju det här med fyllningen också. Jag vet att det var en kladdig röra med skållad mandel. Sen hade jag för mig att det även var sirap, mjöl, smör och socker i degen. Så jag letade upp ett sådant recept och tyckte mig känna igen tillvägagångsättet. Jag gjorde fyllningen och precis när jag skulle lägga på den på mina utskurna bröd så kom jag på varför jag kände igen receptet på fyllningen. Det var ju inte alls till wienerbröden jag använt det utan till en väldigt god toscablåbärspaj som min farmor lärde mig baka en gång i tiden. Jaja, nu hade jag ju mandelsmeten färdig så det var bara att klicka ut den på snittarna, vika ihop, låta jäsa och schwisch in i ugnen. Och kan man tänka sig. Resultatet blev ganska ok. Riktigt goda var de, iallafall som helt nybakade. Ska bli spännande att se receptet när det kommer till Kiel och se hur det egentligen skulle vara.

Sen var det förstås fotboll som gällde igen. Men nu var tv-rummet ännu varmare och Fredrik stod inte ut med att sitta där och titta. Så då tog jag resolut och bar digitalboxen till gästrummet. Vi har en tv där som vi inte använder. Eftersom vi bara har en box så kan vi bara använda en tv i taget. Men nu så skulle den användas alltså. Tur att vår parabolsladd är så lång så att den räckte ända in till gästrummet. Sen var det ju bara att koppla ihop det, eller hur? Men nej, eftersom jag tänkte att vi skulle skippa hela ljudanläggningen vi annars brukar ha kopplat till tv:n så behövdes ju ljudet bara kopplas ihop med tv:n. Men det gick förstås inte. Bild men inget ljud. Så går det när man försöker koppla ihop en kinesisk tv med ett svenskt tv-system. Då kom jag ihåg att det var precis likadant i Kina när vi skulle använda vår Schweiziska tv, bild men inget ljud. Så det blev till att bära upp vårt lilla ljudsystem som vi hade nere i vardagsrummet, det stora med fem högtalare plus bas och massa långa kablar vägrade jag flytta. Tror inte Pär blivit så glad heller nu när han just dolt alla kablar i fina kabellister. Men med den lilla ljudanläggningen så fungerade det utmärk. Så nu finns det både ljud och bild igen. Och man kan titta på en hel fotbollsmatch utan att svimma av värmeslag. Och tur var väl det med tanke på hur lång matchen mellan Brasilien och USA blev. Men det är ju inte helt optimalt att behöva ligga i gästsängarna för att titta på tv. Snart måste vi ta tag i den lilla byggmissen som gör att det alltid är blir en bastu i tv-rummet så fort solen tittar fram.

Jag måste ju också berätta att jag hoppade högt när vi satt och åt kvällsmat ikväll, jag och Fredrik. Och Fredrik hann bara titta lite konstigt på mig innan han också hoppade högt. Det var nämligen så att plötsligt när vi sitter och äter så känner jag något mjukt som stryker sig mot mina bara ben. Gissa om jag blev rädd. Och direkt efter så känner Fredrik samma sak och blir lika rädd som jag. Men då tittar Ronald Greger fram under bordet och undrar varför ingen klappar honom när han nu kommit på besök. Oj oj, vilken lättnad att se att det bara var grannkatten. Jag vet inte riktigt vad det annars skulle kunna vara, det är ju inget vilddjur som går in i ett hus och stryker sig mot en människas ben precis. Men det var inte helt enkelt att hinna tänka rationellt just i den stunden. När vi klappat på honom en stund var han nöjd och fortsatte sin promenad i byn. Kattens ägare befinner sig just nu i Paris och tillbringade gårdagen tillsammans med Erika, så jag kan ju kosta på mig att klappa lite på den när den så snällt ber om det:)

Nu är det hög tid att sova.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie