Marie Leander

Igår var det underbart väder och jag passade på att ta kameran med mig ut i parken för att fotografera lite. Parken är ju förstås den samma som förra året så bilderna är väl ganska snarlika från de som jag la här för ca ett år sedan. Men det får man ta. Det är ju så vackert i parken just nu.

Här kommer ett litet urval av alla bilder jag tog.

Jag tyckte det var dags att lämna parken när en hel förskolegrupp med massor av glada barn kom dit :) Efter parken blev det en sväng ner till Förde.  Som vanligt var där många som strosade längs vattnet och en och annan löpare som hastade förbi.

Jag gick också förbi tennisklubben där näten nu är nedtagna. Det blev inte många timmar där för mig denna utomhussäsong. Jag som sett fram emot att spela en massa tennis. Får hoppas på att min nya läkare som jag gick till idag kan komma med några smarta ideer så att jag snart kan spela igen. Det var min massör som skickade mig till honom. Jag har gjort alla mina ordinerade omgångar med massören men han är inte nöjd över resultatet. Detta är inte normalt var beskedet jag fick av honom senaste gången jag var där. Idag blev det således både röntgen och akupunktur hos den nya läkaren. Det är bara att hoppas.

Sen kanske jag ska erkänna att jag inte alls har julpyntat. Det är i Bordershopen i Puttgarden som dessa tjusiga ölgranar står uppställd. Jag var där för första gången i söndags. Där fanns en del att välja på kan man lugnt påstå. Undrar om de använder ölen till någon kommande personalfest? För sälja den kan de ju inte göra efter att ha brutit förpackningen vad jag förstår.

I kväll kommer Pär hem och i morgon kväll ska vi kolla handboll i Sparkasse arena. Får hoppas att THW sköter sig bättre  i returmötet mot Celje än vad de gjorde på bortaplan.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Idag åkte Pär till NordIrland och jag och katten blev ensamma igen. Vad skulle man då fördriva denna söndagen med tänkte jag. Efter en stunds funderande så kom jag på den lysande idén att jag skulle julpynta lite. Jag brukar alltid vara ute i sista minuten annars så nu tänkte jag att jag skulle vara ute i riktigt god tid i år. Det blev en julgran.

Det tog en stund att få till den och kanske blev den i största laget. Men jag är ändå ganska nöjd med slutresultatet. Vad tycker ni? Kanske ska plocka bort midsommarstången som står uppe på hyllan, får ta en funderare på det.

Nej, nu är klockan mycket och jag måste vara pigg och alert i morgon bitti då jag har tyskalektion igen.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/ Marie

Vad har hänt med vår katt medan vi varit borta? Hon busar! Det brukar hon göra väldigt sparsamt annars. Men efter att vi kommit hem från Bordeaux så har hon blivit mycket gosigare, mycket busigare och mycket modigare. Nu kan hon faktiskt tänka sig att vara ute en liten stund utan att gömma sig under hyresvärdens minibuss. Ett stort framsteg.

En annan sak hon börjat med är att jaga muspekaren på datorskärmen. Förut har hon bara suttit på skrivbordet, helst på tangentbordet när jag försökt att fått något gjort. Men nu plötsligt har hon börjat intressera sig vad som händer på skärmen. Inte helt lätt att få något vettigt gjort när man har en stor svart katt som försöker hjälpa till.

Att hon alltid vill göra mig sällskap när jag är på toa är ingen nyhet. Men nu plötsligt har hon börjat med att hoppa upp och sätta sig i handfatet. Där sitter hon medan hon väntar på mig. Sätter jag på kranen så dricker hon. Det verkar nästan blivit en tvångshandling från hennes sida. Rinner det vatten från kranen så måste man dricka, punkt slut.

Ja, det är inte lätta att vara en katt med en massa överskottsenergi. Får hoppas att hennes mod att vara ute håller i sig så att hon  får göra sig av med lite energi där.

På tal om något helt annat. Måste bara få visa min poäng jag fick på ett ord i Wordfeud igår.

Jag erbjöd tjejen jag spelar med att vi skulle börja om, men hon vill fortsätta. Jag känner henne inte men vi har spelat mot varandra i säkert sex månader. Hon har nog lite plus på mig, men det är väldigt kul att spela mot henne för vanligtvis är vi ganska jämna. Någon gång vinner jag stort och någon gång vinner hon stort, men oftast så är det ”uddamålsseger” för någon av oss. Men denna omgång tycker jag lutar åt mitt håll, eller vad tror ni? Måste ju erkänna att det bara var tur att det var min tur att börja när ett sådant spelbord kom upp.

Idag har jag haft tyskalektion, sen bjöd Patrik mig på hemlagat igen. Vilken lyx, han ringer och säger att maten strax är färdig, jag cyklar dit, käkar supergod lunch, dricker en kaffe och cyklar hem igen riktigt mätt i magen. Och idag kommer jag vara väldigt social då det även står fika med Katja på schemat i eftermiddag. Min tyskalärare är ryss, Patrik är svensk och Katja är tysk, så det är lite blandning på nationaliteterna här :)

Nu har vi väl äntligen bestämt var vi ska tillbringa julen. Vi har velat fram och tillbaka så länge, men tills slut så bestämde vi oss för den slappaste och billigaste lösningen. Nämligen att fira både jul och nyår i Svarttjärn. Det uppskattas nog av Pisen skulle jag tro. Hon trivs på Ulvåsa.  Men det blir nog till att köra hela vägen eftersom djurhytterna på Stena såklart är fullbokade vid det är laget.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Måndag morgon promenerade vi bort till cykeluthyrningsstället igen och hoppades på att våra koder gällde fortfarande, vi hade ju 15 minuter kvar på våra 24 timmar. Jodå, det gick bra, vi  knappade bara in koden så kunde vi lösgöra en varsin cykel. Vi cyklade bort till järnvägsstationen och lämnade cyklarna där, förhoppningsvis inom ramen av våra 24 timmar. Sen hämtade vi ut vårt fordon för dagen. En Renault Megan.

Målet för dagen var att köra ut till Arcachon på västkusten. Bilresan dit gick smidigt och när vi kom till Arcachon var där helt dött. Dels är det lågsäsong dels måndag och dessutom lunchstängt överallt. I stort sett folktomt. Men jag kan tänka mig hur packat med folk det är här på sommaren.

 

 

När vi kände oss klara med Arcanchon så bestämde vi oss för att köra runt bukten och ta oss ut till ”riktiga” kusten norr om Bassain d’Arcanchon.

Vi hamnade i Lacanau Ocean. Vd det gäller folkliv så vara det nästan lika dött som i Arcanchon. Men något som inte var stilla var havet. Vågorna var höga och många och några tappra surfare var ute och försökte träffa den perfekta vågen.

Men plötsligt händer det, en surfare lyckas hitta vågen och får surfa flera meter. Detta var nog en av två lyckade försök vi såg på de 20 minuterna vi var nere vid havet tror jag. Det andra finns på ett litet filmklipp nedanför fotot. Dessa människor måste vara utrustade med ett stort tålamod. Men känslan när man lyckas kanske är värt all väntan. Troligtvis. Man får verkligen hoppas att de har god koll på varandra där de far omkring i havet. Det måste ju hända mer än en gång att man gör sig illa när man blir omkullslagen av dessa vågor.

Här kommer klippet. Ni får titta noga för att få syn på surfaren, det är inte länge som han finns i bild :)

Några få andra var också nere på stranden. Bland annat denna vovven. Stackaren, hans husse slängde ut en pinne som hunden sprang efter. Just då kom en jättevåg och hunden blev översköljd av vatten och pinnen försvann. Men är man plikttrogen så är man. Hunden stannade kvar länge i vattnet och letade desperat efter pinnen. Under tiden kom det flera nya vågor över honom och gjorde inte jobbet lättare precis. Men till slut förbarmade sig husse över hunden och ropade tillbaka honom.

Vi körde på lite mindre vägar tillbaka till Bordeaux. Det kändes att man var i Frankrike. Man skulle lika gärna ha varit i de små franska byarna runt Geneve.

När vi inte var så långt ifrån Bordeaux så kom vi till ett jättestort Vinery. Kul tyckte vi och körde dit och vill förstås gå in och kolla läget. Men tji fick vi, det var ju måndag!! Hur kan man vara så dum så man tror att ett sånt här ställe är öppet på en måndag? Nåja, kanske vi kommer till Bordeaux någon mer gång, Då får vi se till att undvika att vara där en måndag.

Når vi närmade oss Bordeux så fick vi känna av den franska rusningstrafiken kombinerad med vägarbete. en inte helt lyckad kombination. Men fram kom vi till slut. Och när vi lämnat tillbaka bilen tog vi spårvagnen tillbaka in till centrum. Vi bestämde oss för att äta på Restaurant L’entrecote som är en en kopia på min favoritrestaurang i Geneve, Le Relais de l’entrecote . Vi kom dit tio minuter innan sju, de hade inte öppnat ännu men det var redan en lång kö utanför. Vi ställde oss i kön i tron att de öppnade kl 7. Men vi fick vänta tills kvart över innan de slog upp portarna. Vid det laget var kön väldigt lång och vi hade fått se nästan hela personalstyrkan komma ut ett antal gånger och röka under den tiden vi väntade. Helt otroligt, jag tror jag såg samma person komma ut tre gånger för att röka under de 25 minuterna vi väntade.

Måste säga att jag är imponerad av hur de klarar av att servera alla gäster så snabbt. Restaurangen bestod av fyra våningar och alla bord blev upptagna när de betat av hela kön. Ändå så dröjer det inte många minuter innan maten står på bordet. Men det underlättar väl att det enda man kan välja är hur köttet ska vara stekt och vad man vill dricka. Och vill man dricka vin så fanns det heller inget val, det var bara en sort som gällde.

Ja, som sagt, detta är en kopia av Le Relais de L’entrecote som finns i Geneve och Paris. Det var helt ok här, men originalet vinner ändå stort. Men så kostar det ungefär dubbelt så mycket i Geneve, så man kanske inte ska begära för mycket. Och vill man äta på ett lugnt och mysigt ställe där man kan sitta och njuta länge är detta helt fel ställe. Det är lite mer av löpandebandprincipen här.

Mätta och nöjda traskade vi sen igenom stan för att ta oss tillbaka till hotellet. 

 På tisdag var det frukost på hotellet som gällde, sen en bussresa till flygplatsen. Resan hem gick helt enligt planerna. När vi kom hem så möttes vi av vår kattvakt som var lite orolig eftersom Pisen varit borta i flera timmar efter det att hon släppt ut henne i deras trädgård. Hon hade varit ute flera gånger under helgen men alltid hållit sig innanför stängslet. Men nu var hon alltså borta och hyresvärden var ganska orolig. Men jag kände ingen större oro. Jag var ganska säker på att hon skulle dyka upp snart. Vi gick ut i trädgården och jag ropade på henne några gånger. Ingen katt syntes till, vi stod och pratade och efter en stund så hörde jag ljud som kom från stängslet som är mot parken. Mycket riktigt, där kom Pisen. Wow, hon hade alltså tagit mod till sig och lämnat trädgården. Det är riktigt stort måste jag säga. Hur som helt, Pisen visade med allt tydlighet att hon var glad över att se mig igen, resten av kvällen höll hon sig nära oss hela tiden och sen sov hon på min kudde. Hon gör det ibland, men hon brukar gå därifrån efter en stund och lägga sig någon annan stans. Men inte i natt, det slutade med att jag fick hämta en egen kudde :) Usch, man får allt lite dåligt samvete över att ha lämnat henne i fyra dagar när hon visar så tydligt att vi är efterlängtade. Men jag är helt säker på att hon har fått massor av sällskap av vår kattvakt, så det har nog inte gått någon större nöd på henne.

Ja, det var Bordeauxresan det. Vi är väldigt nöjda med vår resa. Riktigt bra att åka dit och träffa Fredrik och få se lite av hans omgivning och även träffa kompisen Bastien igen. De verkar ha det bra tillsammans. Får nu bara hoppas att Fredrik snart hittar ett nytt jobb. Han sa ju upp sig från sitt förra eftersom det var ganska omöjliga arbetsförhållande där. Tydligen så är det väldigt sällsynt att någon stannar mer än en månad för den arbetsgivaren. Så nu söker Fredrik alltså jobb för fullt. Får hoppas att det löser sig snart. Stannar Fredrik i området ett tag så blir det nog fler resor dit.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

 

I går söndag så gav vi oss ut vid tiotiden och letade upp en av alla cykelställ där man kan hyra cyklar. Att cykla runt och upptäcka en stad är väldigt bra. Och det här systemet med uthyrningsplatser för en billig peng börjar dyka upp i väldigt många städer nu. Fantastiskt bra. Att hyra en cykel i 24 timmar kostade 1 euro. Så totalkostnaden för tre cyklar blev alltså 3 euro. Men för att få hyra dem så reserverades en deposition på kreditkortet för varje cykel på 200 euro, totalt alltså 600 euro. Får verkligen hoppas att allt blir rätt och de inte får för sig att ta den depositionen från kontot, i så fall blir det plötsligt väldigt dyra hyrcyklar :)

Vi cyklade ner till floden La Goronne och hamnade mitt i en löpartävling.

 Efter att ha cyklat norrut en bit så vände vi och cyklade söderut istället. Vi tog oss bort till en annan bro som ledde oss till järnvägsstationen där vi ville kolla in biluthyrningen.

Efter att ha kollat in vart biluthyrningen låg så slog vi oss ner på en uteservering och åt lunch. Tänk att kunna sitta ute i november och käka. Visserligen var det lite kyligt när solen försvann, men så fort den tittade fram så värmde den gott.

 Med både lunch och kaffe i magen så cyklade vi tillbaka mot hotellet. Cyklarna ställde vi tillbaka där vi tagit dem. Sen blev det några timmars slapp för mig och Fredrik. Pär jobbade som vanligt.

När det var dags för middag så promenerade vi bort till en raclettrestaurang som vi gått förbi dagen innan.

Där serverades racletten på riktigt vis, inte på det fuskvis som vi kör med hemma. Problemet med detta är bara att man äter väldigt mycket mer ost än man gör när man smälter bitarna själv i små järn. Men det är ju så gott och som tur är så är det ju inte så ofta man äter raclett på det viset. 

Med massor av ost i magen gick vi bort till en sportsbar där vi sjönk ner i varsin fåtölj och tittade på PSG mot Montpiller. Men utan Zlatan på plan är det inte riktigt lika intressant som när vår svenska superstar är med och leker. Men det var ganska slappt och gott att sitta nersjunken i en go stol med en drink i handen och slötitta på fotboll.

Innan matchen var helt slut så gick vi tillbaka till hotellet och tog kväll. Ytterligare en dag i Bordeaux var avklarad.

Idag måndag så stog bilhyra och utflykt till havet på schemat. Mer om det senare.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie