Marie Leander

I måndags så tänkte jag åka ut till frihamnen för att se när båtarna i Volvo Ocean race gick i mål. Men jag var lite seg på morgonen efter vår Stockholmsresa så jag tog det lugnt innan jag åkte iväg. Jag hörde på radion att nu skulle etappvinnaren gå i mål alldeles strax. Så jag la ner projektet att vara där när vinnaren gick i mål, men någon båt skulle jag nog få se. Så strax innan kl 11 kom jag iväg. Jag tog mig till Operan där det gick gratisbåtar över älven till Frihamnen.

Väl framme i Frihamnen visade det sig att det slutat blåsa och båtarna nästan stod stilla och ingen hade kommit i mål ännu. Den ursprungliga planen var att målet skulle vara inne i hamnen. Men efter ett tag blev det beslutat att mållinjen skulle flyttas utanför Älvsborgsbron istället. Lite surt förstås, men de skulle ju givetvis fortsätta sin färd in till hamnen men då utan tävlan.

Läktaren var smockfull, så det var bara till att se om man kunde hitta något ställe där man kunde se något.

Jag lyckades få en plats på vänstra sidan av piren och frågade en funktionär om det var denna sida som båtarna skulle komma in på. Hon kunde inte svara på det eftersom de ändrade sig hela tiden. Jaja, det var bara att hoppas på det bästa.

När jag kom till Frihamnen var det soligt och varmt och jag oroade mig lite för att jag inte tänkt på att ta på mig solskydd.

I väntan på båtarna i tävlingen kunde jag titta på det övriga båtlivet på älven.

Efter en lång väntan så kom då äntligen etappsegraren. Nu gällde det att de seglade in på rätt sida om piren.

Men när seglet seglade vidare in mot hamnen så följde de flesta med inåt. Det gjorde att det blev plats för mig på rätt sida av piren.

Plötsligt kommer molnen onödigt nära och det börjar blåsa ordentligt. Hmm, ska jag ge upp och åka hem eller ska jag vänta på att tjejbåten kommer i hamn?

Och tänk, skam den som ger sig. Efter många timmars väntan så kom då äntligen båten med bara kvinnlig besättning.

Det blev en heldag för mig nere i frihamnen. Jag som inte är ett dugg intresserad av segling tyckte det var ganska kul att se detta evenemang. Även om jag så här efteråt förstår att det hade funnits mycket bättre platser utmed älven att skåda dessa båtar.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram/Marie

Först en liten varning, nu blir det bildbombning igen. Så har ni snålt med data kanske ni ska titta vid ett annat tillfälle :)

Ja, i helgen hade vi besök av vänner från Kiel. Vi lyckades för mer än ett och ett halvt år sedan intressera dem för att springa Göteborgsvarvet. Då var det försent att anmäla sig till förra årets lopp så det fick bli 2015 års varv. Egentligen borde jag skriva detta inlägg på engelska, men eftersom min skrivna engelska är pinsamt dålig så får det bli svenska så att det överhuvudtaget blir något skrivet.

Gästerna kom redan i fredags med färjan från Kiel. Såklart stod pasta på schemat på fredag kväll så det bjöds på spaghetti och köttfärssås här hemma på Vestagatan i fredags.

Pä lördag förmiddag kom våra gäster tillbaka laddade för att starta. Men eftersom de inte sprungit några seedningslopp i förväg så startade de inte förrän i startgrupp 18 vilket var 2h 15 efter eliten. Så vi kunde i lugn och ro se starten av loppet från tvsoffan innan det var dags att ge sig i väg till Slottsskogen och starten.

Lite tur att vi kunde hoppa på spårvagnen redan vid Svingeln, för det var liksom inte bara vi som skulle åka till Slottskogen samtidigt som oss.

Ungefär när vi kom fram så gick segraren i mål. Tyvärr lite svårt att komma åt att se det. Men vi hörde jublet och kunde se det på en stor tv-skärm.

Nu gällde det för Pär, Heinz och Jörg att förbereda sig för starten. Toabesök hör till förberedelserna.

En halvtimme innan start var det dags att leta upp sin startgrupp. Långt bort i bilden kan man skymta startgrupp 18.

Jag, Tina och Cyd tråcklade oss bort mot startområdet för att kunna få en skymt av löparna när de gav sig iväg.

Vi hade gett grabbarna order om att hålla sig till höger så att vi kunde fotografera dem när de susade förbi. Vad vi inte riktigt hade räknat med var att emellan dem och oss så kom löparna som var på väg mot mål. Så helt lätt att fånga dem i en lucka av löpare var inte helt lätt.

När de sprungit iväg så gick vi fruar iväg till spårvagnen och åkte in till stan. Vi gick till Götaplatsen där alla löpare rundade Poseidon och samtidigt fick dricka och blöta svampar.

Jag prenumererade på en SMS-tjänst som gjorde att jag blev uppdaterad när min löpare passerat 5, 10, 15 km och mål. Det gjorde att vi kunde vara beredda när de gula Kieltröjorna dök upp i folkvimlet på Avenyn.

När våra killar sprungit förbi promenerade vi avenyn ner och möttes av alla löpare.

Vi fortsatte vår promenad hem. Så vi fick allt ganska många kilometrar i benen också. Det var inte bara grabbarna som rörde på sig denna dag:)

Efter en obligatorisk öl och en uppfriskande dusch för löparna så drog vi in till stan igen för en välförtjänt middag på La Sombrita och en drink uppe på 23:e våningen på Gothia Tower.

Under söndagen var det turistande som stod på schemat. Vi tog spårvagnen ut till Saltholmen och därifrån en färja ut till Styrsö. Väl på Styrsö promenerade vi över till Donsö där vi avnjöt en god lunch och sen tog oss runt på en naturstig. En trevlig utflyktsdag med fint väder blev det.

Såklart var jag tvungen att kräla lite på marken och föreviga en lite röd blomma. Våra gäster undrade nog vad jag höll på med när jag plötsligt låg på mage i ett stenröse.

Japp, det var min rapport från Göteborgsvarvet. Nästa gång Pär träffar dessa trevliga tyskar blir under Kiellauf. Tyvärr är jag nog fortfarande i Alaska då. Men det kan ju vara trevligt det med :)

Nästa inlägg kanske blir en fortsättning på min björnresa till Finland.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram/ Marie

Nu bär det snart av mot starten.

Idag hejar jag på dessa tre. Pär och hans ex-kollegor från Caterpillar.

Heja heja heja alla ni 65 000 som ska springa idag.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram/Marie