Marie Leander

Ja, som ni alla vet så har jag så svårt för att organisera och packa inför en resa. För att nu ställa till det lite extra för mig så bokade jag in en Londonresa direkt före jag flyger till Island. Så nu ser mitt schema ut så här.

I morgon måndag tar jag tåget till Göteborg, en hotellövernattning där, flyger till London på tisdag förmiddag. Tisdag kväll är jag med på Opening Night View på Menier Gallery där min bild från skogen i Dalsland är med. På onsdag flyger jag tillbaka till Göteborg. Kommer till Landvetter på kvällen där jag möter Pär. Vi checkar in på Landvetter hotell för att kl 6.35 på torsdagen flyga till Island. På Island ska vi förstås hälsa på Erika. Den 6:e augusti åker Pär tillbaka till Sverige och jag åker vidare till Alaska och Katmai National park. Den 19 augusti är det tänkt att jag ska komma tillbaka till Göteborg för att flytta in i lägenheten den 22 augusti.

Så nu står jag här och ska packa för en kväll på utställning i London. En vecka på Island och en dryg vecka i tält i Alaska. Inte en helt lätt uppgift för mig vill jag lova.

Men men, det ska väl lösa sig.

Tänkte visa lite bilder från föregående resor till Alaska. Ja, det är alltså inte jag som varit där förut, utan EcoWatch som är arrangör av resan. Jag har fått lov av Christopher att använda bilderna på hans websida.

Resan går alltså till Katmai Nationalpark som ligger vid Hallo Bay. Vi flyger ett litet sjöflyg ifrån Homer ut till parken där vi kommer att vara ganska avskurna från omvärlden. Så nu gäller det att man har tillräckligt med batteri och minneskort med sig :)

Jag hade tänkt att hinna med så mycket här på bloggen innan jag åkte iväg. Men det är bara att inse att tiden inte kommer att räcka till. Det får bli bilder från vår Norgeresa, höskörd på gammalt vis och Stora matchen en annan gång helt enkelt. Bjuder bara på ett litet smakprov här.

Nu ska vi snart åka med Pisen till Alsbyn där hon ska bo under tiden vi är iväg. Jag hoppas verkligen de kommer att trivas med varandra, Pisen och Gunhild. Ordentligt dåligt samvete får jag i varje fall över att lämna henne på ett för henne okänt ställe.

Nu måste jag återgå till packningen.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

Sista måndagen i Kiel innan flytten var en hektisk dag. Organisera det sista i lägenheten inna flyttgubbarna skulle komma dagen efter. Börja städa det som gick att städa redan då, åka runt till diverse myndigheter för att tala om att vi skulle lämna landet, och så klart ett sista tennispass med Sabine. Tyvärr gick tennisen riktigt uselt, ont i ryggen och allmänt disträ. Men att spela med Sabine är alltid trevligt så jag var glad att få den stunden på banan trots uselt spel.

Så här i flyttider är det mycket som är sista och första gången. På måndagkvällen satte vi oss med en varsin räkmacka på vår balkong för sista gången. Då hade vi inget boende klart i Göteborg så vi funderade på om vi skulle få möjlighet att sitta med en räkmacka på balkongen i vår nya hemstad. Nu vet vi ju att vi kommer att ha en 48kvm stor terass alldeles för oss själva så det blir nog någon räkmacka där också. Men just i den stunden kändes det allt lite vemodigt att lämna Kiel och vår trevliga lägenhet.

På tisdag morgon stod vi redo och väntade på invasionen av flyttgubbar från Sverige. Hmm, det blev ingen invasion. Det visade sig vara två danska killar som ensamma skulle packa, bära ner och lasta hela vår lägenhet på en dag. De hade tydligen begärt hjälp från sin tyska samarbetspartner men inte fått någon.

Jisses vad dessa två killar slet och jobbade. Jag är full av beundrar över dessa två. När vi flyttade in i lägenheten så var det minst fem tyska killar som hjälptes åt att bära upp allt i lägenheten. De packade inte upp några lådor utan tog bara hand om det stora emballaget runt våra möbler. Ändå fick vi hjälpa till att bära upp det sista sent på kvällen så att det inte skulle bl stående ute i regnet. De danska killarna packade först alla våra saker innan de kunde bära ner. Och ändå blev de färdiga på en dag. Visserligen blev det en väldigt sen kväll och Pär hjälpte till att bära ganska mycket. Men ändå, vilken skillnad på arbetsmoral.

Som sagt, det blev en sen kväll för de stackars danska killarna och när de var färdiga så ville de gärna låna duschen eftersom de skulle sova i lastbilen över natten för att nästa dag åka till Hamburg och packa ner ett annat hem. Såklart fick de duscha. Under tiden vi väntade på att de skulle bli klara så tog vi en sista öl i lägenheten. Pär försökte sig på att föreviga detta med en bild. Gick väl sådär :)

När danskarna gett sig av så packade vi in oss, katten och kattlådan i bilen och körde de 300 metrarna till Kieler Kaufmann. Ett trevligt hotell som ligger på samma gata som vår lägenhet. Det var ju tänkt att vi skulle njuta av kvällen med en god middag i denna trevliga miljö. Tyvärr drog ju flytten ut på tiden så mycket så det blev att slänga sig i duschen och skynda sig ner i restaurangen innan kocken gick hem. Det var i sista stund vi kom dit. Vi blev serverade en väldigt god middag, men efterrätten fick vi hoppa över då tiden var ute:) Men det gjorde inte så mycket. Vi blev mätta och det var ju huvudsaken.

Nästa morgon packade vi in oss i bilen igen och körde de tre hundra metrarna tillbaka till lägenheten för den trevliga uppgiften, städning. Katten fick hänga med förstås. Enligt killen i receptionen på hotellet så var hon den första katt någonsin som bott på deras hotell :)

Flyttstädning är ju aldrig kul och det var det inte denna gång heller. Men efter många timmars slit så var vi till slut färdiga och kunde visa upp lägenheten för hyresvärden.

Katten hade vi inte sett till på hela dagen och vi undrade vart hon tagit vägen. Hon brukar aldrig vara borta särskilt länge. Men det fick sin förklaring när hyresvärden kom upp till oss för att inspektera. Hon hade släppt in katten till sig och där låg hon i hennes soffa och sov så gott.

Efter inspektion och lite kaffe och kaka hos hyresvärden så packade vi det sista i bilen och körde ner till Stenaterminalen. Jag och Pisen i bilen och Pär med motorcykel.

Det kändes allt ganska vemodigt att lämna Kiel. Givetvis kommer vi att komma dit fler gånger, men inte som boende. För femton år sedan började vi vårt utlandsäventyr med att köra på Stenabåten i Göteborg. Då var målet för resan vår nya hemstad Geneve. Då visste vi inte vad som väntade oss. Vi sa till oss själva innan vi flyttade att detta blir ett äventyr som kan bli ett par år om allt går bra eller om det inte går bra så flyttar vi helt enkelt hem igen. Inte anade vi då att äventyret skulle vara i femton år och ta oss till fyra olika länder.

Nu var det bara jag och Pär som gjorde returresan från Kiel till Göteborg. Barnen har redan börjat sina egna utlandsäventyr.

När vi kom ner till hytten så väntade ett vykort en flaska bubbel och choklad på oss. Oj vad är detta tänkte jag. Är personalen på extra gott humör idag. Men när jag vände på kortet så såg jag att det var vår goa vän Linda och hennes man Kjell som ordnat en liten specialhälsning till oss.

Pisen brukar ligga ner i bilen den mesta tiden, men alltid när vi kör in på den sista lilla vägen upp till vårt hus så reser hon sig upp och tittar ut genom fönstret och blir väldigt ivrig på att få komma ut. Hon känner igen sitt paradis. Denna gången var paradiset invaderat när vi kom fram.

Jag släppte ut Pisen genom dörren på andra sidan bilen. Hon låtsades som om den andra katten inte fanns och såg till att gå runt bilen så att Ronald ( ja, han heter så) inte såg henne och sprang sedan till andra sidan huset medan Ronald tog ett varv runt bilen och undrade vart hon tog vägen.

Men till slut så gick han hem och vi kunde alla njuta på vårt eget sätt.

Såhär långt känns det inte så stor skillnad mot alla andra år vi kommit till Ulvåsa. Det är liksom fortfarande semesterkänsla. Det blir nog till hösten som man på riktigt inser att man inte ska lämna Sverige för att åka hem. Men fram tills dess njuter vi av den Svenska sommaren oavsett om det regnar eller solen skiner.

Ha det gott och ta väl hand om varandra

Kram/Marie

Sista helgen i Kiel kom Jan, Stina och Lisa ner med bil och släp för att hjälpa till att frakta de saker som skulle till Dalsland och inte lagras. De kom med Stenabåten på torsdag morgon och deras första önskemål var att åka till stranden. Sagt och gjort. Vi packade in oss i vår bil och åkte till Strande.

Givetvis måste man hyra strandkorg när man är på en tysk strand. Det hör liksom till. Fast det var helt underbart väder så märktes det att strandsäsongen inte satt fart riktigt ännu.

Vi hade en go dag på stranden i värmen och Stina och Lisa drog sig inte för att ta sig ett dopp. Det avstod jag ifrån.

Nästa dag var våra gäster inte heller så värdefulla i flyttbestyret tycker jag. De satte sig på tåget och åkte iväg till Lübeck och var borta till sent på kvällen. Nästa så att man började tvivla på att man överhuvudtaget skulle få någon hjälp:)

Nejdå, jag var inte orolig över det. Planen var att vi skulle göra ett stort ryck under lördagen och då i stort sett få lastat allt som skulle lastas i släpet. Och så blev det också. På lördag förmiddag körde jag in Lisa och Stina till stan så att det kunde gå och shoppa i lugn och ro. Jag passade på att göra min egen lilla shopping. Den bestod bland annat av inköp av spackel, spackelspatel och sandpapper. Sådana roliga shoppingrundor åker jag på. Fast det förstås, jag spendera allt en hel del tid i butiken Unterweg också. Det är en friluftsbutik som har en massa roliga saker. Jag köpte en ny väska och en sovsäck som är anpassad för Alaskaklimat i augusti. När jag kom tillbaka till lägenheten så hade Jan och Pär jobbat på riktigt bra och redan burit ner en hel massa saker till bilen. När vi kände oss nöjda över dagens insats så åkte vi, efter önskemål av Jan ner till hamnkaféet. Det är ett litet och väldigt enkelt kafé nere vid slussen. Där kan man köpa en enkel fika och sedan sitta och titta på de stora skeppen som slussas igenom för att antigen åka in i eller åka ut från Nordostseekanal. Det brukar inte vara så mycket folk där. Mest lite äldre personer som sitter och diskuterar båttrafiken. Men just denna dag var det tydligen någon som firade sin födelsedag nere vid kaféet så där var massor av folk. Men det hindrade inte oss, vi köpte lite fika och satte oss sedan och spanade in både folk och skepp.

På söndag förmiddag lastade vi det sista och stängde och låste släpet innan vi tog bilen och åkte till Holtenau för en fika.

I Holtenau märktes det att det var söndag och fint väder. Det gick inte snabbt att bli serverad lite fika precis:) Efter fickan skulle vi gå en sväng längs kanalen. Men precis då kom denna lilla färja in som var på väg in till Kiel. Jag, Stina och Lisa bestämde oss snabbt för att åka med medan de andra två gjorde lite andra ärenden och sedan mötte upp oss inne i stan.

När vi blivit upphämtade inne i stan körde vi till Forstbaumschule för att käka innan det var dags för våra gäster att åka hem igen. Vi bjöds på underhållning av en stråkorkester medan vi åt. De spelade inte dåligt på något sätt, men det var ganska skönt när de tog paus :)

När vi var färdigätna och var på väg till vår bil så såg jag en blå fin folkabuss och en kruka gula blommor. Vilken perfekt kombination för att få till lite Sverigefärger tänkte jag. Tyvärr var jag lite stressad eftersom de andra stod och väntade på mig. Men några bilder knäppte jag.

Efter att vi vinkat av våra gäster så fortsatte vi att röja lite till. Men sen bestämde vi oss för att ta vara på den fina kvällen och promenera ner till Seebar och ta oss ett glas vin.

Tusen tack snälla Jan, Stina och Lisa för att ni kom ner och hjälpte oss få ett lass till Dalsland.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

En kväll drog jag Pär med mig ut för att fotografera fullmånen över Kielerförde. Jag har ingen koll på månens uppgång och nergång egentligen, men jag visste att det skulle vara fullmåne och jag visste ungefär vart jag skulle se den. Men klockan blev massor och ingen måne syntes till. Märkligt tyckte jag. Men så plötsligt var den uppe, då var klockan runt midnatt. Är det så att månen kommer upp senare på sommaren, eller? Jag har ingen aning :)

Det blev inte de fantastiska bilderna jag hade föreställt mig. Vi var båda lite väl trötta kl. halv ett på natten för att ha något tålamod. Sen missade jag när månen kom upp och stod lågt över Kielerförde. Men man lär sig alltid något på vägen. Och jag måste säga att industriområdet på andra sidan ser betydligt bättre ut på natten än på ljusan dag :)

För övrigt så är det en regnig dag i dag i Svarttjärn. Men jag klagar inte, för det har varit så torrt här och regnet behövs verkligen. Det betyder ju också att jag inte behöver ha så dåligt samvete när jag sitter inomhus och försöker blogga ifatt.

Ha det gott och ta väl hand om varandra

Kram /Marie

När jag inte packade flyttlådor eller spelade tennis så var jag ute med min leksak (makroobjektivet) och tränade. Så nu blir det en hel del makrobilder. Undrar vad jag tånker om dem om några år? Förhoppningsvis så tycker jag att de var väl ok men att jag har utvecklat min färdighet på vägen och faktiskt kan se en tydlig skillnad.

Dessa bilder har jag tagit i Botaniska trädgården i Kiel under två tillfällen. Båda gångerna lyckades jag bli utkörd p.g.a. att det var stängningsdags. Man glömmer lätt av tiden när man ligger på magen och krälar :)

Sorry för de många bilderna men jag vet att jag kommer att tycka det är kul att gå tillbaka och se om något år. Och det kommer mer, så ni får bara stå ut, eller sluta läsa min blogg.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie