Marie Leander

Livet i Göteborg rullar på i god ordning. Erika har kommit hem från Island och bor just nu hos oss. Så vår lägenhet som vi köpte för att jag och Pär skulle bo här bebos nu av fyra vuxna. Men det går bra. Erika bor bakom bokhyllan i vardagsrummet på nedervåningen i sann Harry Potter-stil. Hon letar nu jobb som hon kan sysselsätta sig med och samtidigt tjäna lite pengar innan hon åker till Kanada för ytterligare ett obetalt jobb under några månader. Hon får otroligt mycket erfarenheter med sig på sina olika utlandsjobb, men rik på pengar blir hon inte, det är en sak som är säker.

Jag börjar komma in i mitt jobb på Lärarsidan och tycker det är väldigt kul, intressant och lärorikt. Min huvudsakliga uppgift ska så småningom vara kundtjänst. Så nu hoppas jag på att vi får många nya kunder så att kundtjänstrollen behövs. Annars så blir det ju svårt att fortsätta. Så en uppmaning till alla mina gymnasielärarvänner. Se till att gå in och testa Lärarsidan och upptäck ett nytt fräscht läromedel.
För ett par veckor sedan var jag med Lärarsidan på mässa i Kista. Det var SETT-dagarna som gick av stapeln. Det var första gången jag stod i en monter på en mässa och jag hade ingen aning om vad jag skulle tycka om det i förväg. Men oj vad skoj det var. Otroligt slitsamt för kroppen att stå upp hela dagen och höra allt sorl hela tiden. Men alla besökarna och alla samtal man hade gav så mycket positiv energi så det var nästan lite sorgligt när mässan efter tre intensiva dagar var slut. Jag hoppas verkligen att jag får en ny chans att åka med på en mässa. Sen måste jag ju verkligen rekommendera alla mina förskole- och skolvänner att verkligen ta chansen att åka på SETT-dagarna nästa gång. Det var så många fina föredrag. Tyvärr hann inte jag gå på några, men jag kikade på programmet och det var många man skulle velat gå på. Så får ni chansen, så åk!

Ja, nu tillbaka till Alaska. Sist jag skrev hade jag ju kommit tillbaka till tältlägret med en trasig kamera och ett dyrt hyrobjektiv som det knastrade om när jag vred på det. Men efter ett uppfriskande bad i floden och några minuter av solsken så kändes livet lite lättare igen. Efter några timmar i tältet så vaknade faktiskt min kamera till liv igen så jag kunde lägga undan min reservkamera igen. Gott det. Men det fina objektivet vågade jag inte ta med mig ut på vår nästa promenad eftersom det såg ut att dra ihop sig till ett nytt oväder. Så det fick bli mitt gamla 70-200 4.0 utan bildstabilisering som fick göra mig sällskap ut. Inte optimalt, det förstår ju vem som helst. Men men, det gäller att göra så gott man kan med den utrustning man har, så det var bara att gå ut och se glad ut.
För att ha största möjliga chans att få se björnarna så gäller det att vara ute när det är lågvatten. Problemet är bara att tiden för lågvatten varierar varje dag och nu började det bli gränsfall för fotomöjligheter vid dygnets andra lågvatten. Det skulle infalla ganska sent på kvällen. Men vi gick iväg  även om vi kanske inte hyste så stor förhoppning om att få se björn medan det ännu var något fotoljus kvar.

Nu blir det bildbombning igen, och jag beklagar kvalitén på många av bilderna, Men ibland är det viktigare att fånga ögonblicket än att kvalitén blir perfekt.

Vi gick omkring och roade oss bäst vi kunde i väntan på att få se någon björn. Det blåste ordentligt och detta var faktiskt det enda tillfälle då jag frös ordentligt. Christopher var ganska sugen att gå tillbaka till tälten för att se till så att de inte flög iväg i blåsten. Men det hade han inte mycket för stackaren. När man nu för en gång skull var ute och det inte regnade så gällde det ju att passa på. Men jäklar vad det blåste:)

Som sagt, ordentligt kall men för en gång skull torr så gick vi tillbaka de två kilometrarna mot tälten och jag såg fram emot att krypa in i tältet och värma mig. Men, när vi nästan var framme så kom plötsligt denna dam gående. Jaha, då var det bara att glömma det där med att värma sig i tältet. Och än en gång, det är usel kvalité på dessa bilder, ljusförhållandena var inte de bästa.

Vi följde honan på säkert avstånd. Vi gick längs med vattnet och hon gick längs med gräset. Ganska säkra på att hon skulle vika av ner mot vattnet strax inan flodmynningen så fortsatte vi att följa henne på avstånd.

Men plötsligt så viker hon av från gräskanten och börjar snedda ner mot vattnet. Det kändes fortfarande ganska tryggt eftersom hon tagit ut en riktning där hon skulle gå en bra bit framför oss på sin väg ner till vattnet.

Men plötsligt ändrar hon riktning!

Nu kom hon rakt emot oss och vi hade inget annat val än att bara stå tätt tätt ihop och bara vänta och se vad som skulle hända. Att gå därifrån var liksom inget alternativ.

Hon gick förbi oss, tittade på oss och drog in doften av oss. Sedan vände hon och gick förbi oss på framsidan istället för att bara fortsätta ner mot vattnet. Detta var en tydlig styrkedemonstration från hennes sida. Jag går vart jag vill, när jag vill oavsett om ni står i vägen eller inte.

Ja ni, måste erkänna att man fick lite högre puls en stund. Men i efterhand så var det ju en helt otrolig upplevelse förstås.

Björnen gick ner till vattnet och började leta efter lax. Eftersom vi inte sett en enda laxfångst under tiden vi varit där så hade vi ingen förhoppning om att se någon vid detta tillfälle heller.

Efter en stund så började faktiskt björnen att jaga lax. Men min kamera klarade inte riktigt av att ta ok bilder på en björn i rörelse i detta mörker så jag gav upp fotograferandet medan de andra runt om mig klickade ihärdigt. Istället försökte jag mig på en liten filmsnutt.

Helt otroligt att jag faktiskt lyckades få med resans enda laxfångst på video :)

Det tog inte många sekunder efter fångsten innan björnen var omringad av måsar som gärna ville vara med och dela på bytet.

Ja, då kunde man äntligen gå tillbaka till tälten efter att fått uppleva flera riktigt häftiga grejer och dessutom sluppit bli blöt. Hmm, tji fick jag. På vår två kilometer långa vandring tillbaka så kom då regnet och såklart var man ordentligt blöt när man kröp in i tältet.

Men men, vad gör det när man har ordentliga kläder. Som tur är så är det ju bara ytterskalet som blir blött. När man väl skalat av sig det så är det ju torrt under. Det är bara så himla besvärligt att ta sig in i tältet, dra ner vadarbyxorna, sätta sig med rumpan i innertältet, samtidigt som man har kvar de blöta fötterna och kängorna i yttertältet och försöka kränga av sig byxor, kängor och strumpor. Tura att man är så himla vig :)

Nu ska jag och Pär cykla till Delsjöområdet, Pär ska springa däruppe och jag ska leta efter blommor. Pär väntar lite otåligt på mig nu, så korrekturläsningen får vänta och alla stavfel får jag ta hand om senare.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

Ja, ska försöka få till ett inlägg från Alaska under tiden alvedonen gör som mest verkan.

Till er som tycker att det är lite svårt att hänga med i bloggen där jag kastar mig från en tid till en annan hela tiden kan jag tipsa om att klicka på Alaska under kategorier längst ner i bloggen så får ni upp alla inläggen från Alaska. Så slipper ni ju sitta och läsa allt annat tjafs om det skulle vara Alaska ni är intresserade av.

Ja, inte var det något höjdarväder när man vaknade nästa morgon heller. Men ska man fotografera björnar så får man allt krypa ut ur tältet även om det regnar småspik. Det var bara till att kravla bort till mattältet och äta lite gröt och sedan ge sig ut i ovädret.

Verkligen inget höjdarväder och inga björnar i sikte. Så när parkvakten kom och erbjöd oss stackars campare att komma in i hans stuga och dricka lite kaffe så var det väldigt frestande att tacka ja. Problemet var bara att för att komma dit så var vi tvungna att vada över floden vilket inte var helt riskfritt. Vi hade gjort det förut och även vid lågvatten så var det högt vatten och riktigt bra drag i det. Dessutom var botten lerig och svinhal. Är det bara sig själv man ska tänka på så är det väl inte så farligt om man skulle ramla. Men när man bär omkring på kamerautrustning för nästan 100 000 kr så vill man inte gärna simma omkring i en lerig flod. Grejen var också att vi inte skulle kunna vara där särskilt länge för att inte fastna på fel sida av floden innan högvattnet kom. För min del lockade mest toaletten. Värme och kaffe var inte så viktigt. Men att en gång slippa gräva en grop och hålla utkik efter björnar samtidigt som man uträttar sina behov var lockande. Efter en hel del diskussion så beslutades att vi skulle anta erbjudandet och gå till stugan. Så det var bara till att börja ta sig över floden och hoppas på det bästa. Parkvakten blev glad över sällskapet och satte genast igång med att greja fram fika. Jag lånade toaletten en stund och njöt av det. När jag sen gick ut på verandan igen för att fixa med min ryggsäck så fick jag syn på dessa två som kom gående över gräset.

Plötsligt var ingen kaffesugen längre och vadarna åkte på igen i racerfart. Parkvakten var snäll att erbjuda oss skjuts ner till stranden på sin fyrhjuling. Det erbjudandet kunde vi inte tacka nej till. Problemet var bara att vi ändå var tvungna att ta oss över utloppet på floden, denna gången nere i havet. Usch, riktigt läskigt när man känner att drar ordentligt i benen och marken är alldeles ojämn så man inte riktigt har koll på vart man sätter fötterna. Men det gick bra för oss alla denna gång också och vi kunde börja fotografera björnar igen. Det var samma björnar som vi såg dagen innan.

Det var verkligen riktigt dåligt väder. Hur man än vände sig så hade man regn in på linsen. Och snart var det inte bara min lins som var blöt utan hela kameran trots stor regnkappa på den. Titta på bilderna så kan man ana att även björnarna tyckte att det var dåligt väder.

Ungefär här så började min kamera protestera. Det gick inte längre att fokusera, jag kunde inte ändra några inställningar och det gick inte att se på bilderna man tagit. Det enda som fungerade var avtryckaren. Så det var bara till att trycka av och hoppas på att det fanns något som var i fokus. Att fokusera manuellt kändes inte riktigt aktuellt just då.

Björnarna kom närmre och närmre och det var absolut inte läge att byta objektiv i det vädret. Kombinationen för långt objektiv och ingen möjlighet att fokusera var inte särskilt optimalt när det traskar en stor nalle rakt förbi dig. Men det blev lite roliga bilder även om kvalitén är katastrof.

När björnarna gått hem igen så började vi också att gå tillbaka till vårt tältläger. Det var en gaska deppad Marie just då. Jag försökte verkligen att hålla humöret uppe under hela resan trots alla motgångar. Men med med en trasig kamera och ett svindyrt oförsäkrat hyrt objektiv som det knastrade om när man vred på det så kunde jag inte riktigt just då se något positivt.

Väl tillbaka i vårt lilla tältläger så kröp jag in i mitt tält och låg och tyckte synd om mig själv en stund. Trots att jag vet att man inte ska pilla på elektronik när det är fuktskadat för att inte förvärra skadan så kunde jag inte låta bli att trycka lite på några knappar. Kan ju inte påstå att det kändes positivt att se att när jag tryckte på en knapp så kom det vatten ur en annan. Inget bra tecken på en kamera precis. Jaja, bara att acceptera missödet. Efter en stund började faktiskt solen skina lite och jag bestämde mig för att jag deppat färdigt. Bäst att passa på att torka lite kläder medan solen var framme.

Plötsligt kom Ann och sa att hon tänkte gå ner till floden och tvätta av sig. Det lät ju ganska lockande så jag hängde på. Vi fick med oss en slags dusch av Christopher. Det var en plastsäck som man skulle fylla med vatten och sen hänga upp i ett träd. Jo tjena, det gick ju inte att hitta ett träd där vi skulle lyckas hänga upp duschen. Så lösningen blev helt enkelt att jag gick ner och doppade nästan hela mig i floden, schamponerade håret och sedan höll Ann duschen ovanför huvudet på mig för att jag skulle få bort schampot. Det kändes inte helt riskfritt att stå på den hala ojämna lerbottnen i en flod med iskallt vatten med ordentligt drag i. Men jag blev i varje fall ren och det kändes väldigt gott. Sen var det Anns tur. Jag tog en bild på henne. Men eftersom jag kände mig stressad över att lämna Ann ensam i floden så tryckte jag bara av en bild utan att kolla resultatet :) Kanske bilden hade varit lite bättre utan en växt i ansiktet. Ann, jag lovar att göra bättre nästa gång.

Ren och fräsch så steg humöret och nu såg jag fram emot nästa promenad ner till björnarna. Men först lite rast, vila och lunch.

Förhoppningsvis kommer det ett nytt Alaska inlägg om ett tag.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram / Marie