Marie Leander

Nu har jag , Pär och Pisen slagit oss till ro i Svarttjärn. Det brinner i både köksspisen och i kaminen i vardagsrummet. Matbrödet står på jäsning och vi njuter av utsikten från soffan.

Min debut i Göteborgstennisen gick inte så bra resultatmässigt. Men spelet var väl ok, motståndarna var bättre helt enkelt. Men det var väldigt kul att få känna på lite matchnerv igen.

Tillbaka till Island. Vi kom alltså fram till vårt boende till slut och blev väldigt glatt överraskade när vi gick in i byggnaden. Det visade sig vara ett riktigt mysigt ställe. Personalen var väl inte den mest erfarna kanske men det var mest bara charmigt. Tyvärr har jag inga foton från insidan, ni får helt enkelt tro på mina ord.

Innan det var dags för middag så gick vi en sväng bort till ett vattenfall som låg bakom hotellet.

Efter en god middag serverad av en förvirrad kinesisk tjej som var placerad på detta ställe i sin utbildning så väntade vi på att solen skulle gå ner. Det tog en stund :) När det till slut var dags så tog vi bilen och körde till det ställe där vägen svängde norrut så att vi skulle ha utsikt ut mot havet åt väster. Det är häftigt att stå och vänta på att solen går ner och se hur ljuset ändras för varje minut.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram / Marie

Min uppdatering om min galna augusti går väldigt långsamt. Men jag jobbar på det.

Innan jag fortsätter berätta om Island så tänkte jag rapportera om min vardag just nu. Jag har hastigt och lustigt fått ett tvåmånaders vikarier i en förskoleklass här i Gäöteborg. Jag börjar den 27:e oktober. Men redan nu har jag varit där och hoppat in som timvikarie i några dagar. Så nu känner man att man lever. Barngrupperna är inte särkilt små här i Sverige om man uttrycker det milt :)

Mitt öra bråkar fortfarande med mig. Var tillbaka hos läkaren idag och han sa att jag nog kunde räkna med att ha försämrad hörsel i ca två tre månader till. Det är inte en optimal situation att ha problem med hörseln när man jobbar i en stor barngrupp har jag märkt så jag hoppas verkligen att det blir bra snart.

Ikväll ska jag spela min första match i Göteborgs damdubbelserie. Jag ska spela med Nancy från USA. Det känns väldigt bra att för en gång skull inte vara den som inte förstår språket. Men samtidigt så kan jag ju enkelt sätta mig in i min medspelares situation så det känns väldigt bra att kunna vara den som hjälper till.

En av alla bortförklaringar jag har till att det inte uppdateras så flitigt hör på bloggen är att jag inte alls är vän med skärmen och mina glasögon. Jag måste sitta med helt fel böj på nacken för att kunna läsa på skärmen vilket resulterar i nackont. Så jag drar mig verkligen för att sätta mig vid datorn.  Sen har jag ju som vanligt beslutsångest och det tar sååå lång tid för mig att välja ut bilder att ta med på bloggen. Som vanligt blir det alldeles för många.

I morgon drar vi till Ulvåsa. På måndag och tisdag är det älgjakt.Får se om jag följer med som fotograf i år igen. Det beror helt på vädret och hur pigg jag är på måndag morgon.

Ok, Island var det.

Vår tredje dag på Island checkade vi ut från våt boende i Reykjavik ganska tidigt och åkte för att hämta upp Erika. som vanligt hade vi ingen detaljerad plan att gå efter. Eller, ska jag vara helt ärlig så hade vi väl ingen plan överhuvudtaget. Men vi hade fått ett tips från en kollega till Erika om att vi borde åka till Snæfellsnes och ta en tur upp på glaciären Snæfellsjökull. Sagt och gjort. styrde bilen åt norr för att åka ut på västkusten. Vi hade också fått tips om ett hotell några mil från glaciären där det inte skulle vara några problem att få rum. När vi startade vår resa så försökte vi att boka in oss på hotellet i fråga. Men det visade sig vara omöjligt. Det var fullt. Så jag sökte på några hotellbokningssiter och hittade till slut ett hotell som låg några kilometer därifrån. Problemet var bara att jag glömde att lösa det finstilta på bokningssiten där det stod att alla avstånd var fågelvägen. Normalt är det ju inte så stor skillnad på fågelvägen och bilvägen. Men när man åker längs Islands västkust med alla dess fjordar så är det en enorm skillnad. Det fick vi lära oss den hårda vägen :) Men mer om det senare.

Vi körde alltså norrut och för Erika kända vägar till att börja med. Så hon kunde visa några ställen som hon tyckte vi skulle stanna på. Bland annat ett ställe där man kunde dricka kolsyrat vatten som kom direkt från marken. De hade satt dit en vattenkran och en lite burk där man kunde lägga en symbolisk summa så kunde man sen fylla sin vattenflaska med kolsyrat vatten. Det gjorde vi förstås. Jag kan inte påstå att det var särskilt gott. Det smakade otroligt mycket metall. Men kolsyrat var det :)

Som vanligt så blev det många bilder tagna från ett nedrullat fönster i bilen medan vi körde. Här stannas inte i onödan inte :)

På ett ställe i berget fanns det en spricka där man kunde gå in. Erika hade varit där förut och ville visa oss. Givet vis skulle vi gå in och givetvis skulle jag ta med mig kameran. Men Erika glömde tala om att man skulle balansera på hala stenar under rinnande vatten för att ta sig in i håligheten. Men envis som jag är så gick jag in, men jag var allt lite orolig för att trilla omkull och då hade det nog inte blivit några fler bilder från Island.

 

När vi alla hade kommit helskinnade ut från berget så började vi vår resa uppför berget där glaciären fanns.

Eftersom vi är vana vid att alla ställen som är det minsta turistigt är utmärkta med stora skyltar så missade vi förstås stället där man skulle svänga av för att kunna gå på glaciärtur. När vi väl insett att vi kört för långt så visade det sig att det egentligen inte var någon i bilen som var så sugen på att snöra på sig isskor och ge sig ut i snön. Så vi fortsatte nerför berget på andra sidan.
På Island skämtar de gärna om vädret och det faktum att det skiftar väldigt fort. Och ser man på bilden nedan så får man en viss förståelse för att regnet kan vara väldigt lokalt. Regnet man ser till vänster i bild var det enda regn man såg så långt ögat nådde. Och givetvis var det precis där vi skulle passera.

Väl nere på andra sidan började vi kolla upp lite mer exakt vart vårt hotell låg. Då visade det sig att de där få kilometrarna som bokningssiten sa i verkligheten var många mil. Titta på kartan så förstår ni varför.
Det var vid Stykkisholmur vi ville bo. Men där var det alltså fullt så vi sökte efter boende i närheten. Det närmsta vi fick upp var bara några kilometer därifrån. Men det visade sig vara fågelvägen. Stället vi hade bokat låg ungefär vid kyrkan Dagveröarnes på andra sidan fjorden. Ja ja, det var bara till att fortsätta att köra.

Det kanske inte ser så långt ut på kartan, men det tog ganska lång tid eftersom vägen på andra sidan fjorden var en lite grusväg, så det tog sin lilla stund att komma fram. Men väl framme så blev vi väldigt glatt överraskade. Hotellet såg inte så lockande ut på utsidan, men insidan var desto finare. Ett riktigt mysigt ställe mitt ute i ingenstans. Men innan vi kom fram så passerade vi förstås en hel del fina vyer.

 Jag inser nu att jag får fortsätta rapporten om denna dag en annan gång. Nu måste jag förbereda mig för min premiärmatch för Ullevi TK:s damverksamhet. Eventuella stavfel och annat konstigt får jag också kolla en annan gång.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram/Marie

 

Den andra dagen på Island skulle vi tillbringa i Reykjaviks närområde. VI är ju inte särklit bra på att planera i förväg så det slutade med att vi satt ute på stan och åt frukost och läste turistbroschyrer. Jag var väl lite sugen på att åka till Skogafoss, men det låg lite väl långt bort tyckte vi. Till slut fastnade vi för ett superturistigt ställe. Ett ställe som jag tror att alla har som nummer ett på sin önskelista när de kommer till Island, eller?

Japp, så kan det gå när man är gift med en man som har jobbat med Power plants projekt i många år. Vi hamnade alltså på Hellisheiði Power Plant. Det är ett geometriskt kraftverk inte så långt från Reykjavik. Men jag måste faktiskt erkänna att jag också tyckte att det var lite intressant.

Efter en rundvandring och lite filmvisning så tog vi en kopp kaffe och gjorde upp nya planer för resten av dagen. Målet blev Geysir och Gullfoss. Jag tror inte det spelar någon roll vart man åker på Island, det finns alltid massa fint att titta på. Så tiden går fort när man kör även om dt är en bit att åka.

Först kommer vi till Geysir. Det är där man kan se den klassiska bilden på en gejser som puttrar och puttrar och plötsligt bara exploderar i en jättefontän. Det var en märklig upplevelsse att komma dit och se all ånga som kom upp ur marken överallt och små bäckar med skållhett vatten som flöt längs med vägen. Men man fick njuta med ögonen, men näsan gick det inte att njuta. Det luktade ganska mycket ruttet ägg måste jag säga.

När vi kände oss klara med Geysir så fortsatte vi mot vattenfallet Gullfoss. Vägen dit bjöd på fin utsikt. Jag hade ju gärna stannat och fotot lite överallt, men man kan ju inte fresta tålamodet på sin medresenär hur mycket som helst :) Så det blev några bilder från från höften från passagerarsätet.

Väl framme vid Gullfoss så kunde vi bara konstatera att vi inte var ensamma om iden att åka dit just denna dag. Men man får ju räkna med mycket folk när man åker till ställen på lagom avstånd till Reykjavik.

Pä väg tillbaka mot Reykjavik passerade vi Geysir igen och då var där nästan tomt på folk. Hm, vi skulle lagt upp turen lite annorlunda tror jag. På tillbakavägen körde vi också igenom nationalparken Þingvellir . Men tyvärr så bestämde sig himlen för att öppna sig just när vi körde in i parken och det fanns absolut ingen möjlighet att gå ut i det skyfallet. En sak vi lärde oss på Island var att regnet verkligen var väldigt lokalt. Och precis i den stundens vi var i parken så låg regnet just över Pingvellir.
Så det var bara till att köra vidare mot Reykjavik. Och det gjorde vi med lite pirr i magen då bensinmätaren stod oroväckande lågt och vi inte hade full koll på hur långt det var till närmsta bensinmack. Men det gick bra och vi kom tillbaka till Reykjavik utan bensinstopp.

På kvällen strosade vi runt i stan och middagen intog vi på en fransk restaurang som var sådär måste jag säga. Sen blev det en öl på en pub innan vi ganska trötta traskade hemåt för att förbereda oss för nästkommande dag då vår road trip med Erika skulle dra igång.

Men den rapporteringen får vänta.

Här i Göteborg rullar vardagen på. Jag har börjat spela tennis med Ullevi TK. Jag spelar med ett gäng glada tjejer i varierande ålder, dock spelar alla på en högre nivå än vad jag gör, så det är en utmaning. Men det tycker jag bara är skoj. Förhoppningsvis så kan man själv utvecklas lite mer då. Igår fick jag tyvärr stå över träningen då jag har ett öra som har bråkat med mig hela helgen. Men förhoppningsvis står jag på banan imorgon igen om inte det andra örat ställer till det. Jag känner att det är på gång nämligen. Men jag hoppas på det bästa förstås, det är verkligen inte roligt att ha ont i öronen.

Pär åkte iväg till Frankrike idag och kommer hem på fredag då vi ska ut och träffa några vänner från Genèvetiden. Det ska verkligen bli jätteskoj. Vad bra att du hörde av dig Marie.

Vad det gäller Pisen och hennes anpassning till Göteborg så har det än så länge gått över förväntan. Hon har två ståtliga katter som gör sitt bästa för att bli vän med henne. Varje dag kommer de till altandörren med bedjande ögon och kikar in. Och varje gång så möts de av en fräsande katt på insidan. Då försöker de med en massa konster för att få henne som vän. Men inget biter på Pisen, hon litar inte på någon och visar väldigt tydligt stt hon inte vill ha några vänner. Den ena katten, den vita, har börjat fatta galloppen och kommer inte lika ofta längre, men den andra försöker lika enträget. Det är nästan så att man tycker synd om den. Den ser verkligen så snäll ut, men det tycker tydligen inte Pisen. Jag får hoppas att det fortsätter med att bara vara en stirr- och fräskamp och att det inte övergår i slagsmål.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram Marie

Efter en alldeles för kort natt på Landvetter hotell stapplade vi iväg till incheckningen till Iceland Air. Flygningen gick utan större problem och vi landade lite före utsatt tid på Keflavik Airport. När vi kom ut i ankomsthallen förväntade vi oss att det skulle stå någon från biluthyrningsfirman och vänta på oss. Men tji fick vi. När vi till slut ringde upp dem fick vi beskedet att de var lite sena men att de skulle vara där inom tio minuter. Säkert 45 minuter sena kom de så äntligen med vår bil och vi kunde köra till Reykjavik. Eftersom vi åkte i svinottan och Island ligger 2 timmar efter oss i tiden så kom vi också fram till Reykjavik väldigt tidigt. Givetvis var vårt boende inte redo för oss ännu. Så vi gick ut på stan och käkade frukost och fördrev tiden. Reykjavik är en liten mysig stad tycker jag. Ett roligt tidsfördriv är att läsa alla skyltar på Isländska. När man hör folk prata förstår man ju inte mycket, men när man ser det i skrift så förstår man plötsligt väldigt mycket. Det är som om någon har skojat till det med svenska språket när man läser.

Det blev inte många foton tagna på vår promenad, men en bild nerifrån vattnet blev det ändå.

Till slut fick vi tillgång till vårt boende och vi kunde installera oss och ta det lugnt en stund innan det var dags att åka till Erika. Hon håller till utanför Hafnafjördur på ut mot flygplatsen. Efter en del snurrande så hittade vi till slut rätt hästgård, det fanns några att välja på :)

Efter en trevlig pratstund med några av Erikas kollegor så såg vi ett dammoln som närmade sig. Det var Erika och hennes turister som var på ingång.

Sen skulle det pysslas en stund med diverse grejer innan det var dags att valla de flesta hästarna till hagen. Erika hade ställt undan några som vi skulle rida på senare. Jag och Pär åkte iväg med en finsk tjej och kunde se hela gänget komma springande i full fart. Det var ganska häftigt. Det kanske inte var det optimala fotostället, men några hästar lyckades jag fånga i varje fall.

Efter att de passerat oss så åkte vi tillbaka till stallet. Väl där blev det en ny väntan på Erika. Men det dröjde inte länge förrän man såg ett nytt dammoln närma sig.

Sen var det då dags för mig och Pär att kliva upp i sadeln. Hjälp, hästar är verkligen inte min starka sida. Ibland tänker jag att jag skulle vilja vara en hästtjej och ha både häst och hästgård. Men så fort jag kommer i närheten av en häst så kommer jag på andra tankar. Ganska lättbotad med andra ord.

Erika lyckades med konststycket att få hem både sin mor och far helskinnade från ridturen, duktig tjej :) När hon sedan var klar med sina sysslor så åkte vi iväg och käkade middag tillsammans. Efter en mycket trevlig eftermiddag och kväll körde vi sen tillbaka Erika till stallet. Hon hade en arbetsdag att se fram emot nästa dag och jag och Pär skulle utforska Reykjaviks närområde.

Vad vi hittade på kommande dag får vi ta en annan gång.

Nu tillbaka till nutid. I morgon lördag var det meningen att jag och Pär skulle hoppa på färjan till Kiel. Pär skulle springa ett halvmaratonlopp där på söndag. Men eftersom han är skadad i sin vänsterfot så blir det inget lopp för Pär och vi har beslutat oss för att stanna i Göteborg istället. Lite trist förstås. Jag hade sett fram emot att få besöka Patriks bar Alter Schwede och förhoppningsvis träffa Linda och några andra goingar från Kiel. Men jag förstår Pär som inte vill åka nu när han inte kan vara med och springa. Vi får ta resan någon annan gång istället.

För övrigt är Fredrik här hos oss i Göteborg nu. Hans sommarjobb på Disney har kommit till ett slut och nu bor han hos oss och är arbetssökande. Så är det någon som har nytta av en ung frisk kille som är flytande på Svenska, Franska och Engelska och förstår en hel del tyska så tveka inte att höra av er.

Jag var på besök på en skola i Näset i tisdags. Så nu väntar vi på ett utdrag från brottsregistret. Om inte det visar några hemska saker så blir jag uppsatt på deras vikarielista. Får se om det blir några inhopp. Egentligen skulle jag ju vilja göra något helt annat än att jobba i förskola. Men frågan är bara vad. Jag har faktiskt ingen aning. Så är det någon som har några tips om jobb som skulle passa en 47-årig förskollärare som nästan har en färdig elektroingenjörsutbildning i ryggen och som pluggat LITE webbdesign, php och bildbehandling så får ni förstås höra av er :) Men jag måste också säga att jag har inget emot att gå in och vikariera ibland på olika förskolor. Det ska bara bli kul. Jag vill bara inte ha det som ett fast jobb.

Ha det gott och ta väl and om varandra.

Kram Marie