Så här på januaris sista dag har jag bestämt mig för att än en gång rycka ordentligt i kragen och se till att dokumentera färdigt julen. Det blir mest i bilder.
Efter att julafton hemma hos oss och juldagen hos Jan och Stina var avklarade så samlade vi ihop ett gäng och begav oss ut på en skogspromenad. Målet var Alsbyns Långetjärn.
Men först skulle årets julklapp från Bosse testas.
Förra gången vi gick på annandagspromenad såg det ut så här…..
..denna gång såg det ut så här
Mycket vatten i skogen
Jag hade både kamera och stativ med mig. Men tro inte att vi gick i något fototempo. Nej snarare i Oskartempo.
Upp till den nivån ska vi. Ska bara komma till ett lite lättare ställe att ta sig upp på.
Som sagt mycket vatten. Vilken väg ska man ta? Genom vattnet eller runt vattnet via de hala klippblocken?
Eftersom jag har en fot som inte skulle tillåta mig att gå en sådan här promenad i gummistövlar så fick mitt val bli klipporna. Bosse gjorde mig sällskap. De andra klafsade glatt genom vattnet.
Sen var det uppför som gällde.
Gott att vara uppe och kunna kolla ner.
Väl däruppe så kände jag mig ganska säker på vilken väg vi skulle ta fram till vårt fikaställe. Så jag lät de andra gå i förväg och tog mig tid att ta fram stativet.
Så småningom kom jag ifatt de andra och då brann redan elden och kaffet var nästan urdrucket.
Sämre ställen att fika på kan man ju tänka sig.
Fast jag vet inte, det verkade inte som det var ett särskilt glatt gäng som intog fikan….
…jo, det var det visst.
Det här stället kallas rammel någonting, kommer inte ihåg exakt. Man kan förstå varför när man ser alla stora stenar som ramlat ner.
Plötsligt fick vi ana lite sol och berget började glimma som guld.
Här var jag bara tvungen att stanna och fotografera. Jag frågade de andra om det var svårt att hitta tillbaka så att de andra kunde gå i förväg. Nejdå, gå bara rakt fram, gå mot solen. Ja, tjena. Jag gick så rakt fram jag kunde men hade egentligen ingen aning om jag gick rätt eller inte. Till slut fick jag ivarje fall syn på de andra. vi hade inte riktigt samma riktning, men hem hade jag nog kommit ändå, bara inte den enklaste vägen :)
När vi nu var i Svarttjärn så var vi ju tvungna att elda lite. Det är liksom lite av ett måste för Pär när han är på Ulvo. Så det gjorde vi. Det var inte lätt att få den dyngsura rishögen att ta sig. Vi kämpade ganska länge innan det brann ordentligt.
Med mycket papper och lite torr ved så gick det att få fyr. Det kruxiga var att få det att förbli brinnande.
Lagom tills det var dags att gå in och ta kvällen och käka middag så hade det tagit sig ordentligt :)
På nyårsafton så ordnade vi fyra en trevlig och god middag tillsammans. Mysigt att vara tillsammans hela familjen en nyårsafton. Det är inte ofta man gör det nuförtiden. Efter middagen gick vi bort till Klas och Lena där Kristina också var. Vi skålade in det nya året tillsammans och tjuvkikade på Sven och Linas nyårsfyrverkeri.
Någon dag in på det nya året åkte vi ner till Vänersborg. Det var vårt gamla pysselgäng från Vänersborg som kommit på den briljanta iden att vi skulle träffas och bowla och käka tillsammans. Vi började en tradition för 19 år sedan som går ut på att vi träffas och julpysslar tillsamman hela familjerna. Första träffen var hemma hos oss och sedan har det bara fortsatt. Vi har av förklarlig anledning inte kunnat vara med de senaste 14 åren men de andra har fortsatt år efter år och nästa år är det 20-års jubileum. Då får vi nog försöka vara med. Men som sagt, vi åkte ner till Vänersborg för att träffa detta glada gäng. På vägen lämnade vi av Erika vid tågstationen för vidare färd mot Halmstad. Men vi andra åkte till Vänersborgs bowlinghall och träffade de andra. Hallen var uppfräschad sedan jag var där när jag spelade i BK Frida som tur var. Efter bowlingen åkte vi hem till Maria och Lars och blev bjudna på god mat. Det var en väldigt trevlig eftermiddag och kväll. Tack så mycket för att ni tog initiativet till denna träff. Skitkul helt enkelt!
Ja, sen hände väl inte så mycket mer spännande under julledigheten. Och när vardagen närmade sig packade vi in oss i bilen och lämnade av Fredrik i Göteborg. Han skulle åka vidare till Laholm för att ett par dagar senare åka till Bordeaux för att hälsa på kompisar. Jag, Pär och katten körde på färjan som tog oss tillbaka till Kiel. Och väl i Kiel kunde vi konstatera att vädret var lika grått, trist och tråkigt som när vi lämnade Kiel två veckor tidigare.
Det är gott att komma till Sverige och Ulvåsa men det är också ganska gott att komma hem och komma in i vardagen igen. För mig innebär ju vardagen mest att spela tennis. Och med 6 veckors uppehåll och alldeles för mycket julgodis i magen så var det ganska tungt att komma igång, men väldigt välbehövligt kan jag lova.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie