Marie Leander

Som vanligt är det ingen ordning på mina inlägg, men det spelar inte så stor roll tycker jag :)

I lördags morse satte vi oss på tåget till Uddevalla för att möta upp Fredrik som varit i Svartjärn och hjälpt till med höskörden. Grejen med att mörats i Uddevalla var att vi där skulle ta bilen och Fredrik kunde ta tåget tillbaka till Göteborg. Men innan vi fortsatte våra respektive resor så hade vi tänkt att kika in lite på Moto cross VM som var i full gång på Glimmingen motorstadion. Vi tänkte att det var väl bara att köra dit med bilen, parkera, strosa runt på området och se lite motorcyklar i farten och sen dra vidare. Men nej, riktigt så lätt var det inte. Parkeringen låg flera kilometer ifrån stadion och inte var det speciellt lätt att hitta dit heller. Väl där så kom det en buss och hämtade upp oss och körde oss till stadion. Några biljetter hade vi förstås inte, inga stolar, inga parasoller, inget solskyddskräm och ingen matsäck och en massa annat som vi såg de andra åskådarna kom släpandes på. Vi var helt enkelt väldigt orutinerade på detta område. Men biljetter ordnade sig efter en ganska lång stund i kön. Precis när vi kom in på området så slutade ett kvalificeringsrace och det skulle ta en stund innan nästa kom igång. Då hann vi i varje fall kolla runt lite och se ut en plats att stå och hänga på. Vi placerade oss precis vid ett hopp. Tyvärr var det ett stort insynsskydd som störde lite. Men några bilder skulle jag i varje fall försöka mig på. Ett utmärkt tillfälle att testa mitt nya 100-400mm objektiv.

Efter en stunds väntan så körde då ett nytt kvalificeringsrace igång och vi fick se dessa galningar på motorcykel på nära håll. riktigt häftigt.

Nu är ju jag ingen actionfotograf precis, ja ingen annan fotograf heller för den delen. Men det finns saker jag är mer van vid att fotografera om man säger så. Men det är ju alltid roligt att testa nya saker. Här kommer ett litet axplock av alla de bilder jag knäppte på detta 20 minuter långa race.

Vi hade egentligen tänkt att dra iväg efter detta race, men då meddelande de i högtalaren att det kl 13.00 skulle komma ett JAS-39 Gripen och ha en liten uppvisning. Hm, det fick man ju inte missa nu när man ända hade betalt en massa entrepengar. Anledningen till att vi skulle dra vidare så snabbt vara att Pär gärna ville komma till Svarttjärn i tid för att hjälpa till med det sisa av höskörden.

Men vi väntade i varje fall in Gripenplanet innan vi åkte vidare. Men det får jag visa i nästa inlägg annars blir det lite väl mycket bilder här.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram/ Marie

 

Igår gjorde jag säsongsdebut på grus. Det är alltid svårt att komma ut på gruset efter en hel vinter inne i hallen. Jag hade ingen att spela med så jag la ut en efterlysning på Facebook. Det lönade sig. Det var en kille i klubben som förbarmade sig över mig och ställde upp som motspelare. Det var så kul att spela på grus igen. Visserligen svårt, och inte gjorde den hårda vinden det lättare men vad gör det när man får spela lite tennis. Jag åkte förstås på stryk, men det hade jag räknat med så det gör inget. Jag hoppas bara att min motspelare inte tyckte det var alltför tråkigt att spela mot mig. Jag tror inte det. Han sa i varje fall att vi borde göra om det en annan gång. Lite fick han allt jobba för sina poäng.

Lena har visat mig ett ställe där det växer orkidéer. Problemet är bara att när jag och Pär går dit så ser vi inte en enda orkidé men om vi går dit med Lena så ser hon massor. Jag och Pär försökte att hitta dem på egen hand förra gången vi var i Svarto utan att lyckas. Dagen efter följde Lena med oss och då pekade hon ut många orkidéblad för oss. På några enstaka såg vi knoppar, men inga färdiga blommor.

Nu mer än en vecka senare så kanske det var dags för blommig tänkte vi och traskade dit. Nu är det ju inte bara att traska dit precis då de växer i ett brant stenparti på ett berg. Det gäller att se vart man sätter fötterna så att man inte ramlar ner för ett stup eller trampar snett på alla stenar. Det tog evigheter inna vi såg första orkidén. Verkligen konstigt, när Lena var med så fanns där massor och nu fick vi leta länge innan vi såg dem. Men de fanns allt där bara man hade ställt in ögonen rätt. Men det var fortfarande inga blommor, bara knoppar. Får se om jag lyckas pricka in blomningen någon annan dag.

På denna promenad smakade jag på mitt första blåbär för säsongen. Smakade underbart.

När vi gett upp orkidéerna så gick vi bort till vår lilla camping vid Bärsjön. Det är en liten glänta i skogen vid Bärsjön som många turister stannar till och campar vid. Det finns ingen el eller toa. Men fint är det. Säg till om ni vill ha ett ställe och slå läger ett par nätter så får vi se till att det är ledigt när ni kommer.

På vägen hem fastnade jag i dikeskanten bland prästkragarna. Inte helt lätt att fånga dem i den hårda vinden.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram / Marie

Det var minst sagt en händelserik dag igår. Jag började dagen med en rivstart. Normalt brukar jag vara otroligt seg med att få igång mig själv när vi är på Ulvåsa. Men igår åkte högtryckstvätten fram och sen tvättade jag altanen runt hela huset. Pär putsade fönster under tiden. Sen blev det dags för ett dopp i tjärnen. Jag kände att nu var det nog ett bra läge för mig att klara av årets premiärdopp. Det var ganska behagligt i vattnet måste jag erkänna. När vi kände oss tillräckligt rena så gick Erika tillbaka till Ulvåsa och började förbereda lite lunch. Jag och Pär satt kvar på bryggan och slappade ett tag. Plötsligt hörde vi ett väldigt plask och ser att ett rådjur hoppat ner i tjärnen och börjar simma tvärs över. Måste säga att jag blev imponerad av simhastigheten. Det tog inte många minuter innan djuret var över på andra sidan. Såklart hade jag inte kameran med mig, jag hade inte riktigt räknat med att få se ett simmande rådjur.

Efter lunchen så körde vi och hämtade upp Lisa som skulle följa med oss till Pärs kusiner Erika och Anna-Lena. Erika har både en fölunge och en hundvalp hemma så de måste ju kollas in. Anna-Lena har en ny häst, en travare som bara haft någon på ryggen vid ett par tillfällen. Så Erika skulle få äran att provrida. Hmm, lite läskigt tycker ju jag.

På väg till kusin Erika så får vi möte av en bil vars däck plötsligt exploderar. Bilen far med våldsam kraft rakt in i vägräcket för att sedan fara rakt över vägbanan och landa i med fronten i diket på andra sidan och bakdelen hängde lite i luften ut på vägen. Höger framdel på bilen var totalkvaddad. Vi stannade givetvis och gick ut och kollade hur allt hade gått. Det var väldigt skönt att se att föraren av bilen klev ur helt oskadd men förstås väldigt chockad. Det låg en bil framför oss och de klarade sig med några centimeters marginal när bilen for över vägen. Föraren av olycksbilen upprepade många många gånger sin tacksamhet och lättnad över att han inte fått med sig några andra i olyckan. Han var förstå väldigt chockad och de var personerna i den mötande bilen också. Pär ringde polisen, jag letade upp en varningstriangel och satte ut och pratade med folk i de fordon som stannat efter oss som förstås var oroliga av det om hänt. Jag kunde lugna dem med att allt gått bra och att de kunde köra vidare. När vi sett att allt under omständigheterna var under kontroll så körde jag vidare till Erika för att släppa av Erika och Lisa där. Pär stannade kvar vid olyckan för att invänta polisen. Efter jag släppt av tjejerna så vände jag tillbaka för att hämta Pär. Polisen hade då dykt upp vid olyckan och gett klartecken för Pär och de andra vittnena att de kunde åka. Pär fick skjuts in till Bengtsfors av en av bilarna och jag kunde fiska upp honom där. Omskakande förstås, men väldigt skönt att allting gick så bra som det gjorde. Det kunde gått riktigt riktigt illa.

Väl hos Erika så fick vi träffa den nya familjemedlemmen Bonus. En söt liten Bordie Collievalp. Som väntat var det inte lätt att fånga denna krabat på bild.

När Bonus blivit trött och somnat så var det dags att ta ut hästarna i hagen. De hade varit inne under de varmaste timmarna för att komma undan den värsta solen.

När vi kom tillbaka till huset hade Bonus vaknat och hade fullt sjå med att äta upp Pärs skosnören.

Senare på eftermiddagen gick resan vidare till Anna-Lena. Pippi Långstrump och Anna-Lena är de enda personerna jag känner till som har hästar i trädgården.

I väntan på lite mat så hann jag springa ut i vägkanten och fotografera Lupiner.

I den del av trädgården där inte hästarna fick gå fanns både Skogsklocka och blåklocka.

Efter maten så var det då dags att ta ut Anna-Lenas nya häst. En travare som inte kunde låta bli att gallopera på tävlingarna kan inte få fortsätta att vara travare. Så Anna-Lena har köpt den och ska göra den till arbetshäst tror jag. Den har bara haft någon på ryggen vid ett par tillfällen innan så nu ville Anna-Lena att Erika skulle prova den och säga hur den kändes.

Jag tyckte det var lite läskigt när de gick in i skogen för att testa den. Där fanns det ju hur mycket stubbar och stenar som helst att slå sig på om man skulle trilla av. Men tydligen var det bättre där för där kunde inte hästen springa så fort om den fick för sig det.

Efter att Erika ridit runt i skogen en stund och känt att det gick att lite på hästen så red hon ut på ängen för att prova på att trava lite. Det gick fint det också. Men Erika var lite förvånad av att känna på en travades trav. Det var tydligen en helt annan känsla än att trava med en icke travare. Till och med jag såg skillnaden, det säger inte lite det :)

På väg hem till Svarttjärn så fick vi se en älgkalv i vägkanten. Vi stannade för att se åt vilket håll den tänkte sig att springa. Jag skyndade mig att ta fram kameran men hade egentligen ingen förhoppning om att kunna fånga honom på bild.

Nej, nu springer han iväg. Det är nog det sista vi ser av honom.

Nej, han hade ingen tanke på att springa sin väg. Han bara letade efter ett bättre ställe att äta på.

Ja, det var en händelserik dag, nu kunde det väl inte hända så mycket mer kan man ju tro. Men det kunde det faktiskt. På natten kom ett riktigt skyfall och jag vaknade av att Pär röjde runt i sängen. Han hade vaknat av att det droppade vatten i pannan på honom. Jäkla skit. Vi som trodde att läckaget vid takfönstret var fixat. Nåja, det får vi ordna en annan gång.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram / Marie