Marie Leander

Idag för ett år sedan fick vi nycklarna till lägenheten här i Göteborg. Dagen efter kom flyttlasset som stått i lager över sommaren efter att vi tömt lägenheten i Kiel. Det var också slutet på en helt galen månad för mig.

Egentligen började det redan i slutet av maj då vi flyttade ifrån Kiel. Då packades lägenheten ner och man skulle bestämma sig vad man behövde under sommarmånaderna i Sverige innan vi fick tillgång till flyttlasset igen. Då hade vi ju inte ens någon lägenhet i Sverige så allt var lite ovisst. Men vi hade ju Ulvåsa att bo i under sommaren så det gick ingen nöd på oss. Den galna månaden började på riktigt när jag i slutet av juli stod i Svarttjärn och packade väskor för tre resor samtidigt. Ni som vet hur mycket jag hatar att packa förstår att det var en utmaning.

Min första packning skulle med mig till London. Jag hade ju av någon obegriplig anledning med ett foto på en utställning där och nu var det dags för vernissage. Resten av packningen skulle med till Island och sedan vidare till Alaska. Island och Alaskaväskorna lämnade jag i Svarttjärn så att Pär kunde ta med dem till flygplatsen. Jag drog till Göteborg och vidare till London där jag var ca ett dygn.

Sen åkte jag tillbaka till Göteborg där jag mötte upp Pär på flygplatshotellet. Lite omstuvning i packningen sen bar det nästa dag av till Island för att träffa Erika.

På Island kan man dricka kolsyrat vatten direkt från marken.

Det var gott om lokala regnskurar på Island.

Ibland var vägen borta. Då var det tur att man hade en bil som klarade det mesta.

Efter några väldigt trevliga dagar på Island så vinkade jag hejdå till Pär på Reykjaviks flygplats då han drog tillbaka till Göteborg. Jag tog planet till Anchorage istället. Men innan jag gick på planet stötte jag av en händelse på en Instagrambekant från Norge. Vi hade pratat lite genom Instagram eftersom han varit i Katmai och fotat björn. Det var helt galet när jag frågade mannen som satte sig bredvid mig i cafet på flygplatsen vad han hette på Instagram eftersom jag såg att han satt och kollade sin feed och det visade sig vara den norska mannen jag haft kontakt med. Världen är liten ibland.

Sen var det då det här med Alaska. Det blev ju inte alls som det var tänkt på grund av det usla vädret. Men resan blev i varje fall minnesrik även om det inte blev som det var planerat.

Nu blir det en liten bildkavalkad över djur och människor i dåligt väder :) De flesta har jag haft på bloggen förut.

Kan du backa lite? Du får inte plats i bild.

Ni ser det horisontella regnet va?

En liten stund av uppehållsväder. Då gäller det att passa på att njuta av livet.

Här ser man hur nära vi var björnarna. Eller rättare sagt. Hur nära björnarna var oss. För vi gick aldrig så nära dem. De var alltid de som kom nära oss.

Ja, en liten stund av uppehåll sa jag ju. Många bilder på blöta nallar blev det.

Jag förstår hur du känner.

Tur att man hade vadarbyxor.

Åhh, vad man vill krama lite.

Här vadade vi också över. Inte så djupt kanske men jäkla vad lerig och halkig botten och vilket drag det var i strömmen. Man gick verkligen på helspänn. Det skulle inte vara så skoj att bada med hela kamerautrustningen.

Lerigt var ordet. Och halkigt.

Dessa tre godingar träffar jag på söndag igen.

Kan man få önska sig lite ljusare moln på den kommande resan tack.

Vi blev hämtade tidigare än planerat då ett nytt oväder var på väg in och de inte kunde säga hur många dagar vi skulle fastna om vi inte åkte just denna dag. Vi fick åka i omgångar och innan sista planet var på plats så hade dimman blivit betydligt tätare.

Utsikt från stranden nedanför hotellet i Homer.

Efter en lång flygning tillbaka till Sverige så landade jag i Göteborg där jag tog en taxi till hotel Spar Gårda där jag skulle bo tills vi flyttat in i lägenheten. Pär kom på kvällen med lite fräscha kläder så att jag slapp gå i mina smutsiga vildmarkskläder. Nästa dag blev det alltså kontraktsskrivning och dagen efter kom flyttlasset. Och det var slutet på en intensiv månad. Och nu har vi alltså redan bott i lägenheten i ett år. Och på söndag gör jag ett nytt försök att ta mig till Hallo Bay. Jag hoppas verkligen att vi kommer dit denna gång. Jag skull bli väldigt besviken om vi var tvungna att åka tillbaka till stället som blev vår nödlösning förra året. Väderprognosen lovar gott just nu i varje fall, så vi får hoppas att vi tar oss ut dit det är tänkt.

Och vet ni vad? Min packning står redan klar fast det bara är fredag. Det måste vara något slags rekord för min del.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram/ Marie

Så har den då ägt rum. Stora Matchen!

31 spelare och en domare på plan samtidigt, inga problem. Konstigt att det inte var 31 personer som var tog ett dopp i sjön efteråt. Fuskade ni andra med en dusch eller gick in otvättade till maten? Yngst på planen var i år Oliver 4 år och äldst var Anders 64 år. En stor eloge till domare Linnea som skötte sitt uppdrag med den äran. Den oerhört spännande och välspelade matchen slutade oavgjort, 6-6. Tänk att inget vinnarlag ännu har korats efter 50 år.

I år var det Ragnar som stod för värdskapet. Bra jobbat Ragnar. Till och med vädret lyckades du styra så att vi inte blev allt för blöta under matchen. Under knytkalaset var vi sen på Herrgården och där fick vi ju alla gott om plats inomhus så då spelade regnet ingen roll. Vi tackar också alla övriga i Suttner/ Kierkegaardklanen för att vi fick komma och invadera ert hem. Vilket härligt sommarställe ni har.

Jag agerade fotograf i år också, allt för att komma undan fotbollsskorna. I år var det Erika och Pär som representerade familjen. Fredrik hade en ordentlig förkylning att skylla på.

Tyvärr så gjorde vädret att vi fick skippa den ett år gamla traditionen att spela tennismatch dagen efter fotbollen. Vi får fortsätta traditionen nästa år istället.

Vi ser redan fram emot att komma till Klara nästa år då det var hon som fick överta budkaveln.

Här nedan hittar ni årets skandalbilder. Klicka på första bilden så får ni upp den stor och sen kan ni bara bläddra vidare för att titta på alla bilder, om ni orkar, 188 bilder har jag lyckats få ner det till :) Som vanligt gäller att om ni som har något med matchen att göra vill ladda ner några bilder får ni göra det. Om ni publicerar de någonstans så vill jag att fotografens namn finns angivet. För övriga gäller vanliga upphovsrättslagar, bl.a. ingen publicering utan min tillåtelse.

I dag sitter jag och Erika och kurar inne på Ulvåsa och tittar ut på regnet som bara öser ner. Fredrik och Pär har åkt till Göteborg. Fredrik ska åka till Frankrike en sväng och Pär kommer tillbaka till Ulvåsa imorgon.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram / Marie

I lördags var jag med på något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag och Pär följde med Klas, Lena och Lenas bror ut i skogen för att kolla på blommor. Lenas bror är någon slags expert och är oerhört kunnig så det var riktigt kul. Men jag glömde ju allt han sa så fort det var sagt. Vi tittade bl.a. på olika grässorter som alla hade olika namn. För mig var det bara ett grässtrå. Intressant.

Vi började att gå ut i vår skog och tittade på orkidéerna. Vi kom fram till att de flesta var Purpurknipprot, men även en och annan skogsknipprot fanns också. Jag tyckte ju att de såg likadana ut, men se det gjorde de inte alls. Det blev lite si och så med fotograferandet. Dels var det oerhört blåsigt och då är det ju väldigt knepigt att fota makro, sen känns det ganska stressigt att ligga på mage i skogen när fyra personer står och tittar på dig och undrar om man inte är klar snart.

Men några försök att fånga purpurknipproten på bild gjorde jag.

Den här stod vid vägkanten och var täckt med vägdamm.

Sen gick vi en sväng i Klas nya naturreservat. Efter ett tag kom vi in på vår skog igen och då visade brodern mig en Plattlummel. En växt jag säkert sett många gånger förut men inte tänkt på. Den såg ut och kändes precis som en plastväxt. På Klas skog fanns en mattlummel som såg nästan likadan ut men var inte fullt lika plastig.

Plattlummel.

Sen gick vi in i Klas skog igen och hittade den nästan osynliga orkidéen Spindelblomster.

Växten nedan var lite kul, men jag kommer inte ihåg vad den heter. Jag behöver nog många sådana här promenader. Kanske man kan komma ihåg en ny växt varje gång :)

Nu hade jag och Pär fått nog av alla nya blommor, mossor och gräs så vi tackade för oss och gick hem och gjorde oss redo för Brolle och gänget medan de andra fortsatte promenaden i skogen och tittade på en massa andra blommor.

Jag och Pär stötte på den här snoken på väg hem. Det var en snabb rackare. Hann knappt få upp kameran till ögat innan den var borta.

Idag har jag och Bosse utkämpat en tvåtimmarskamp på tennisplanen. Jag förlorade som vanligt. Inget konstigt med det, men det är väldigt frustrerande att ha ont i foten hela tiden och känna att man inte kan röra sig som man vill på banan. Får hoppas att det bättrat sig till den första helgen i augusti då klubbmästerkskapet äger rum. Visserligen blir det med all sannolikhet bara en match för mig då jag nog inte har någon chans mot grabbarna i klubben. Men det hade ju varit roligt om man i varje fall kände att man inte förlorat för att man inte kunde springa ordentligt.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram/ Marie