Marie Leander

Tänkte göra mina inlägg i tidsordning, men idag frångår jag det då jag vill dela med mig av våran dag idag. 

Länge var det osäkert om vi överhuvudtaget skulle komma ut till Punta Norte och attackchannel. Ett tag pratades det om att vi skulle hyra fyrhjulsdrivna bilar inklusive chaufför. Men efter att Frank i går kväll provkört sträckan fram till ett av de svåra passagerna på vägen, enkel väg 80 km, så kom de fram till att vi skulle åka i bussen fram till det ställe som de kallar Lagunen och se om vi skulle ta oss igenom med bussen. På andra sidan lagunen skulle folk från Punta Norte stå och vänta på oss ifall vi skulle vara tvungna att lämna bussen och gå över det översvämmade området. 

Vi lämnade hotellet kl 7 i morse. Vi hade med oss några extra passagerare idag då vägen var avstängd och de inte kunde ta sig till Punta Norte själva. Frank struntade i avspärrningarna och vi körde ut på den vattentyngda grusvägen. Tidvis var det som att köra i smör. Bussen sladdade från kant till kant på vägen och jag satt med en liten klump i magen hela tiden. Efter en lite väl spännande resa så kom vi fram till ”lagunen” och Frank tog sats och chansade och körde igenom. Och det gick!! En ögonblick verkade det som vi skulle fastna, men vi tog oss igenom och vi kunde fortsätta mot Punta Norte. En stund senare kom ett avsnitt med riktig lervälling. Men Frank tog ordentlig fart och lyckades även ta sig igenom det partiet. Vad han inte visste var att det efter leran var ett stort hål i vägen som vi körde i och de smällde ordentligt i bussen och vi lyfte alla från sätet en bit. De visade sig senare att vi tappat hela kofångaren bak i det guppet. Rangern som var för att möta oss vid lagunen hade hittat den och tog den med sig till oss. 

Nu var vi väl framme i Punta Norte och spaningen efter späckhuggare kunde börja. 

Det visade sig att inga späckhuggare var i området så det var bara till att tålmodigt vänta.

I brist på späckhuggare så fotograferade vi vår nyfunna vän, armadillon. En liten söt rackare. 

När högvattnet var över och chansen att se attackerande späckhuggare var förbi så var det bara till att packa in sig i bussen igen för att åka tillbaka de 9 milen till hotellet. 

När vi kom till stället med det stora guppet så saktade Frank ner lite väl mycket innan han körde in i lervällingen. Det skulle han inte ha gjort. Det tog tvärstopp och vi satt hjälplöst fast i gyttjan. Våra extrapassagerare tog sig an problemet med stor energi. 

Efter ett tags kämpande så kommer det en bil med ett franskt par. De hade också struntat i avspärrningarna och åkt ut till Punta Norte och nu var de på väg därifrån. De vände snällt om och åkte tillbaka till Punta Norte och hämtade hjälp. 

Efter några försök så lyckades de dra upp bussen från gyttjan och nu återstod att återställa vägen i någorlunda skick. 

Det franska paret fick hjälp av grabbarna att ta sig igenom gyttjan, utan den hjälpen så hade de också suttit fast. 

Imorgon kör vi här igen. Önska oss lycka till, jag tror inte att någon har fixat till vägen tills imorgon. Förhoppningsvis har det hunnit torka upp lite mer. 

Som ett lite extra plus på vår dag så blev hela byn där vi bor plötsligt strömlös. Turligt nog var det bara en kort stund. Nu har vi ström igen och vi ser fram emot lite middag. 

Ha det gott och ta väl hand om varandra. 

Kram/Marie

Idag lördag blev det inte heller någon tur till Punta Norte och späckhuggarna. Det har regnat 50 mm på vägen dit så vägen är avstängd. Detta är väldigt ovanligt. Frank som är vår guide har varit här över 50 gånger under 25 år och bara varit med om att vägen varit stängd under två dagar på hela den tiden. Normalt regnar det väldigt lite här. Men nu är det extremväder och vi såg bilder från staden vi landade i för en dryg vecka sedan. Den är helt under vatten och lera igen. En del av vägen där vi körde för att komma till Puerto Pyramides är borta. Så vi har haft tur i oturen. Vi skulle kunna sitta fast nere i söder och inte kunnat komma hit alls. Men det är lite frustrerande att en dag som denna då solen skiner från en blå himmel att inte kunna ta sig till stranden med späckhuggare. Men eventuellt ska vi hyra en annan bil i morgon som förhoppningsvis kan ta oss till stranden om bara vägen är öppnad igen. Med vår buss blir det nog svårt. 

Men dagens blogginlägg tänkte jag skulle visa lite bilder från vår utflykt till Fågelön som ligger precis utanför Puerto Deseado där vi startade vår vistelse i Argentina. 

Eftersom vi ville fotografera pingviner i solnedgång så tog vi det lugnt på förmiddagen och gav oss ut till ön på eftermiddagen. 

På våg ut till ön tog vi en omväg runt några andra öar, med klippor fulla med fåglar och sjölejon.

De två första bilderna är på rödfotad Skarv, men de andra två vet jag inte. Som ni vet är fåglar inte mitt ämne. 

Vidare till nästa ö för att kolla in lite sjölejon. Som tur var var det lugnt vatten så det gungade inte så mycket när vi stod i gummibåten och fotade.

Himlen öppnade sig en liten stund och sen hade vi en fantastisk regnbåge framför oss. 

Efter regnet så kom det fina ljuset. Och vi väntade in solnedgången.

Vi fick en kort stund med gyllene ljus. 

Sen blev det lite solnedgång till slut. Men jag kände att jag inte riktigt behärskade solnedgångsbilder med pingviner inblandade så jag vände mig åt andra hållet och fotograferade istället. 

Men några bilder tog jag ändå på solnedgången bara för att jag ändå var där. Och jag fick faktiskt till det på några få bilder. 

Det var en fin eftermiddag på fågelön. Helt fantastiskt att gå omkring på en ö full med pingviner. 

Detta var sista kvällen i Puerto Deseado. Egentligen var det tänkt att vi skulle stanna ett par nätter till. Men eftersom de varnade för kraftigt regn igen så var vi tvungna att lämna detta ställe och köra norrut annars skulle det vara stor risk för att vi skulle bli fast där nere och det ville vi ju absolut inte riskera. Och tur var det ju att vi åkte. För dagen efter vi gjorde vår resa så var vägen stängd igen.

Ha det gott och ta väl hand om varandra. 

Kram/Marie

Idag har vi en mellandag här på Valdeshalvön då det regnar och blåser så det inte är någon mening med att åka ut till späckhuggarna i Punte Norte. Så då passar jag på att försöka få iväg ett blogginlägg om vår andra utflykt som vi gjorde i måndags. Målet för utflykten var pingvinön utanför Puera Deseado där vi bodde. 

För att ta oss ut till ön åkte vi en timme med denna gummibåt. 

Vädret var väldigt bra. Soligt och inte allt för höga vågor och resan gick bra ända fram tills vi stannade till vid en ö som var full av sjölejon. Efter att jag stått i den gungande båten ett tag och bara tittat genom kameran så mådde jag riktigt illa. Men det gick över så fort vi stigit i land på pingvinön som tur var. 

På vägen ut fick vi plötsligt sällskap av några delfiner. Tyvärr lyckades jag inte särskilt bra med att fånga de på bild. Det blev bara en liten skymt av dem.

Som sagt, vi stannade till utanför en ö full med sjölejon och det var en härlig syn. Och låter och luktar gör de också.

Att ta sig i land på pingvinön var ett litet äventyr i sig. Först gällde det att ta sig ur båten i säkerhet och sedan ta sig upp för de svinhala klipporna utan att stå på huvudet. Det gick bra och vi kom alla upp på ön välbehållna. 

Man kan lätt förstå varför ön kallas pingvinön. Mängder av pingviner fanns det. Det gällde bara att hålla sig till de markerade stigarna. Pingvinerna visade vägen.

Det fanns två olika pingvinarter på ön. Magellanpingvin och klipphopparpingvin

 

På väg tillbaka till båten tog vi en tur ut till ett gäng sjölejon. Mitt i högen av sjölejon låg också en sjöelefant. Cool typ. 

Efter en fin dag på ön så återstod tillbakaresan. Eftersom det börjat blåsa ordentligt så blev det en ganska guppig färd. Men det gick bra. Lite ont i ryggen bara efter att landat hårt de gångerna man lyfte från sittbänken. 

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram/Marie