Marie Leander

Söndagar verkar vara den dagen det finns chans för mig att blogga. Inte så konstigt kanske då det är den enda lediga dagen jag har i veckan. Men idag så chockade jag mig själv genom att inte sitta vid datorn hela dagen och redigera bilder utan ta cykeln och cykla till Krokfors. Och detta utan att använda elcykeln. Inte så märkvärdigt tycker nog de flesta. Men för mig som inte hållit igång överhuvudtaget under det senaste året var det en bedrift vill jag lova. Men det gick ju inte att sitta inne hela denna fantastiskt fina söndag. Så varför inte utmana mig själv med att låta elcykeln stå. Det gick bra. Jag överlevde alla backarna och kom hem utan att vara helt slut. Får se om det tar ett år till nästa gång. 

Annars så är det vaccinationer på gång just nu. Jag har ju varit bra skyddad under en lång tid efter många resor och boende i Kina. Men nu har åren gått och det börjar bli dags att börja om med massa sprutor. Jag har fått en lång lista på vaccinationer som jag ska ha innan jag boardar Mercy Ships i Senegal i januari. Jag pratade med kliniken som ska ge mig alla dessa vaccinationer och jäklar vad dyrt det är. Det kanske hade varit billigare att åka till en vaccinationsklinik i Göteborg istället för att fixa detta i Bengtsfors. Men då får man lägga till reskostnader och kostnader för att sätta in en vikarie i bokhandeln. Så i slutändan så lönar det sig nog inte speciellt mycket. Precis som med mycket annat man kan fixa på hemmaplan. Vid första anblicken verkar det billigare att åka till en större stad, men i slutändan så har man inte tjänat något alls på det när man lägger på reskostnader, den extra tiden, matkostnader och kostnad för de extra inköpen man gör som man inte alls hade tänkt att göra. 

Men nu tillbaka till Ryssland. Redan innan vi gick och la oss efter vår första dag ute hos björnarna bestämdes det att vi skulle ta en bildredigeringsförmiddag nästa dag då väderprognosen lovade regn på morgonen. Och så blev det. Nu gällde det att leta upp tre bilder som man ville visa upp på kvällen. Det är verkligen inte lätt. Att bara titta på varje bild är ju ett hopplöst uppdrag, det skulle ta alldeles för lång tid. Så jag fick välja ut några som jag hittade efter en snabb överblick och sedan redigera dessa. Så till slut var tre bilder valda och redigerade och överlämnade till Anders inför kvällens bildkritik. 

Efter lunch så var det då äntligen dags att ge sig ut till björnarna igen. Denna gång skulle vi till ett annat ställe som låg betydligt närmre vår camp. Men det var ändå båtresa som gällde. Och det är klart. Ska man ha med bord och stolar och massa mat till 17 personer så blir det lite jobbigt att gå ett par kilometer. 

På plats på björnställe nr 2.

Detta stället vara inte alls lika bra som det första stället. Det var en smal strandremsa där vi alla skulle dela plats med björnarna. Visst, björnarna kom väldigt nära oss och vi kunde få riktiga närbilder om vi ville det. Men jag tyckte inte det kändes bra. Jag tyckte vi inkräktade för mycket på björnarnas område. Det hade varit ok om björnarna hade fått passera oss i lugn och ro. Men av någon konstig anledning så gjorde björnvakterna ljud som stressade björnarna när de gick förbi oss. Jag är verkligen ingen björnexpert. Men varför inte låta de passera i lugn och ro? Nu lär de ju sig att det är obehagligt och stressande att gå förbi en grupp människor. Jag antar att det var lite tanken med att göra dessa ljud. Att björnarna skulle känna obehag av att komma för nära människor. Men jag tänker att det är farligare att bli passerad av en stressad björn än en helt lugn björn som lärt sig att människor är inget farligt. Obehaget jag kände var inte för min egen säkerhets skull utan för björnarnas skull. Vi kommer och inkräktar på deras område och måste visa respekt. Det hände aldrig när jag var i Alaska att Christopher gjorde några ljud eller utfall om någon björn kom nära. Istället var vi alla knäpptysta och väntade tills björnen hade stillat sin nyfikenhet på oss och sakta lunkat vidare. 
Till saken hör att björnarna var tvungna att passera oss på bara några meters håll om de ville fortsätta sin vandring längs stranden. Vi hade liksom ockuperat deras strandremsa. 

En ensam björn sitter och funderar på livet på den smala strandremsan.

Björnen nedan kom lugnt gående mot oss så nära vattnet han kunde utan att gå i vattnet. När han närmade sig oss så började vakten slå på geväret så att det uppstod ett för björnen stressande ljud. Från att lugnt och stilla strosat framåt tog han ett hopp upp i luften och började sedan springa förbi oss samtidigt som han slängde oroliga blickar åt vårt håll. 

Annars då, var det ett bra ställe att fotografera björnar på. Absolut, om man varit fem i gruppen och inte fjorton. Det var trångt och när björnarna höll till i skogen så fanns det inte plats för alla att komma åt och fotografera på ett vettigt sätt. Jag tog några skogsbilder som jag nästan sköt från höften då det inte fanns plats att ställa ner sitt stativ på ett bra sätt utan att störa någon annan. Så istället tänkte jag koncentrera mig på alla dessa fåglar som strosade längs vattenbrynet i väntan på att någon björn skulle lämna några rester. Men där gick jag också bet. För när jag satt på min stol och hade siktat in kameran så kommer plötsligt någon och ställer sig mitt framför mig och blir stående där. Inte för att fotografera verkade det som utan för att kolla läget. Väldigt märkligt beteende tycker jag. Stolarna hade ju satts upp för att vi skulle sitta i de och fotografera. Då måste man ju få fri sikt framåt. Att många av oss, även jag ofta valde att röra oss fritt i rutan är ju sin sak, då ser man ju till att vara bakom stolarna, men att ställa sig framför en stol där någon sitter och är skjutklar förstår jag bara inte. Sen kan man absolut inte begära fri sikt i 360 grader bara för man satt sig på en stol, då skulle ju ingen kunnat röra sig. Men att parkera sig framför???? Och jag var för uppgiven för att ta diskussionen, så det blev ingen fågelfotografering just då. Det har såklart hänt många gånger att jag råkat komma vägen för någon som står i rutan och fotograferar, det är nästan omöjligt när man är så många. Men så fort jag har upptäckt det så har jag flyttat mig så fort som möjligt. Hoppas och tror jag i varje fall. Usch vad gnällig jag låter. Var det bara dåligt där då? Nejdå. Det fanns som sagt möjlighet till bra närbilder och fina skogsbilder ( för den som fick plats). Men det var helt enkelt inte min dag. Men måste också tillägga att i de allra flesta lägen fungerade det väldigt bra trots många personer och liten plats. 

Ett litet tillägg så här i efterhand efter att sett lite oroliga kommentarer från medresenärer där de frågar om de var de som råkade stå i vägen. Jag skrev inte detta om att någon var i vägen för att hänga ut någon person. Utan för att förmedla min sinnesstämning under denna eftermiddag, det är ju trots allt min resa denna blogg handlar om. Och då var den händelsen en bidragande orsak förstås. Så att svara på eventuella kommentarer om att det var väl inte jag kommer ju till slut att leda till att jag hängt ut någon, och det är absolut inte tanken. Så jag kommer inte att svara på fler såna kommentarer, bara så att ni inte undrar varför jag inte svarar på det.

Nu tillbaka till något mer väsentligt, björnarna……..

Det rann en bäck från sjön upp i skogen ( eller om det var tvärtom, vad vet jag). I den bäcken gick björnarna en hel del och tittade efter lax. Åhh vad jag önskade att man kunnat gå fram till bäcken och tittat uppåt i skogen längs bäcken för att se vad som hände längre in. Tror att det kunnat bli riktigt fina bilder med en björn i bäcken inne i skogen. Men det gick ju förstås inte. Då skulle vi ju tagit all plats för björnarna och det är ju inte ok. Sen tar ju inte björnarna så stor hänsyn till om det står en människa vägen om de börjar jaga en lax. Så risken att bli nedsprungen hade nog varit ganska stor. 

En som nog funderar på om den ska våga passera oss.

Björnen står i bäcken och tittar intresserat på laxarna som simmar förbi. ( jag tror det i varje fall, det gick ju inte att se vad björnen tittade på)

Ute i sjön har jakten börjat.

Ser ni laxen framför björnen?

Undrar hur det var med fiskelyckan för denna björn? Han såg smal och ynklig ut.

Men denna individ hade inga problem med att få fisk.

Upp på land för att smaka i sig fisken.

Och sen ut i vattnet igen.

Vinst varje gång finns på Liseberg. Men det gällde tydligen för denna björn också.

Den här björnen strök sig på hela framsidan med laxen innan han gick upp på land. Han gillade nog fisklukten.

Trots att han står och skakar ur sig vattnet så håller han fisken i ett stadigt grepp mot benet.

Och sen upp på land för att smaska i sig godbiten.

Efter att ha konstaterat att det inte fanns någon rom att suga i sig så blir laxen flådd.

Visst gör han det elegant?

Först rom sedan skinn. Det är den vanligaste ordningen att äta fisken på. ( säger jag efter att ha sett många björnar äta lax, alltså har jag igen aning om det verkligen är så)

Ett grymt öde för fisken. Björnar är verkligen inte snälla i sitt hanterande med fisken.

Vände man kameran bort från sjön så tittade man in mot skogen. Men som jag sa förut så var det inte lätt att komma åt att fotografera där. Här är några av de få bilder jag lyckades knäppa. 

Lika bra att åter vända kameran mot sjön. Där fortsatte fiskandet. 

Ibland behövde de inte ens jaga, hade de tur så var det bara att sticka ner tassen och fiska upp en fisk.

Men oftast fick de kämpa ett tag.

De flesta björnar som jag sett verkar föredra att fånga färsk lax och när de fått napp går de upp på land för att tugga i sig läckerbiten. Den här björnen hade en lite annan strategi. 

Han hittade en inte så väldigt färsk lax….

….som han smaskade i sig medan han var kvar i vattnet.

Mmmmm, smarrigt.

Look! No hands!!

När fisken är uppäten så blir det genast ny jakt. 

Som sagt, lite annorlunda strategi. De flesta andra björnar fiskar på grunt vatten. Men denna höll sig gärna på djupare vatten och kikade under vattenytan om han såg någon lax.

Denna björn föredrog att äta uppe på land.

Men först måste man ju kolla tandstatusen på den som man ska äta upp.

Den fick godkänt.

Som sagt, det skiljer sig åt på sättet de olika individerna föredrar att fiska på och hur de föredrar att äta fisken. Jag ber om ursäkt för de alldeles för många bilderna som nu kommer. Och inte är de särskilt bra heller. Jag hade svårt att lyckas med att få skarpa bilder denna eftermiddag. Men bilderna är ganska talande för hur det kan gå till när en björn äter lax. 

En nyfångad lax. Titta så försiktigt björnen håller laxen.

Det gäller att inte göra något stort hål i fisken så den goda rommen försvinner innan björnen nått land.

Håll upp fisken och bit hål på exakt rätt ställe för att få tag i rommen. Ser ni förresten laxarna i bakgrunden?

Japp, mitt i prick. Nu gäller det att suga i sig det goda.

Men lilla vän, jag tycker du spiller lite väl mycket.

Så var den goda rommen slut.

Då hämtar man sig en ny fisk.

Och historen upprepar sig.

Sen vänder hen elegant på fisken.

Denna lax hade nog extra gott skinn eftersom björnen inte lämnade den när rommen var uppäten.

Oops, en lax håller på att simma rakt upp på köksbordet. Ser ni blicken från björnen?

Fåglarna står tålmodigt och väntar på sin tur.

Helt obegripligt att de kan lyckas med detta. Så exakt de måste få tag på skinnet.

Mätt och go.

Klia sig lite och lämna resterna till fåglarna.

Och de är inte sena på att ta sin chans.

Men även fåglar får kämpa för sin mat.

Efter denna uppvisning så kom det en björn springande från andra hållet. Den hade nog tänkt att springa förbi oss, men hejdade sig i sista stund. 

Här kommer jag i full galopp.

Men nää, förresten, jag ska nog inte dit.

Jag går upp i skogen istället.

Haha, tji fick ni. Jag kan allt en annan väg för att komma bort till bäcken. En liten omväg visserligen. Men vad gör man inte för att slippa passera alla galningar med kamera.

Tittut, är det någon där?

Passar på att klia mig lite.

Oj vad många bilder det blev. Men detta var sista bilden för idag. Det blev en ganska kort fotografering denna eftermiddag. Men det kändes lagom. Vi hade att välja på att bli hämtade ganska omgående eller riskera att bli kvar i många timmar till. Vi fick ju hela tiden anpassa oss efter alla dagsutflykter som båtarna var ute på. Så vi valde att bli hämtade omgående. 

När vi var tillbaka på campen så väntade middagen på oss. Alltid lika härligt att sätta sig vid dukat bord när man kommer tillbaka från sina små äventyr. Och efter middagen var det då dags för resans första bildkritik. Så nu kom det väl till pass att Tanya hade släpat med sig sin tv hela vägen från Petropavlosk till Kurilsjön. 
Även om det känns jobbigt och stressande när man ska välja ut tre bilder som man ska visa upp så tycker jag att dessa tillfällen är väldigt värdefulla. Dels får man alltid lite synpunkter på vad som är bra och vad som är mindre bra med bilderna och vad man kan tänka på till nästa gång. Det gäller både sina egna bilder och de andra deltagarnas. Men att se de andras bilder tycker jag nästan är mer värdefullt än att få kritik på sina egna. Man sitter hela dagarna på samma plats som flera andra fotografer. Men vad som fastnar på de andras minneskort har man ingen aning om. Därför är det så kul att få se hur de andra har fångat samma ögonblick som man själv, fast kanske på ett helt annat sätt. Jag blir väldigt inspirerad och får mycket tips och idéer av dessa bildvisningar. 
Men det var allt från Kurilsjön idag. Förhoppningsvis kommer det ett nytt inlägg så småningom. Men det kan dröja. nästa vecka är det det både bokmässa och en resa med Mercy Ships Sverige som ska klaras av. Så det blir Göteborg för mig från torsdag morgon till lördag kväll. Och då ska jag också få träffa Erikas nya familjemedlem. Lilla femton veckor gamla Sam. En ljuvlig liten whippetvalp som haft turen att fått flytta in hos Erika. 

Och nu har söndagen övergått i kväll och det är dags att avrunda denna dag och då funderar jag på hur denna dag bara kunnat försvinna så här fort. Men tiden har en förmåga att springa iväg när jag sätter mig och redigerar bilder och försöker få ihop ett blogginlägg. Men när jag tänker efter så har jag ju inte bara cyklat och bloggat. Jag har även fixat några beställningar av både utskrifter och bildredigering och dammsugit i varje fall halva huset. Så helt ledig blev inte denna söndag heller. Pär är förövrigt ute på tågluff i Europa med sin bror Jan och en kompis till honom. De har hittills hunnit med att hälsa på Joel och Laura i Amsterdam, nu är de på väg till Paris för att hälsa på kompisens bror och efter det blir det Bordeaux för att hälsa på vår son Fredrik. Jag tror att de har det väldigt trevligt på denna resa. Fast jag tror inte att Pär kan låta bli att jobba en hel del under tågresorna. Det är tur att man kan jobba på distans nuförtiden. 

Ha det gott och ta väl hand om varandra. 

Kram /Marie