Lugnet före stormen

Tiden rusar iväg och fast jag inte har så många måsten på mitt schema så känns det svårt att hinna med allt. Kanske man börjar bli lite lat och bekväm :)

Just nu och ett tag framåt så har vi glädjen att få ha Fredrik hos oss här i Kiel. Han har avslutat sitt år på Halmstads Högskola och eftersom det tydligen blev något knas med hans ansökan på Disney i Paris så har han inget att göra i sommar. Som Fredrik uppfattade det på Skypeintervjun så skulle han få jobb i sommar och att de i maj någongång skulle komma med besked om var och när. Men tiden gick och han fick aldrig något besked. Efter många om och men har han fått några luddiga svar på sina email och de svarar bara att de inte har något för honom just nu. De svarar inte på frågan om vad som hänt med den utlovade platsen och varför han inte har fått något besked om att han inte skulle få något jobb. Jag tror helt enkelt att hans ansökan och resultattet efter Skypeintervjun har kommit bort på något sätt. Men men det kommer väl fler chanser får man tro. Nu är han här hos oss och det tycker vi är trevligt.

Min rygg är i stort sett återställd. Jag har lite känningar ibland, men inte värre än att jag kan göra allt jag vill. Te.x var jag faktiskt ute och lunkade en runda häromdagen. Vad det gäller min tennisarmbåge så har jag nu börjat på min massage och jag känner faktiskt att det gör nytta. Han verkar veta vad han sysslar med den där äldre gentlemannen. Idag gjorde han mig riktigt glad när han sa att jag visst kunde spela lite tennis, bara inte för mycket. Det är knappt man vågar tro på det. Men jag får väl ge det en chans och slå lite bollar en dag. Idag fick jag min behandling i ett annat rum än vad jag brukar vara i. Det första som mötte mig var en stor bild på Stefan Edberg där han har skrivit en hälsning till min massör och tackar för hjälpen och önskar honom lycka till. Kul att se lite välbekanta ansikten pryda väggen :) Visserligen var bilden från 1989, men ändå.

Så klart måste Pisen omnämnas i även detta inlägg. Min blogg vore väl inte min om inte hon togs upp varje gång :) Seden vi kom tillbaka från Sverige har hon varit ute mycket. Hon verkar ha glömt att det var farligt där ute och verkar trivas med att strosa runt i trädgården och i grannens trädgård. Men säg den glädjen som varar. I förgår kom hon in och var blodig på magen och på benet. Jag trodde först att hon skadat sig på taggtråden som sitter högst upp på staketet som hon envisas med att hoppa över för att komma in till grannen. Vad hon ska göra där inne förstår jag inte eftersom det är i den trädgården den stora schäferhunden går lös. Men samtidigt så finns där ganska mycket möss under lövhögarna så man får väl göra en riskbedömning.  Nåväl, när hon kom in så tog jag det inte så allvarligt eftersom det hade slutat blöda på magen och hon verkade kunna gå utan bekymmer. Men efter att hon legat och sovit en stund så var situationen helt annorlunda. Då kunde hon inte längre använda sitt ena bakben utan att det gjorde väldigt ont. Nästa dag så var benet ganska svullet och hon hade fortfarande stora problem med att gå. Så jag lyfte luren och lyckades beställa en tid samma dag hos en veterinär i närheten.

Väl hos veterinären blev såren rengjorda, en häftklammer tryckte ihop det största såret och sedan blev hon rejält bandagerad. Inget som Pisen uppskattade precis. Två sprutor fick hon också. En med antibiotika och en med smärtstillande. Den med smärtstillande gillade hon nog, för hon verkade lida betydligt mindre av det onda benet efter veterinärbesöket. Problemet var bara att hon nu hade ett bandagerat ben och det är ju inte så lätt att gå med i början. Men nu har hon mjukat upp bandaget och springer ganska obehindrat omkring, fast hon skakar på benet ungefär vartannat steg för att se om inte det konstiga kan försvinna.  Men än så länge har hon inte försökt att bita av det, så hon har sluppit den förhatliga kragen. Återbesök i morgon. Troligtvis så är det nog inte taggtråden som gjort skadorna trots allt. Efter att ha kunnat se såren ordentligt så lutar det nog åt att hon blivit biten. Stackarn, det är inte lätt att vara ny i stan. Kiel visar sig vara en farlig stad för en Texaskatt :)

Ikväll är det smygstart på Kieler Woche och i morgon drar det i gång ordentligt. Stan är sig inte lik. Överallt byggs det och fixas och trixas. Kaos är vad som väntas en vecka framåt.

Jag och Pär var nere och gick en bit längs vattnet igår. Det gick inte riktigt att känna igen sig. Men än så länge är det lugnet före stormen. Nästa gång vi går där är det nog lite fler folk.

Till denna tillfälliga restaurangbåt ska man tydligen gå. Bästa matstället under hela Kieler Woche har jag hört.

Många båtar finns på plats, en del är gamla, en del är nya, en del är stora och en del är…..

…små, mycket små mycket små

Audi har lagt beslag på ett stort område, här kan man provköra och spela golf. Undrar om man vinner en bil om man slår hole in one?

Nästa vecka blir det konkurrens om platsen för den här gynnaren.

Master så långt ögat kan nå.

Men inte stoppar alla förberedelser den nödvändiga roddträningen.

Nästa vecka är det nog lite fler båtar ute på vattnet.

En lång båt från Schweiz på ingång.

Men vad säger ni om den här?