Det fattas en timme och promenad i stan

Det finns 8760 timmar på ett år utan skottår. Det är ju en väldigt massa timmar och man kan ju tycka att de ska räcka till. Men så är det inte alltid. Ibland saknas det helt enkelt en timme, den finns inte, den är borta. Just den timmen som vi skulle behöva. Låter det knäppt, ja lite kanske, men så här är det. Vi ska ju åka på tenniscamp till Mallorca veckan efter påsk. Vårt flyg går kl.6 på morgonen så samlingen är satt till kl. 2.30 den 31 mars vid tennisklubben. Jaja, kan man ju tänka, det är en jobbig tid men allt går om man bara vill. Det är väl bara till att strunta i att gå och lägga sig och hålla sig vaken till 2.30 då samlingen är. Problemet är bara att kl 2.30 den 31 mars finns inte, den tiden är helt enkelt raderad. Tänk, det är en timme på hela året som inte finns, och då ska vi träffas. Nåja, det är ju bara till att träffas 1.30 istället så löser det sig. Och faktiskt så blir det ju lite bättre då det är lättare att hålla sig vaken till kl 1.30 än till 2.30. Så vi ska nog komma iväg trots den borttappade timmen. Och den borttappade timmen får vi ju tillbaka i höst, fast det har vi ju ingen glädje av just nu :)

Igår drog Pär till Sverige med Stenabåten. Han ska vara en långhelg i Svarttjärn. Erika kommer också dit en sväng så det blir ju mysigt för dem. Jag valde att stanna här denna gång. Jag tycker bl.a att det är en lite för mycket besvär för katten för en sådan kortvarig resa. Men jag får säga att det kändes ganska tungt igår när Pär gav sig iväg igår och jag blev kvar här. Men det blir förhoppningsvis en resa någon gång till i vår och då får jag se till att följa med.

Jag tänkte ta med er på en liten promenad i Kiel som jag gjorde i det vackra vädret i måndags. Om någon frågar mig om jag tycker att Kiel är en vacker stad så säger jag nej. Det är ingen vacker stad. En stor anledning till det är att största delen av stan blev sönderbombad under andra världskriget och många av alla gamla vackra byggnader försvann och mycket är bara fyrkantiga betongklumpar de smällt upp efter det. Men om man ser på Kiel som genom en glugg där man endast ser små små områden i taget så kan man hitta riktigt fina och mysiga områden. Men som sagt, det gäller att begränsa sitt seende ganska mycket för att inte distraheras av allt det inte lika vackra runt om.

Som så ofta började jag min promenad nere vid Kielline, förde. Där är det nästan alltid väldigt trevligt att gå, ofta mycket folk och närheten till vattnet förstärker ju nästan alltid upplevelsen en del. Men egentligen är det inte speciellt vackert.

Begränsa blicken till endast de tomma båtplatserna så visst, det ser ganska trevligt ut. Men titta sen åt vänster så är det plötsligt inte alls lika fint.

Det är ju trevligt och rofyllt att kunna studera den här gynnaren ett tag på sin promenad.

Men lyfter man blicken så ser man det här strax bredvid.

Fast så här brukar det i ärlighetens namn inte se ut. Det är nog spår av det senaste ovädret som de inte hunnit rensa undan.

Här är en öde landgång. På somrarna gör den sig betydligt bättre när den oftast är sammankopplad med något stort och ståtligt kryssningsfartyg. Då ser man inte de trista kranarna på andra sidan.

En fin gammal fyr. Men den kommer inte till sin rätt där den står tycker jag.

Detta är vad man ser om man står i stan och blickar ut över förde.

Ubåtstillverkning! Hade gjort sig bättre lite utanför stan tycker jag. Ja jag vet, det ligger inte inne i stan, men det är det man ser om man tittar över på andra sidan förde.

Det här kvarteret är nästan det första som Stenaresenärerna stöter på om de svänger höger när de kört ut från färjan. Är detta det första som Kiel vill visa sina turister?

Men som sagt, det finns små ställen lite här och var som är riktigt trevliga. Den här lilla dammen mitt i stan är ganska trevlig. Här är det ofta event av olika slag på sommaren. Och man behöver ju inte titta på de tråkiga fykantiga betongklumparna bakom vattnet om man inte vill.

Järnvägsstationen är en ganska trevlig byggnad om man ser den väldigt isolerad. De omgivande byggnaderna är inte lika trevliga.

Mittemot järnvägsstationen finns ett litet, men trevligt och välbesökt område.

Är man här så domineras bilden ganska mycket av Stena färjan och Oslofärjan. Det är lätt hänt att de fastnar på bild :)

Sverige och Norge- båten har mycket bra och strategiska anläggningsplatser. Värre är det för fartyget som går till Litauen. Det är en av de båtarna som man skymtar långt där bak i bilden. Inte särskilt centralt, mitt i ett industriområde.

Det här ser ju ganska trevligt ut. Sett från bron som leder in till Norgeterminalen.

Men vrider man huvudet lite till höger är det detta man ser.

Och vrider man huvudet åt vänster så ser man den trista byggnaden bredvid järnvägsstationen.

Detta området kallas hörn och är helt ok. Det ser man om man isolerar blicken lite och inte tittar för mycket åt höger för då ser man den där trista byggnaden vid stationen igen.

Detta ser man om man står på ”Oslosidan” och blickar in mot centrum. En riktigt fin plats.

Här har man bra utsikt över Vapiano, som är det enda stället i Kiel som jag upptäckt som har pizza som jag vill ha den. Det finns säkert fler bra pizzor i Kiel, men jag har inte hittat dem ännu.

Hmm, undrar vad det här symboliserar. Jag får nog ta reda på det någon gång.

Norgebåten gör sig redo för avgång.

Och passagerarna har intagit position uppe på däck för få sig en sista skymt av Kiel.

En sista blick ut över stan innan jag går hemåt igen.

På vägen hem mötte jag dessa små fina blommorna. Och just denna dagen var det ju alldeles ljuvligt väder så då blir man ju bara glad över att få se vårtecken som dessa.

På vägen hem passerade jag också kvarteret där det finns en hel del ungdomshak. Ytterligare ett exempel på alla dessa fyrkantiga lådor till hus som finns här överallt.

Nu tror ni säkert att jag tycker väldigt illa om Kiel efter att ni läst detta. Men så är det inte alls. Jag gillar att det faktiskt finns små plättar lite här och var som är riktigt fina. Och jag gillar att Kiel är tillräckligt litet så att man faktiskt kan ta sig runt i stan utan att behöva ta bilen. Det är promenadavstånd till det mesta för oss, det spelar ingen roll om vi vill komma till en park, till vattnet, till en restaurang, till en pub eller in till centrum. Allt kan vi gå till och det är vi väldigt tacksamma för. Sen kan man ju tycka att många områden är onödigt tråkiga. Men tänk er själva när nästan hela stan är sönderbombad och det gäller att bygga upp den så fort och smidigt som möjligt, kan inte vara helt lätt att tänka vackert då. Sen tycker jag ju att de kunde flytta alla dessa kranar och industriområdet på andra sidan och gjort något fint strövområde där istället. Men det är nog inte helt lätt gjort :) Man får helt enkelt lära sig att isolera sitt seende lite och bara se det fina och strunta i det andra. Jag trivs ganska bra här helt enkelt. Fast jag får ju säga att jag ganska ofta längtar efter lite av den goa värme som man fick i Houston. Fast just det är ju lite svårt för statsplanerarna att göra något åt :) Och ska jag vara helt ärlig så spelar det ju oftast inte så stor roll hur stan ser ut. Har man bara folk omkring sig som man trivs med så kan man nog trivas var som helst. Och på den punkten har jag absolut inget att klaga över i Kiel. Här finns många goa människor jag trivs alldeles utmärkt ihop med.

Nästa inlägg blir nog om min lilla ensamresa till andra sidan förde jag gjorde i det fantastiska vädret igår. Ytterligare ett exempel på ett litet isolerat väldigt fint och trevligt område här i mina omgivningar.

Idag har jag funderat på vart jag ska promenera. Men det vackra vädret lyser med sin frånvaro och det blåser ganska mycket. Känns inte helt lockande att gå ut. Kanske jag begränsar dagens promenad till tennishallen i kväll för mitt tvåtimmarspass cardiotennis.

Ha det gott  och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Your email is never published or shared. Required fields are marked *

*

*