Kieler Woche fortsatte i Kiel även efter att våra gäster åkt hem. Jag och Pär tog ett par rundor ner till Kielline för att äta finsk grillad lax. Smakade utmärkt.
Annars så gick veckan som vanligt med lite tennis och fika med vänner. På torsdag förmiddag satt jag hemma och kom på att det Svenska skeppet Götheborg skulle komma till Kiel under dagen. Undrar hur man får reda på när hon kommer funderade jag på ett tag. Då kom jag på att det finns ju en websida där man kan se all marintrafik i hela världen. Jag gick in där och kollade och upptäckte att hon låg stilla i Kielkanalen strax innan slussarna ut mot Kiel. Hastigt och lustigt bestämde jag mig för att packa kameran och cykla iväg för att se när hon åkte in mot Kiel. Lite väl hastigt och lustigt blev det nog. För strax efter att jag cyklat iväg så började det regna och jag var inte alls klädd för regnväder. Men det stoppade inte mig utan jag cyklade bort till platsen där hon låg. Det tog ett tag innan jag hittade rätt väg genom skogen för att komma dit hon låg. Det visade sig när jag kom dit att hon låg på ett avspärrat område och det gick inte att koma ner till vattnet utan jag fick nöja mig med att kika på henne genom lövverket.
Ostindiefararen Götheborg är en replika av sin namne som sjönk 1745. Manskapet på skeppet är klädd i tidsenliga kläder. Ser väldigt tjusigt ut. Hur praktiskt det är vet jag inte, men de kanske inte har dessa kläder när de är ute på öppet hav och inte så många ser dem.
Visst är de tjusiga?
Efter att ha stått och tittat på skeppet en stund och det inte syntes några tecken som tydde på att de snart skulle dra vidare så bestämde jag mig för att cykla vidare i regnet. Jag cyklade ner till det lilla färjeläget som ligger på andra sidan högbron och där det finns ett litet tak. Jag kände att jag behövde lite skydd mot regnet en stund. Sagt och gjort, jag cyklade bort dit och stod där och väntade ett tag. Men när inga tecken på rörelse i mastarna på andra sidan bron visade sig efter att den lilla färjan kom tillbaka för andra gången så bestämde jag mig för att ge upp. Jag hade ju faktiskt ingen aning om när hon skulle röra på sig. Det kanske var flera timmar kvar, vem vet. Men då, just när jag skulle gå därifrån så började faktiskt masterna att flytta på sig. Så det var bara till att stanna kvar. När Götheborg sakta men säkert närmade sig så dök plötsligt två herrar utrustade med kameror upp. De var båda där för att fotografera skeppet. Hur visste de att hon skulle komma just nu? Ingen aning, men det kan ju hända att de har stått någon information i någon tysk tidning. Jag läser ju inga sådana så jag missar ju en hel del information :)
Nåväl, efter en stund så gled hon så tjusigt förbi oss där vi stod och kurade under taket för att få skydd mot regnet.
När hon passerat förbi så vände den ena herren sig till mig och sa: kom nu sticker vi till Slusscafét. Jaha sa jag, är det bra där. Ja, det är toppen sa han och förklarade för mig vart det låg. Sagt och gjort jag cyklade i den riktning han pekat ut och stannade till där jag trodde att det var. Men då kom herren som varit och hämtat sin bil en bit bort ifatt mig och pekade att jag skulle fortsätta att cykla. Han körde före men såg till att jag hela tiden såg vart han svängde och efter en stund kom vi fram till ett litet café. Det kändes ganska bra att få sig en varm kopp kaffe efter att ha blivit ganska kall av att cykla omkring i regnet. Cafét visade sig vara ett tillhåll för ett gäng äldre herrar som satt och spanade på alla båtar som rörde sig i vattnet utanför. De var nog stamkunder på cafét skulle jag tro, men att Götheborg var påväg genom slussen hade de ingen koll på. Men det var det andra som hade. Det var en hel del folk längs kanalkanten för att få en glimt av det ståtliga fartyget som var på väg.
Götheborg har just tagit sig igenom slussen och är på väg ut i förde.
Snart skulle hon försvinna bakom kröken och jag bestämde mig för att snabbt cykla hem och byta kläder för att sedan gå ner till Kielline och se om jag hann se när hon tog sin in till Schwedenkai där hon skulle lägga till.
En högersväng så kommer man till Kiel, men tar man till vänster så kommer man så småningom till Sverige :)
Jag cyklade snabbt hem, inte bara för att jag skulle hinna se skeppet utan även för att jag frös ganska ordentligt och längtade efter torra kläder. När jag väl kom hem så var det ju ganska frestande att ta en varm dusch och stanna hemma under en varm filt i soffan. Men är man en uttråkad hemmafru med alldeles för mycket fritid så är man. Då kan man ju ägna en hel dag till att jag ett skepp :) Så jag slängde alltså av mig de blöta kläderna och tog på mig torra kläder. Eftersom jag nu skulle gå till fots så utrustade jag mig även med ett paraply. I samma ögonblick som jag kom ner till Kielline så dök Götheborg upp. Det kallar jag taiming :)
Härifrån gjorde vi sällskap in mot Schwedenkai.
Jag fick promenera ganska fort för att hinna med i hennes fart till att börja med. Det svåraste var att på ett snabbt och smidigt sätt ta sig förbi alla folk som gick längs Kielline för att fira Kieler Woche. Jag var inte ensam där nere precis.
Inte heller Götheborg var ensam. Det var många som ville göra henne sällskap en liten stund.
När hon närmade sig slutet på förde så saktade hon ner farten och det var lättare att hålla hennes tempo. Jag visste inte riktigt var hon skulle lägga till men på ett ställe var det en liten folksamling och jag tänkte att det kanske var där. När jag stannade till där så såg jag att den Svenska konsulinnan stod och väntade. Så jag frågade henne om hon väntade på fartyget och det gjorde hon. Hon hade i uppdrag att tillsammans med någon hög herre från Kiel att välkomna Götheborg till Kiel. Problemet var bara att hon inte heller visste var hon skulle lägga till.
Tänk om det hade varit lite finare omgivningar in mot Kiel.
Efter en stund kunde man konstatera att hon nog inte skulle lägga till där vi stod och väntade och jag beslöt mig för att fortsätta mot Stena Line för att se om hon skulle stanna där. Och väl framme så var det ju ingen tvekan om var det var hon skulle lägga till. Där var fullt med tv-folk, fotografer, filmare och viktiga personer som alla väntade på Götheborg.
Och när man kom lite närmare så rådde ingen tvekan. Man undrar ju bara hur det kom sig att den svenska konsulinnan inte visste vart fartyget som hon skulle välkomna skulle lägga till.
Haha, finns lite olika sätt att ta sig fram på vatten.
Ser man på! Herr Pirat har också tänkt att säga hej.
Snart på plats.
Jisses vad många rep eller vad man nu kallar det i fartygssammanhang. Jag skulle inte vilja hålla reda på alla dessa rep.
Kaptenen väntar på att landgången ska vara på plats så att han kan gå ner och hämta välkomstkommittén.
Hmm, skulle nog inte vilja ha deras jobb tror jag. Men vem vet, man kanske vänjer sig.
Kaptenen går ner för att hämta bl.a konsulinnan.
Jag kände mig vid det här laget ganska färdig med Götheborg för denna dag och upptäckte plötsligt att jag var superhungrig och kunde inte tänka tanken att promenera hela vägen hem för att ställa mig och laga mat. Kanske inte så konstigt då jag faktiskt inte hade ätit något sedan frukost och det nu började bli kväll. Så jag ringde Pär som hunnit komma hem och vi bestämde oss för att träffas på en asiatiskt restaurang halvvägs hem.
Hade gärna tagit denna snygga volvo till restaurangen, men jag fick allt använda mina sista krafter till att ta mig upp för Bergsstrasse.
När man går längs vattnet under Kieler woche så ser man bara en hel massa master. En ganska maffig syn.
Efter att ha ätit alldeles för mycket så var det skönt att promenera hem och bara sjunka ner i soffan. Nästa dag var det frukost ombord på Götheborg som stod på schemat. Men det får bli i nästa inlägg.
Efter att ha suttit och bråkat med vår usla internetuppkoppling här på Ulvåsa så har detta inlägg tagit mer än 5 timmar att få färdigt. Så nu är det hög tid att skicka iväg detta och hoppas på att jag har tillgång till internet den stunden det tar att få iväg det.
Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie