Den sista söndagen i oktober så sprang Pär och två kollegor till honom ett halvmaratonlopp i Lutjenburg. Jag följde med som supporter och fotograf.
Lütjenburg ligger ca 4o kilometer öster om Kiel och är ett ganska litet samhälle. Litet var loppet också. Pär åkte med sina löparkompisar till starten lite tidigare än vad jag gjorde. Jag tänkte att det skulle väl inte vara några problem att hitta dem i startområdet när jag väl kom dit. Det var det inte heller, problemet var att hitta startområdet. Det fanns tre infarter till Lütjenburg och jag valde centruminfarten och förväntade mig någon slags vägvisning. Men inte då. Det fanns inget tecken någonstans på att det snart skulle starta ett lopp i denna stad.
Efter ett telefonsamtal till Pär så fick jag en adress till stället de befann sig på. Så till slut hittade jag dem och det i god tid innan starten skulle gå som tur var.
Starten låg en bit ifrån området där de hämtade ut sina nummerlappar och som också var målområde. Det var ju bra för löparna som kunde värma upp på väg dit. Men mindre bra för mig som blev helt slut efter att ha skyndat mig efter löparna.
En sista liten stretching innan start.
Jurg, Heinz och Pär peppar varandra.
Även Pär sträcker ut innan start.
Tävlingsledningen talar…
…och då lyssnar man
Starten har gått och jag blev lite försträckt när jag såg några småknattar rusa iväg i full fart. Inte ska de springa ett halvmaraton i det tempot? För det första tyckte jag att de var för små för ett sådant långt lopp och sedan skulle de aldrig orka många meter i det tempot. En del av de små sprang dessutom i innegympaskor. Men jag blev lugnad. De sprang i en sorts stafett så de var många knattar som delade på halvmaratonsträckan.
Pär tar det lite lugnare i starten.
För mig gällde det att ta mig tillbaka till bilen så fort som möjligt för att hitta ett lämpligt ställe att fånga löparna på bild. Jag kände ju inte alls till stället så det var inte helt givet vart det var bästa att stå.
Jag tog bilen och körde motsatt varv för att kunna möta löparna. Detta var ju ett sånt litet lopp så inga vägar var avstängda. Alla löparna sprang på cykelvägarna så det var inga problem att ta sig fram med bilen. Problemet var bara vart man skulle parkera då det rådde stoppförbud längs hela vägen. Men jag fick lov av ägaren av ett hus att parkera på deras gård. Så några bilder blev det.
Heinz och Jurg gjorde sällskap nästan hela loppet.
Pär klarade sig på egen hand.
Eter att mina tre löpare passerat så var det dags att sätta sig i bilen igen och leta upp en ny plats. Denna gång hittade jag en traktorinfart till en åker som jag kunde parkera på.
Heinz och Jurg har fått fyrfota sällskap.
Det blåste friska vindar vid havet.
Pär ser forfarande stark ut.
Ny plats, samma killar.
Pigg och glad.
Målgång. Hur kan man se så här pigg ut efter att ha sprungit 21 kilometer?
Gott jobbat.
I målområdet hade Pär en speciell hejarklack i form av Jurgs föräldrar rustade med svensk flagga.
Jag som hatar att vara ute och springa eftersom jag alltid får ont i fötter och knä är mycket imponerad över grabbarnas prestation. Man ska väl aldrig säga aldrig, men jag har mycket svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att springa ett halvmaratonlopp.
Vädret var helt ok under hela loppet, lite väl blåsigt på vissa sträckor, men sol och inget regn. Under tiden killarna duschade efter loppet så började det blåsa ordentligt och regna. När vi sedan satt i bilen och körde hemåt så öste det ner. Vi hade verkligen tur med vädret.
Senare på eftermiddagen samlades hela gänget med familjer och käkade tillsammans på Wirtshaus inne i stan så att löparna kunde analysera loppet tillsammans. Jag presenterade också Göteborgsvarvet för dem och det blev de väldigt intresserade av. Tyvärr är loppet 2014 redan fullbokat, men kanske vi får se dessa trevliga tyska killar på startlinjen 2015.
Ja, som sagt, så mycket löpning blir det inte för mig. Jag håller mig till tennisen och hoppas att min kropp håller för de fyra pass i veckan jag nu kör. I kväll är det cardiotennis som gäller.
Jag har skickat in min gepardbild till ytterligare en tävling. Det är digital foto för alla som har den och de har en proffskamera som första pris. Det är en mycket märklig tävling. Man skickar in sin bild som sedan folket får rösta på genom www.digitalfotoforalla.se . De som sedan har fått flest röster går till en final där en jury väljer vinnarna. Precis en sådan tävling som jag ogillar väldigt skarpt. Men men, deltar man inte så kan man inte vinna så jag skickade in en bild. Bilderna presenteras i en liten ruta på deras hemsida. Varje sida har kanske 12 bilder och det finns ca 600 sidor för tillfället tror jag. Så hur i hela friden ska någon kunna se min bild bland alla dessa? De första veckorna efter att jag skickat in min bild så låg samma två bilder hela tiden på förstasidan, alla andra bilder låg i den ordningen de var inskickade. Hur orättvist var inte det då? Men det verkar vara ändrat nu.
Nåväl, om det är någon som vill rösta på min bild så blir jag förstås glad. Man behöver registrera sig på digitalfotoforalla men det är gratis och snabbt och enkelt gjort. För de som vill rösta kan jag skicka länken till min bild. För ni kan inte sitta och bläddra er fram till mina bilder, det tar hela dagen. Så säg till om ni vill ha länken så skickar jag den så gärna.
Nu ska jag äta lite rester till lunch sen ska jag nog ta mig in till stan för att uträtta lite ärenden inför min resa som närmar sig med stormsteg. Både kul och läskigt på samma gång.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram/Marie
by Marie
Joerg - Hi Marie, great report, great pictures. I don’t know swedish, but I could estimate some expressions. It was a great experience and lot of f un. Next year again ! Regds / Joerg