Tennisvecka på Mallorca

På skärtorsdagen gick vi upp i svinottan för att åka till Mallorca med min tennisklubb. Vi skulle stanna en dryg vecka men Pär insåg redan innan vi åkt iväg att han skulle inte ha möjlighet att stanna hela tiden, så han bokade en ny biljett hem så att han kunde åka tillbaka redan efter påskhelgen och jobba nästkommande vecka.

Resan var verkligen efterlängtad efter många månaders träning i en kall och trist hall.  Resan dit gick utan problem och redan samma eftermiddag var vi redo för spel. Ja, jag var redo alltså, inte Pär. Han var inte där för att spela tennis utan för att cykla och springa. Fast man njuter av omgivningarna, vädret och att få spela utomhus så är det svårt att inte bli frustrerad när man inte lyckas hantera det helt annorlunda underlag och förlorar de små tenniskunskaperna man hade innan. Men det är bara till att bita ihop och köra så gott man kan.

Nu slänger jag bara upp ett gäng bilder och för ovanlighetens skull är det en del bilder på mig själv. Jag varnar er, det är inte vackert, men det bjuder jag på. Tänk, ibland tror jag faktiskt att jag kan spela lite tennis och att det ser ok ut. Men det blir man snart varse när man ser bilder på sig själv att så är det inte alls. Det ser helt enkelt förskräckligt ut. Men som sagt, lite får man bjuda på.

Varje kväll så åt hela gänget tillsammans på hotellet. Gott och trevligt var det. Men en eftermiddag hyrde jag och Pär en bil och smet iväg på egna äventyr. Meningen var att vi skulle fånga solnedgången så att jag kunde få tillfälle att fota lite. Men innan vi åkte upp i bergen för solnedgången så kollade vi in en annan strand och en liten trevlig by.

I Arta käkade vi Tapas på en uteservering på torget. Det smakade alldeles utmärkt. Gott med lite omväxling från hotellbuffén.

På väg upp i bergen åkte vi in i en nationalpark. Vi parkerade bilen på parkeringsplatsen och möttes av ett stort gäng får. Man kan ju undra vad stängslen var till för, inte för att hålla fåren borta ifrån vägen i varje fall :)

När vi väl kommit upp till toppen av berget och det var dags att kolla in solnedgången så visade det sig att just denna dagen var det alldeles för mulet. Dagarna innan och dagarna efter var nästan molnfria. Jaja, man kan inte få allt.

Trots bristen på en vacker solnedgång så hade vi en trevlig eftermiddag och kväll.

När själva påskhelgen var över så åkte Pär tillbaka till Kiel och jag fick roa mig själv så gott det gick. Återigen kan man sammanfatta tennisveckan på Mallorca med FANTASTISKT! Tusen tack till arrangörerna som ordnat detta i år igen.

Något som inte var så fantastiskt var hemresan.Men det var ju helt utom våra arrangörers kontroll. Man började dagen med tidig uppstigning för frukost och tennisträning innan det var dags att checka ut. Tennisträningen blev inställd pga regn så det blev till att bara sitta och vänta hela dagen på att bussen skulle komma och hämta oss och köra oss till flygplatsen. Väl framme på flygplatsen så gick incheckningen smärtfritt, men sen började strulet. Först fick vi besked om att planet skulle gå kl 21 istället för kl 20. Ja, ja värre förseningar har man varit med om. Men redan där började en del gnälla ordentligt. Sen fick vi beskedet att planet inte skulle lyfta förrän kl 03.30 på morgonen. Då var det en hel del i gruppen, vuxna människor som betedde sig riktigt illa. Fy vad tråkigt att se hur folk kan bete sig och kasta skit över folk som inte kan göra något åt situationen. Vi blev alla bussade till en restaurang där vi kunde fördriva några timmar i väntan på planet. När vi kom tillbaka till flygplatsen vid midnatt så var säkerhetskontrollen öppen bara i väntan på oss. Och vi fick verkligen känna på att personalen var beordrad övertid, för maken till otrevlig personal har jag aldrig varit med om. Mig drabbade det inte så mycket, men vissa andra utanför vår grupp gick de riktigt hårt åt. Speciellt synd tyckte jag om ett äldre par som reste med sin katt. De hade inte full koll på vad som förväntades av dem och fick lida mycket över det. Stackars människor.

Väl ombordstigna på planet så fick vi reda på orsaken till förseningen. Det visade sig att de hade varit tvungna till att gå ner extra i Geneve på en annan rutt för att de hade ett akut sjukdomsfall på planet. Detta gjorde förstås alla efterkommande flygningar sena. Och de kom så sent till Mallorca att de inte skulle hinna till Hamburg innan de stängde den flygplatsen. Därav lyfte vi kl 3.30 så att vi skulle kunna landa exakt när de öppnade i Hamburg. Det gjorde vi också. Prick kl 6.00 landade vi. Jag hoppas att alla de som betett sig vedervärdigt och skällt ut oskyldiga personer skämdes ordentligt när de fick reda på att allt berodde på en svårt sjuk person.

Nåja, vi kom hem framåt nio på morgonen och det blev förstås ett par timmars sömn innan jag kunde börja dagen ordentligt. Men som sagt, veckan var fantastisk och jag är glad över att vi åkte med trots flyttstressen.