Marie Leander

Ja, som jag har tjatat om flera gånger så regnar det väldigt mycket här i Kiel just nu, men det beror inte bara på regnet att det känns som om jag tagit mig vatten över huvudet. Nej, det beror också på att jag nu plötsligt är registrerad på tre olika högskolekurser, två på kvartsfart och en på halvfart och bara det blir ju sammanlagt helfart och sen ska ju mina tyskastudier tyvärr läggas till där. Så nu undrar jag om jag verkligen går i land med detta? Anledningen till att det plötsligt blev så här mycket beror på att jag sökte lite olika distanskurser som jag tyckte verkade intressanta, jag kom in på två kvartsfartskurser vilket kan tyckas vara ganska lagom. Tyvärr så låg jag på 75:e reservplats av 80 tillgängliga platser (som jag förstod det) till den kurs jag allra helst ville läsa. Så den kopplade jag bort ur tanken helt och hållet och registrerade mig för de två jag blivit antagen till. Men så igår så fick jag helt överraskande ett mail där det stod att jag blivit antagen till halvfartskursen. Hjälp, den ville jag ju inte tacka nej till, men samtidigt vill jag ju inte hoppa av de andra två. Så vad gör man? Jo, jag kör igång med alla tre och ser hur det går helt enkelt. Det är väl inte värre än att man hoppar av om det blir övermäktigt. Jag ser fram emot att läsa de här kurserna, och lära mig det som förväntas att man ska lära sig. Men, jag ser inte fram emot alla dessa diskussionsforum som man måste medverka i för att bli godkänd. Jag tillhör inte den skaran som glatt kastar mig ut i olika diskussioner, så just den biten kan nog vara den som sätter käppar i hjulet för mig. Men men, jag ska göra mitt bästa så får vi se vart det leder.

Vart tog all den lediga tiden till golf och tennis vägen, kan man undra?

Jag har nu ägnat ganska lång tid till att förstå vad de olika kurserna innehåller och vart man hittar alla uppgifter osv. Man blir lite snurrig i huvudet av att sätta sig in i tre olika plattformar från tre olika skolor på en gång. Men nu börjar det klarna lite iallafall och jag har skrivit ut en del material och organiserat i olika pärmar. Och i och med det så kommer jag in på en helt annan sak. Jag har ju förut beklagat mig över hur besvärligt det kan vara med vissa grejer när man flyttar runt i världen. Som exempel nämnde jag ju alla dessa olika elkontakter man nu har samlat på sig,. Här hemma har vi en salig blandning av svenska, schweiziska, kinesiska och amerikanska kontakter. (tyska och svenska kontakter är som väl är lika) Nu när jag då skrivit ut all information som jag ansåg viktig och skulle sätta in det i olika pärmar så ville jag ju använda några av alla dessa tompärmar som står i vår hylla. Problemet är bara att det är med pärmar och hålslag precis som med elkontakter, olika i olika länder. Så i vår hylla står det alltså pärmar från Sverige, Schweiz, Kina och USA och alla har olika hålsystem och därmed behövs ju en hålslag till varje pärm. Och till råga på allt så är ju pappersformatet också olika. I Sverige använder vi ju oss av A4 och i USA använder man letter-storlek. Detta innebär att A4-pappren är för långa för en amerikansk pärm och försöker man knöla ner ett letter-papper i en svensk plastficka så går man på en nit, då blir det till att klippa i kanten om man ska ha en chans.

Här ser ni min lilla samling av olika hålslag. Den vita är svensk, den blå från Schweiz och den gråa kommer från USA. Tyvärr visade det sig att jag har några kinesiska pärmar men ingen kinesisk hålslag. Men som tur är kan man då ta till den där amerikanska lilla fiffiga hålslagen som ser ut som en sån där makapär som man gör hål i bälten med. Det är alltså en hålslag som Fredrik använde i skolan i USA. Man gjorde helt enkelt varje hål för sig. Det gäller att få till det med en gång annars är det väl risk att papperna ser ut som en schweizerost innan man är klar.

Igår beställde vi färjebiljetter till Sverige. Vi ska hyra ett släp och transportera en del av vårt flyttlass från USA till Sverige. Efter att ha kollat upp många olika alternativa rutter både tidsmässigt och prismässigt så kom vi till slut fram till att det faktiskt var billigast och smidigast med färjan Kiel-Göteborg. Ja att det är smidigast är ju inte speciellt förvånande men att det skulle vara det billigaste alternativet var lite mer förvånande. Men vi upptäckte inte det billiga priset förrän vi gick in på den tyska siten och kollade priser. Samma sträcka bokad genom Stena i Sverige var nästan dubbelt så dyr. Så nu är det bestämt att vi kommer till Sverige den 8:e september, tar en sväng till Halmstad och Laholm och lämnar av en del grejer och åker sedan vidare till Dalsland där resterande grejer ska avlastas. Det blir en snabbrunda, men det ska bli gott att bli av med massa överflödiga saker här.

Idag efter tyskalektionen så cyklade jag till den omtalade torghandeln som ligger ganska nära oss. Jag strosade runt en stund och kollade in alla läckerheter som de hade. Och slog till slut till på två liter jordgubbar som såg smaskiga ut.

Innan jag cyklade hemåt så slog jag mig ner på ett Creperi och beställde en Galette med skinka och ost. Smakade sådär måste jag erkänna.

Nu ska jag snart ge mig iväg på styrelsemöte i Svenska klubben. Nej, jag är inte med i styrelsen och kommer inte att vara det heller, iallafall inte under den närmsta framtiden. Jag har redan fått frågan, men jag känner att det redan är lite för mycket som det är för mig just nu. All min tid kommer att gå åt till att få lite ordning i mina studier. Det var ju inte igår precis som jag studera sist, så det kommer att ta lite tid att komma in i det. Och jag har ju aldrig tillhört den flitiga och organiserade skaran av studenter, så vi får se hur detta slutar.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie

Vi har snart varit i Kiel en hel månad och det har regnat i stort sett varje dag. Jag sa flera gånger innan jag flyttade hit att jag nog kommer att sakna Houston väldigt mycket framåt november när det bara är grått och trist här och varmt och gott i Houston. Nu undrar jag hur det verkligen kommer att kännas i november när det redan i augusti känns lite hopplöst vädermässigt. Jag kan inte minnas att jag upplevt så många regndagar i en period förut. Nu hoppas jag verkligen på en bättre höst.

I fredags så packade jag golfgrejerna i bilen och tänkte att åka ut till golfklubben för att slå lite och eventuellt spela nio hål. Just när jag var färdig för att ge mig iväg så började det givetvis att regna. Jag avvaktade en stund och sen såg det faktiskt lite ljusare ut. Så jag tog chansen och åkte iväg. Väl framme vid golfbanan så fanns det inte ett moln på himlen och temperaturen rusade i höjden. Jag slog en hink, puttade lite och gick sen ut och spelade nio hål. Det blåste ganska kraftigt så jag kände inte riktigt av hur varmt det egentligen var. Men efter ett tag så  förstod jag att det nog var ganska varmt eftersom jag började känna mig lite kokt. De nio hålen gick inget vidare men det var kul att komma ut på banan iallafall. När jag satte mig i bilen och körde hemåt så förstod jag varför jag kände mig helt slut efter min nio-håls promenad. Termometern visade på 29 grader i skuggan.

Jag hoppades förstås på att det fina vädret skulle hålla i sig ett tag. Och det gjorde det faktiskt, ända fram tills klockan 8 ungefär. Då kom ett kraftigt åskväder över Kiel och regnet stod som spö i backen igen.

När jag vaknade på lördagen så regnade det fortfarande, dock i lite mindre omfattning. Det såg inte så ljust ut med tennislektionen kl. 11 precis. Men se, strax innan klockan elva så slutade det faktiskt att regna och jag gick ner till tennisen. Där var betydligt färre spelare än förra gången, de var väl rädda för regnet, så det var ju bra.  Men tack vare att vi var så få så kunde Patrik köra med oss på ett helt annat sätt än vad han gjorde förra lördagen. Ojoj, min form tillåter egentligen inte alls de övningar han tvingade oss att göra så jag var ganska slut när passet var över. Vi höll på fram tills klockan halv ett, och fem minuter före halv ett så började det regna igen och det fortsatte sedan att regna i flera timmar.  Så jag måste säga vi hade lite tur med vädret.

Pär kom hem från USA fram på eftermiddagen och just då så var det uppehåll och vi gav oss ut på en promenad. Men sen när vi satt hemma i köket och åt middag så drog det igång igen. Och det är inga småskurar jag pratar om. Jag fattar inte riktigt vart allt vatten tar vägen. Det måste ju vara helt vattensjukt överallt vid det här laget.

På söndagen spelade jag och Pär lite tennis mellan skurarna. Det är verkligen konstigt, men ena stunden är det regnigt, nästa stund är det blå himmel och en stund senare så öser det ner igen. Det gäller att vara beredd.

I måndags när jag skulle iväg på tyskalektionen så lät jag cykeln stå hemma och tog bilen istället eftersom det just då öste ner. Men man får ta till mer tid när man kör bil än när man cyklar eftersom man får köra runt en bra stund för att hitta parkering. Jag får nog investera i något bra cykelregnställ, kanske en cykelponcho. Eller kanske investera i en mindre bil, så att man kan parkera på tvären istället för på längden.

När jag ändå var ute med bilen stack jag iväg till IKEA och köpte ett nytt köksbord och en byrå. Egentligen har vi ju redan ett bra köksbord, men eftersom vårt kök är så litet så behövde vi nu ett mindre köksbord. Så om det är någon som är i behov av ett runt glasbord så säljer jag det billigt. Vi ska köra med ett släp till Sverige den andra helgen i september, så om någon är intresserad så hojta till så att vi kan ta det med oss till Sverige då.

SALMI  (IKEA, såklart)

Matbord, glas, förkromad

995 kr (Jag säljer det för 400 kr)

Artikelnummer:

701.022.98

 

 

 

Erika har nu kommit tillbaka till Sverige efter sitt sex-månaders sommarjobb på Disney i Paris. Jag fattar inte vart tiden tar vägen, jag tycker inte att det var längesedan hon gav sig iväg och nu är hon redan tillbaka i Halland igen. Hon har iallafall haft det toppen på Disney och lärt känna många nya människor från hela världen.

Nu har både Erika och Fredrik börjat på högskolan i Halmstad. Riktigt kul tycker jag att de båda går där. Inte för att jag tror att de kommer att hänga speciellt mycket med varandra, men de får iallafall fler tillfällen att träffas och umgås än vad det haft de senaste 6 åren.

En del av kvällen igår ägnade jag åt att låsa upp Pärs Blackberry Torch. Han frågade på At&t om de kunde hjälpa till att låsa upp den nu när han skulle cancellera sitt kontrakt. Men de var det helt ovilliga att göra. När vi låste upp hans gamla Blackberry så gav At&t oss upplåsningskoden, men de kunde alltså inte gå för sig denna gång. Så det blev till att ge sig ut på nätet och leta. Och eftersom det mesta finns att finna där så är nu även hans nyaste Blackberry upplåst och kan användas både med svenska och tyska sim-kort.

Nu ska jag ägna mig åt lite studier, ska bara bestämma mig för vad jag ska studera idag. Antingen blir det det som är roligast, digital bildbehandling, eller kanske webbutveckling, eller kanske kanske det tråkigaste men mest nödvändiga, nämligen tyska.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram från ett grått och trist Kiel.

/Marie

Idag fick vi en ny fläkt installerad. Förut trodde jag nästan att Christer Fuglesang letat sig hit från Holland, tagit sina kollegor med sig och satt sig inne i vår fläkt och gjort sig redo för sin tredje rymdfärd. Varje gång vi satt igång fläkten så lät det precis som en raket som kom närmre och närmre slutet på nedräkningen. Det var nästan så att man förväntade sig att hela fläkten skulle lyfta vilken sekund som helst. Men nu har vi alltså fått en ny fläkt. Gott det, nu har det blivit betydligt lugnare i köket. Jag satt vid datorn i ett annat rum när installatörerna var här och bytte fläkten. Och jag fick höra många svordomar må ni tro. Tydligen inte helt lätt det där. När Alexander, hyresvärdens son, kom upp för att kolla hur det hela gick så frågade han om det var några problem, men det förnekade installatörerna bestämt. Allt gick precis som planerat sa de. Konstigt att de då gång på gång tagit ner fläkten efter att de försökt sätta den på plats och samtidigt uttrycka en massa ord som jag inte tror var så rumsrena. Nåväl, fläkten kom till slut på plats och det var ju huvudsaken.

 

Vaknade idag av väckarklockan! Det var längesedan. Jag brukar alltid vakna låååångt innan klockan ringer och sen ligga och irritera mig på att jag inte kan sova vidare. Idag hade jag gärna sovit vidare även efter att klockan ringt. Men det gick ju inte för sig. Det vara bara att pallra sig iväg till min tyskalektion med Kati. Det var riktigt fuktigt ute idag på morgonen och det var inte särskilt behagligt att cykla. Men som tur är, är det inte särskilt långt dit. Bara lite drygt tio minuter med cykel. Jag sa till min lärare att det var väldigt fuktigt ute. Då ville hon förstås direkt lära mig ordet fuktigt. Jag har redan glömt det, men jag vet att jag kommer att undvika att använda det för om man råkar uttala det fel så kan det hända att man råkat säga homosexuell istället, tydligen. Så jag väntar nog med att använda ordet fuktigt tills jag känner mig helt säker på skillnaden :)

Efter tyskalektionen var det bara till att trampa hemåt igen för att vänta på fläktinstallatörerna. Jag hade fått uppgift om att de skulle komma någon gång mellan tolv och fem. Jag tror hon var halv fem när de kom. Men det var iallafall bättre än flyttbolaget. När de skulle komma hit och hämta alla våra tomlådor så sa de att de skulle komma senast fyra. De dök upp vid niotiden på kvällen. Nåja, bättre sent än aldrig.

Det blev ganska gott om plats i förrådet när de varit och hämtat alla lådor.

Efter att fläktinstallationen var klar så tog jag faktiskt på mig träningskläder och tog mig ut och motionerade lite. Inte länge och inte så hårt, men jag ska försöka att ta det lugnt i början så kanske jag orkar att fortsätta, hoppas det iallafall.

Tack alla ni som skickade uppmuntrande ord till mig i går, det värmer. Idag har jag varit på mycket bättre humör.

Och tack alla ni som röstade på min bild, det uppskattas. Ni får gärna fortsätta rösta varje dag om ni orkar. http://sarasmatkasse.se/tavlingsbidrag-marie-bengtsfors-solsjon

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Idag har humöret inte varit riktigt på topp. Men det går ju absolut ingen nöd på mig så jag ska väl egentligen inte klaga. Men ibland kan man väl få tycka lite synd om sig själv.

Egentligen finns det ju massor att göra här hemma, men jag har ingen riktig lust att ta tag i det. Och inte blir man gladare att se på allt som borde göras, men det springer ju inte ifrån mig precis så jag får nog chans att ta tag i det senare.

Idag har jag suttit ganska mycket vid datorn. Det var dags att rensa hårddisken från en hel mängd foton som bara tar upp en massa plats.  Idag fick jag ett brev från en av högskolorna jag ska läsa en disitanskurs på. Och i brevet fanns ett intyg till Adobe om att jag var berättigad till studentrabatt på deras programvara. Det innebär ungefär 80 % rabatt och jag var inte sen att utnyttja det. Men som alltid så blir det problem när man ska handla i en onlinebutik i Sverige och man har ett betalkort med faktureringsadress i ett annat land. Men efter vissa turer så löste det sig och jag kunde ladda ner mitt nyinköpta program.

Framåt eftermiddagen så bestämde jag mig för att ta mig i kragen och ge mig ut på en cykeltur. Jag packade ner kameran i cykelkorgen och cyklade till stora bron som går över Kielkanalen. Fem kilometer dit och lika långt hem. En ganska lagom cykeltur.

Just när jag kom dit så var fyra fartyg på väg att köra ut ur kanalen och ut på havet. Men först skulle de typ “slussa”, jag tror inte att det är någon nivåskillnad så man kan väl inte riktigt kalla det slussning. Men de blev iallafall instängda i en sluss i en evig tid innan de kunde fortsätta sin resa mot okända mål.

Jag gillar den lilla kaxiga färjan som inte viker från sin rutt för att det råkar stå ett stort fartyg i hans väg. Den lilla färjan går fram och tillbaka över Kielkanalen hela dagen. Medans jag stod och kollade på fartygen så hann den nog med fyra turer fram och tillbaka.

Det är många som väntar på att bli genomsläppta. Segelbåtarna har sin egen lilla sluss de får åka igenom.

Medan jag väntade kunde jag studera det här lilla svarta loket. Det ser precis ut som loket till Brios träjärnväg tycker jag :)

Efter en lång väntan så blev de äntligen utsläppta på öppet hav.

Och när alla fartygen åkt ut så kom det en ström av fartyg som ville in i kanalen. Undrar hur många båtar som åker på kanalen under en dag?

När jag cyklade hemifrån var det fint väder, varmt och soligt. Men när jag vänder mig om för att cykla hemåt så möts jag av detta. Som tur var hann jag hem innan det brakade lös riktigt. Bara några enstaka droppar kände jag av på vägen hem.

När jag stannade vid ett övergångställe på vägen hem så hamnade jag bredvid en tjej och ett gäng barn i varierande storlekar. Tänkte inte så mycket på det men vred iallafall på huvudet för att se på dem. Och gissa om jag blev förvånad när det var någon jag kände igen! Det var ingen jag kände precis, men vi kände iallafall till varandra tillräckligt mycket för att vi skulle säga hej till varandra. Det är alltid lika roligt när man flyttat till ett nytt ställe och man efter hand märker att man faktiskt träffar bekanta när man är ute. Vid detta tillfälle var det frun till min dubbelpartner  lördags. Alltså hon som vann över oss i finalen:)

Vi bor ju väldigt nära tennisklubben och när jag sitter vid datorn eller är i köket så kan jag tydligt höra hur det spelas tennis därborta, även en hel del känsloyttringar bjuds man på. Kanske bra att jag inte förstår tyska: ) Nu längtar jag iallafall till lördag då Pär kommer hem och då jag ska avverka min andra gratislektion på tennisklubben.

Nu ska jag krypa till kojs så att jag vaknar pigg och glad inför min andra tyskalektion i morgon.

För er som fortfarande har lust att rösta på min lilla bild så lägger jag in länken igen. Fredrik fick ju tillbaka sin mobiltelefon så förstapriset är ju inte lika attraktivt längre, men det är ju alltid kul med många röster, så rösta på bara. Man kan rösta en gång varje dag från samma ip-adress fram till den 30 september.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Lördagen startade vi ganska lugnt. Pär satte upp några av de lampor vi köpt på IKEA kvällen innan. Så nu har vi det lite ljusare här i lägenheten. Men ännu återstår en del belysning att införskaffa. Strax innan kl. 11 så gick jag ner till tennisklubben. Jag hade ju skrivit upp mig för en gratis prova på-lektion för nya medlemmar. Och det var jag inte ensam om visade det sig. Vi var för många elever och för få instruktörer för att det skulle bli någon lektion av det, så svenska tränaren Patrik improviserade ihop en dubbelturnering istället. Jag blev ihop-parad med en tysk hjärtläkare. Det visade sig att vi spelade ganska bra ihop och vi gick ända till final där vi tyvärr förlorade mot hjärtläkarens fru och en väldigt duktig yngling. Men en silverplats är ju inte fy skam, jag tror att det var åtta par sammanlagt i turneringen. Så nästa lördag vågar jag mig nog dit igen.

När jag kom hem var Pär färdig med lampmonteringen och han hade även hunnit med att sticka till frisören för att klippa sig. Vi tog våra cyklar och gav oss iväg på en cykeltur. Våra två främsta mål var att se var jag ska ha mina tyskalektioner och att få oss lite lunch i magen. Vi lyckades med båda uppdragen. Först letade vi upp lektionsstället och sedan fortsatte vi ner till stan och vattnet för att äta lunch.

Men innan vi satte oss för att äta så studera vi aktiviteten i hamnen.

Medans vi tittade å båtarna blev vi i vår tur beskådade av detta flygfä.

En lunch ute i det fina vädret smakade bra.

Vi bestämde oss sedan för att ta en liten omväg hem och avsluta med en kaffe någonstans. Vi cyklade längs vattnet och jag kan inte låta bli att förundras över hur alla dessa seglare kan hålla i ordning på sig själva, sina båtar och andra båtar så att de inte krockar med varandra. För mig som inte begriper något om segling så ser det ganska kaosartat ut där alla dessa båtar kör härs och tvärs i full fart. Men jag antar att alla ni som är seglare inte alls förstår vad jag menar och inte alls anser att det är särskilt många båtar i farten.

Vi satsade på att hitta ett kaffeställe på Holtenauer strasse och parkerade våra cyklar på ett ställe som vi tyckte verkade vara en lovande utgångspunkt för att hitta något fik. När vi gick där och funderade på var vi skulle sätta oss så hörde jag någon ropa mitt namn. Ganska märkligt kan man tycka eftersom jag inte känner särskilt många här i Kiel. Men det var svenska Linda och hennes svensktalande tyska man som var ute i samma ärende som oss, nämligen dricka kaffe. Linda är med i Svenska klubben här och var vänlig nog att ta sig tid att träffa oss när vi var här på besök i våras. Nu tog de med oss till en jättetrevlig bakgård som vi aldrig skulle hitta på egen hand. Där satt vi ganska länge och hade det väldigt trevligt. Om inte innan så träffas vi igen i september på Svenska klubbens kräftskiva. Under vår fika tillsammans så erbjöd Linda mig att bli sekreterare i Svenska klubben. De hade akut fått två positioner i styrelsen att fylla och jag blev alltså erbjuden den ena. Men denna gången tackade jag nej, Jag tycker det får räcka med att jag ska läsa två eller tre högskolekurser på distans, plugga tyska, spela tennis, spela golf och troligen göra en hemsida till Svenska klubben.

Att Kiel är en liten stad förstår man när man har cyklat runt nästan hela stan och ändå bara cyklat knappt 15 kilometer.

Senare på eftermiddagen så gick vi ner för att montera fast mina nya stänkskärmar och min nyinköpta pakethållare på min cykel. Man måste ju utrusta cyklarna för lite shopping nu när man bor här. Monteringen tog betydligt längre tid än vad vi trodde eftersom vi köpt grejerna här och cykeln i Houston. Så givetvis passade inget på en gång utan det krävdes en hel del modifiering av skruvhål innan allt satt på plats. Men till slut blev det bra iallafall. Medans vi höll på med monteringen kom hyresvärdens son Alexander på besök till sin mor och han förstod inte riktigt varför man egentligen skulle ha pakethållare och cykelkorg, för om man ska handla så tar man ju självklart bilen tyckte han. Kanske han har lite amerikanskt blod i sig :) Precis när vi var färdiga med jobbet så kom Alexander ut igen och när han såg att vi var på väg att ställa in cyklarna så föreslog han att jag och Pär skulle ta en provtur med cyklarna ner till Seebar och ta en kopp kaffe. Det tyckte vi var ett utmärkt förslag, så lite senare tog vi cyklarna och cyklade den korta biten ner till fjorden och restaurangen/baren Seebar. Fast vi hoppade över kaffet och käkade bakad potatis och drack öl istället. Vis av erfarenheten så hoppade vi över korvsalladen denna gången:) Det hann bli ganska mörkt innan vi begav oss hemåt igen. Bäst att ta vara på dessa kvällar då man fortfarande kan sitta ute.

I väntan på mat och dryck

Under söndagen var vi hemma och grejade lite. Bland annat tog vi tag i paraboluppsättningen. Vi bestämde oss för att sätta upp den provisoriskt för att se om vi kunde få någon bild överhuvudtaget och sedan få den ordentligt uppsatt av en installatör. Efter en hel del trixande så fick vi bild på ettan och tvåan men de flesta andra kanaler var bara svarta. Hur vi än ställde in parabolen blev det det bästa vi kunde åstadkomma. Nåja, bättre med ettan och tvåan än alla dessa tyska kanaler vi annars bara kan se. Så vi lät det vara så och gav oss ut på en promenad istället. Vädret har varit strålande hela helgen förutom att det inte har kunnat låta bli att regna under natten, men det spelar ju ingen större roll. Bättre att det regnar då än på dagen. När vi kommit hem från vår promenad så kom Pär på att han glömt hämta ut pengar. Så för att kunna betala flygtaxin nästa dag så tog han cykeln och fixade pengar. När han kom innanför dörren här hemma igen så började det helt oväntat att regna småspik och åska och blixtra. Så fortsatte det resten av kvällen. Ösregn helt oavbrutet ända tills tidigt i morse. Snacka om tur med helgvädret!

I morse kl. 5 kom flygtaxin och hämtade upp Pär. Han sitter nu på planet på väg till Houston. Så hela den här veckan ska jag försöka roa mig själv här hemma.

Jag började min ensamma vecka med att fixa bild på alla kanaler! Efter att ha läst instruktionerna på nätet så vred jag LNB-huvudet till klockan 5 istället för till kl.7 som jag hade fått för mig att det skulle vara. Och voila! Alltså, jag vred inte det minsta på parabolen, bara en en liten justering av huvudet och det gjorde en sån skillnad.  Ibland lönar det sig att läsa instruktioner. Fast bara ibland, oftast klarar man sig bra utan, det kanske bara tar lite längre tid:)

Sen gick det inte att förhala eländet längre. Det var hög tid för mig att trampa iväg till min första tyskalektion. Nittio minuter ensam med lärare Kati klarades av ganska ok tycker jag. Jag kommer nog att gå dit nästa gång också :) Och eventuellt ska jag plugga lite tills nästa gång, kanske.

Efter lektionen blev det en lunchmacka på stan innan jag cyklade hem i värmen. Och nu försöker jag samla lite inspiration för att fortsätta plockandet bland alla våra oorganiserade saker, men jag har inte lyckats få tag i den nödvändiga inspirationen ännu. Kanske den kommer lite senare, vi får se.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie