Marie Leander

Igår tog vi en paus i uppackandet och åkte till Hamburg för att kolla på Bundesligafotboll, HSV mot Herta (Berlin).

Vi åkte iväg tidigt, tanken var att parkera vid stadion och sedan ta tåg eller buss in till Hamburg för att käka lite. Men eftersom tyska motorvägar är som de är, alltså helt omöjligt att beräkna tidsåtgång så kändes det lite tight med tid för det när vi väl kom fram efter att ha suttit i bilkö den sista milen. Detta innebar då att vi hade väldigt gott om tid vid stadion istället. Vi fick vänta en timme innan ens stadion öppnade. Men vi tog oss en promenad runt hela arenan och fördrev tiden genom att förundras över alla dessa poliser i kravallutrustning som fanns runt hela arenan. Två timmar innan matchstart så blev vi då insläppta. Restaurangen som vi riktat in oss på visade sig bara vara öppen för VIP-gäster och till den skaran hörde ju inte vi. Så det fick bli hamburgare i ett av alla matstånden runt arenan istället. Vi var nog de första kunderna för dagen i just detta ståndet och eftersom de var hemmapremiär så var vi nog säsongens första kunder hos dessa två förvirrade ungdomar. På fjärde försöket så lyckades de servera en ostburgare till Fredrik utan ketchup. De tre första fick de kassera eftersom tjejen sprutade fullt med ketchup på dem fast vi ideligen upprepade INGEN KETCHUP.  Men som sagt, till slut fick vi rätt hamburgare allihop:)

När vi kom in i arenan var den ganska öde.

Men ganska snart var den i stort sett fullsatt.

Alltid kul att se fotbollskillar göra lite stretchövningar. De tillhör ju inte de vigaste atleterna precis.

Vi hade otroligt tur med vädret. När vi lämnade Kiel var det grått och trist precis som det varit hela veckan. På vägen passerade vi ett stort regnområde. Men när vi kom till Arenan drog molnen bort och vi hade en blå himmel ovanför oss och ca 24 grader. Härligt efter en vecka i regn.

Det var bra stämning och en bra match. Slutresultatet var ganska rättvist. 2-2. Vi satt väldigt nära Berlinanhängarna och de var ganska duktiga på att göra sig hörda. Men de skötte sig ganska bra tycker jag. Det närmsta huliganincidenten vi kom av var när Berlin kvitterade med bara några minuter kvar och någon Berlinare i vild glädje kastade sitt fulla ölglas så att det hamnade vi den tomma platsen bredvid mig. Hade jag suttit på den stolen hade jag fått den i nacken, inte så kul, men nu fick jag ju inte det och jag kunde lämna arenan utan att vara nerdränkt av öl:)

Hertasupportrana visste hur man skulle fira ett mål.

Som sagt, supportrarna skötte sig bra, men jag skulle inte vilja komma i vägen för dem om de skulle vara på dåligt humör. Man såg en del av deras känslor när Herta blev berövad en för dem given straff.

På det stora hela är vi väldigt nöjda med vår fotbollsutflykt. Det kan vi tänka oss att göra om. Men med tanke på biljettpriserna blir det nog långt mellan gångerna.

Nästa gång vi åker dit kanske kan bli till detta evenemang. Skulle vara kul att se.

När vi kom hem stod en blomma och väntade utanför dörren. Det var vår trevliga hyresvärd som än en gång ville välkomna oss.

 

Idag har vi börjat dagen slappt. Jag och Fredrik sitter vid varsin dator, båda uppkopplade med hjälp av Iphonens 3g uppkoppling. Och någon problem med farten kan vi inte säga att det är. Ungefär 10 gånger snabbare än genomsnittshastigheten vi har på Ulvåsa.  Pär har stuckit bort till kontoret för att jobba undan lite. Undrar om det är för att han hoppas att vi har fixat det mesta här hemma tills han kommer tillbaka :) Han kommer nog att bli besviken när han kommer hem.

I morgon tar Fredrik tåget till Laholm. Och på tisdag är det tänkt att han ska flytta in i sin lägenhet i Halmstad. Jag kör honom till Flensburg, på det sättet behöver han bara byta två gånger. Det kan ju vara tillräckligt med all packning han har med sig.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie

Haha, jag glömde ju lägga med bilderna på bilen.

Just nu är Fredrik ute och kör. Pär är med som vägvisare och jag är hemma och borde laga lite mat. Får se om jag orkar ta mig ut till köket:)

I morgon åker vi till Hamburg för att kolla på Bundesligafotboll. Vi får verkligen hoppas på bättre väder än vad de varit de senaste fyra dagarna. Regn, regn och regn och ca 14 grader.

Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram/Marie

Nu har vi varit i huset sedan i måndags och jag har varken haft tid eller ork att blogga. Men nu tänkte jag ta mig lite tid innan jag sätter igång och gör något vettigt idag.
Vi har ännu inget internet i lägenheten så jag använder min Ipad. Får se hur det går, jag gillar ju enkelheten med Live writer. Men tyvärr är det programmet bara anpassat för Windows så jag klara mig med den i Word press inbyggda bloggfunktionen. Ett alternativ är förstås att vänta tills i kväll och då koppla upp mig med min laptop och sno internetuppkoppling genom Pärs Iphone. Men ikväll orkar jag inte så det är bäst att passa på nu.

Flytten då? Jo, i måndags var vi på plats i huset strax efter kl. halv åtta. flyttgubbarna skulle komma kl åtta var det sagt. Vädret var perfekt. Inget regn och ganska lagom varmt. Strax inna kl.8 så dök faktiskt vår container upp. Men det visade sig att han som körde den inte hade något som helst att göra med flytten utan hans uppgift var bara att köra dit containern och sedan sitta i sin hytt och vänta på att den skulle bli tom.

Strax efter åtta dök en ung kille upp som visade sig vara lite chef över flyttgubbarna. Han berättade för oss att de andra var på väg men att de hade försovit sig. Under tiden vi väntade på resten av gänget så ägnade sig bossen en lång stund med att bryta förseglingen på containern.

Efter en lång stund fick han så upp dörrarna och just då dök en flyttgubbe till upp. Jag trodde förstås att de två då skulle sätta igång och jobba på en gång, men de hade ingen vidare brådska.
Men till slut så började de jobba iallafall. Det första som bars upp var en extramadrass som lades upp i gästrummet /kontoret. Det var inte Fredrik sen att utnyttja. Stackaren hade ju fått gå upp redan kl. sju på morgonen så det är klart att han var trött.

När klockan närmat sig nio så dök två killar till upp. Det var tydligen de som skulle göra slitgörat med att bära upp alla saker till tredje våningen. Bossen skötte avprickning och avlastning från containern och den andra killen transporterade alla saker från lastbilen fram till ytterdörren, sen var det de andra två killarna som skulle slita och släpa. Och inte gick det fort, Jag som har varit med om några flyttar förut är van vid att grejerna kommer in i bostaden snabbare än man hinner med att dirigera allt. Men här fick vi sitta och vänta mellan varven och ibland kunde det ta en kvart tills något hände. Då såg man att de stod och rökte vid lastbilen. Många rökpauser blev det.
Men efter ett tag så blev det lite högre tempo på dem och lägenheten började fyllas upp.
När det började bli lite väl mycket saker i gästrummet så hade turligt nog soffan kommit upp och Fredrik kunde byta sovplats :) Det är skönt när man kan koppla av på det viset och sova fast det är fullt med liv runt omkring. Efter hans tupplurar så har han jobbat på riktigt bra här hemma i flera dagar.

Dagen flöt på, inte alls i samma tempo som jag är van vid från andra flyttar, men det gick framåt iallafall. Framåt eftermiddagen hade de tömt containern och lastbilen drog iväg. Detta innebar inte att allt var uppe i lägenheten utan allt som inte var uppburet stod utanför ytterdörren och väntade. Lagom tills de hade lastat ur allt ur bilen så började det regna. Men det verkade inte bekymra killarna så mycket att sakerna blev blöta. De jobbade på i sin takt med fortsatt många rökpauser.

Vid femtiden så var jag tvungen att åka iväg för att hämta upp Pär på jobbet Jag lämnade dirigeringsjobbet till Fredrik och drog iväg.
När vi kom tillbaka så visar det sig att de båda bärarna hade stuckit hem för dagen. Bossen skruvade ihop garderober i lugnan ro och den andra killen stod och tittade på. Kvar ute stod massor av kollin och uppfarten var full av tomkartonger och papper. Då tog vi saken i egna händer och Pär och Fredrik började lasta in allt skräp i deras lilla lastbil och sedan bar vi alla tre upp kartonger till lägenheten. Vi sa till bossen att han inte behövde montera ihop garderoberna utan att det var viktigare att få upp sakerna i lägenheten, men på det örat ville han inte lyssna. Det var ju inte hans jobb att bära, utan hans jobb var att skruva. Den andra killen verkade inte få särskilt dåligt samvete när han såg oss gå upp och ner för trapporna med lådor utan stod kvar och snackade med sin polare. Men när vi gett honom tillräckligt många arga blickar så blev det till slut fart på honom iallafall och den sista stora möbeln bar han och bossen upp tillsammans iallafall.

Pust, jag som trodde att det var ordning och reda på tyskar, men så var det tydligen inte. Det här var den mest oorganiserade flytten jag varit med om och då har jag ju faktiskt anlitat en hel del firmor genom åren i både Sverige, Geneve, Beijing och USA.
Till slut var iallafall alla saker uppe i lägenheten och allt skräp var bortburet från uppfarten.
Vi blev lämnade kvar i lägenheten som såg ut som kom och hjälp mig. Men det var ju inte flyttgubbarnas fel. Nu gällde det att få tömt så många kartonger som möjligt så att man blev av med så många tomkartonger som möjligt tills nästa dag då bossen och en annan kille skulle komma tillbaka för att montera ihop resten av sakerna och ställa en del saker på plats. Jag hade under dagen försökt att öppna så många kartonger som möjligt för att få lite överblick och även kunna tömma sådana kartonger som bara innehöll några få saker.

När vi kom i säng på kvällen var vi jag ganska rejält sliten måste jag säga. Då var det skönt att vi kunde få sova i våra egna sängar igen.

På tisdagen kom då de två och var här några timmar och skruvade möbler och flyttade en del möbler efter mina önskemål. Med sig när de åkte sedan tog de alla kartonger som vi hittills lyckats tömma. Sedan jobbade jag och Fredrik på under resten av dagen ända fram tills det var dags att åka till BMW och hämta vår bil. Jag och Pär var förresten där redan under måndagen en sväng för att lämna in Pärs pass så att de skulle kunna registrera bilen. När vi var där så frågade vi en extra gång i receptionen om de hade hittat Fredriks mobiltelefon. Vi hade ingen större förhoppning om det eftersom att vi antog att de hade hört av sig till oss om dne dykt upp. Vår försäljningskille visste ju att Fredrik hade tappat sin telefon där. Men desto gladare blev vi när tjejen i receptionen plötsligt dyker upp med telefonen i handen. Slutet gott på den historien alltså.

Nåväl. vi åkte till BMW på tisdagen och hoppades på att allt hade fungerat med registreringen och med pengaöverföringen så att vi kunde få vår bil. När vi kom dit så stod den där och väntade på oss med vårt eget valt registreringsnummer. Så långt verkade ju allt ha fungerat. Men det första försäljaren sen säger är att inga pengar hade kommit till deras konto. Men sen säger han att vi kan ta bilen ändå. Pengarna kommer väl någon annan dag och tills dess behåller han ägarpapprena hos sig. Gott, ci kunde alltså köra därifrån med vår egen bil och åka och lämna tillbaka hyrbilen. Men i bilköpet följde en vinflaska så att som han sa, vi kunde fira bilköpet ikväll. Hmm, det var väldigt längesedan jag köpte någon bil i Sverige, men jag har väldigt svårt att tänka mig att man får en flaska vin tillsammans med nycklarna. Eller har jag fel?

Under onsdagen kom de och levererade och installerade tvättmaskinen vi köpte i helgen. Vi har även fått utrustningen för telefon och internet, men det är ännu inte igång. På något papper vi fick stod det något om den 17:e. Jag antar att det är datumet då det ska köras igång.

Resten av veckan har jag och Fredrik ägnat oss åt uppackning och organisering. Jag är väldigt glad över att ha Fredrik som hjälp här hela denna veckan. Utan honom hade jag haft betydligt mer kvar att göra. Han har jobbat hårt. Nu börjar vi få lite i ordning och man börjar ana hur det kommer att bli här. Men ännu återstår ett tioatal kartonger att packas upp. Det är inte helt lätt att flytta från ett stort hus till en mindre lägenhet.

En dag när jag och Fredrik kom hem efter att ha varit ute och handlat så stod grannen på andra våningen och väntade på oss med en nybakad kaka i handen. Den var till oss som en liten välkomsthälsning. Det var bara att tacka och ta emot. Nu gäller det bara att ta reda på hur det förväntas av mig att göra något i gengäld. Ska man bjuda på en fika efter att man fått i ordning eller vad finns det för koder här i Tyskland? Ni som har erfarenheter av Tyskland får gärna komma med råd :)

Bilder på lägenheten kommer lite senare. Ska bara försöka få lite mer i ordning först.

Vi har fått igång vår kinesiska tv med både bild och ljud. Just ljudet tog lite tid att få till, men skam den som ger sig och till slut så fick vi höra Jennifer Aniston med vänner prata flytande tyska:)
Som tur är så ingår två danska kanaler i basutbudet här och de dubbar inte sina program.

Våra bankkort har också kommit på posten, nu saknar vi bara koderna, sen kan vi börja använda dem. Det ska bli skönt att slippa tänka på att ha kontanter på sig hela tiden, det är man ju inte riktigt van vid.
Så mycket börjar falla på plats. Nu vill bara ha lite bättre väder. Det har nästan regnat oavbrutet sedan i tisdags. Tur att man har haft fullt upp här hemma och inte känt något större behov av att vara ute.

Nej, nu har jag suttit här tillräckligt länge, dags att börja ta tag i kartongerna.

Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie

Idag har vi tagit det väldigt lugnt. Bäst att samla kraft till morgondagen.

Efter frukosten strosade jag och Pär ner till vattnet. Där hade just två stora kryssningsfartyg lagt till och den stora Norgefärjan var också på väg in och lite längre in i fjorden låg redan Göteborgsfärjan. Tänk vad många människor som det kommer in till lilla Kiel på en mycket kort tid när alla dessa fartyg är fullsatta.

Under förmiddagen tog vi en sväng till lägenheten. Vi skulle lämna av grejerna vi köpt på IKEA igår. I brevlådan låg ett brev med vårt nya hemtelefonnummer och väntade på oss. Jag tror minsann att det är någon som vill sätta mig på prov ordentligt. Som ni alla vet så är mina tyskakunskaper ganska obefintliga, och efter att vi bestämt oss för att välja den lägenheten som vi gjorde så upptäckte jag att jag hade väldigt svårt för att säga allt som har med åtta att göra. Det vill sig inte alls med det där konstiga ljudet. Men nu gäller det att ligga i hårdträning för vi bor ju på nummer 82 och gissa vilket telefonnummer vi fick? Såklart börjar det med 8888. Vi fick tre olika nummer, det ingår tydligen 3 nummer i varje abonnemang och alla börjar med 8888. Huvaligen, hur ska jag någonsin kunna säga mitt telefonnummer på tyska? Om jag ändå hade varit kines! Då hade jag nog kunnat förbise det faktum att jag inte kan uttala siffran 8. Kineserna i Kina betalar gladeligen en massa pengar för att få ett telefonnummer med många åttor och undvika sjuor och fyror. Visserligen innehåller alla våra nummer en fyra, men med så många åttor så går det nog bra ändå.

Idag åkte vi också ut till den andra golfklubben för att kolla läget. När vi fått den information vi behövde bestämde jag mig för att det är där jag vill bli medlem. Jag tänkte fylla i papperna på en gång. Men se, det gick inte. För att bli medlem så måste jag kunna mitt bankkontonummer och det kunde jag ju inte, så papperna fick följa med mig hem istället. Han bad mig också att läsa igenom alla villkor noga. Jo, tjena, inget ord på engelska så långt ögat kan nå på deras villkorspapper. Det blir till att skriva på och se glad ut. Villkoren får jag väl läsa om något år när jag förhoppningsvis har lärt mig lite tyska:)

När vi ändå var i trakterna så åkte vi ut till Strande. En liten by vid havet där Pär brukade bo när han har varit här på besök. Fast det inte var en strålande söndag så var det ganska mycket folk. Men enligt Pär så var det ganska glest jämfört med en riktigt fin helgdag. Då är det tydligen helt knökat med folk där. Innan vi åkte därifrån blev det lite lunch med efterföljande glass/glasskaffe längs stranden.

Det fanns en hel del strandkorgar lediga idag. Ser ni Norgefärjan som påbörjat resan tillbaka till Oslo?

Idag har vi också beställt tågbiljetter till Fredrik. Och kan ni tänka er, de gick att betala med VISA-kort så vi kunde göra beställningen online från början till slut. Eftersom vår skrivare ligger i packningen så valde vi alternativet att de skulle skicka hem biljetterna. Givetvis fick vi då betala lite extra.  Att skriva ut dem själva kostade inget extra tror jag. Ganska rimligt tycker jag. Men i USA var det tvärtom, om man valde alternativet att skriva ut biljetterna själva fick man betala en extra avgift. Är inte det lite märkligt?

Nu är det dags att försöka sova. Vi ska upp tidigt i morgon och ta emot flyttgubbarna.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

ps. glöm inte rösta på bilden .ds  http://www.sarasmatkasse.se/tavlingsbidrag-marie-bengtsfors-solsjon

Först av allt vill jag be om ursäkt för strulet med att kommentera på bloggen. Mina inställningar har varit sådana att jag endast behöver godkänna någons kommentar den första gången den personen kommenterar. Nästa kommentar från personen ifråga läggs till utan mitt godkännande. Det fungerade utmärkt tycker jag. Men sen installerade jag ett plug-in som väldigt många rekommenderar varmt. Det är ett typ av spam-filter. Och tydligen skrev det programmet över mina inställningar och satte mycket högre inställningar. Vilket gjorde att jag var tvungen att godkänna alla kommentarer innan de publicerades. När man har kommenterat så kommer det då upp en lien text som säger att jag måste godkänna innan den syns. Den där lilla texten var lite svår att se tydligen, så många har trott att deras kommentarer inte kommit fram överhuvudtaget. Men de gjorde de alltså. Men för att slippa godkänna alla kända kommentarerså har jag nu avaktiverat extraprogrammet och kör på som vanligt igen. Så nu ska det fungera som förut. Men för er som lämnar en kommentar för första gången så måste jag godkänna kommentaren först, så tro inte då att det inte gått fram, för det har det troligtvis gjort. Så välkomna att kommentera!

När vi träffade Cordula (tjejen som hjälper oss med mycket praktiskt nu när vi är nya här i Kiel) i tisdags så sa hon att hon kunde beställa internet och telefon till oss. Jättebra tyckte jag och sa att jag ville ha snabbt internet. Ja, det snabbaste är 6Mb/s sa hon, vill du ha det? Va, nej, jag vill ha snabbare svarade jag då. Hon tittade lite konstigt på mig men lovade att  kolla upp det. Dagen efter så fick jag ett mail där hon berättade att hon beställt 50 Mb/s till oss, är det snabbt nog undrade hon. Jodå det var jag mer än nöjd med. Jag förstår att det inte är någon svindlande hastighet för de flesta i Sverige, men för mig som hade snigelfart i Kina, och började med osstabila 3Mb/s som sedan ökade till 6Mb/s och slutade med helt ok 18Mb/s tycker förstås att 50Mb/s är svindlande hastigheter. Nu återstår bara att se hur stabilt det är. Eftersom jag skulle ha så snabbt internet så skulle det ta lite extra lång tid att få igång. Så i slutet av nästa vecka har de lovat att det ska vara klart. Det ser jag fram emot.

Idag har vi gjort lite trista, måstesaker. Vi började dagen med att åka till Media Markt för att köpa dammsugare, kaffebryggare och tvätt/tork-maskin. Vi hittade allt vi ville ha, lite svårt att inte hitta något man vill ha i den affären:) Men som på de flesta andra ställen här i Kiel så tar de inte Visakort som betalning. Det enda de tar emot är kontanter eller ett EC-kort. EC betyder electronic Cash. Det är alltså ett vanligt bankkort som är kopplat direkt till en bank. Både mitt svenska kort och mitt amerikanska är just sådana kort, de fungerar alltså inte som kreditkort utan jag måste ha pengar på kontot för att kunna handla med det. Men det råkar stå VISA på dem och inte EC. Så då går det inte att handla. Men nu visade det sig att vi kunde betala allt vid leverans och då har vi förhoppningsvis fått våra EC-kort. Efter shoppingen så åkte vi bort till lägenheten och lämnade av grejerna. När hyresvärdens son såg att vi kom med en nyinköpt kaffebryggare så kom han en stund senare och ringde på dörren och hade med sig en bricka med tre koppar, en hel paket kaffe, socker och mjölk. Väldigt gulligt av honom tycker jag. (Sonen är väl i min ålder och är den som sköter det mesta med lägenheterna tror jag)

När vi var i lägenheten så upptäckte vi att det knappt fanns någon belysning där. De enda ställena det gick att tända var vid spisfläkten och spottarna i spegeln på toa. Och inte är det många lampor som kommer med i flytten heller. Så Pär föreslog att vi skulle göra en snabbrunda på IKEA. (kan ni tänka er att Pär föreslår en runda till IKEA på en lördag?)Det blev först lunch på restaurangen. Tyvärr hade de inte laxen som jag alltid åt i Houston, utan här blev det schnitzel istället. Sen blev det några lampor inköpta så att vi iallafall har ljus i några rum. De andra lamporna får vi köpa lite mer i lugn och ro sedan.

På IKEA var det likadant med betalning. De tog kontanter, EC eller IKEA Family-kort. När man är etablerad i Tyskland så är det väl inga större problem, alla här har väl ett EC-kort. Men för oss utlänningar är det inte helt lätt. Och, det var en övre gräns för att betala med EC-kortet på IKEA, 2500 euro. Jag undrar hur de som åker dit för att köpa många nya möbler gör. Om man ska inreda ett rum så kan man ju ganska snabbt komma upp i 2500 euro. Ska man då behöva gå omkring med tusentals euro i fickan? Är ju nästan som när jag handlade på IKEA åt Svenska skolan i Beijing. Jag och Karolina gick om kring i varuhuset med varsin mega stor bunt med hundralappar. Kändes inget trevligt alls. Men i Kina var det lite mer förståeligt tycker jag.

Ytterligare ett exempel på hur handfallen man är utan ett tyskt bankkonto fick vi igår när vi bestämde oss för att åka till Hamburg nästa lördag och titta på Bundesligafotboll. Fredrik letade fram rätt ställe att beställa biljetter online och körde igång beställningen. Allt gick väldigt smidigt ända fram till betalningen. Det enda de accepterade som betalning var ett tyskt bankkontonummer. Inga kort alls tog de emot. Suck, bara till att lägga ner det försöket för kvällen. Vi har ju ett tyskt konto, men eftersom vi inte fått våra koder ännu så har vi inte fört över några pengar dit. Idag på morgonen ringde Pär till dem istället och då gick det utmärkt att betala med VISA-kortet. Så nu är det alltså bestämt att vi ska åka till Hamburg nästa lördag och kolla på fotboll. Det ska bli riktigt kul. Bundesligan är tydligen känd för att spela för utsålda läktare de flesta matcher.

Ni glömmer väl inte att rösta på min sommarbild på Saras matkasse. Man kan vinna en mobiltelefon. Och efter att Frederik tappat bort sin nu här i Kiel så skulle det sitta fint med en ny. Men det förstår ju alla, en sån här tävling handlar ju inte om det finaste kortet utan om vem som har flest kompisar som röstar på en. Lite synd kan man tycka, men det är ju så det fungerar när allmänheten röstar. Så kom igen nu, rösta på. En gång varje dag kan ni rösta. Har ni olika webbläsare kan ni rösta en gång från varje läsare också, smidigt värre :) Fast ni får nog ligga i ganska ordentligt, jag har sett att de flesta ligger runt 4-5 röster, jag har ca 40, sen finns det några som har över 600!! Undrar hur många kompisar de personerna har, eller har de en röstningsrobot :)

Klicka på bilden så ska ni komma till röstningssidan.

I morgon står inget speciellt på programmet. Eventuellt åker vi en runda till den andra golfbanan och uppdaterar oss med priser och villkor för medlemskap där. Annars så väntar vi väl just nu mest till måndag då vårt flyttlass ska komma.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie