Marie Leander

Oj, vilken slö dag. Det har inte blivit mycket gjort idag. Men lite har vi mäktat med iallafall. Jag och Fredrik åkte iväg till andra sidan om Kielfjorden för att kolla in golfanläggningen där. Det var lite längre än jag trodde att köra dit, annars så såg det väl helt ok ut. Men det lutar nog ändå till att jag väljer golfbanan som ligger på denna sidan om fjorden. Ska bara uppdatera mig lite om villkoren där. Men bristen på ett officiellt handikapp (36 i Sverige) var inga problem eftersom det tydligen är  handikapp 54 som gäller här. Och det ska väl till och med jag klara av tror jag:)

Efter att vi kört tillbaka till Kiel och slängt i oss en varsin hamburgare på tågstationen så körde vi till ett stort varuhus, typ COOP eller ICA Maxi för att kolla in hur det såg ut där. Just den vi var på ligger inte så långt ifrån dr vi ska bo, så jag kan tro att det är där vi kommer att handla mest. Men jag hoppas ju förstås fortfarande på att jag ska hitta ett bra onlinesystem som det jag använde i Geneve och Beijing. Skulle vara så gott att få alla tunga matkassar hemkörda. Och det allra bästa vore ju om de har något som liknar Saras Matkasse här i Kiel. Det skulle vara perfekt för mig och Pär som är helt hopplösa på att hitta på något att laga.  Får väl leta lite på internet, men det är ju lite svårt att leta upp något på tyska siter när man inte kan tyska.

Jag passade på att handla lite rengöringsgrejer när vi var där. Det mesta kommer väl med i packningen, men det kan ju ta sin tid att hitta grejerna bland alla lådor. Så jag köpte det allra nödvändigaste så att jag kan städa upp efter flyttgubbarnas härjningar.

Tyvärr så hittade jag också “Giotto”. Det är ett beroendeframkallande godis som jag åt i mängder i Geneve. Efter att vi flyttat därifrån så föll det i glömska, men när vi var i Paris i våras så ploppade det upp i mitt minne igen. I Paris fanns nämligen massor av godis som också fanns i Geneve. Men trots ihärdigt letande så hittade jag inga Giotto. Men här fanns de alltså. Inte bra alls. Om det finns tillgängligt så går det ju inte att låta bli att köpa och därmed att äta dem.

När Pär var här för några veckor sedan passade han på att registrera oss här. Det var snabbt och enkelt gjort. Och när vi kom till lägenheten i tisdags så låg våra papper från Burger- und Ordnungsamt Ausländerabteilung med rubriken Freizugigkeitsbescheinigung och väntade på oss. Hujeda mig såna ord. Hur ska man lära sig detta språk? Men det viktigaste var att vi nu är registrerade i Kiel, och det är ju bra.

Nu har Pär promenerat från jobbet till hotellet och vi ska ge oss ut och äta någonstans.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Igår hade vi bokat tid på Deutsche Bank för att öppna ett bankkonto. Det var fixat på ca 20 minuter. Hade vi inte ställt så många konstiga frågor så hade det blivit klart på under 10 minuter. Lite skillnad från USA där det nog tog två timmar innan alla papper var signerade och klara. Så nu har vi ett bankkonto och onlinebank, men tyvärr har vi inte tillgång till det förrän nästa vecka någon gång eftersom både kort och koder skickas hem i brevlådan.

Efter bankbesöket blev det en lunch tillsammans med Pär och efter att jag kört tillbaka honom till jobbet så stack jag och Fredrik bort till lägenheten en sväng.

Lite svårt att tänka sig hur det kommer att bli med alla våra grejer därinne.

Vardagsrummet

Balkong

Gästrum/kontor

Kök                                                                        Badrum

  

Sovrum

Hallen

Trädgård som vi inte har tillgång till.

När vi kom upp i lägenheten så stod mitt paket från Bokus och väntade på mig i hallen.  Postgången mellan Sverige och Tyskland verkar fungera betydligt bättre än mellan Sverige/Tyskland och USA. Posten tog emot paketet efter kl. 16 måndagen den 1:a augusti, kl 13.50 den 3:dje augusti levererade brevbäraren paketet till vår hyresvärd. Inte illa alls. När jag beställde min Kongofotobok så tror jag att det tog nästan två månader innan paketet var framme hos mig i USA. Vid det laget hade jag redan hunnit reklamera boken och en ny var på tryckning.

Efter att vi fiskat upp Pär vid jobbet så åkte vi tillbaka till BMW. Vi hade genom e-mail kommit överens om en deal på bilen och nu skulle det alltså signeras papper. Usch, lite ångest är det allt att göra ett sånt köp. Tänk vad pengar man hade sparat om man bestämde sig för att inte ha någon bil alls. Men tyvärr så är det ju inte riktigt möjligt. Vi får vara glada om vi kan klara oss med en bil här, vilket vi tror att vi ska göra.

Också denna process gick väldigt snabbt och smidigt. Allt som allt så tog det kanske trettio minuter att genomföra köpet. Samma sak i Houston tog över två timmar. På dessa trettio minuter hade vi också hunnit med att välja registreringsnummer till bilen. Vi hade ingen aning om att vi kunde välja själva, så det blev till att hitta på något kul i all hast. KI var obligatoriskt, sedan skulle man välja ytterligare två bokstäver och fyra siffror. Vi hade sett att många valt EL som övriga bokstäver. Då blir det ju ordet KIEL. Men det ville inte vi, så Pär föreslog att vi skulle ha ML1967. Så så fick det bli. Det kommer att vara första gången jag utan problem kommer att komma ihåg vårt registreringsnummer iallafall, och på köpet kan alla se hur gammal jag är:)

Här är vårt  nya fordon. Om allt går som det ska så kan vi hämta den på tisdag.

Tyvärr så var det inte bara ett positivt besök på BMW. När vi åkt därifrån upptäckte Fredrik att hans mobiltelefon hade ramlat ur hans ficka. Vi ringde upp försäljaren och han gav sig genast iväg och letade. Vi åkte tillbaka och hjälpte till att leta, men telefonen var borta. Vi ringde till den flera gånger utan att få något svar. Så, om den inte dyker upp idag så får vi nog räkna den som förlorad. Trist att förlora telefonen, men det som är ännu jobbigare är ju att Fredrik nu inte har något svenskt sim-kort. Vilket innebär att han inte har någon telefon med sig på resan hem. Kanske vi får köpa ett tyskt kontantkort till honom som han kan ha tillfälligt, vi får se. Sen återstår det att se om han kan få tillbaka telefonnumret när han kommer till Sverige.

När vi gett upp sökandet av telefonen åkte vi till Eurocar och bytte vår stora hyrbil mot en betydligt mindre. Den stora hyrde vi ju för att få med oss så mycket grejer som möjligt från Sverige och nu fanns det ju ingen anledning att betala extra mycket för en så stor bil längre, Så nu kör vi omkring i en liten Skoda som vi också har fått en garageplats till. Efter att desperat letat parkeringsplatser vid hotellet varje gång vi kom hit så hörde vi oss för om någon av garageplatserna var lediga. Det fanns ett ledigt till oss för 7 euro dygnet. Vi slog till på det. Det visade sig inte riktigt vara ett sånt hotellgarage man är van vid, utan detta var ett singelgarage i en garagelänga en liten bit bort från hotellet. Fungerar utmärkt.

Idag är det regnigt och trist och varken jag eller Fredrik sprudlar av energi precis. Men något får vi ta oss för, återstår att se vad det blir.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Ytterligare en dag avverkad i Kiel.  Jag och Fredrik tog oss in till stan igår. egentligen kan man mycket väl promenera dit. Men eftersom det finns så dåligt med parkeringsmöjligheter vid hotellet och jag var tvungen att ställa mig på en betalparkering med en maxtid på två timmar efter att jag lämnat Pär på jobbet så var det lika bra att ta med sig bilen till stan. Vi strosade lite på gågatan, in ett shoppingcenter och sen ytterligare en promenad på gågatan. Att promenera hela gågatan är snabbt gjort. Kiel är en liten stad. Men jag får ju hålla med Fredrik att det är trevligare att strosa på stan i Kiel än i Houston. I Houston fanns det ju inget centrum att strosa i, det fanns bara en massa “Mall” som man var tvungen att ta bilen till. Fast Houston hade många andra fördelar förstås.

En sak som jag aldrig trodde att jag skulle säga är att jag tyckte att det var mycket lättare att köra bil i Houston än i Kiel. Jag vet att det finns många som drar sig för att ge sig ut i trafiken i Houston, men jag tyckte att det var helt ok att köra där. Allt är förstås en vanesak, men efter att ha blivit van vid att köra på stora (ibland 8 filiga i en riktning) motorvägar där all trafik går i en riktning, visst, man behövde ofta väja för diverse saker som låg på vägen, såsom soffor, madrasser och bokhyllor t.ex, så är det lite skillnad att köra på vägarna här där det vimlar av cyklister och fotgängare som man måste dela vägen med. Att de flesta gatorna är ganska små och stora delar av vägbanan oftast är upptagna av parkerade bilar gör ju inte saken lättare. Nu menar jag inte att det är särskilt svårt att köra här, men eftersom man inte riktigt hittar här ännu så känns det som det är mycket besvärligare att köra här just för tillfället.

Angående vårt billetande, så hade vi nästan bestämt oss för en bil igår. Det var en BMW 320 d som Pär hade kollat in redan för tre veckor sedan när han var här och jobbade. När vi nu kom tillbaka till BMW affären så var just den bilen kvar. Vi bokade en tid för att provköra den ännu en gång. Provkörningen skulle göras igår. Men en halvtimme efter att vi fått bekräftelse på provkörningen så får vi ett mail där försäljaren berättar att hans kollega just sålt den till en annan. Ganska typiskt, den har stått där i över tre veckor och just som vi ska slå till så blir den såld. Nåja, det går ingen större nöd på oss, det finns fler bilar att titta på. Men det är bara så stressande tycker jag. Vår hetaste kandidat är för tillfället en BMW 520 d. Får se om det kan bli något bestämt idag.

Idag har vi bokat möte med en bankgubbe. Det är tänkt att vi ska få ett tyskt bankkonto. Det underlättar ju betydligt att ha pengar i det landet man bor i istället för att behöva ta ut pengar från utlandet och behöva betala massa extra avgifter hela tiden.

Nu ska jag försöka få liv i Fredrik så att vi kan gå ner och äta frukost. Jag börjar bli ganska hungrig efter att ha varit vaken sen innan kl.7 då jag körde Pär till jobbet.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Ja, i måndags så stängde vi Ulvåsa, packade in oss i den hyrda Picasson och drog iväg. Första stoppet kom ganska snart. Vi stannade i Bengtsfors och tog en lunch tillsammans med svärfar Ruben på Dahlia. Sen blev det några småärenden, såsom apotek och konsum. Till sist så åkte vi till Statoil, de fungerar som service point för DHL. Vi skickade iväg två lådor med Fredriks kläder till Halmstad. Allt för att han ska ha så lite som möjligt med sig när han åker härifrån Kiel till Halmstad per tåg om någon vecka. Han har ju en hel del i containern som han också ska ha med till Halmstad, så det blir nog tillräckligt att släpa på iallafall.

I god tid innan färjan skulle avgå från Göteborg så körde vi på Stena Scandinavica. Det blev en lugn båtfärd. Havet låg spegelblankt hela resan, så någon risk för sjösjuka fanns inte.

Göteborg är vackert.

Efter middagen så satt vi ute på däck en stund. Men eftersom Pär inte tagit med sig någon långärmad tröja så blev det lite kallt efter en stund.

Så vi gick alla tre ner och satte oss i “vardagsrummet” en stund. Lagom till vi drog oss tillbaka till hytten så fick vi se solen försvinna i horisonten.

Såklart så sov jag bara ett par timmar. Jag hade hoppats på att få några timmar mer sömn eftersom jag inte lyckats sova så många timmar de senaste nätterna heller. Men det blev bara två-tre timmar sammanlagt. Som bäst sov jag när en glad röst hördes i högtalarna som förkunnade att nu var klockan 7.15 och frukostserveringen hade börjat. Bara att bita ihop och stiga upp.

Jag hade tänkt att försöka fotografera stället där vår lägenhet ligger bakom träden från färjan. Men när vi passerade där så satt vi och åt frukost och jag missade det helt.

Strax innan kl.9 så la vi till vid Schwedenkai och kunde köra av färjan och påbörja vår nya vardag i Kiel.

Långt upp till höger i denna bild ska vi bo.

Vi hade bestämt möte med Cordula och vår hyresvärd kl.10. Så för att vara lite effektiva så stack vi iväg till en bilaffär och kikade lite. Man kanske tycker att det är en kul att köpa bil. Men jag blir bara stressad av det. Det handlar ju om väldigt mycket pengar och det ska helt kännas bra en lång tid framåt. Det bästa hade förstås varit om man kunde ta det lite lugnt med bilköpet. Men vi kan ju inte hyra bil så länge till så det måste fixas snart.

Kl. 10 stod vi utanför huset där vi ska bo och väntade på Cordula.  Sen gick vi upp i lägenheten tillsammans med hyresvärdinnan och hennes son. Heltäckningsmattan var borttagen och ersatt med ett laminatgolv och alla väggar var målade. Allt såg bra ut och vi fick våra nycklar och har nu tillgång till vår lägenhet. Tyvärr verkar de inte som vi kan få våra möbler förrän på måndag då flyttfirman har lite brist på personal. Lite surt känns det allt. Möblerna har kommit fram och gått igenom tullen men kan inte levereras pga personalbrist. Men men, det går ingen nöd på oss. Vi sover på hotell under tiden och turistar i stan.

Jag och Fredrik roade oss under eftermiddagen med att åka till Media Markt och kolla på tvättmaskiner, dammsugare osv. Vi fixade också ett tyskt telefonnummer till mig och fyllde på mitt kontantkort till Ipaden.

Efter att vi fiskat upp Pär utanför kontoret så åkte vi och avverkade ytterligare några bilaffärer.

Och kan ni tänka er, i natt sov jag sammanlagt lite drygt sex timmar. Fantastiskt. Och jag hade nog kunnat sova ytterligare lite till om det inte hade varit så att jag vaknat när Pär gjorde sig iordning för att åka till jobbet. Och eftersom jag ändå var tvungen att gå upp för att köra honom till kontoret så spelade det ju inte så stor roll.

Nu ska jag och Fredrik strosa ner till stan.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Igår gick “Stora Matchen” av stapeln. Stora Matchen är en mycket viktig aktivitet bland släkten. Varje år samlas släktingar från när och fjärran för att först spela en fotbollsmatch och därefter samlas hos årets värd/värdinna för knytkalas.

I år var det Kristina med familj som var värd. Så matchen hölls på Lobbyvallen. Lobbyvallen är en gräsplan mitt inne i skogen. Planen var nyklippt och i år hade de till och med tagit bort gräsklipparen från planen. Förra året stod den kvar som en tung vänsterback under hela matchen.

Alla som vill vara med och spela är välkomna, ung som gammal. Avbytare kör vi inte med utan alla spelar samtidigt oavsett antal spelare. Det brukar leda till en överfull plan med en åldersskillnad på ca 75 år mellan den yngsta och äldsta. Men i år var det många återbud av olika anledningar så jag tror att det faktiskt var 11 man i varje lag. Jag brukar vara med och spela men i år avstod jag. Ska försöka komma igen till nästa år.

Före avspark sjunger vi Stora Matchen-sången tillsammans.

Och givetvis kör vi en ordentlig uppvärmning.

Så här glad blir man när sitt lag gör mål.

Alla spelstilar är välkomna.

Ibland kan man behöva två målvakter.

I pausen smakar det gott med fika både för spelare och publik.

 

Yngst på plan, Oscar 7 år.

Äldst på plan, domare Svenning, 82 år.

Publiken gör så gott de kan för att heja fram sitt favoritlag.

Men hur mycket publiken än hejar så slutar matchen ändå oavgjort. Det har den gjort i alla år.

Obligatorisk lagbild

Efter matchen så är det tvagning i Solsjön som gäller.

Jag undrar vad de tänkte som låg vid Solsjöns badplats och hade det så lugnt och fridfullt. Från att vara helt ensamma om badplatsen så vällde det plötsligt in mer än tio bilar med badsugna fotbollsspelare. Det var det lugnet det!

När alla var rena och fina igen så åkte vi alla upp till Svarttjärn och Smedkul. Fredrik och Johanna hade dagen innan kört omkring med knubbisen och samlat in byns alla trädgårdsmöbler och placerat dem uppe hos Kristina.

Som vanligt så blev det ett digert buffébord som dukades upp av alla deltagarna.

Nästa år är det familjen A (Anders, Annette, Albin och Axel) som anordnar matchen. Kanske den då kommer att äga rum i Göteborg, vem vet. Men jag vet att det är många som redan ser fram emot den iallafall.

Idag, den 31:a juli så fyller vår lilla pojk 19 år. Traditionen brukar då vara att vi ställer till med pitabrödskalas här på Ulvåsa. Men eftersom det var stort kalas igår och vi ska åka härifrån i morgon så hoppade vi över det i år. Men present ska man ju ha förstås när man fyller år.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie

ps. är det någon som inte vill vara med på bild på min blogg så får ni höra av er så tar jag givetvis bort den. .ds