Marie Leander

Igår kväll var vi uppe hos Jan och Stina och blev bjudna på grillade lammbitar. Förutom värdfolket själv så var Pärs kusin Anna-Lena som hjälpt Jan och Stina att klippa deras får, Ruben, Stig och Gustav där. Stig och Gustav var där för att Gustav skulle spela fotbollsmatch mot Åmål följande dag. Maten var god och sällskapet var trevligt, så det var en bra kväll så klart.

Idag så var det då dags för Gustavs match. Han spelar i Karlstad United. Ett lag som består av de bästa spelarna i Karlstad i sin åldersgrupp. Jag, Pär och Fredrik hade tänkt oss att åka och titta på matchen. Med som sällskap fick vi också Ruben och Lisa.

Fredrik och Pär koncentrerar sig på matchen. Ruben och Lisa är mest upptagna med fikan:)

Stig, Ruben och den svenska förbundskaptenen i friidrott följer med stort intresse matchen.

Karlstadslaget skötte sig utmärkt och vann till slut med 5-2 tror jag. Men tyvärr så skadade sig Gustav tidigt i matchen och kunde sen inte fortsätta. Vi får hoppas på ett snabbt tillfrisknande så att han kan följa med på turneringen i Borlänge som står för dörren.

Det var i denna närkampen han skadade sig. Gustav med nr 7 vann närkampen men sträckte sig samtidigt på baksidan och fick avbryta.

Ett ganska härligt kort tycker jag. Man kan undra vad alla killarna håller på med. Det ser ut som två av killarna försöker nicka och en kille går på skott men ingen förutom målvakten är i närheten av bollen.

Trots ett tappert försök av Åmålsmålvakten så tvingas han se bollen gå i mål.

Hoppsan, vi glömde visst något.

Planen i Åmål ligger ganska vackert precis vid Vänern.

Farfar Ruben har köpt fika.

Stackars Gustav sitter skadad på bänken medans laget snackar taktik i halvtid.

Far och son efter matchen. För er som inte vet. Gustav är Erika och Fredriks kusin. Stig är Pärs lillebror.

Friidrottens förbundskapten visade sig även ha talang för fotbollsjonglering.

Efter matchen åkte vi och käkade lunch på Dalhall. På vägen hem passade vi även på att åka inom kyrkogården för att titta till Inger och Eriks grav. Jag har ju inte sett Ingers gravsten innan. Men nu fanns den på plats. Den är svart och har en av Ingers målningar ingraverat i sig. Det så mycket bra ut. Otroligt att man kan få till det så bra. Kanske jag tar något foto på den någon annan gång.

Tillbaka på Ulvåsa så la jag mig i soffan för att titta på finalen i Wimbeldon. Måste erkänna att jag blundade en hel del. Men jag öppnade ögonen lagom till att se den nya mästaren slå in matchbollen.
Innan maten så gick jag och Pär en liten runda för att kolla in hygget som finns alldeles utan för knuten. Det är otroligt vad allt förändras när skogen försvinner. Både jag och Pär blev alldeles konfunderade var vi egentligen befann oss. Och just där har vi gått så många gånger förut, men med alla träd borta så är inget sig likt. Något som däremot var sig likt var den rika förekomsten av mygg. Vi var kanske ute 20 minuter och jag hann med att få riktigt många myggbett. Usch vad jag avskyr mygg.

Pär njuter av utsikten innan vi ska äta.

Jag fick ett sms av Sussanne som sa att Lillpisen verkar trivas. Gott att höra.

I morgon ska jag in till Bengtsfors och träffa Gunilla från Houston. Jag ska lämna ifrån mig ett SWEA-bankkonto till henne. Praktiskt att vi båda två råkar befinna oss i Bengtsfors under somrarna.

Nu är det sängdags, får hoppas på att få sova en hel natt. Men det tror jag inte speciellt mycket på. Det har blivit många sömnlösa timmar den senaste veckan.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Nu är vi på Ulvåsa. Gott att vara här i sitt eget hus.

Dagarna i Laholm susade förbi i rasande fart. Under tisdagen åkte jag, Fredrik, Pär och Ella in till Halmstad. Största anledningen till Halmstadsturen var att Fredrik skulle skriva sig i Sverige. Det är lite knepigt det där. Han kan ju inte fortsätta att vara skriven i USA eftersom vi flyttat därifrån. Han kan inte skriva sig i Kiel eftersom det inte är tänkt att han ska bo med oss där. Vi tror ju att han ska bo i Sverige och plugga. Dock fortfarande okänt var. Så var ska man skriva sig? Valet föll på morfar. Så nu är Fredrik Knäredsbo under en tid. En anledning till att vi ville att han skulle skriva sig i Sverige så fort som möjligt är att han inte får ansöka om svenskt körkortstillstånd förrän han varit skriven i Sverige i sex månader. Hans amerikanska körkort gäller ju bara under ett år här i Sverige. Inskrivningen gick iallafall lätt och smidigt. Så nu har han svensk adress igen efter 12 år med olika utländska adresser.

Sen gick promenaden vidare till Nordea för att ordna ett bankkonto och bankkort till Fredrik. Ett av två uppdrag gick att genomföra. Ett bankkort kunde vi nämligen inte beställa ännu eftersom han givetvis i bankens system fortfarande var skriven i USA och kortet skickas till hemadressen. I Bengtsfors brukar de ordna sånt med att tillfälligtvis ändra vår adress till bankens adress. Men så flexibla var de inte i Halmstad, så vi får vänta tills vi kommer till banken här i Bengtsfors för att fixa det.

I Halmstad är det ju just nu SM-vecka. Det började synas i Halmstad att något var på gång. Men eftersom vi var där mitt på dagen innan det riktigt kört igång så missade vi festligheterna.

Innan vi åkte tillbaka till Laholm så körde vi inom Carl-Johan och August företag för att säga hej till dem. August satt i telefon under hela tiden vi var där men Carl-Johan hade tid att snacka lite. Det slutade med att vi blev hembjudna till dem nästa dag. Den inbjudan accepterade vi givetvis. Det är alltid lika trevligt att tillbringa några timmar med familjen Lagervall. Carl-Johan är Erikas fadder och vi gifte oss samtidigt och gjorde en gemensam bröllopsresa under tre veckor i Thailand. Vi träffas inte så ofta nuförtiden, men när det sker är det alltid väldigt trevligt.

När vi kom tillbaka till Laholm så tyckte vi att det var dags att Lillpisen skulle få gå ut en stund. Vi ville ju gärna att hon började känna sig hemma i huset innan hon gick ut så att hon kände att hon ville komma tillbaka till huset.

Oj, dörren är öppen. Undrar om man vågar gå ut?

Det fanns många nya spännande dofter.

Efter att ha luktat sig igenom trädgården så bestämde sig hon plötsligt för att gå sin väg. Givetvis blev vi oroliga för att hon inte skulle hitta hem igen. Men efter ett tag så kom hon turligt nog tillbaka igen. De följande dagarna så fick hon också gå ut. Då har hon valt att vara borta lite längre stunder. Men framåt natten så har hon kommit tillbaka och gått in och lagt sig i huset. Skönt, så långt verkar det bra i iallafall och vi tror att Lillpisen är ganska nöjd över att bo i Laholm.  Får nu hoppas att hon lär sig lite trafikvett också. Hon är ju inte van vid att det kör så många bilar på vägen.

På onsdag förmiddag åkte vi till pappa och Gunnel i Knäred. Vi var där några timmar och blev bjudna på god lunch. Gott och trevligt som alltid.

På kvällen åkte vi till Carl-Johan och Sofia. Där blev vi också bjudna på god mat. Kul också att träffa deras tre söner som förstås vuxit ordentligt sedan vi senast såg dem.  Tack för en trevlig kväll!

Jag vaknade tidigt på torsdagen igen, var vaken några timmar och gick och la mig igen vid sjutiden på morgonen. Jag och Pär sov i Sussannes och Patricks husvagns som stod på deras uppfart. Nör jag gick och la mig så släppte jag ut katten från huset och lät husvagnsdörren stå öppen. Det dröjde inte länge förrän vi fick sällskap i husvagnen av Lillpisen.

Vid niotiden så gick vi upp, åt frukost, packade bilen och sa ett sorgset hejdå till Lillpisen och åkte sedan mot Dalsland. Men innan vi lämnade Halland sp åkte vi inom vägledningscentrum och möttes av en mycket trevlig och hjälpsam dam som såg till att Fredrik fick iväg en ansökan till Tekniskt basår i Halmstad under hösten. Problemet är bara att han måste vara skriven i Halmstads kommun för att få börja utbildningen om han skulle komma in. Synd att vi två dagar tidigare skrivit honom i Laholms kommun. Men det löser sig nog på något sätt om han skulle bli antagen.

Väl i Bengtsfors så storhandlade vi. Det blev både mat och ett nytt digital-tv abonnemang. Vi mötte också upp Ruben som så vänligt låter oss låna hans SAAB under hela sommaren. Efter uträtta ärenden så kom då äntligen upp till Ulvåsa. Erika och Kristian var ju där under midsommarhelgen så de hade kört med trimmern en del, så det såg ganska välkomnande ut när vi kom upp till huset.

Vi har ägnat tiden här mest till att ta det ganska lugnt och samtidigt föröka få lite ordning på torpet.
I fredags var en brunnsborrare här och kollade. Tanken är att vi under juli månad ska borra efter vatten och skaffa oss egne brunn, Som det är nu så är vi ihopkopplade med grannens brunn.

Annars har vi gått runt i stugorna här och kollat läget. Allt verkar bra med alla, gott det.

Just nu tittar vi på damfotboll, Fredrik lagar lite lunch och i kväll ska vi hem till Jan och Stina dit även KarlstadsLeandrarna kommer.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Jaha, så sitter man här i köket hemma hos min syster kl 5 på morgonen och bloggar. Jag har varit vaken sedan halv två så det kommer att bli en lång dag om jag inte lyckas somna om en stund.

Men jag är inte ensam vaken. Fredrik kom precis också upp och Patrik som är banchef på en golfbana har tidiga vanor, så han är också uppe och ska snart åka till jobbet.  Och till min glädje jag har jag också Lillpisen som sällskap. Hon har nu tydligen bestämt sig för att det inte är så farligt att vara i det här huset och har kommit fram från sitt gömställe under sängen.

Resan igår gick väldigt smidigt. Allt var i tid, så det fanns inget att klaga på, förutom att jag förstås inte sov en blund på planet. Men det är jag ju van vid, så det är aldrig något jag räknar med att göra.

Man slås verkligen av hur liten flygplats Landvetter är när man ca fem minuter efter att planet tagit i marken står nere vid bagageutlämningen.

Vi hade ju en hel del väskor med oss. Närmare bestämt 7 stycken plus katt. Jag gick bort till specialbagageutlämningen, eftersom jag misstänkte att både golfbagen och katten skulle komma ut där. Efter bara en liten stunds väntan blev mycket riktigt bagen utlämnad där. Någon katt såg jag däremot inte till. Snart hade vi fått alla sju väskorna, men fortfarande syntes ingen katt till. Jag hann allt bli lite orolig. Tänk om hon var kvar i Frankfurt! Men då plötsligt så öppnades en port till ytterligare ett specialbagagesutlämningsställe, och minsann, där var hon.

Fast det var inte så lätt att se henne i buren eftersom hon låg under liggunderlaget och tryckte.

Sen var det då dags att se om tullen godkände alla papper som jag så nogsamt hade skaffat mig. Veterinären varnade mig att det skulle vara besvärligt redan i Houston. De skulle bli godkända, men det skulle säkert ta sin tid och granskas mycket noga trodde han. I Houston rörde de inte ens papperna. Tjejen i incheckningen sa att hon vid bagagebandet skulle kolla papperna innan jag kunde lämna ifrån mig katten. Hon vid bagagebandet sa att de i Sverige skulle kolla papperna så hon behövde inte se dem. Så väl i Sverige så gick Pär och Fredrik på grönt och gick i förväg för att hämta ut hyrbilen medans jag gick på rött. Tullpoliserna tittade först lite förvånat på mig när jag visade att jag ville gå in på rött. Sen såg de att jag hade en kattbur med mig och tog då emot mig. Den kvinnliga polisen tittadee på pappret som låg överst, vilket var det som sa att hon blivit avmaskad mot dvärgbandmask. Det enda hon intresserade sig för var hennes chipnummer. Hon kollade av numret på pappret med numret på Lillpisens chip och sen var det klart. Hon visade inget som helst intresse för alla dessa hälsotest, rabiesvaccinationer och rabiestest som det var sååå himla noga med att genomföra på exakt rätt tidpunkt. Så skönt att det så smidigt att få in henne i landet.

Medans Pär var och hämtade bilen så satte jag på henne ett sele och ett koppel för att hon skulle få chans att kissa. Men det r klart att hon inte gjorde. Hon var förstås livrädd för allt omkring henne. Så hon ville bara tillbaka till buren och tryggheten igen.

Väl inpackade i bilen så fick hon komma ut och ligga i mitt knä istället. Efter några fruktlösa försök att gå ner på golvet och gömma sig under sätet så la hon sig tillrätta och sov i mitt knä.

Hemma hos Sussanne så hittade hon genast det perfekta gömstället, under deras säng. Där låg hon och tryckte i flera timmar. Sen bytte hon plats och la sig under Ellas säng istället. Men vid niotiden på kvällen så fick vi äntligen fram henne och hon gick faktiskt på lådan och kissade. Vilken lättnad! Jag tror inte hon då kissat sedan lördagskväll.

Jag, Pär, Sussanne och Ella passade på att ta en runda ner till Mellbystrand i den fina kvällen. Vi passade på att doppa fötterna och blev förvånade av den riktigt behagliga vattentemperaturen.

Våra skor som vi lämnade på stranden var ganska intressanta tydligen.

Efter lite kvällsmacka med färska jordgubbar på så var det gott att gå och lägga sig. Jag somnade bums, men vaknade alltså halv två och har varit vaken sedan dess.

Lillpisen har nog hittat en plats som hon gillar. Kökssoffan.

Förresten, när vi landade i Frankfurt och Pär skulle kolla sina meddelande på sin telefon så fanns det ingen service på den. Vi misstänkte genast att AT&T hade lyckats att avsluta Pärs konto istället för mitt och Fredrik. Och, javisst, när jag loggade in och kollade så visade det sig att mitt konto fanns kvar och Fredrik och Pärs var avslutat. Nåja, Ett rätt av tre är väl inte så dåligt. Men verkligen dålig timing för Pär eftersom hans jobbdator bestämde sig i samma stund att det fick vara slutjobbat och inte ville fungera längre. Men efter ett långt samtal med AT&T så löste sig telefonproblemet iallafall. Men jag har verkligen svårt att förstå att det kunde bli fel. Vi var inne på en butik och gjorde uppsägningarna och den trevliga herren i butiken bekräftade flera gånger vilka nummer han cancellerat och vilket som skulle vara kvar, och ändå blev det fel. Märkligt. Nåja, har man inte större problem än så så ska man inte klaga. Så det gör vi inte.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie

Välkomna till min nya blogg.

Det går ju inte att ha en blogg med adressen Texasleander när man ska bo i Tyskland, så från och med nu är det den här bloggen som gäller om man vill ha koll på oss.

Vi har nu lämnat Houston och sitter i Frankfurt och väntar på planet till Göteborg. Först blir det ett par dagar i Laholm innan vi åker upp till Ulvåsa.

Pär åker sedan till Kiel runt den 18:e juli och jag åker väl dit någongång i augusti skulle jag tro.  Just nu längtar jag mest till att komma fram till Landvetter och få se att katten har klarat av den långa resan tillsammans med dobermannen.

 

Lufthansa hade valt plan med omsorg till oss.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie