Marie Leander

När jag satt och åt en väldigt sen frukost idag så knackade det plötsligt på dörren. Det var Ove, elektriker/rörmokare som kom för att fixa fram lite trefas ner till källaren. Han hade sagt att han nog skulle komma förra veckan, men det gjorde han inte och för tillfället hade jag helt glömt bort att vi ringt honom. Men idag dök han upp alltså. Jobbet gick snabbt att utföra, så nu finns det trefas till vår kommande vattenpump. Bra.

Fredrik ägnade nästan hela dagen åt att hjälpa kusin Johan att bygga på sin timmerstuga.

Jag gick här hemma ensam och kom på att det är ju väldigt dumt att ha tv:n i gästrummet där vi ställde den häromdagen. Så jag kollade om parabolkabeln räckte ner till vardagsrummet där nere. Och se, det gjorde den. Bra, då flyttar jag väl ner den kinesiska tv:n och den nya boxen där nere då tänkte jag. Och eftersom vi tillfälligtvis har två boxar och två tv-apparater så är det ju bara att flytta på programkortet när man vill byta rum. Smart! Eller inte? Man måste ju också flytta kabeln varje gång också kom jag på. Och det är ju inte riktigt lika lätt. Hmm, man kan nog splitta på kabeln tänkte jag, bara man har en splitter. (eller vad det nu heter) När Fredrik kom hem diskuterade vi tevens vara eller icke vara där nere. Och vi kom båda fram till att det skulle bli ganska fult att ha den där, men samtidigt mycket behagligare att titta på tv om den stod där nere. Och vi bestämde oss för att köra in till Expert och kolla om de hade någon split, när vi ändå skulle in och handla mat. 

Jodå, i Bengtsfors hade de precis vad som behövdes. En split, lite kabel och två kontakter blev inhandlade. När vi kom hem var vi ju tvungna att prova direkt om det skulle fungera. Efter lite kabelskalande och kabeldragning och flyttande av anläggningar så står nu en styck tv, en box och en ljudanläggning nere i vardagsrummet. Visst, inte snyggt. Men det är ju bara tillfälligt, så det får gå. Den tv:n ska ju följa med oss till Kiel sen, så då återgår rummet där nere till det tv-fria rummet som Pär säger att det ska vara. Men men, när katten är borta så dansar råttorna på bordet sägs det ju, och det var precis det jag och Fredrik gjorde idag. Pär kommer nog inte bli så nöjd över det hela, men är man inte hemma och vaktar sin fru så kan det lätt hända att tv-apparater byter plats eller att hon plötsligt har beställt en vattentät digital kompaktkamera (Olympus Tgi 810), oops, hur gick det till? Säg inte det till någon.

Svärfar Ruben ringde i förmiddags och undrade om jag pratat med Pär idag. Det hade jag inte. Han kom ju med Stena-färjan till Kiel i morse och åkte direkt till kontoret. Men då tyckte han att jag skulle försöka få tag i honom för han hade hört på nyheterna att Stena-färjan till Kiel hade krockat, dock inga skadade. Men egentligen var han inte riktigt säker på att den verkligen var på väg till Kiel men han trodde det. Men eftersom han sa att det inte var några skadade så blev jag inte speciellt orolig och bestämde mig för att inte ringa upp honom just då. Istället letade jag upp nyheten på nätet. Jovisst, det var mycket riktigt en Stena båt som kört på en farledsfyr. Men det var färjan som gick från Kiel till Göteborg, alltså den som gick i motsatt riktning mot den Pär hade åkt. Ingen större ska skedd tydligen. Efter en stund kunde de fortsätta sin färd mot Göteborg. Skönt det. Men denna händelse fick mig att tänka på en gång för många år sedan när Pär var i Pakistan. Pär ringde mig tidigt på morgonen när jag fortfarande låg och sov. Det första han sa var: allt är ok med mig men det skakade otroligt mycket (eller något i den stilen iallafall) Jag fattade ingenting förstås. Men då förklarade han att det just varit en mycket stor jordbävning med stor förödelse i landet. Just staden han var i klarade sig ganska lindrigt men på andra ställen i landet var det många många döda. Pär ville ringa och berätta för mig innan jag fick reda på detta genom nyheterna, och det var ju väldigt snällt för precis när vi lagt på så ringer min svärmor och är väldigt stressad och undrar om jag pratat med Pär. Vilken tur att jag just pratat med honom, annars hade jag ju blivit hypernervös över att få denna nyhet av Inger. Men nu kunde jag alltså lugna henne och berätta att jag precis pratat med honom.

På tal om jordbävningar. När vi bodde i Kina så var där också en mycket kraftig jordbävning med många många döda. Jag var ute på skolgården med förskolebarnen när det hände så jag kände inget. Men när jag helt ovetande om jordbävningen stod på skolgården så fick jag ett sms av Pär där det bara stod: Jordbävning! Jag fattade ingenting eftersom jag inte känt något och Pär bara befann sig ett par mil från mig. Men när jag gick in och läste på nätet så fick det ju sin förklaring. Dessutom hade de som befann sig på andra våningen av skolan också känt av skakningarna.  Eftersom Pär jobbade i en skyskrapa så hade det känts av ordentligt på deras kontor och alla människor hade blivit evakuerade. Det blev inga skador i Beijing som väl var. Fast en som blev drabbad var min kinesiska assistent, Anna. Hennes morföräldrar bodde i det värst drabbade området och de kunde inte få tag på dem. Det gick givetvis inte att komma fram på telefon till katastrofområdet. En hel vecka gick hon i ovisshet innan hon fick reda på att de hade klarat sig utan skador men allt de ägde och hade var borta. Tänk att gå så länge och inte veta vad som hänt sina anhöriga, ve och fasa.

Oj, vilken lång utläggning det blev. Jag som bara skulle berätta om Stena-färjan. Det är konstigt vad en tanke kan leda till nästa som leder till nästa osv.

Nog om färjor och jordbävningar. Nu har jag fått tid för golfkurs på Forsbacka golfklubb. Detta ska förhoppningsvis leda till att jag får ett grönt kort och att jag sen kan spela golf i Kiel. Tisdagen den 19:e juli ska jag infinna mig. Lotta, kommer du med och håller mig i handen? Hur ska jag klara mig utan dig? Och dessutom så är det ju på din gamla konfirmationslägerbana jag ska gå kursen. Jag får låtsas att du står bredvid mig och på bred skånska säger“Handtaget först, tänk på telefonkiosken”, så går det förhoppningsvis bra.

I brist på något foto från idag så visar jag en gullig bild som kom upp på min gamla Iphone när jag jailbreakade och låste upp den innan vi åkt från Houston. Visst är den söt?

Nu är det kudden som gäller.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Jaha, så har då Pär åkt till Kiel. Han kommer tillbaka nästa fredag, om tio dagar alltså. Nu får jag och Fredrik roa oss så gott det går här. Pär var inte så glad över att åka iväg. Han har varit ganska tjurig i två dagar faktiskt. Men jag kan ju förstå honom. Inte roligt att behöva åka härifrån just när det är som bäst här.

Tänk om man kunde ta det bästa från varje ställe man varit på och sen sätta ihop det till en riktig drömplats. Vilket ställe det skulle bli, vacker natur, många sjöar, mycket berg, varma hav, fin snö, spännande omgivningar, spännande och mycket trevliga människor, varmt och gott nästan året runt. Nja, det är ju lite svårt att få ihop allt det på en och samma plats om man bara får välja på de ställen jag hittills har bott på. Men det är klart, det viktigaste av allt, mycket trevliga människor, har det inte funnits någon brist på på något av ställena. Tur det, för annars hade det inte spelat så stor roll hur perfekta omgivningarna än hade varit om man inte hade haft goa vänner omkring sig.

Fredrik körde Pär till tåget i Åmål medans jag satte i vårt alldeles för varma tv-rum och hejade fram de svenska damerna till en semifinalplats i VM.

Efter matchen märkte jag att vi återigen fått besök i trädgården av några av Jans får. Men denna gången hittade de tillbaka in i hagen själva tror jag. Det är inte så kul att se när ett ensamt lamm springer på insidan av stängslet och bäar när mamma och syskonet springer på utsidan och undrar hur de ska komma tillbaka in i hagen.

Efter att fåren nog kommit på plats igen så fick jag ett väldigt konstigt infall. Nämligen att baka wienerbröd. Ja, ni som känner mig vet att jag inte är någon hejare i köket precis. så varför i hela friden ge sig på wienerbröd då?

Jo, min farmor bakade ofta något slags förenklade wienerbröd med en god mandelfyllning. Jag har också bakat dessa några gånger och brukar lyckas något sådär iallafall.  Sagt och gjort, jag tog på mig förklädet och skulle bara ta fram receptet. Men nej, receptet ligger på en båt någonstans mellan USA och Europa just nu. Hmm, jag var ju inställd på att baka dessa bröd men eftersom det nog var över tio år sedan jag bakade de sist så fanns det ingen chans för mig att komma ihåg receptet. Så det blev att leta på internet. Och där fanns förstås många recept. Men inget av dem var den enkla varianten utan alla utgick från att man gjorde sin egen smördeg. Jaha, det var bara att ställa sig och baka smördeg. Någon gång ska ju vara den första. Jag har bara handskats med smördeg på rulle som man köpt i affären tidigare:) Det blev ett väldigt kavlande och vikande, men till slut blev det iallafall en deg att göra wienerbröd av. Sen var det ju det här med fyllningen också. Jag vet att det var en kladdig röra med skållad mandel. Sen hade jag för mig att det även var sirap, mjöl, smör och socker i degen. Så jag letade upp ett sådant recept och tyckte mig känna igen tillvägagångsättet. Jag gjorde fyllningen och precis när jag skulle lägga på den på mina utskurna bröd så kom jag på varför jag kände igen receptet på fyllningen. Det var ju inte alls till wienerbröden jag använt det utan till en väldigt god toscablåbärspaj som min farmor lärde mig baka en gång i tiden. Jaja, nu hade jag ju mandelsmeten färdig så det var bara att klicka ut den på snittarna, vika ihop, låta jäsa och schwisch in i ugnen. Och kan man tänka sig. Resultatet blev ganska ok. Riktigt goda var de, iallafall som helt nybakade. Ska bli spännande att se receptet när det kommer till Kiel och se hur det egentligen skulle vara.

Sen var det förstås fotboll som gällde igen. Men nu var tv-rummet ännu varmare och Fredrik stod inte ut med att sitta där och titta. Så då tog jag resolut och bar digitalboxen till gästrummet. Vi har en tv där som vi inte använder. Eftersom vi bara har en box så kan vi bara använda en tv i taget. Men nu så skulle den användas alltså. Tur att vår parabolsladd är så lång så att den räckte ända in till gästrummet. Sen var det ju bara att koppla ihop det, eller hur? Men nej, eftersom jag tänkte att vi skulle skippa hela ljudanläggningen vi annars brukar ha kopplat till tv:n så behövdes ju ljudet bara kopplas ihop med tv:n. Men det gick förstås inte. Bild men inget ljud. Så går det när man försöker koppla ihop en kinesisk tv med ett svenskt tv-system. Då kom jag ihåg att det var precis likadant i Kina när vi skulle använda vår Schweiziska tv, bild men inget ljud. Så det blev till att bära upp vårt lilla ljudsystem som vi hade nere i vardagsrummet, det stora med fem högtalare plus bas och massa långa kablar vägrade jag flytta. Tror inte Pär blivit så glad heller nu när han just dolt alla kablar i fina kabellister. Men med den lilla ljudanläggningen så fungerade det utmärk. Så nu finns det både ljud och bild igen. Och man kan titta på en hel fotbollsmatch utan att svimma av värmeslag. Och tur var väl det med tanke på hur lång matchen mellan Brasilien och USA blev. Men det är ju inte helt optimalt att behöva ligga i gästsängarna för att titta på tv. Snart måste vi ta tag i den lilla byggmissen som gör att det alltid är blir en bastu i tv-rummet så fort solen tittar fram.

Jag måste ju också berätta att jag hoppade högt när vi satt och åt kvällsmat ikväll, jag och Fredrik. Och Fredrik hann bara titta lite konstigt på mig innan han också hoppade högt. Det var nämligen så att plötsligt när vi sitter och äter så känner jag något mjukt som stryker sig mot mina bara ben. Gissa om jag blev rädd. Och direkt efter så känner Fredrik samma sak och blir lika rädd som jag. Men då tittar Ronald Greger fram under bordet och undrar varför ingen klappar honom när han nu kommit på besök. Oj oj, vilken lättnad att se att det bara var grannkatten. Jag vet inte riktigt vad det annars skulle kunna vara, det är ju inget vilddjur som går in i ett hus och stryker sig mot en människas ben precis. Men det var inte helt enkelt att hinna tänka rationellt just i den stunden. När vi klappat på honom en stund var han nöjd och fortsatte sin promenad i byn. Kattens ägare befinner sig just nu i Paris och tillbringade gårdagen tillsammans med Erika, så jag kan ju kosta på mig att klappa lite på den när den så snällt ber om det:)

Nu är det hög tid att sova.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie

Igår så hämtade Pär och Fredrik kajakerna från ladan. Med kajakerna på takräcket stack jag och Pär sedan iväg till Solsjön för att ge oss ut på årets premiärtur.

Pär fixar med sittdynan/ryggstödet han köpt i USA. Egentligen inte alls tänkt att vara till denna typ av kajak, men det fungerade ganska bra tror jag.

Det trixigaste med att paddla kajak är att ta sig i och ur kajaken.

Det gick vägen denna gången också.

Vi tog det lugnt denna första tur och paddlade lite drygt två kilometer innan vi gick i land på en liten ö.

Det var gott att sitta där i solen och höra på vattnets kluckande.

Sen var det ju det här med att stiga i kajaken utan missöden.

Tänka sig, även denna gång gick det fin fint. Pär hade nog hoppats på ett litet missöde nu när det var han som höll i kameran. Men så roligt fick han inte.

På hemvägen hade vi medvind så det gick fort att ta sig tillbaka. Men det lustiga med medvind är att jag alltid tycker att det är mentalt jobbigare att paddla då. Eftersom man paddlar i i vågrörelsernas riktning så får man inte samma visuella känsla av att det går framåt lika fort. Så då tar jag i mer och blir förstås tröttare och ändå så tycker jag att det går så långsamt framåt. Jag får nog lära mig att fartbestämma genom att ha blicken på något annat än vattenytan så kanske det går lättare.

En liten lagom premiärtur på ca 5 kilometer blev det.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Sen jag skrev sist så har jag inte gjort så mycket. Igår tog jag det väldigt lugnt. Småplockade lite här inne och lagade mat ett par gånger, annars inte alltför mycket. Ganska skönt tycker jag.

Pär och Fredrik var desto flitigare. De grejade med ved och körde ytterligare en sväng med röjsågen. Denna gången var det vår lilla julgransodling uppe på vårt lila berg som skulle ner.

Senare på dagen så satte jag dem i ytterligare arbete. Nämligen att äntligen få iordning på väggmålningarna som vi sparade när vi rev det gamla köket. Det var Erika, Fredrik , Åsa och Malin som fick måla en av våra köksväggar med vattenfärg en gång för längesedan.

 

 

 

Vi ville förstås spara detta mästerverk när köket revs. Tanken har varit att rama in de och hänga upp dem i köket på ungefär samma plats som de hängde förut. Jag köpte material för inramning för kanske tre år sedan, men sen dess har det bara blivit stående. Men nu satte jag alltså detta i händerna på Fredrik och han tog hjälp av Pär. De jobbade på i ett par timmar med att såga både i tavlorna och få till fina skarvar på listerna.

 

 

Just nu är Pär inne i Bengtsfors för att köpa skruv och spik så att det hela kan komma på plats. Ska bli skönt att få upp dem på väggen så att de inte står på golvet och är i vägen varje gång man ska dammsuga.

I morgon åker Pär till Kiel. Han blir borta till den 22 juli. Tråkigt tycker förstås jag, men ännu tråkigare är det för Pär som inte får chans att njuta av sommaren på Ulvåsa så mycket.

Idag har solen tittat fram igen, så nu är det nog dags att hitta på någon uteaktivitet. Kanske en kaffe på altanen. Alldeles lagom aktivitet tycker jag.

Kram på er, ha det gott och ta hand om varandra.

/Marie

Det märks att vi bor mitt ute i naturen. Det finns gott om djur här omkring. Vissa är mer välkomna än andra. T.ex kan jag klara mig väldigt bra utan myggor, spindlar och getingar. Men tyvärr kan man ju inte välja vilka djur som ska få tillträde till vår tomt.

Vi har med stort intresse följt några sädesärlor som ivrigt flyger omkring och skaffar mat åt sina små som bor under våra takpannor.

Får nu hoppas att de små inte brakar rakt in i våra stora fönster när de ska ut på sina första flygturer. Vi brukar ju hitta ett par fåglar varje år som har mist livet på det sättet.

De som bor i det här huset är inte lika välkomna som sädesärlorna. Men de struntar de i. De bygger glatt vidare på sitt bo.

Utanför vårt fönster har vi nu också sällskap av Jans får. I morse var det en mamma och ett lamm som hoppat igenom stängslet (inget ovanligt alls). Kvar på rätt sida stängslet var mammans andra lamm. Den var så förtvivlad och sprang och bäade och ville att mamma skulle komma tillbaka in i hagen. Vi gjorde en liten insats och efter en stunds jagande så lyckades vi till lammets glädje få in de två rymmarna på rätt sida igen. Dagens goda gärning.

Igår när vi satt och tittade på Sveriges match mot USA så gick en fin räv över vår tomt. Tyvärr fick jag inte möjlighet att ta något bra kort på den då den hörde mig när jag gick ner för att hämta kameran. Så det blev en mycket suddig bild på långt avstånd. Bättre lycka nästa gång.

Ikväll när vi satt och åt kvällsmat så fick vi besök av Ronald Greger. Pärs brors katt.

Förutom att beskåda alla djur här så har vi jobbat en hel del. Pär och Fredrik har grävt fram våra avloppsrör och vattenledning så att borraren kan se var han ska undvika att borra.

Både jag, Pär och Fredrik har även kört röjsåg/trimmer. Både Fredrik och Pär la beslag på den stora så jag fick nöja mig med den lilla, som enligt mitt tycke är lite för stor och tung om man kör länge. Det är mycket lättare att köra den stora, man har ordentligt sele och ordentliga handtag till den, så tyngden känns inte alls lika mycket. Men men, jag har fått ordentligt med träningsvärk i högerarmen, så det måste väl innebära att den armen har fått ordentlig träning också.

 

 

 

 

 

 

Min lilla leksak.

 

 

 

 

 

 

Igår åkte Pär, Fredrik och Ruben till Åmål för att hämta Johan vid tåget. Ruben hade kamperat hos oss i två dagar och skulle nu transporteras hem. Han är ju så vänlig att låna ut sin bil till oss så då får vi vara chaufför åt honom i gengäld och det gör vi så gärna.

När jag var ensam här i huset så njöt jag av en kopp kaffe ute på altanen. Jag passade då på att inviga en av Disneykopparna jag fått av Erika.

Senare på kvällen så var det dags att hjälpa Jan att köra in hö. Jag smet ifrån uppgiften och ägnade mig bland annat åt tvätthängning istället. Fredrik hade tidigare under dagen varit uppe och kört några vändor med traktorn, bland annat vänt och lagt i strängar. Men under inkörningen så var det Johan som var traktorchaufför och Fredrik fick jobba lite hårdare istället :)

Jag och Pär tog en runda med cyklarna nu i kväll. Det trista med att cykla här i Svarttjärn är att vart man än cyklar så är det en massa långa branta backar. Och eftersom min kondition är i uselt skick så är det väldigt tungt att cykla här. Men, jag tog mig upp för alla backarna iallafall och träningsvärken kommer nog som ett brev på posten. ( Den svenska posten vill säga, den amerikanska är väldigt otillförlitlig). Det är nog dags att få fram kajakerna nu, det är inte fullt lika många backar på sjön.

Jag kan ju se lite statistik på hur många besökare jag har på min blogg. Jag kan även i många fall se i vilket land  besökarna befinner sig i när de kollar på min blogg. Jag kan konstatera att jag har besökare från många olika länder vilket är väldigt kul. Oftast finns det en rimlig förklaring över att det kommer ett besök från ett visst land. T.ex så kommer många besökare från Houston, Geneve och Sverige, inte konstigt alls. Men på senaste tiden har jag fått täta besök från någon i Luxembourg. Vem är du? Jag är så nyfiken. Skriv gärna en kommentar eller skicka ett mail genom kontaktformuläret i menyraden. Givetvis får ni andra också skriva en kommentar, det är så kul att få lite kommentarer från mina läsare och se vilka ni är.

Ha en go sommarkväll och ta hand om varandra.

Kram /Marie