Marie Leander

Idag var jag på Forsbacka och tog min andra golflektion med Birger. Han godkände mig och jag är nu medlem i Forsbacka golfklubb. Nu ska jag bara se till att få spela några niohålsrundor varav en måste vara på 18 poäng innan jag lämnar landet så att jag kan få officiellt handikapp och spela i Tyskland. Känns inte helt lätt att hinna med att ordna. Nu ska det ju regna i tre dagar också vilket inte gör det lättare att hinna med. Det gäller ju inte bara att hinna med att spela, det gäller ju att få ihop tillräckligt med poäng också.

Nu i eftermiddag har jag suttit och lagt till några plug-ins i min blogg. Bland annat har jag lagt till en facebookgrej som jag inte är riktigt säker på hur den fungerar. Men den ska göra så att länkarna till mina inlägg läggs tills automatiskt på facebook och att kommentarer på facebook och inne i bloggen ska läggas ihop. Men som sagt, jag vet inte riktigt vad jag gör, så dyker det upp lite konstiga saker på facebook så är det bara jag som prövar mig fram :)

Imorgon kommer Pär tillbaka från Kiel. Skönt att ha honom tillbaka. Tyvärr för Pärs del så blir det ju bara en dryg vecka här innan resan går tillbaka till Kiel.

Lägger in en bild p vårt kommande hem bara för att se vad som händer med facebookpubliceringen. Vi ska bo på den översta våningen i detta hus.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Idag blev det en skogspromenad för min del. Tänkte att jag skulle gå runt tjärnet och samtidigt se om jag hittade lite blåbär. Jag visste att de hade huggit en del längs promenadstigen och förväntade mig väl inte att det skulle se helt ut som vanligt. Men att det skulle vara så förändrat blev en överraskning. Jag har gått den där stigen många gånger, men nu när jag kom dit så fanns det varken skog eller stig.

Så här är jag van att det ser ut. Bilden är tagen 2007 och Ella var bara tre år.

Nu ser det ut så här

Och kusin Ella är sju år.

Jag hittade många kantareller i skogen. Men jag lät dem stå till någon annan. Vi är ju inga svampälskare i vår familj så det kändes lite meningslöst att plocka dem. Annars så tycker jag att det är ganska trevligt att plocka kantareller, men om man inte ska använda dem så är det ju bättre att låta dem stå till någon annan.

Det måste vara ett gott svampår i år. På min promenad såg jag mängder av kantareller. De flesta var väldigt små. Men om de bara får växa till sig några dagar så blir nog den glad som kommer förbi och kan plocka dem. Här är några av alla jag såg på min promenad.

Blåbär fanns det dock inte lika gott om. I varje fall inte där jag gick. Men jag fick ihop några deciliter som jag gjorde paj av.

Idag bokade jag färjebiljetten till Kiel. Den 1:a augusti åker vi, och anländer till Kiel den 2:a. Det börjar verkligen bli på allvar nu. Det går mer och mer upp för mig att jag faktiskt inte ska återvända till Houston i höst utan börja om i ett nytt land och med ett nytt språk, igen. Men det har ju gått bra de andra gångerna så det kommer nog att gå bra denna gången också.

Nu ska jag lägga huvudet på kudden och ladda för golfkursen i morgon förmiddag. De har lovat fint väder här i morgon. Hoppas att de har rätt.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Halv elva idag stod jag redo för en golflektion med Birger på Forsbacka Golfklubb.

Två timmars lektion var inbokad, men efter en timme så öppnade himlen sig och vi fick springa för att ta skydd. Under ett litet tak stod vi sen och pratade om hur det egentligen gå till att få sitt gröna kort. Men enligt honom gällde inte så mycket av upplägget för mig eftersom jag redan klarade av alla moment som skulle klaras av. Så på torsdag, som är nästa lektionstillfälle så skulle jag tydligen få ett grönt kort. Men vad jag nu har förstått så räcker inte det för att få tillstånd att spela på riktigt utan fadder. Utan efter det måste jag gå ett antal rundor över 9 hål på 18 poäng. (Jag har fått tillstånd att göra det utan fadder)Men det kan bli lite knivigt att få till det på två veckor. Speciellt som jag inte har någon att spela med då jag är den enda i min familj som spelar. Men det blir väl till att gå ut själv då.

Jag har i eftermiddag läst igenom boken jag fick idag. Jag gick även igenom frågorna om vett och etikett som man ska klara av för att få godkänt. Det fanns en del mycket kluriga frågor, eller vad sägs om de här:

Vad ska du göra med dina begagnade fimpar och snuspåsar på banan?

1. Lägga dem i bagen eller i närmsta sopstation
2. De kan ligga på banan, de kommer ändå att försvinna med tiden

————————

Är det ok att dricka sprit på banan?

1. Ja, så länge du kan gå upprätt.
2. Nej, det hör inte hemma på en idrottsarena.

———————————

Vad är flytande genomgång?

1. Att du dricker en öl samtidigt som du släpper igenom bakomvarande parti.
2. Att vi spelar hålet samtidigt och släpper igenom i etapper.

—————————————–

Vad ska du göra om det kommer två äldre damer bakom som spelar fortare än ert parti?

1. Fortsätta, då de förmodligen kommer att tröttna längre fram.
2. Oavsett vem, ska jag alltid släppa förbi dem som är snabbare.

—————————–

Kunde ni svaret på dessa  kluriga frågor?

Jag kunde iallafall svaret på dem. Men ska jag vara helt ärlig så var det en del andra frågor som jag inte kunde svara på. T.ex så visste jag inte hur lång tid det tog för ett oreparerat nedslagsmärke att läka.

Sen är det ju alla dessa regelfrågor, de är desto jobbigare att komma ihåg.

Nog om golf. Jag glömde ju att berätta om klanten på IKEA igår. Tur att det finns ärliga människor när det finns klantar som jag. Jag lyckades nämligen med att glömma min Iphone på toan på IKEA. Jag hade den i bakfickan och när jag skulle gå på toa så tog jag ur den från fickan så att den inte skulle trilla ur och ramla i golvet. Ja la den på toalettpappershållaren, där kunde jag ju inte missa den, eller hur? Jo, det kunde jag tydligen. När jag och Fredrik en halvtimma senare stod i den långa matkön så skulle jag ta upp telefonen från väskan så att jag skulle höra när Pär ringde. Gissa om jag blev stirrig när jag inte hittade den. Efter lite eftertanke så kom jag på att jag glömt den på toan. Jag rusade dit, men den fanns såklart inte kvar. Förlusten av själva telefonen var ju inte hela världen. Det var min gamla Iphone 3G som jag jailbreakat och låst upp för att kunna använda den här i Sverige. Men vad som värre var var att den var helt öppen eftersom det inte blivit av att jag lagt in någon spärr på den efter att jag låst upp den. Det betyder ju att den som hittar den har fri tillgång till min mail, facebook, twitter, linkedin osv osv. Inte kul. Med inte så stort hopp gick jag fram till tjejen som tar emot alla kunder och frågade om de hade fått in någon Iphone. Jovisst, det hade de. Och efter några kontrollfrågor och kontrollsamtal så höll jag återigen min telefon i handen. Oj oj, vilken lättnad. Tur att det finns ärliga människor. Tusen tack till dig som lämnade in den. Inte för att jag tror att den personen läser min blogg, men kanske hon känner att jag skickar en hälsning till henne:)

Avslutar med ett par bilder från ett regnigt Ulvåsa och hur det kan se ut efter regn.

Nu när vi inte har utedass längre så kan faktiskt det vara lite mysigt med regn och åska också ibland. (bara det inte blir för mycket av den varan)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

På fredagen när vi ätit frukost så tog vi tag i lägenhetsletandet på riktigt. Fredrik gjorde en intresseanmälan till en studentlägenhet. Men när vi var inne på kåren och pratade med dem så fick vi reda på att det var ungefär 7-8 månaders väntetid på de lägenheterna. Ja, så det var ju inget att hoppas på. Han ringde på en andrahandslägenhet som lät intressant och som precis kommit ut på marknaden. Killen som hyrde ut den satt just på ett tåg och skulle vara borta under helgen, men under söndagen skulle vi kunna få komma och titta på lägenheten. Bra, något att hoppas på iallafall. Fredrik mailade även några andra. Några svarade inte alls och en svarade att det var många före honom på intresselistan. Så där fanns inget att hoppas på. Oops, kanske har glömt att berätta varför vi letar lägenhet. Fredrik fick i förra veckan besked om att han kommit in på sitt förstahandsval på högskolan i Halmstad. Det är en ettårig webbdesignutbildning som han ska gå. Mest i väntan på att han ska komma på vad han egentligen vill plugga.

Efter att vi varit på besök på den egentligen fredagsstängda kåren åkte vi in till Halmstad. Vi uträttade några ärenden innan vi satte oss på min favoritpizzeria för en sen lunch. Då roade sig Ella och Fredrik med kameran en stund.

Efter lunchen stötte jag ihop med min gamla klasskompis Åsa. Vad kul! Jag har letat efter henne på facebook, men eftersom hon delar namn med ca en miljon andra så har det inte lyckats. Men nu fick jag ju träffa henne i riktiga livet, vilket förstås är så mycket bättre. Vi lyckades avhandla det viktigaste på några minuter innan hon var tvungen att rusa vidare. Men vår träff ledde iallafall till att vi fick kontakt på fb och också till att Åsa gick hem och lyckades hitta några fler av våra gamla klasskompisar från förskoleutbildningen. Jättekul att få lite kontakt med dessa godingar från högskolan.

På fredagskvällen var vi hemma och höll Ella sällskap medans hennes föräldrar var på inflyttningsfest hos grannen.

På lördagen stack familjen Togelid ner på stan där stadsfesten pågick. Jag och Fredrik åkte till Båstad där tennisveckan pågick för fullt. Vi åkte mest dit för att kolla hur det såg ut i Båstad när detta spektakel ägde rum. Vi var där under dagtid och då var det ganska lugnt. Mycket folk förstås, men ganska lugnt och sansat.

Jag blev erbjuden att köpa en biljett billigt till Robins semifinal som just skulle börja. Ägaren av biljetten hade precis varit och försökt sälja tillbaka den till biljettluckan, men det fick han inte så då gick erbjudandet till mig som råkade stå i närheten. Men tyvärr så hade han ju bara en biljett över och vi behövde ju två om det skulle vara någon mening med det hela, och i biljettluckan fanns förstås inte en biljett över. Men vi hade ju faktiskt inte kommit dit för att titta på matchen så det gjorde inte så mycket.

Man kunde inte låta bli att imponeras av mastodontbåtarna som låg längst in i hamnen. De var mycket större i verkligheten än vad det ser ut på bilderna.

Ganska snart så tröttnade vi på Båstad och åkte till Eurostop och shoppade skor och jacka.

Sen blev det förstås tv:n och bronsmatchen. Oj oj, vad spännande det blev. Kul att det gick vägen.

På kvällen stack Sussanne och Patrik till stan igen för stadsfesten. Ella sov över hos en kompis och jag och Fredrik tog det lugnt hemma tillsammans med Lillpisen. Hon gillar skarpt klösbrädan vi köpte till henne förra gången vi var i Laholm. Den fungerar lika bra som klösbräda som liggunderlag.

På kvällen hörde Erika av sig och berättade att hon visste någon som hade en lägenhet att hyra ut. Lite i dyraste laget, men vi bestämde oss för att ringa och se om vi kunde komma och titta på den. Jag ringde ägarinnan på söndagsmorgon och det blev bestämt att vi skulle komma dit kl. 12 då lägenheten var tom. Det är nämligen byte mellan sommargästerna då. Fredrik gillade lägenheten och hon lovade efter att vi bett om det att Fredrik skulle få endast en månads uppsägningstid. Det är bra ifall det skulle dyka upp ett billigare alternativ under läsåret. Vi lovade att höra av oss med besked inom ett par dagar. I väntan på att killen från i fredags skulle höra av sig så stack vi till stan och käkade. När vi precis slagit oss ner på ett fik för att ta en kaffe efter maten så ringde han och sa att vi var välkomna att titta på lägenheten om en timme.

Fredrik gillade även den lägenheten. Den var lite billigare, bättre läge och modernare. Men den var bara tillgänglig under höstterminen och det skulle inte gå att säga upp den under tiden. Så det blev den första lägenheten. Detta gör även att det finns plats till Erika att sova över ibland om hon bestämmer sig för att plugga i Halmstad till hösten. Skönt att det löste sig så snabbt. Lite väl dyrt, men det får vi ta ett tag.

Idag ringde vi och gjorde upp med ägarinnan och fr.o.m den 8 augusti så kan Fredrik räkna sig som Halmstadbo. Tänk att Fredrik som har åkt jorden runt med oss och aldrig gått i skolan i Sverige plötsligt hamnar på Högskolan i Halmstad där jag och Pär träffades 1988. Vi var de sista högskolestudenterna på den gamla högskolan ute i Eketånga och de första som gick på den nya högskolan. Men fast de byggnaderna finns kvar som var helt nya när vi började där så går det nästan inte att känna igen området. Det har kommit så många nya fina lokaler runt om så det är svårt att tro att det är samma skola.

Vi hade egentligen tänkt att stanna i Halmstad för att gå på allsvensk fotboll på kvällen. Men eftersom det spöregnade och blåste halv storm så bestämde vi oss för att det inte var någon mening med att stanna kvar i stan i väntan på match. Men när det närmade sig matchstart så sken solen och vi bestämde oss trots allt att åka in och kolla på fotboll. Mitt kära HBK ligger ju ganska pyrt till i serien. Helt klart sist! Men med vårt stöd så kanske det skulle gå vägen. Eftersom det inte går så bra för HBK så tänkte både jag och Fredrik att det nog skulle vara ganska glest på läktarna. Men oj vad fel vi hade. Alla sittplatser var slutsålda och ståplatsläktaren var ganska så packad.

HBK började riktigt bra och satte dit ledningsmålet i första halvlek. Härligt att se att vårt stöd gjorde nytta. Lagom till halvtid så drog mörka moln in över Örjans Vall och jag och Fredrik passade på att knö oss in under taket medans många gick iväg för att köpa korv.

Men som tur var så gick ovädret förbi utan att släppa allt för mycket nederbörd över oss. Tyvärr så gick det inte lika bra för HBK. De började andra halvlek med att släppa in kvitteringsmålet.
Vår plan var att vi direkt efter slutsignalen skulle skynda oss tillbaka till Laholm för att se det mesta av första halvlek av VM-finalen. Men eftersom gräset var tvungen att klippas om innan matchstart så blev matchen 20 minuter försenad. Detta gjorde att vi bestämde oss för att sticka hem när det var en kvart kvar av matchen. Då stod det 1-1. Men när vi kört en bit så hörde vi på radion att Elfsborg gjort segermålet i den sjätte och sista stoppminuten. Va!!! Sex minuters förlängning!!! Stackars HBK! Vi skulle inte gått därifrån.

Idag måndag tog vi det lugnt på morgonen, åt frukost, packade och sa hejdå till Ella, Sussanne och Lillpisen. Fast helst skulle jag vilja packa med mig Lillpisen också förstås. Men hon verkar trivas ganska bra hos Sussanne, så det är ju bra.

Nu är vi tillbaka på Ulvåsa igen och imorgon ska jag åka till Forsbacka golfklubb och påbörja min gröna kortet kurs. Får hoppas att vi slipper regn här i morgon.

Ha det gott och ta hand om varandra,

Kram /Marie

Nu var det ett tag sedan sist. Vi har hunnit med en del på den tiden faktiskt. Men först kommer några bilder på timmerstugan som barnens kusin Johan bygger. Det blir lite byggt varje sommar och nu börjar man se slutet på projektet.

Byggherren Johan!

I onsdags fick vi trevligt sällskap här på Ulvåsa. Det var Roger, Maria, Marcus och Filip som kom på besök från Vänersborg. Det blev fika och sedan bad i solsjön. Ja, bad för dem som inte är badkrukor vill säga. Alltså så stannade jag och Fredrik kvar på land.

I tisdags kom min nya kamera. En vattentät leksak. Givetvis ville jag testa om den fungerade bra under vatten. Samtidigt passade jag på att skoja lite med Roger. Jag tyckte att det var skoj, men jag är inte helt säker på att Roger tyckte det var lika skoj. Han och Filip var i vattnet och jag gick ut på bryggan med kameran i handen. Jag bad Roger att ta några kort och slängde ut kameran till honom. Han fångade den elegant innan den hamnade i vattnet. Oj, det var nära, hördes från de okända tjejerna som satt på bryggan. Ja, det var nära svarade Roger och drog en suck av lättnad. Men efter att ha tittat lite närmare på kameran så såg han att den var vattentät och kunde ha lite större förståelse över att jag kastat ut kameran till honom. Sorry Roger om jag skrämde dig lite.

Roger fick äran att premiärdoppa kameran i sjön. Det var allt lite nervöst när han dök ner under vattnet med den. Men den klarade vad den lovade och här är resultatet. En bild på  Filip under vattenytan. Kolla in håret! Det ser alldeles torrt ut, men jag lovar, han var under vattnet när denna bilden togs.

Roger och Filip ovan vatten,

Efter badet åkte familjen Johansson hem igen. Det gällde ju att komma hem i tid till de svenska damernas semifinal. Jättekul att de kom på besök. Fler såna besök är välkomna.

På kvällen var Jan med familj här och käkade lite och tittade på semifinalen. Det var ju trevligt med sällskap, men tyvärr var ju inte matchen lika trevlig.

Under torsdagen kände jag mig trött, hängig och lite nere. Egentligen ingen orsak till det, men ibland har man väl såna dagar. Iallafall så föreslog jag för Fredrik framåt kvällen att vi kanske skulle åka till Laholm några dagar, bara för att göra något annat än bara vara här på Ulvåsa. Han var på direkt och tyckte att vi skulle åka direkt. Sagt och gjort, vi ringde Sussanne och frågade om det var ok att vi kom, sen packade vi och ställde iordning huset och en timme senare var vi på väg. Kl. halv tolv på natten var vi på plats i Laholm.

Jag hade hoppats på att få säga hej till Lillpisen. Men hon låg och sov i Sussannes och Patriks sovrum, och där kunde jag ju inte gå in . Tror inte att Patrik skulle uppskattat det eftersom han skulle upp och jobba tidigt på morgonen.

Men vid sextiden så vaknade jag av att Lillpisen kom och trampade och spann vid mitt huvud. Helt otroligt. Hur visste hon att vi var där? När vi sover hos Sussanne så sover vi i ett rum nere i källaren. Det är inget ställe som Lillpisen normalt går till. Men nu gick hon alltså ner dit och in i vårt rum och väckte mig. Så mysigt att träffa henne igen. Åh, vad jag önskar att hon kunde följa med till Tyskland.

En plats som Lillpisen gillar att ligga på är den här. I Sussanne och Patriks sovrum. Hon hittade den redan första dagen hon kom till huset.

Va! Ser ni henne inte? Nej just det, man måste dra ut Sussannes jeanslåda för att hitta henne.

Hon kommer dit genom att gå in under sängen vid väggen där det är lite mellanrum mellan sängen och väggen. Sen hoppar hon ner i lådan från baksidan av lådan. Knaskatt.

/Marie