Marie Leander

I tisdags morse så tog jag mig i kragen och åkte iväg till min läkare igen. Egentligen känns det ju lite meningslöst eftersom inget verkar hjälpa. Men han behöver ju sin försörjning,  så det är väl bra att jag stödjer honom lite med mina besök:) Vet inte om jag har någon slags specialbehandling när jag kommer dit, men det verkar nästan så. Man beställer inte tid utan man bara dyker upp under de timmarna han har öppet hus. Alltid när jag kommer dit så sitter det många i väntrummet och väntar på sin tur. Men jag blir alltid hänvisad till ett annat, mindre väntrum där jag oftast är ensam. I tisdags han jag knappt sätta ner rumpan på stolen innan de ropade mitt namn. Jag blev invisad till det vanliga läkarrummet och en minut senare var läkaren där med ett stort leende. Han gav mig recept på ytterligare fem massageomgångar och hjälper inte de så får det nog bli till att ta till kniven sa han. Men det skulle han isåfall överlämna åt en kollega. Jag tror att det är ett väldigt litet ingrepp det handlar om. Jag förstod inte riktigt, men han pratade om att göra ett snitt i senan så att den fick mer plats. Lät lite som det som läkaren i Geneve gjorde med min sena i foten. Men i foten gjorde hon ju flera ingrepp på samma gång så det var ju en lite mer avancerad operation. Men jag måste säga att jag blir inte alls förvånad om det hela slutar med att de skär i mig. Både när jag hade problem med min fot och mitt knä så pratade de om alla behandligar som skulle göras och som med största sannolikhet skulle hjälpa och i värsta fall så skulle en operation behövas. I båda fallen så slutade det med operation. Så varför inte denna gången? Från det att jag parkerade bilen och tills dess att jag satte mig i bilen igen för att köra iväg så hade det gått högst tio minuter. Det måste vara något slags av rekord för ett läkarbesök.

På tisdagskvällen traskade jag och Pär iväg till Konsthallen där Håkan Nesser skulle läsa lite ur sin senaste bok. Vi kom dit tio minuter före han skulle börja och salen var i stort sett redan fullsatt. Kl. 20.00 när det var dags att börja så var det helt fullsatt, vilket innebar 250 personer tror jag. Håkan läste först en sida på svenska med sin underbart behagliga röst och sedan läste hans översättare hela kapitlet på tyska. Däremellan pratade Håkan på engelska. En härlig mix av språk med andra ord. Efteråt signerade Håkan böcker. Tyvärr hade han inga svenska böcker med sig, så vi beslutade oss för att köpa en på tyska och sedan skaffa samma på svenska och på så sätt försöka oss på att ta oss igenom den tyska översättningen. Eftersom vi hade lite svårt för att bestämma oss om vi skulle köpa en bok eller inte så hamnade vi sist i ledet och när det var vår tur att få boken signerad så hade författaren själv tid med en liten pratstund. Det handlade väl bara om kanske fem minuter men det var trevligt att få byta några om varför den svenska du-formen blir översatt till Ni-form i de tyska böckerna. Jag tror te.x inte att så är fallet i Wallander böckerna, i varje fall när de översätts till franska. Jag kan ha fel, men jag har för mig att en lärare på barnens skola i Geneve nämnde det en gång att hon var väldigt förundrad över att alla sa du i Wallanderböckerna. Men jag har förstås inte själv läst någon Mankellbok på franska så jag kan inte uttala mig med säkerhet:) I vilket fall som helst så kan jag förstå att de tyska översättarna känner sig tvingade att omvandla du till ni, men samtidigt tycker jag att det är lite synd eftersom det tar bort en hel del av det svenska tilltalssättet till varandra.

Idag har jag haft tyskalektion igen. Jag kan inte påstå att jag blir särskilt mycket klokare efter varje lektion, men idag så fick jag så mycket beröm för mitt uttal att jag blev alldeles generad. Synd bara att jag inte kan använda mitt ”perfekta” uttal då jag knappt kan få till en enda vettig mening. Och om jag har så fantastiskt uttal som han påstår vet i tusan. Det verkar inte så när man är på restaurang och kyparen frågar på tyska, vad vill ni ha och dricka? Jag svarar då på min bästa tyska ”Vatten tack” (fast på tyska) Och följdfrågan genast blir ”Vill ni ha en meny på engelska? Men det är klart, det kanske inte är mitt uttal som avslöjar mig utan det faktum att jag beställer vatten istället för öl :) jag får hoppas och tro det, annars så är det lite deprimerande :)

Idag så har jag sett två Kinabekanta på tv. Inte varje dag en kompis plötsligt dyker upp i en tv nära dig :) Det var min fd. kollega Anna som blixtrade förbi med ett stort leende i ett nyhetsinslag om hur duktiga svenska är på engelska. Otroligt att de lyckades fånga in just henne i bild när de var i London och filmade.  Den andra Kinabekantingen var egentligen ingen större överraskning att se i tv. Det var Thomas, en fd. innebandypartner i Kina som nuförtiden bland annat fotograferar Svenska Hollywoodfruar. Jag brukar inte se programmet, men det är ju svårt att undvika att läsa om allt som händer, och i och med facebookkontakt med både Thomas och hans fru Lena så förstod jag på alla inlägg att Thomas hade fått lite plats i rutan. Så då var jag ju tvungen att gå in och kika på programmet. Kul att se den Thomas som på innebandyplanen inte skyr några medel för att ta sig fram kunde gå in och få en viss deltagare på andra tankar. (Fast egentligen tror jag att hon inte hade några som helst planer på att inte vara med på bild, det skulle bara tjafsas lite först ) Hur som helst, Anna  i Beijing, du gjorde min morgon ännu lite bättre när du med ditt leende dök upp i min ruta, om än för bara två sekunder :)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

 

I fredags morse kom Erika hit med Stenabåten kl. 9. Jag var där och mötte upp henne och sedan styrde vi bilen direkt mot Neumünster och det nyöppnade Outletcentret. Det visade sig vara väldigt likt outletcentret i Cypress, TX. Alltså ingen stor byggnad som rymde hundratals affärer utan en liten fantasiby full med små butiker. Måste säga att det är mycket trevligare när det är på det viset, särskilt när vi hade turen att ha topppenväder.

Vi gjorde en del inköp och när vi gått varvet runt så tyckte vi att det fick räcka. Vi hade tänkt att kila in på Starbucks innan vi åkte hem, men där var det ungefär en mil lång kö, så vi skippade den iden och beslöt oss för att besöka Starbucks i Kiel istället.

Tillbaka i Kiel var vi hungriga och bestämde oss för att luncha på Vapiano. Vi hittade en plats på terassen och njöt i fulla drag av den för mig helt oväntade sommardagen. 20 grader och strålande sol i slutet av oktober. Härligt!

 

När vi var mätta så promenerade vi bort till Block House där vi ville boka bord inför kvällen. Men se det gick inte. De tog inte emot några reservationer med tanke på att de ville ha plats till eventuella Baltic Horse Show relaterade personer som kom och ville äta där på kvällen. Men eftersom vi är ganska frekventa gäster där så kom en av tjejerna som känner väl igen mig och tipsar oss om att vi kan dyka upp i kväll utan att boka så är det bara till att vänta tills nästa lediga bord. Tack och vi ses i kväll sa vi och gick. Och på kvällen så gick vi dit igen och fick sitta i baren i fem minuter innan vi fick ett bord. Så det gick ju smidigt.

Innan vi åkte hem på eftermiddagen så besökte vi förstås då Starbucks. En icelatte satt fint en sån här härlig dag.

Nästa morgon hade jag och Erika biljetter till Baltic horse Show. Vi stack dit lagom till att se klassen som de två svenska tjejerna hoppade i. Jenny Johansson hade ju på torsdagen vunnit en tävling så vi var lite förhoppningsfulla om att få se en svensk vinst. Här kommer en massa hästbilder. Främst på de två svenska tjejerna.

Här kommer ett exempel på när det inte går särskilt bra.

När svenskarnas klass var avklarad var det dags för lunch. Det sammanföll turligt nog med att Pär kom med flygbussen från Hamburg efter att ha anlänt från Houston. Så vi strålade ihop på en restaurang och tog oss en lunch innan Pär åkte hem och vilade och vi fortsatte att titta på hästar.

Även i nästa klass var de svenska tjejerna på startlinjen.

Det var fri placering i arenan. Så under förmiddagen passade vi på att sitta på de sköna VIP-platserna. Det har man ju aldrig möjlighet till att göra under handbollsmatcherna.

 

Tävlingarna höll på till sent på kvällen, men vi gav upp vid sextiden och cyklade hem och umgicks med Pär istället.  Efter middagen så slog vi oss ner i soffan och tittade på några avsnitt av intresseklubben. Bland annat ett avsnitt där Christer Fuglesang var med. I ett moment av tävlingen så skulle de komma på vilket som var det första djuret i rymden. Efter att alla gissat fel så fick de en ledtråd om att detta djuret fanns i köket. Christer sa då spontant de första svar som också dök upp i mitt huvud. Nämligen Kackerlacka. Anders Jansson som satt bredvid hånade då honom lite och ifrågasatte om Christer verkligen hade kackerlackor i köket. Ja, i Houston hade vi det svarade han då. Och precis så var det ju. Under vissa delar av året var det mer regel än undantag att man hittade ett par megastora kackerlackor i köket när man gick upp på morgonen. Men för en som bara bott i Sverige så är förstås detta ett otänkbart scenario. Tänk vad olika referenser vi har :) Även i Geneve och i Kina hade vi ibland kackerlackor inomhus. Men där var det de där små äckliga sakerna. I Houston var de stora och rejäla och efter ett tag så lärde man sig hantera det. Skillnaden mellan de stora och de små är att de små bygger bo i väggarna och och de kan vara tusentals kackerlackor i väggarna utan att du vet om det. Det problemet har börjat dyka upp även i Sverige. De stora kackerlackorna som vi hade i Houston levde egentligen ute i träden. Men ibland så gick de in i husen för att leta efter vatten och hittade sen inte ut igen. Och komma in i de amerikanska husen är ju ingen större svårighet för en kackerlacka. Vi hade springor mellan dörrarna som var ett par centimeter stora. Det var som en motorväg in i huset för insekterna. Men tydligen fanns det ingen motorväg ut eftersom de oftast låg på rygg och sprattlade när man kom upp på morgonen. Nåja, rätt svar på frågan var dock inte kackerlacka utan bananfluga.

 

På söndagen gick vi en liten runda och förundrades över alla dessa löv som har ramlat ner på marken. Och ännu mer förundrad blir man när man ser hur mycket löv det fortfarande sitter kvar på träden.

 

På måndagen tog jag med mig Erika som smakråd när jag skulle försöka hitta några kläder att köpa. Men vi fick ta en paus i shoppandet för att besöka min massör. Erika hängde med och satt och lekte med min iPhone under tiden. Och leker man med min telefon så får man ju skylla sig själv om någon bild råkar hamna här :)

 

Efter behandlingen så fortsatte shoppingen tills det var dags för Erikas önskemål, Pizza Hut innan hon steg på Stenabåten tillbaka till Sverige.

Det var en trevlig långhelg tillsammans med Erika. Nu blir det väl till jul vi ses igen kan jag tänka.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram

Egentligen finns det inte så mycket att rapportera härifrån. När jag är ensam hemma blir jag ganska bekväm och stannar mest inne och gör inte så mycket.

Fast en go fika hos Linda har jag hunnit med. Tack för den goa äppelkakan Linda.

Jag har också hunnit med att ta en joggingtur i vår park. Där är det riktig höst nu precis som i hela Kiel. Det finns ju så otroligt mycket lövträd här i Kiel, så på hösten förvandlas hela Kiel till en enda stor lövhög.

En god nyhet är att jag äntligen har fått tillbaka mitt objektiv som jag lämnat in för reparation. Det tog drygt sex veckor istället för 3-4 som de sa när jag lämnade in det. Men nu fungerar det och det är ju huvudsaken. Såklart var jag tvungen att kontrollera om det fungerade och föremålet för mitt test blev naturligtvis Lillpisen. Hon är inte så pigg på att fotograferas så man få ta de möjligheter som bjuds.

Objektivet kom med UPS och killen som lämnade det tyckte på fullaste allvar att det var självklart att jag hade de 250 euro hemma som krävdes för att han skulle lämna det ifrån sig. Tar ni kort frågade jag. Han bara tittade konstigt på mig och skakade på huvudet. Så det blev till att jag nästa dag fick åka till deras paketcenter och lösa ut paketet. Men detta är så typiskt för Kiel, det är så få ställen som tar emot tex. Visakort. En hel del tar emot kortbetalningar om det är ett så kallat EC-kort som är kopplat direkt till en tysk bank och där pengarna dras från kontot. Återigen ett område som Sverige är hästlängder före. Man har fått börja tänka om sedan man flyttat hit. Förut hade jag aldrig särskilt mycket kontanter på mig. Men nu får man alltid tänka på att ha lite eruo på sig när man ska göra något ärende.

Såklart såg jag matchen igår. Vilken upplevelse! Första halvlek så slötittade jag mest och konstaterade bara att detta kommer att sluta med stora siffror och det inte skulle bli kul att möta mina tyska vänner efter detta :) Men oj oj, nu är det nog mina tyska vänner som tycker att det är lite pinsamt. Jag följde matchen på svensk tv, men efter matchen slut så växlade jag över till Tysk tv ett tag. Det var en chockartad stämning i studion kan jag lova och när Joachim Löv kom in så riktigt ångade det om honom av ilska och frustration. Jag skulle inte vilja vara den person som kom i vägen för honom den kvällen. Jag förstod inte riktigt vad han sa, men det räckte med att se hans utstrålning, den sa allt.

En annan sak jag reagerade på var när svensk tv intervjuade vår statsminister. Såklart tilltalade de honom med du och Fredrik och det är inget konstigt med det. Men här skulle det vara helt otänkbart. Här är jag fortfarande Frau Leander för t.ex. våra hyresvärdar som jag tycker vi känner ganska väl vid det här laget.  Jag tycker att det är väldigt skönt att det är som det är i Sverige, att hålla på att tänka på hur man ska titulera folk är ganska jobbigt tycker jag. Men man får ju ta seden dit man kommer och jag försöker lära mig att inte vara allt för oartig.

Pär meddelade att han pratat med At&t nu och att de påstår att telefonen nu ska vara upplåst. Det återstår att se när han kommer hem med den och jag gör en restore på den. Skulle bli positivt överraskad om det bara skulle fungera utan problem.

Ha det gott och ta hand om varandra

Kram /Marie

Oj vad man kan hitta på helt onödiga saker att syssla med i bland som slukar upp all tid. Föremålet för tidsslukningen denna gång var min första Texasblogg som jag en gång i tiden skapade med One.com:s bloggverktyg. Då tyckte jag att det fungerade alldeles utmärkt. Men efter hand upptäckte jag att de saknade en hel del funktioner som andra bloggverktyg har. Så efter två år så bytte jag ju tillbaka till blogspot och började blogga på min andra Texasblogg. Men flera gånger har jag saknat arkivfunktionen på min första Texasblogg. Det har hänt att jag ska visa något för någon eller bara själv är nyfiken på att gå tillbaka och titta på något speciellt. Då är det väldigt krångligt att hitta rätt och navigera runt bland de olika inläggen. Så jag kontaktade supporten (ser ni, nu har jag blodad tand på det här med support) och frågade om man inte kunde lägga till ett arkiv på ett enkelt sätt. Nej, blev svaret, man kunde förstås sätta olika kategorier på varje inlägg med tex. månad och år. Men det innebar ju att jag fick gå tillbaka och kategorisera alla inlägg och det var jag lite för tjurig för att göra. Kan alla andra bloggverktyg ha det automatiskt så ska man väl inte behöva göra det själv. Jag fick också rådet att installera wordpress på One.com då kan man ju enkelt få till ett arkiv. Jo, det vet jag ju, jag har ju installerat wordpress på Bluehost där jag kör min Kielblogg ifrån. Men när jag sen frågade om jag enkelt kunde flytta min gamla blogg till wordpressinstallationen så blev svaret återigen , nej. Nehä, varför gav hon mig då rådet att installera wordpress för att få ett arkiv när jag sen inte kunde flytta bloggen kan man ju undra.

Men vid det här laget så hade jag blivit så tänd på iden att installera wordpress på one.com, liksom bara för att se om jag lyckades med installationen och fick igång den. Så det gjorde jag. På Bluehost så trycker man ju bara på en knapp så installeras hela paket automatiskt. Riktigt så enkelt är det inte på One. Men med lite instruktioner som jag fått från supporten och diverse inställningar ang. databaser osv så gick det ändå ganska smidigt. Så när jag nu ändå hade wordpress installerat så tänkte jag att det var ju lika bra att köra över den gamla bloggen dit. Så nu har jag ägnat åtskilliga timmar med att kopiera och klistra in varje blogginlägg för hand i den nya installationen. Nackdelen var ju att man gick miste om kommentarerna jag fått på vägen. Så de kopierade jag från den gamla bloggen och kommenterade liksom in dem i den nya, så nu ser det ut som det är jag som skrivit alla kommentarerna i andras namn :) Men nu har jag iallafall min första Texasblogg med en arkivfunktion precis så som jag ville ha det. Själva layouten är ju inte färdigbearbetad, men alla inlägg finns på plats. Det bästa med detta helt meningslösa projekt har varit att jag har fått vara med om en resa igenom mina två första år i Houston. Riktigt kul att bli påmind om sånt man redan glömt. Om det är någon som vill kika in på min första Texasblogg och se hur vi hade det vår första tid i Houston så kan ni titta här www.texasleander.com/houston   men som sagt, layouten är inte klar. Den andra Texasbloggen hittar ni här www.texasleander.blogspot.com

Japp, det är sånt här jag ägnar mig åt istället för att te.x göra min tyskaläxa :), men det är ju så mycket roligare.

Pär har hunnit komma hem till Kiel och åka härifrån igen sedan jag bloggade förra gången. Idag drog han iväg till Houston. Jag är allt ganska avis på honom.  Jag gav honom ett litet uppdrag att utföra i Houston. Nämligen att gå till At&t och få min iphone 4 upplåst. Jag har ju jailbreakat och låst upp den och använt den här i Tyskland fram tills jag nu fick min iPhone 5. Men den har ju bara varit upplåst till ett speciellt simkort, så den är ju ganska meningslös om jag t.ex. inte kan stoppa in ett svenskt simkort i den. Så i går så ojailbreakade och låste jag den. Så nu är den som ny, med det senaste operativsystemet och allt fungerar jättefint förutom att man inte kan ringa med den eftersom den för tillfället bara fungerar med At&t. Så nu hoppas jag att han kommer hem med en upplåst telefon. Jag har nämligen läst att At&t numera låser upp de telefoner vars kontrakt har fullföljts eller betalats av. Det gjorde de inte när vi flyttade därifrån.

Sedan sist så har vi hunnit med ännu en Champions Leauge match i Sparkasse Arena. Givetvis var kameran med. Men jag måste erkänna att det är lite jobbigt att sitta och ta kort från de platserna vi har. Risken är nämligen väldigt stor att vi är i Tv-bild vid varje anfall på vår sida. Då vill inte jag sitta där med min kamera i högsta hugg :) Men några bilder blev det ändå. Men inga bilder är tagna när de anfaller mot vår sida :)

Det var något märkligt med golvet i första halvlek. Det kom liksom vatten underifrån och la sig på mattan, ju mer de stampade desto mer vatten kom det. Till slut tog den Rumänska spelaren saken i egna händer och skötte golvtorkningen

Men tillslut kunde matchen fortsätta och Kiel lekte ordentligt med motståndarna.  Men säg den tränare som är nöjd. Trots ett ordentligt övertag så gick Kiels tränare in på plan och visade OS-mästaren från i somras hur han skulle göra sina stegfinter :) Man kan ju verkligen fundera på om det verkligen var något som den franska landslagsspelaren behövde få undervisning om.

Ahlm spelade inte på hela matchen, de sparade väl på honom till hårdare drabbningar kan jag tänka. Ekberg spelade första halvlek och i andra så hoppade han bara in när det var dags för straff. Det verkar som han numera är Kiels straffläggare då jag på tv såg att han även idag på Bundesligamatchen hoppade in och la straffarna.

Annars så har det inte hänt så mycket här. Vi har bokat biljetter till Bordeux. Vi åker dit en långhelg i november och hälsar på Fredrik. På fredag kommer Erika hit och på lördag kommer Pär hem igen. I veckan ska jag roa mig med tyskalektioner och massage.

Så måste jag ju passa på att gratulera min gamla handbollstränare Thomas Sivertsson som numera är assisterande tränare för svenska damlandslaget. Jag hade honom som tränare när jag spelade med Halmstads idrottsflickor. Under min korta tid i Drott så hade jag hans bror Ulf som tränare. Tänk det känns som hundra år sedan jag spelade handboll.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Ja, det ni! Hur många av er har haft blommor från stadens Borgmästare stående i ert hem i flera dagar? Det har jag haft, fast helt ovetande. Det var så att i lördags förmiddag ringde det på dörren och utanför stod postbudet med en blombukett till grannen nedanför. Hon var inte hemma så han bad mig ta hand om blommorna och sätta dem i vatten tills grannen kom hem. Visst, inga problem. Det var en jättefin rosenbukett som fick stå i en vas i min hall i väntan på grannen. Problemet var bara att hon inte kom hem på hela lördagen och inte på hela söndagen. När nästan hela måndagen också hade gått utan att hon kommit hem så började jag tro att hon åkt på en veckas semester och skulle mötas av en ledsen blombukett när hon kom hem. Men faktiskt, framåt  måndagskvällen så kom hon hem och jag gick ner till henne och sa att jag hade en bukett blommor till henne. Hon såg ut som ett levande frågetecken och hade ingen aning om vem de kunde vara ifrån. Genast öppnade hon kuvertet och läste. Åhh, sa hon, de är från Borgmästaren. Det visade sig att Herr Borgmästare är hennes chef, så konstigare än att chefen skickat blommor till en anställd var det inte. Men lite roligt var det iallafall, det är första och med all säkerhet enda gången jag har blommor i mitt hem från Borgmästaren, så man får ta vara på tillfället :)

Jaha, vad finns mer att rapportera? Det borde finnas massor av saker eftersom det varit så glest med bloggandet på sista tiden, men så himla mycket har nog inte hänt här. Jag har varit ute och ätit sommaravslutningsmiddag med mitt tennislag. Kul att kunna vara med på det även fast jag inte gjort någon som helst nytta för laget i år. Får hoppas att jag kan vara med på vinterträningen som startar om någon vecka, men det ser inte helt hoppfullt ut. Jag går på smärtsam massage och försöker att vila armen så mycket det går, men även om jag inte har jätteont nu så känns det väldigt ömtåligt. Det känns som att det skulle vara kört direkt om jag spelade tennis igen, så på så sätt känns det ganska hopplöst. Jag och Pär har anmält oss till en tennisresa på Mallorca i april, så då jäklar måste armen vara bra.

 

Jag har tagit en fika med min fd. Tyskalärare. Det var väldigt kul att träffa henne igen. Hoppas vi håller kontakten även i fortsättningen. Jag har varit ute och käkat middag med Britta som var ensam och barnfri för första gången på säkert sju år. Och jag har käkat lunch med Linda och Patrik. Så det är på det sättet jag  fördriver mina dagar, lunch, fika och middagar :)

Fast jag har faktiskt varit lite nyttig också. Jag har ägnat åtskilliga timmar åt Laxarby Fibers hemsida. Det är ju så att när man inte riktigt vet vad man gör så tar allting så himla lång tid. T.e.x så skulle vi ha ett kontaktformulär på sidan. Jag hade gjort ett som fungerade, men var inte riktigt nöjd med lösningen. Så jag filade på ett annat och lyckades få det att fungera. Men jag var inte riktigt nöjd med det heller så jag filade på ytterligare ett som jag hur jag än gjorde aldrig fick att fungera. Då gick jag tillbaka till ett av de som faktiskt hade fungerat innan. Men hur jag än försökte så fungerade plötsligt inte det längre. Hjälp vad många timmar jag spenderat på att felsöka och försöka lista ut varför det inte fungerade. När det inte på något magiskt sätt fungerade nästa dag heller så gjorde jag något jag aldrig brukar göra annars, jag kontakte supporten. Alltså supporten för vårt webbhotell för att höra om de kanske hade något fel på sin ”mailfunktion”. Då fick jag reda på att jag behövde skriva en liten liten ynka kodsnutt i min fil som gjorde att systemet inte uppfattade alla mail som kom igenom formuläret som spam. Utan den lilla ynka kodsnutten så kunde man bara skicka 25 kontaktformulärsmail per 24 timmar. Såklart hade jag gjort långt över 25 testutskick i mina försök att skapa ett formulär. Jaha, där kunde jag suttit och rivit mig i skallen fortfarande, och ännu konstigare hade det ju blivit när 24 timmar hade gått och det plötsligt utan anledning fungerade igen och sedan lika plötsligt slutade att fungera. Vad har jag lärt mig av det här då? Jo, att faktiskt ta hjälp av den support som finns. Jag är alltid så dålig på det eftersom jag känner att jag har alldeles för lite kunskaper för att ens ställa en vettig fråga. Men man får väl strunta i ett det och bara fråga på. I vilket fall som helst, till slut tog jag hjälp av ett script som jag installerade på serveren istället så slapp jag sitta och koda formulären själv. Problemet är ju då att man blir lite mer begränsad i hur man kan styla det. Men hellre ett ostylat formulär som fungerar än ett stylat som bara kanske fungerar.

Vill ni se hemsidan så finns den här www.laxarbyfiber.se , kom gärna med kritik, och framför allt, ni som bor i Laxarby socken, se till att anmäla er som medlem i föreningen.

Runt vårt hus finns det ju en massa jättestoraträd. Och i de träden finns det nog en hel del spindlar. Många av de spindlarna vill av någon anledning vara inne hos oss. Usch, inte roligt med äckliga spindlar i lägenheten. Men ännu fler spindlar vill vara på balkongen. Det gäller verkligen att se upp när man går där så att man inte plötsligt går rakt igenom ett sånt här nät. Det var väldigt nära ska jag säga att jag gick rakt igenom det när jag skulle kolla om katten satt och var ledsen framför ytterdörren. Kan riktigt känna den panik man skulle få när man inser att man har fullt med spindeltråd på kroppen och troligtvis en stor spindel också.

I söndags var det dags för Champion League match mellan Kiel och Göteborgslaget Sävehof. Jag och Pär har ju biljett till alla fem hemmamatcherna i första gruppspelet, men nu var det ju så att Pär hade prioriterat älgjakten istället för handboll, så jag försökte ragga någon annan att gå med mig. Men alla var upptagna med annat så det slutade med att jag gick själv. Sicken match det blev. Kiel hade lekstuga med Göteborgarna i första halvlek och nykomlingen Niclas Ekberg fick spela hela första. Den svenska målvakten i Kiel var riktigt bra i första halvlek och Marcus Ahlm var som vanligt otroligt stark på linjen. Kanske det var så att svenskarna i Kiel blev extra tända när de mötte ett svenskt lag, vad vet jag, bra var de iallafall. En tag tyckte jag nästan lite synd om Sävehof då målen rasslade in i en farlig fart och de själva inte riktigt lyckades lura Andres Pallika. I början av den andra halvlek så vilade Kiel nästan alla som spelat i första halvlek och grabbarna som då kom ut på plan tog nog inte spelet på så stort allvar som krävdes, för plötsligt så jobbade sig Svensklaget närmare och närmare i målprotokollet. Men när de kommit allt för nära så kom Ahlm, Ekberg och de andra grabbarna in igen och återställde ordningen :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Våra platser är nästan farligt placerade. Det gäller att vara på sin vakt hela tiden. Vi sitter på första rad, i höjd med mållinjen, så det skulle inte förvåna om man får en boll i trynet någon gång. Men det är riktigt häftigt att se dessa bjässar till handbollspelare på så nära håll. Man får en helt annan känlsla för hur stora och starka de verkligen är än när man ser dem på tv.

På torsdag smäller det igen. Kan tänkas att det blir en eller annan bild från den matchen också, liksom lite svårt att låta bli. Då är det ett lag från Rumänien som kommer på besök. Gissa vad det givna samtalsämnet är mellan mig och min massör? THW Kiel givetvis. Han har ju jobbat med laget i många år, men gör det inte längre då hans tid behövs på hans praktik. De är en populär farbror som jag går till. Givetvis har han biljetter till alla matcher, han missar nog inte många matcher per säsong.

I morgon kommer Pär hem, just nu befinner han sig på Stenabåten som ska ta honom till Kiel. Från båten kör han direkt till jobbet, så framåt eftermiddagen får jag ta del av hans närvaro igen. I alla fall för några dagar. På söndag åker han till Houston.

Erika och Pär har enligt rapporterna haft det väldigt bra i Svarttjärn. Att älglaget lyckades skjuta en tjur och en kalv gjorde väl inte saken sämre antar jag. En lyckad älgjaktspremiär för Erikas del alltså. Men vännerna här i Kiel tycker allt att det är lite märkligt när man säger att Pär är i Sverige och jagar älg :)

Finns det mer att rapportera? Skulle väl vara att jag fått min nya leksak då kanske. I går anlände nämligen min Iphone 5 till dörren. Så då var det bara till att ge sig av på cykeln och cykla in till stan för att sätta sig i den eviga kön hos T-mobile för att byta ut mitt simkort. Men när det väl var min tur så fick jag all service och hjälp man kunde tänka sig. Så en stund senare kunde jag traska ut med ett nytt och aktiverat sim-kort och det var fritt fram till att börja leka. Än så länge är jag väldigt nöjd, förutom med batteritiden då förstås. Och nu har jag ju äntligen ett abonnemang där det ingår surf också, så då kommer ju en iphone lite mer till sin rätt. Jag ville inte skaffa ett abonnemang direkt när jag flyttade hit, just med tanke på att jag ville köpa en ny telefon lite senare och ville då inte sitta fast i ett kontrakt. Men nu är jag alltså med kontrakt och därmed har jag ett nytt  tyskt telefonnummer också. Är det någon av er som är i behov av mitt nya nummer så får ni höra av er. Mitt svenska mobilnummer som jag skaffade 1996 är dock oförändrat.

Nej, nu kommer jag för tillfället inte på något att rapportera. Så nu tar jag kväll. Godnatt på er.

Ha det got och ta hand om varandra.

Kram /Marie