Marie Leander

Idag var jag tillbaka hos läkaren. Han gav mig tillåtelse att spela tennis. Men givetvis inte för mycket. Lite svårt att veta vad för mycket är, men en sak är säker i varje fall, jag väntar med att försöka serva ett tag till. Han sa också till mig att sport är ok men inte hushållsarbete. En väldigt sympatisk läkare den där tycker jag. Nej, men det han menade var att jag skulle akta mig för att göra arbeten med händerna över huvudet, te.x putsa förutser och också akta mig för vridrörelser, så som man gör när man vrider ur en trasa. Läkaren hade också tittat på provesultatet av blodprovet han tog på mig förra veckan. Att jag har för högt kolesterol vet jag ju sen innan, men det sjunker sakta men säkert och är inte katastrof längre, men tabletterna får jag fortsätta att ta. Alla andra resultat var han supernöjd med. Jag hade te.x levervärde som en artonåring. Han menade det verkligen positivt, men ibland kan man ju undra om en del artonåringars levervärde är så jättebra. Men mina var bra och jag såg dessutom tio år yngre ut än vad pappren visade. Undrar vad han hade ätit till frukost idag. :) Nu hoppas jag verkligen att jag inte behöver komma på återbesök förrän om tre månader då det är dags att fylla på medicinen.

Snart ska jag iväg på lunch med en av mina tennisvänner, sen ska jag se om jag inte kan få med Fredrik ut på tennisplanen så att jag får testa armen lite.

Annars så har det inte hänt så mycket här. Fredrik kom hit i går kväll på utsatt tid.  Nu gäller det att försöka få honom lite aktiverad bara.

När vi var i Svarttjärn så var vi någon sväng nere vid Bärsjön, där Pär äger en halv ö. Givetvis var kameran med.

 Bärsjön

Halva ön är vår :) Kanske vi någon gång borde paddla bort till den och undersöka den lite närmre.

Gott om blåbärsris finns det i den här skogen. I år dock inte jättemycket blåbär, men helt ok för vårt behov.

  Kolla, ett hästhuvud mitt i skogen!

När vi kom tillbaka till hem så låg Svarttjärn insvept i dimma. Lite svårt att fånga på bild men det var verkligen vackert och rofyllt.

Men nu är vi som sagt tillbaka i Kiel och här blir det inte så många skogspromenader. Det blir desto fler cykelturer och stadspromenader. Men det är helt ok det också.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Idag började vardagen på riktigt för mig här i Kiel igen. Jag har varit på tyskalektion. Det märks att man inte praktiserat någon tyska på hela sommaren. Många ord som inte fanns där längre. Jag tycker ju att det är riktigt kul att åka iväg på tyskalektionerne nu när man har kommit en liten bit på väg och man kan sitta och prata med min väldigt trevliga lärare på ett mer avslappnat sätt. Tyvärr så meddelade hon idag att hon skulle sluta att jobba för det företaget som Catepillar anlitar. Hon hade fått en fasst anställning på universitetet istället. Toppen för henne, jag förstår verkligen att hon väljer det, men riktigt tråkigt för mig som kommer att sakna henne som lärare.

Vad det gäller tennisen så är jag inte igång ännu. Jag har haft riktigt ont i armen hela sommaren fast jag inte spelat någon tennis överhuvudtaget. Såå trist att det inte blir bättre när jag vilar. I torsdags var jag tillbaka till läkaren. Han tömde mig på lite blod för att se om jag hade mycket inflammation i kroppen i övrigt (tror jag) och sedan gav han mig en ny spruta i armbågen, den fjärde i ordningen med ett fjärde innehåll. Det måste ha varit ordentligt krut i den, för nästa dag var all smärta försvunnen och är det fortfarande. Men jag lovade ju honom att inte spela tennis så det har jag inte gjort. Jag vet ju med mig att de där sprutorna inte är några mirakel på riktigt utan att smärtan gärna kommer tillbaka efter ett tag. Men just nu njuter jag av att kunna sova, lyfta ett vattenglas och bortsa tänderna utan att ha ont. Men om han säger i morgon när jag ska på återbesök att jag kan spela så kan ni vara säkra på att jag finns på banan i morgon.

Vädret här i Kiel har varit fantastiskt sen vi kom tillbaka. Lördagen och söndagen bjöd på strålande sol och mer än 30 grader i skuggan. Både fredag kväll och lördag kväll gick vi ner till Seebar och tog oss en drink i kvällsvärmen. Och vi har suttit en massa på vår balkong. Det har inte blivit så mycket av med det innan. När vi flyttade hit för ett år sedan regnade det ju i stort sett hela augusti och sen var det inte så många sköna kvällar kvar. I vår har det inte heller bjudits på speciellt många goa kvällar. Men nu har vi alltså passat på. Jag är verkligen tacksam att vi har en stot balkong att sitta på nu när vi inte har tillgång till någon trädgård.

I går söndag gick vi upp tidigt och tog första färjan över Förde för att besöka en strand och sedan cykla hem.

Reventlou, vår brygga som ligger ca 3 minuters cykelväg hemifrån.

Måste vara några av Kiels bäst belägna arbetsplatser. Regeringsbyggnaden och polisstationen.

Som vanligt var det mycket trafik på vattnet.

Efter en halvtimmes båtfärd var vi över på andra sidan och kunde kliva av med våra cyklar i Möltenort. Vi tog oss bort till stranden och hyrde oss en Strandkorbe. Det blev totalt 8 euro för några timmar på stranden. Vi har allt det bra i Sverige som har fritt tillträde.

Efter att vi hittat vår standkorg och installerat oss så gick vi bort till Strandpavillion och köpte oss en go frukost.

Mätta och nöjda kunde vi sedan slappa i vår korg och se hur stranden väldigt snabbt fylldes av folk. Men trots att det var en liten strand och en massa folk så kändes det helt ok att sitta där, det kändes ganska privat och bra att sitta i sitt eget lilla krypin.

Har man nu för en gång skull tagit sig till stranden och det är över 30 grader i luften så måste man ju bada, eller hur? Visserligen var det bara 18 grader i vattnet, (uppgifterna ändrades till 19.5 innan vi gick hem), men det var helt klart badbart. Och eftersom det är vissa som inte tror mig när jag säger att jag badat så kommer här bildbevis. Att samsas med stora kontainerfartyg får man räkna med :)

Det var en stort sett vindstilla förmiddag, men trots det såg man massor av segelbåtar ute.

Tanken jag hade när jag tyckte att vi skulle kliva av i Möltenort och inte i Laboe var att då hade vi ju inte så långt att cykla hem sen. Men den tanken hade inte Pär visade det sig. Han såg ut en jättefiffig väg hem. Visserligen en liten omväg, men inte mycket. Så vi började att cykla åt fel håll i mitt tycke för att komma hem igen. När vi kom till den av Pär utsedda vägen så visade det sig vara något militärt område så det var inte att tänka på att ta den vägen. Vi fick fortsätta till Laboe innan vi kunde ta oss bort ifrån kusten. Sen gick inte de andra vägarna riktigt som Pär hade tänkt sig så det hela slutade med en cykletur på 28 kilometer i över 30 graders värme. en omväg på kanske 15 kilometer mot den vägen jag hade tänkt mig. Jag var lite rädd för att mina axlar skulle bli helt sönderbrända eftersom jag cyklade i linne. Men det gick bra som tur var. När vi kom hem blev det till att ta en dusch, svetten rann ordentligt. Sen slocknade jag och pisen av värmeslag medan Pär satt och jobbade en stund.  Kvällen avslutade vi med middag på balkongen. En riktigt go helg med andra ord.

Idag kommer Fredrik hit och stannar på obestämd tid. Vi får försöka att hitta lite aktiviteter att sysselsätta honom med. Kanske en tyskakurs?

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

När vi var i Svarttjärn så promenerade vi över hygget som ligger bredvid Ulvåsa. Där var det full aktivitet på småkrypen. Då blev jag lite sugen på att försöka fånga dem med kameran istället för att bara irritera mig på dessa surrande saker.

Jag försökte att använda mitt braiga Canon 70-200 mm, men hur mycket jag än försökte så ville den inte fokusera automatiskt. Förklaringen fick jag dagen efter när vi var ute på Svärdlång och vaktade maran. Då kunde det inte heller fokusera och då förstod jag att det helt enkelt var sönder. Sååå himla tråkigt. Jag har ringt till Canon och fått telefonnummer till verkstäder både i Sverige och i Hamburg. Jag ringde till Sverige och de berättade att eftersom jag inte köpt objektivet i Sverige så är det bara ett års garanti, köpt i Sverige är det två år och jag hade precis klarat mig. Nu är alternativet att skicka in det för att få ett kostnadsförslag som kostar 700 kr för att se om det är värt att laga. Är det någon som erfarenhet av detta?

Nåja, jag fotograferade lite med manuell fokus och med mina andra objektiv istället och nu slänger jag in lite bilder här. Helt klart är att jag behöver träna lite på att fotografera närbilder på småkryp, men det var väldigt intressant att se hur mycket det egentligen finns att se om man verkligen tittar efter. Nu var det ju helt myggfritt vilket underlättade väldigt, annars hade jag inte stått ut en minut ens.

Nu är vi hemma i Kiel igen. Resan från Ulvåsa till Kiel tog lite drygt 11 timmar. Men då hann vi med att äta pizza i Färgelanda, lämna Fredrik i Falkenberg och lämna Erika i Halmstad. Denna gången körde vi hela vägen, inga färjor alltså. Jag tror att pisen uppskattade det även fast hon nog tyckte det var en lång bilresa. I början av resan stekte solen på ganska bra och pisen tyckte nog att det var lite varmt. Men efter att ha snurrat runt lite så hittade hon den perfekta platsen.

 Ser ni hur pälsen på ryggen reser sig av kallluften? Efter att ha suttit på detta sätt ganska länge så vände hon på sig och lät kalluften blåsa i ansiktet istället.

I torsdags kom Fredrik tillbaka till Svarto och i samband med att vi skulle hämta honom vid bussstationen i Bengtsfors så tänkte vi käka på restaurang S-badet. Vi hade aldrig provat det stället förut och Pär var lite nyfiken. Det visade sig inte vara så lätt att hitta så mycket information om stället. Men efter lite letande hittade jag lite information på en turistsida för Bengtsfors. Där stod det att om man ville ha deras berömda plankstek så var man tvungen att ringa och beställa i förväg. Ja, det kan man ju göra, men det är ju lite svårt att veta om man vill ha just plankstek när man inte har en aning om vad de mer har att erbjuda. Så jag fick ta till den gamla hederliga metoden, att ringa helt enkelt. Då fick jag menyn uppläst för mig och vi bestämde oss för att två av oss skulle äta planskstek, vilka fick bestämmas senare. När vi kom till restaurangen så visade sig att det var en person som skötte rubbet. Han tog upp beställning, han serverade dricka, han lagade maten, serverade maten och tog betalt. Och mitt i allt detta hann han med att prata både länge och väl med gästerna och berätta om den bästa pizzan han någonsin ätit. Ni kan ju förstå att servicen inte var den snabbaste, men det var värt att vänta på. Det var riktigt god mat han ställde fram till oss. Kan varmt rekommenderas, men ni får inte ha bråttom om ni ska äta där.

Lördag morgon gick jag och Pär upp strax efter kl. 6. Vi skulle följa med Jan och Stina ut på Svärdlpng och agera följebåt på det stora kanotloppet Dalslands Kanotmaraton + . Jag har ju själv paddlat det 55 kilometer långa loppet tre gånger, men denna gång fick jag alltså se loppet från en annan vinkel.

Det var en mycket stilla och dimmig morgon när vi gav oss ut vid halvåtta tiden. Starten gick kl 8 i Baldersnäs och tanken var att vi skulle hinna upp till Skåpafors innan de första tävlande hade hunnit dit. Sen skulle vi vänta där och följa sista kanoten bort till Skifors där nästa lyft är. Vi hann nästan ända fram innan ledarna i loppet kom farande.

På många ställen längs vägen såg man paddlande turister som slagit läger. (ja, just då paddlade de inte förstås)

Här kommer ledarna. Ser ni så stilla vatten de har att paddla i? Så såg de aldrig ut de tre åren jag paddlade, då hade jag motvind eller sidvind oavsett vilken sjö jag var i. Och lagom till att paddlarna kom till Skåpa så kom också solen fram

Varje år så möts de tävlande av ett par stollar som står på ett grund vid Skåpafors. Man vet inte i förväg vad som väntar. Något år har de varit läkare, ett annat dopingkontrollanter och i år var de jultomtar med gran, julmusik, julmust och klappar i form av russin.  Tilltaget verkar vara mycket uppskattat och de fick många god jul hälsningar av de förbipaddlande, och många passade på att skicka en önskning till tomten. Gissa vad de flesta önskade sig? En snabbare kajak givetvis :)

Det var många som tog sig tid att fotografera tomtarna.

Nytt för i år var att det var några ståpaddlare med. Hur i hela friden orkar de ta sig runt 55 kilometer. Visserligen vet jag inte om de kom i mål, men det antar jag.

Har man varit snäll så fick man paket av tomten.

Ser ni mannen längst till vänster i bild? Han har bara typ en träbit att paddla med. otroligt, att de orkar. Men det är klart, varje paddeltag kanske blir lättare, bara det att man måste ta så många fler.

 När de ca 700 paddlarna hade tagit sig förbi tomtarna kunde de packa ihop och vi kunde i sakta mak följa de sista tävlande i loppet på behörigt avstånd.

funktionärerna Marie och Stina

Medan vi följde paddlarna framåt så passade vi också på att fika lite. Måste säga att detta var ett mycket behagligare sätt att följa maran på än att själv paddla.

Bröderna Jan och Pär

När man hade denna vyn framför sig när man paddlade så visste man att man klarat av en stor del av Svärdlång. Det var en så go känsla att se Svarttjärn framför sig och veta att det bara var ett par kilometer kvar till lite bensträckning och bulle.

 Jan och Stina släppte av oss där vi la i båten så att vi skulle kunna ta bilarna bort till Skifors. Själva så fortsatte de att följa sista paddlare.

Man är ganska trött när man kommer hit efter flera timmars paddling fast man inte ens gjort halva loppet.

Då är det gott att få lite bulle, banan och dricka.

Efter att vi fått upp båten på trailern kunde vi återvända hem och känna oss nöjda med dagens gärning. Som tur var behövde vi inte rycka ut och hjälpa någon i nöd. Sen tog jag och Pär bilen till Bengtsfors och kollade lite på målgången.
Det fina vädret bidrog nog mycket till att det blev ny rekordtid för segraren i loppet. 4:16:27 lyckades den danske grabben klara av loppet på. Lite skillnad mot mina tider. 9 timmar och 55 minuter behövde jag på mig när jag paddlade senaste gången 2009.

Inne vid målområdet var det många som passade på att njuta av det goa vädret samtidigt som man såg paddlarna komma i mål.

De som kommer i mål här har paddlat på ca 5 och en halv timme. Så det är ganska vältränade och vana paddlare. Värre är det med de som kommer i mål några timmar senare. De ser inte lika fräscha ut. Men då hade vi åkt hem igen.

På kvällen var det lite grillfest hemma hos Jan och Stina. Tervligt och gott såklart. Och så härligt att käka mat på Slätta en kanotmaratonkväll utan att vara helt förstörd i kroppen.  Men jag måste erkänna att när man såg det underbara vädret och de stilla sjöarna så blev man allt lite sugen på att paddla. Men som tur var hade jag ju min tennisarm att tänka på, så det skulle faktiskt vara helt omöjligt.

På söndagen var det städning och stängning av Ulvåsa som stod på programmet. Allt gick som planerat och det såg ut som om vi skulle komma iväg ett par timmar tidigare än vad vi trott. Men när vi bara hade disken kvar så drabbades vi av sommarens tredje strömavbrott. Och ingen ström innebär inget vatten. Så det blev till att vänta. Kändes väldigt irriterande att bara gå runt och trampa utan att kunna göra något. Men en dryg timme senare kom strömmen tillbaka och vi kunde avsluta vårt arbete och till slut komma iväg, faktiskt lite tidigare än beräknat trots avbrottet.

Och nu är vi alltså tillbaka i vardagen här i Kiel. Pisen har tjurat några dagar, hon tyckte nog inte om att lämna paradiset i Dalsland mot de fientliga katternas stad. Så hon har mest legat i vårt sovrum och sovit och varit allmänt osocial. Men nu verkar hon ha slutat tjura och börjar bli sitt vanliga jag igen.

Nästa inlägg blir lite naturbilder från Svarttjärnsskogarna.  Men nu tycker jag att jag terroriserat er med tillräckligt många bilder så det får alltså vänta tills nästa gång.

Under tiden jag har suttit och knåpat ihop detta inlägg så ringde Fredrik och berättade att han klarade både teorin och uppkörningen idag. Hipp hipp hurra för honom. Visserligen har han redan haft körkort i tre år, men efter ett år i Sverige så gäller inte Texaskörkortet längre och man måste ta om det. Lite märkligt att man plötsligt efter att ha kört bil i Texas under två år och i Sverige under ett år anses vara en oduglig förare och måste göra om alla tester. Nåväl, han klarade det och det känns väldigt skönt.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Igår var det då dags för att åka och titta på den oerhört upphåsade Supermatchen mellan Barcelona och Manchester United.

Kl 1 åkte jag, Pär och Jan ifrån Svarttjärn. På vägen skulle vi fiska upp Bosse. Han blev uppfiskad, dock en aning senare än bestämt eftersom det pågick asfalteringsarbete på 172:an och det gick väldigt långsamt fram. När vi sen hämtat upp Bosse och kom ut på E6 så visade det sig vara asfalteringsarbete även där. Så det hela slutade med att vi kom ganska mycket senare till Göteborg än vad vi tänkt oss. Men vi hade gott om tid ändå så det gjorde inte så mycket.

Jag och Pär tog spårvagnen till Järntorget för att besöka affären Löp & Sko där jag tänkte investera i ett par nya löparskor. Personalen i affären var väldigt trevliga och hjälpsamma och verkade veta vad det pratade om. Och efter att ha stått på en spegel och senare sprungit på deras löpband så togs ett par skor fram till mig som hon trodde skulle passa. Och det kändes väldigt bra när jag fick på mig dem och sprang lite. Jag fick även prova ett annat par som också kunde passa min fot, men valet föll på det första paret. Och tänk, det paret var 200 kr billigare. De hedrar dem att de inte direkt tar fram det dyraste alternativet utan faktiskt tar fram ett par som de verkligen tror ska passa. Under tiden jag provade skor blev Pär så sugen på nya dojjor också så det slutade med att vi gick därifrån med ett varsitt par.

Medan vi hade provat skor så hade Jan och Bosse sammanstrålat med Erika och Fredrik som anlänt söderifrån med tåg. Vi letade upp dem på en grekisk restaurang på Heden där vi sen åt god mat. Dit kom sen också Stig, Gustav och några polare till Gustav. Mätta och nöjda promenerade vi sen till Ullevi. Det var vi inte ensamma om precis.

Det var inte helt lätt att komma in på Ullevi.

Till slut kom vi dock in och och kunde sätta oss i solskenet på läktaren. På vägen till Göteborg regnade det ganska ordentligt och även när vi satt på restaurangen regnade det en del. Så vi hade verkligen tur med vädret när vi kunde sätt oss och titta på fotboll i solsken.

Barcelona kom in och lekte lite ringlekar som uppvärmning innan de återigen försvann in under läktaren.

En fullsatt Unitedläktare.

Även Barcelonaläktaren var fullsatt, men måste säga att Unitedfansen var bättre på att låta högt.

Innan matchen kunde komma igång så behövdes en matchboll. Bollen och segerbucklan kom med helikopter. Lite överdrivet kan tyckas.

Vi hejade på detta laget.

Efter allt lull lull så kunde matchen äntligen börja.

Varför står TV-folket och ser hela matchen på en tv med ryggen mot planen?

Det var verkligen en fin kväll med fullsatta läktare.

 Ser ni snubbarna på taket på det höga huset? Undrar om de hade köpt biljett?

Folk på taket och fler på väg upp via byggnadsställningarna på utsidan av huset.

Efter en ganska underhållande första halvlek så byttes halva laget i Barcelona ut inför andra halvlek och resterande spelare byttes ut senare under matchen. Så underhållningsvärdet i andra halvlek var inte speciellt hög. Ganska sömnigt om jag ska vara ärlig.

Eftersom en vinnare tvunget skulle utses (när brukar det vara nödvändigt i en träningsmatch) så fick matchen avgöras på straffar eftersom resultatet var 0-0 efter full tid. Och eftersom alla vet att England inte kan vinna på straffar så gick segern enkelt till Barcelona.