Jaha, så har då Pär tagit bilen och kört på Stenafärjan för att tillbringa en helg i Svarttjärn. Jag och Pisen stannar här. Den största anledningen till att han åker dit nu är att en väg ska byggas och det måste bestämmas exakt var. Ett bonus är att Erika också också kommer till Ulvåsa och Pär och hon får umgås lite. Kul för dem.

Här rullar allt på som vanligt med tennis och promenader :) Nu väntar jag otåligt på att utomhusbanorna ska bli spelbara. Det har faktiskt varit några dagar här med riktigt varmt väder, så de har kunnat jobba på ganska bra tror jag.

Här ligger all sand som redan borde ligga utspridd på tennisbanorna.

En morgon var det så varmt och skönt att vi kunde sitta ute på balkongen och äta frukost. Då trivs Pisen. Hon tycker det är urmysigt att vara ute på balkongen när hon har sällskap där. Men jag fattar inte att hon envisas med att gå i hängrännorna utanför räcket. Det är ganska många meter ner till marken därifrån. Än så länge har det ju gått bra, får hoppas att det fortsätter att göra det också. För övrigt så ber hon faktiskt själv om att få gå ut på riktigt nu. Minst en gång varje dag är hon ute på gården. Den mesta tiden sitter hon under grannens bil tror jag, men det är ändå en framgång att hon faktiskt går ut frivilligt nu. Hoppas att det håller i sig och att hon inte åker på stryk igen så att hon inte vågar gå ut.

Det är lite trångt när man ska vända, men det brukar gå bra

I måndags gjorde jag årets premiärbesök på Seebar. Jag stannade till där och tog en kaffe. Underbart. Nu väntar jag bara på att kvällarna också ska vara lite varma så att man kan sitta där på kvällen.

Inte bara jag som njöt av värmen tydligen. Någon har fått vårkänslor och plockat fram finbilen.

Men inne i skogen har det inte hänt mycket. Grönskan lyser med sin frånvaro. Men snart smäller det nog bara till kan jag tro.

På tal om något helt annat. Jag vet inte hur det är med er andra, men för oss är det så att vi nuförtiden får väldigt få brev i vår brevlåda. Det är tur då att vi skickar lite brev själva. För de breven är nästan de enda som vi får. Alltså de som vi skickar själva. Jag tror inte vi har lyckats skicka iväg ett enda brev utan att få tillbaka det åtminstone en gång. En gång fick vi tillbaka det fast vi hade köpt frimärkena i kassan på posten och det var damen i kassan som sa hur mycket porto som skulle vara på.

Nu börjar jag bli ganska nervös inför Namibiaresan. Hur ska det gå med packning, hur ska man smartast bära med sig sin kamerautrustning osv osv. Men en positiv sak är att det är tydligen ganska smala resekamrater jag kommer att ha. Vi var nämligen alla tvungna att uppge vår vikt för resebyrån så att de kunde vidarebefordra det till arrangörerna på plats så att de i sin tur kunde planera in lastningen. Det var ju tidigare sagt att vi skulle få ha med oss ca 15 kilo totalt, bagage och handbagage sammanräknat. När tjejen på resebyrån gjorde samma resa så fick de bara ha med sig 13 kilo. Men nu har vi fått besked att vi får ha med oss hela 18 kilo. Wow, kanske jag kan ha med i varje fall ett omyte kläder då :) För det är ju det man får laborera med, man kan ju inte strunta i att packa ner kamerautrustning och dator precis. Blir inte mycket till fotoresa då inte. Men nu är det tydligen så att vi resenärer inte var så tunga som de hade räknat med så vi kan ha med lite extra packning. Tack för det! Mitt största huvudbry just nu är om jag ska köpa en fotoryggsäck eller inte, och i så fall vilken och vart. Många säger att de föredrar axelremsväska för att ha snabb åtkomst till kameran och objektiven. Men jag vet ju av erfarenhet att jag får väldigt ont i axlarna av att gå och bära på en tung kameraväska. Så i detta fall får nog kroppen bestämma framför smidigheten. Återstår bara problemet vilken och vart. Är det någon som har något tips så tar jag tacksamt emot det.

Av en händelse så såg jag att de bläddringsbara varianterna av min bok från Kongoresan jag gjorde 2010 inte längre finns kvar på nätet. Så nu har jag helt enkelt lagt in alla sidorna som ett fotogalleri under en egen sida här på bloggen. Men hittar dit genom att klicka på Konogboken uppe i menyn. Kika gärna in på boken. Många minne väcktes till liv när jag bläddrade igenom boken igen. Det var verkligen en häftig resa.

Annars då? Jo, jag var bjuden till Linda på lite födelsedagskalas i onsdags. Det var väldigt trevlig. Tack för inbjudan Linda.

Nej, nu ska jag nog krypa ner i sängen. Eventuellt åker jag till Hamburg i morgon och ser om jag kan hitta någon rygga som passar.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Först av allt, tusen tack för alla grattishälsningar. Det värmer.
Födelsedagen började vi med frukost på ett trevligt fik och vi avlutade den med en mycket god och lång middag på en fransk restaurang.

Ni som följer mig på facebook kan inte ha undgått att se att vi har haft en riktigt toppenvecka på Mallorca. Alldeles lagom varmt för att spela tennis och fina omgivningar och mycket trevligt sällskap. Vad kan man mer begära? Hade man däremot åkt dit i tron att man skulle sola och bada så skulle man nog ha blivit lite besviken. Riktigt så varmt hade det ännu inte hunnit bli. Men som sagt, för tennisspel och cyklande så passade vädret utmärkt.

Vi började ju resa redan kl 1.30 på natten då bussen avgick från tennisklubben till flygplatsen i Hamburg. Jag och Pär rullade våra väskor den korta vägen från vårt hus på nyfallen snö. På väg mot flygplatsen så tog snöandet i ännu mer och det kändes helt rätt att åka ifrån Kiel just då.

Efter att ha checkat in på hotellet, bytt till lite lättare kläder så kändes det väldigt bra att slå sig ner i en stol vid poolen och välkomnas av Christel.

En liten läskande välkomstdrink smakade väldigt bra just då.

Innan det var dags för min första tennislektion hann jag och Pär med att få i oss lite lunch på stranden och gå en runda i byn och njuta av omgivningarna och det fina vädret.

Sen var det dags att bekanta sig med grusbanorna i Canyamel. Visst ser de inbjudande ut?

Det visade sig vara senhårda banor med bara ett tunt tunt lager grus. Så det tog ett tag att vänja sig vid de väldigt höga studsarna.

Vårt första träningspass övervakas av tränarna Lasse och Patrik. De verkar inte helt nöjda med vad de ser :)

Efter att ha tränat och duschat så var det gott att slå sig ner på uteserveringen och ta en öl i kvällsvärmen.

Sen blev det en go buffémiddag innan man störtade  i säng efter en väldigt lång dag och med bara en timmes sömn i kroppen innan resan mot Mallorca påbörjades för många timmar sedan. Måste påpeka att det kan tyckas att jag drack mycket öl under denna resa. Så var det inte. Under alla måltider så drack jag faktiskt för det mesta bara vatten. Så det så.

På måndagen hade jag fått mina tennistimmar lagda till kl 9 och kl 16, så då passade det bra att jag hängde på Pär när han skulle ut och cykla. Han fixade cyklar åt oss medan jag spelade tennis. Det var inga lyxhojar precis han kommit över. De var riktigt riktigt tunga att cykla på. Att den sen blåste halv storm gjorde ju inte saken lättare. Men vi tog oss en bit i varje fall och när vägen tog slut uppe i berget så fortsatte vi till fots en bit.

Ja, sen flöt dagarna på med tennis för mig och med en hel del cykling och löpning för Pär. De kommande dagarna hyrde han en racerhoj och gav sig ut på långturer upp i bergen på vindlande zerpentinvägar. Det blev väl en 80-90 kilometer varje tur för honom. Jag skulle gärna varit med och sett omgivningarna, men jag vet att sådana cykelturer inte är något för mig. Så jag gjorde bäst i att stanna på tennisbanan.

På tennisbanan är mitt absolut största problem att serva. En liten förklaring är väl att jag i stort sett aldrig tränar på servar eftersom jag är livrädd för att åka på tennisarmbåge igen. Men jag skulle verkligen behöva träna massor på att serva. Eller vad tycker ni om min stil? Ser den lika elegent och kraftfull ut som de servar våra tre tränare har?

Jag ser ju helt vettskrämd ut. Och det kanske inte är så konstigt. Det är ju läskigt att serva.

Visst blir man glad av att spela i med denna inramning.

Efter väl genomförd dubbelmatch (slutade dock i förlust för mig och min partner) så kanske man är värd ett litet glas öl i solskenet. Eller?

Killarna (röda racket) mot tjejerna (blåa racket). Head mot Wilson.

Banorna var snustorra och behövde vattnas efter varje timme.

Tränare Liesa ser till att mata oss med bollar.

Spelar man på en torr grusplan så märks det.

Så här nöjd ser en tränare ut efter att han först fått ner en för att ta emot en höjdare en och en halv meter bakom baslinjen för att sen följa upp med en stoppboll.

Tennis ska utföras med stil tycker jag. Därför bjuder jag gärna på några danssteg i mitt spel. (bilden fångad av Katja)

Ett litet tips på påskdekoration.

Det här är ett tips till serveringen i vår tennisklubb. En liten ”kiosk” precis vid banorna. Så att man inte behöver ta av sig skor och gå en våning upp för att få sig en kopp kaffe efter träningen.

Efter att ha tvingat Pär att ta med sig min lilla kamera på en av sina cykelturer så kom han faktiskt hem med några kort. Härliga vägar och omgivningar han har fått uppleva.

Inte helt fel att sitta här uppe och käka lunch.

Eftersom jag hade min systemkamera med mig och var en flitig fotograf så utsågs jag till ansvarig för det obligatoriska gruppfotot. Pär fick agera försökskanin.

Resultatet blev väl ok tycker jag. Men hade man kunnat få göra om det så skulle förstås gruppen centreras mer framför Sunshine Tennis. Nästa gång kanske jag tänker på det :)

Vi hade fantastiskt tur med vädret. Det var bara en grupp som missade en timmes träning pga av åska och regn. Annars så kunde alla träningarna utföras som planerat.

Däremot hade vi inte lika tur med lördagens väder. Då var en avslutningsturnering inplanerad och fredagskvällens stora snackis i baren var lottningen i första omgången då jag och en annan tjej skulle möta gruppens i särklass bästa kille i par med en annan duktig kille. Jag tror att alla var intresserade av att se hur utklassade vi skulle bli. Bäst att lägga sig tidigt så man kom väl förberedd till matchen. Men nu blev alltså inte matchen av då det regnade kraftig under natten och banorna behövde många timmar på sig att bli spelbara igen. Så vi fyra har bestämt att vi får ta och spela denna omtalade match här hemma i Kiel under sommaren istället:)

Den enda fördelen med att lördagstennisen blev inställd var att vi kunde sätta oss i en taxi och åka till Cala Ratjada och kolla in deras marknad. Just när vi kom dit började det regna igen och marknaden var inte särskilt lockande. Men vi fick se en fin liten stad och äta god lunch så vi var nöjda och glada ändå.

Michael och Katja smakar på nylagade churros. Pär väntar otåligt på sin beställning.

Hade det inte varit för värmen och omgivningarna så hade man trott att man var kvar i Tyskland. Överallt pratades det tyska . Försökte man prata engelska med hotellpersonalen så tittade de bedjande på en och frågade om man inte pratade tyska.

Men att hitta detta tillsammans med en massa badleksaker kanske inte är så vanligt i Tyskland.

På söndagen stod klockan på ringning kl 3.45 . Ganska tungt att gå upp då. Men vill man med planet hem så är det bara till att stiga upp. Resan hem gick som planerat. Vad som däremot inte gick som planerat var att jag hade planerat att jag skulle mötas av en härlig vår i Kiel. Tji fick jag. Grått, kallt och trist och utanför tennisbanorna såg man snöhögarna som medlemmarna hade skottat bort från banorna under helgen för att banfixarna skulle kunna komma och göra banorna spelfärdiga till utomhussäsongen. Då hade man lust att sätta sig på bussen igen och be att få åka tillbaka till Mallorca.

Hela söndagen var sedan bara en lång väntan på att det skulle bli kväll så att man skulle kunna gå och lägga sig. En veckas tenniscamp tar på krafterna vill jag lova. Sen på tisdagen var jag tillbaka inne i den kalla trista tennishallen igen. Nu vill vi verkligen ha sol och värme här. Jag är väldigt trött på det här gråa och trista och blöta.

I övrigt har jag ägnat den mesta tiden åt att redigera över 1000 bilder som jag tog under veckan. Men nu är det färdigt och bilderna är utlagda för åtkomst till alla deltagarna. Skönt att fått det gjort.

Nu får det räcka för denna gång.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Ojoj, nu har jag bokat en resa utöver det vanliga, i varje fall utöver det vanliga för mig. Det började med att jag läste i ett nyhetsbrev från Fotosidan att de tillsammans med Afro-Caribbean Travel anordnade en fotoresa till Namibia. Jag såg att Fotosidans representant på resan skulle vara Martin Agfors som är en gammal klasskompis till Pär från Högskolan i Halmstad. Jag och Pär gick ju där samtidigt så jag känner ju också Martin en del. Jag visade artikeln för Pär, mest bara för att visa att Martin skulle åka och att jag tyckte att det var kul för honom att få åka på en sån resa. Själv skulle jag aldrig drömma om att kunna platsa på en sån resa. Så när Pär frågade om jag inte skulle åka med så tyckte jag ju först att det var det dummaste jag hört. men ändå så låg det lite och värkte och jag tyckte förstås att det skulle vara otroligt häftigt att få åka med. Men det som höll mig tillbaka vara att jag var rädd för att det bara skulle vara ”proffs” med på resan och man bara skulle gå omkring och känna sig nertryckt i skorna under en dryg veckas tid. Men till slut tog jag mig i kragen och mailade Martin och hörde vad han tyckte. Och efter hans otroligt positiva och uppmuntrande svar så tog jag mod till mig och kontaktade resebyrån. Och nu är det som det är. Resan är bokad och förhoppningsvis snart betald.

Nu återstår att snabbt kontakta en vaccinationscentral för att uppdatera mina vaccinationer. Jag skulle tro att jag är ganska väl skyddad redan efter min resa till Kongo 2010, men vissa kompletteringar måste nog göras ändå.

Här nedan ser ni resebyråns text om resan med visst tillägg från mig. Jag har lagt till en karta och prickat ut de olika ställena med en siffra. Så är det några fel på kartmarkeringarna och sifferhänvisningarna så är felet mitt och ingen annans.

Fotoresa till Namibia 9-18 maj 2013

FÄRDPLAN

Jag har egentligen inte så mycket att rapportera, men en liten snabb uppdatering kanske är på sin plats.

Jag backar till förra lördagen då jag och Pär hängde på Patrik och hans föräldrar till Hamburg för att titta på Bundesligafotboll. Jag fasade lite för att sitta på läktaren i två timmar i den kylan som var. Så det var långkalsonger tjocktröja, väst, vinterjacka, handskar och pannband som gällde. En tjock handduk att sitta på fick också följa med. Det gick faktiskt mycket bättre än befarat. Vi satt långt upp på läktaren och taket skyddade nog oss ganska mycket från den bitande vinden.

En välbesökt fotbollsmatch trots vädret.

Svenskgänget är redo för match.

Fotbollsmatchen går väl inte till historien som den mest välspelade och händelserika precis. Men det är som alltid en fantastisk stämning på läktaren så man får njuta av det i brist på lysande spel. Tyvärr blev det förslust med 1-0 för Hamburg. Inte godkänt.

Efter matchen åkte vi tillbaka till Kiel och käkade en god middag. Tack för sällskapet familjen Gustavsson, det var mycket trevligt. Och tack Patrik för att du bjöd oss med på matchen.

På söndagen när vi vaknade bestämde vi oss för att traska ner till vattnet och sätta oss någonstans för att äta brunch. Det var lättare sagt än gjort visade det sig. De första två ställene som vi försökte med var fulla och det tredje stället vi gick förbi har vi hört en hel del dåligt om så vi tvekade att gå in där. Men inte kan de väl misslyckas med frukost tänkte vi och gick in. Vi hade tur och fick det sista bordet. De hade ingen buffe som de andra ställena hade. Men deras frukosttallrik för två räckte långt och väl till oss.

Vi blev mätta.

Utanför var det nästan stormvindar och ibland kändes det som fönstret skulle braka ihop av de hårda vindarna. Det var inte speciellt lockande att lyfta på rumpan och ge sig ut i kylan när man var klar. Men ibland har man ju inget val.

Undrar om fåglar kan bli sjösjuka? I så fall var det nog stor risk för det en dag som denna. Lite svårt att fånga på bild, men de guppade verkligen runt på riktigt höga vågor.

Hej och hå, här gungar det!

Vi promenerade den korta sträckan hem och slappade ett par timmar innan vi bestämde oss att gå in till stan. Vinden hade lugnat ner sig lite så det var inte lika bitande längre. På vägen in till stan gjorde Pär mig uppmärksam på en fin staty. Jag har gått förbi den flera gånger och inte sett den. Känns som den är lite felplacerad.

Den här segelgrabben förtjänar en bättre placering tycker jag.

Fredrik är ju här nu och i fredags drog jag med honom på en 7 kilometer lång promenad fram och tillbaka till stan. Trevligt men kallt. Igår tog vi tre bilen till Hamburg för att shoppa lite kläder till mig och Pär. Jädrans vad kallt det var och jädrans vad mycket folk det var överallt. Jag föredrar nog lilla Kiel tror jag. Vi blev alla trötta på att shoppa redan innan vi börjat, så det blev typ ett par byxor och en tröja var till mig och Pär mest bara för att inte ha åkt i onödan. Vi är verkligen inga proffsshoppare.

I kväll ska vi gå på 1/8-delsfinalen i handboll. Vi lyckades komma över en extrabiljett så att Fredrik också kan följa med. Givetvis inte platsen bredvid våra, men inte så långt ifrån. Det kommer nog att bli en rafflande match. De förlorade bortamatchen med 4 mål, så de är piskade att göra en riktigt bra match. Vi har ju aldrig sett THW förlora när vi har varit på plats, så jag hoppas att de klarar av det idag också.

Idag har jag också gjort en förfrågan på en riktigt spännande resa, men det är stor risk att den är fullbokad så jag kan inte ta ut någon glädje över den ännu. Men jag hoppas förstås.

Nu ska vi försöka få ut något av dagen.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blev jag inspirerad av ett blogginlägg på Moderskeppet om att ta en bild i timmen under en dag. Så jag gjorde slag i saken och tog fram kameran så fort jag masat mig upp ur sängen. Projektet resulterade i flera bilder i timmen under vissa perioder av dagen och inga bilder alls under vissa timmar. Håll i er nu för här kommer resultatet. Och jag varnar er, vi har ju inga gulliga småbarn att fotografera så det blev många bilder på vår inte särskilt spännande pise.

Efter att ha legat i sängen och gått igenom mitt twitterflöde, läst aftonbladet, kollat facebook, div sportresultat och bloggen på Moderskeppet så rusde jag upp för att hämta kameran och börja min dokumentation av dagen.

Hmm, inte så smart att sova med öppen balkongdörr när det råder snöoväder utanför.

Pisen hade intagit en av sina sovplatser och tyckte inte att det var morgon än på ett tag.

Efter en titt ut kunde jag konstatera att våren är långt borta.

Pisen har bytt sovplats. Nu är det favoritfåtöljen i vardagsrummet som gäller.

En timme senare har inte mer hänt än att Pisen har rullat ihop sig till en köttbulle.

Tömning av minneskorten från helgen.

Ett 30-minuters fitnesspass. Jag försöker att hitta någon app med ett kul och effektiv fitnessträning hemma. Är det någon som har något förslag? Det som jag kör nu kommer från Gainfitness.

240 kalorier, inget att skryta hem om precis. Men bättre än inget.

Lite vila efter passet.

Pisen hoppade över träningen.

Men att traska omkring på tangentbordet när jag sitter och försöker få något gjort är väldigt skoj. Det bästa är när man kan ligga över hela tangentbordet så det tjuter om datorn när massor av knappar trycks ner, samtidigt som man blir kliad på halsen.

En dusch efter fitnesspasset är välbehövligt. Och vem väntar troget utanför duschen? Jo, Pisen såklart.

Vad bra att du är klar. Då kan jag gosa med dina blöta ben lite.

Jag har inte speciellt mycket inbokat, ändå lyckades jag boka in hemleverans av livsmedel samtidigt som jag bokat in mig på ett möte med en tjej om ett eventuellt projekt. Så Pär var gullig och kom hem och jobbade hemifrån.

Pä vägen hem köpte Pär med sig Asiatisk kokossoppa från Grune futter. Väldigt smaskig soppa.

Men hallå! Varför sitter ni här i köket och är tråkiga. Här finns ju ingen fåtölj. Jaja, får väl sitta här och vänta tills ni blir färdiga då.

Tur att ni hade vett att dricka kaffet i vardagsrummet. Men jag gillar inte att min fåtölj är upptagen.

Ha ha, nu har jag tagit denna plats och flyttar inte på mig.

Pä väg till mitt möte. Vad underbar kombinationen snö salt och bilar är.

Tur att jag promenerade, för cykelvägen var Nicht fahrbar som de brukar säga i alpina sammanhang.

Pä väg till mötet passerade jag denna iskalla tennishall där jag tränar minst tre timmar i veckan.

Dags för möte.

Jag kom tillbaka hem vid 17-tiden och då hade ingen leverans kommit. Den var inbokad till någongång mellan kl 14-16. Man hade ju viss förståelse för att de skulle bli lite sena eftersom vägarna inte var de bästa denna dag, men kanske inte riktigt så sena som de faktiskt blev.

När jag skulle gå på toa hittade jag Pisen liggandes där. Mattan hade hon knölat ihop i vanlig ordning.

Plötsligt fick hon för sig att hon skulle ut på balkongen. Men usch vad kall och läskig snön var. Rädda mig!

Men hallå! Ser ni inte att matskålen är tom?

Kl 19 kom så äntligen leveransen. Chauffören var superstressad stackaren. Det blev nog en lång kväll för honom.

Efter att ha fått lite livsmedel kunde vi laga lite mat. Fläskkotlett var det väldigt längesedan vi åt. Så det blev det.

Efter att ha tittat på den danska serien Dicte, gick Pär och la sig och Pisen passade på att sno hans plats i soffan.

Dags för tandborstning. Och det är inget man får göra ensam, tro inte det. Kanske borde ha tvättat spegeln innan jag tog bilden :)

Provar att dricka från det här hållet idag. Det har hon aldrig gjort förut.

Nej, det fungerar bättre när man står i handfatet. Gäller bara att undvika tandkrämen som matte spottar ut.

Ja, så var det slut på bilder från måndagen den 18 mars 2013. Undrar hur många av er som orkade ta sig igenom alla bilder?

I morgon kommer Fredrik hit. Det ska bli väldigt trevligt. Hoppas bara att han är beredd på att vi har vinter här :)

Igår hade Patrik ett återbud så jag tog en extralektion och idag hade jag min vanliga lektion. Efter tennisen blev jag och Patrik hembjudna på väldigt go och trevlig frukost hos Linda. Vi brukar ju ha onsdagsfrukost här hemma, men idag blev det alltså hos Linda. Tack för det Linda, hoppas din träning gick bra.

I morgon är det två timmars cardiotennis som står på programmet. Det är kul, bara tränaren någon gång kunde glömma bort att beordra oss att göra min hatövning Linjespringning. Men sån tur har jag nog inte.

Nej, nu får det räcka för denna gång.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie