Marie Leander

Eftersom jag är ganska dålig på att blogga ofta så känns mina inlägg lite inaktuella när jag skriver dem. Men det tänker jag ju inte på när jag går tillbaka om två år och läser min digitala dagbok, så jag tycker att det är bättre att de kommer in lite sent än inte alls. Så här kommer ett inlägg med massa bilder från en promenad jag gjorde i solen den 12 mars.

Ja, efter några dagars uselt väder med hårda iskalla vindar så kom äntligen en dag med fint väder. Jag passade på att ta mig en promenad och tog kameran med mig.

Jag är väldigt förtjust i istappar av alla de slag. Och eftersom det hade blåst hårda iskalla vindar i ett par dagar så fanns det en del istappar att fotografera. Jag gissar att det funnits ändå fler om jag varit nere tidigare och fotat. Men hur som helst, här kommer ett gäng isbilder.

Med ett stopp inne i T-mobileaffären och ett stopp på Starbucks så blev min promenad lite drygt tre timmar lång. Eftersom solen försvunnit när jag var på väg hem så blev det en ganska kylig tillbakagång. Men mycket frisk luft har man fått :) Och frisk luft var exakt vad jag behövde efter att ha haft en av mina sämre nätter med bara 1 1/2 timmars sömn. Kan säga att min tennislektion denna morgon inte tillhörde någon av mina bästa. Huvudet orkade inte riktigt med att prata med benen, så de rörde sig inte riktigt som de borde. Jag var så frustrerad över hur dåligt det gick så jag ställde in min onsdagsträning. Men cardion på torsdagen gick bättre som tur var, så mycket sämre kunde det inte gå iallafall.

I morse när jag låg i sängen och läste twitter och facebook, så såg jag ett inlägg som moderskeppet gjort om att de tipsade om man skulle ta en bild varje timme under en dag, bara för att det är skoj helt enkelt. Jag tyckte det lät lite käckt så jag anammade det. Får se hur många bilder det blir, jag tror inte att det blir en varje timme men några stycken ska jag väl mäkta med. Vem vet, resultatet av dagens klickande kanske hamnar på bloggen så småningom.

Men nu får det räcka för denna gång.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Idag skiner solen igen och jag ska nu skynda mig ut en sväng. Det är bäst att passa på för om några dagar kommer snöfallet tillbaka. Vi som hade blivit av med all snö här lever nu i ett vitt landskap igen. I helgen var det inte riktigt läge att gå ut. Då såg det ut så här.

Idag har jag spelat en extratimme singellektion i tennis. Men att träna på morgonen efter att ha lyckats skrapa ihop max 1 1/2 timmes sömn är inte riktigt att rekommendera. Huvudet hänger inte riktigt med och därmed står också benen still :)

Måste ju också berätta att jag faktiskt tagit mig i kragen och skickat in de två första uppgifterna i min photoshopkurs. Den första uppgiften har jag ju dragit mig lite för eftersom att förutom att bara photoshopa så skulle man redogöra för varför man gör på ett visst sätt och vad man vill säga med bilden och en massa annat som jag i normala fall inte tänker på när jag redigerar mina bilder. Som vanligt så tror jag att de förväntar sig något fantastiskt arbete och en fantastisk dokumentation och jag drar mig i det längsta för att ta tag i det. Men så bestämde jag mig för att helt enkelt göra på det sättet jag brukar och förklara att det enda jag vill med mitt bildbehandlande i den aktuella bilden är att få den att se ut som jag minns att det såg ut när jag tog bilden. Så sagt och gjort, jag gjorde min bildbehandling, bara lite små justeringar med ljus, skuggor och färgmättnader. Alltså inget speciellt alls. Blev den godkänd då? Jovisst, godkänd direkt. Att jag aldrig lär mig att oftast så tror jag att alla uppgifter kräver mycket mer än vad det faktiskt gör och går därmed och ältar uppgiften i huvudet i evighet innan jag sätter mig och tar tag i den. Nåja, uppgift två var däremot i helt min smak. En uppgift där det bara handlade om handlag och som bestod i exakta direktiv. Gör detta och detta och skicka sedan in resultatet. Perfekt, ingen dokumentation och inga funderingar på varför, det var bara att se till att slutresultatet blev som det var sagt. Så den är nu också gjord och godkänd. Återstår nu bara uppgift tre som jag förstås kommer att fasa för i en evighet innan jag tar tag i den då den också är så där flummig och handlar mer om din egen fantasi än att kunna hantera photoshop. Nåja, det ska väl gå det med så småningom. Uppgift fyra gillar jag också, det är ett test med typ 1. x.2 frågor. Det testet blev jag godkänd på för ganska längesedan, fast det är nog tänkt att man ska gå färdigt kursen först innan man ger sig i kast med frågorna. Men jag kunde inte bärga mig så jag gjorde det tidigare. Busigt va?

Nej, nu är det ut i solen som gäller.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie

Ibland lyckas man extra bra när man försöker att fotografera. Eller vad säger ni om detta? Är det inte snyggt? Nej. jag hoppas att ni förstår att jag inte är allvarlig nu. Inte en av mina mest lyckade bilder precis. Kanske jag ska köra en gissningstävling. Vad föreställer bilden? Någon som vågar sig på en gissning?

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Idag är jag helt slut i kroppen. Det gick hyfsat att träna tennis med laget nu i förmiddags, men jag kände mig sliten efter torsdagens cardiotennis. Då var det nästan två timmars oavbrutet springande varvat med situps, armhävningar, hopprep, utfallsövningar och däremellan slag på tennisbollar :) Jag tyckte att det gick ganska bra för mig vad det gällde att orka jobba i två timmar, det som säger ifrån är mina svagheter i kroppen, dvs senor och leder. Och även om det kändes ok att göra alla övningarna så känner jag idag av att jag nog tränade en del ovana muskler, främst då armhävningsmusklerna. Så efter att ha duschat efter träningen idag kände jag mig ganska seg i kroppen. Men jag får se det som ett tecken på att jag har jobbat ordentligt :)

Det var inte så många fina dagar vi fick här i Kiel. Just nu är det bitande kallt och hårda vindar och det väntas snö. Inget väder som inbjuder till några promenader precis. Så idag kommer jag bara att slappa fram tills jag ska åka iväg till Linda och vara barnvakt. Det var väldigt längesedan jag var barnvakt åt någon. Men det är ju ingen liten bebis jag ska ta hand om så det ska nog gå fint :)

I onsdags var det riktigt gott väder och jag var sugen på att göra något ute i solen. Jag kom på att jag ville kolla in Dietrichsdorf lite. Jag hade ingen större koll på det stället. Men vi har cyklat förbi där några gånger när vi har cyklat kustvägen och jag har tänkt att det ser ju ganska mysigt ut. Så jag kollade upp färjetiderna och promenerade sedan ner till bryggan för att ta färjan den korta biten till Dietrichsdorf. Det andra alternativet att komma dit är att cykla runt hela förde och det kände jag inte riktigt för denna gång.

Efter några härliga timmar ute i solen så var det med ett ganska rött plyte man traskade hemåt. Och väl hemma var det snart dags att säga hej då till Pär som skulle hoppa på Stenabåten för färd mot Sverige. Jag har fått rapporter från honom och han har det toppen tillsammans med Erika på Ulvåsa. Idag hade de tydligen tillsammans med farbror Bo, farbror Jan och kusin Johan tagit en långpromenad i skogen för att inspektera Johans timmerstugebygge.

Dagen efter denna fantastiska onsdag så slog vädret om och det har inte inbjudit till fler promenader. Nu är det soffhäng med raggsockar på som lockar mest. Får hoppas på att de arktiska vindarna avtar snart så att man kommer ut igen.

Nu ska jag se till att få något i magen innan jag cyklar iväg till dagens uppdrag.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Det finns 8760 timmar på ett år utan skottår. Det är ju en väldigt massa timmar och man kan ju tycka att de ska räcka till. Men så är det inte alltid. Ibland saknas det helt enkelt en timme, den finns inte, den är borta. Just den timmen som vi skulle behöva. Låter det knäppt, ja lite kanske, men så här är det. Vi ska ju åka på tenniscamp till Mallorca veckan efter påsk. Vårt flyg går kl.6 på morgonen så samlingen är satt till kl. 2.30 den 31 mars vid tennisklubben. Jaja, kan man ju tänka, det är en jobbig tid men allt går om man bara vill. Det är väl bara till att strunta i att gå och lägga sig och hålla sig vaken till 2.30 då samlingen är. Problemet är bara att kl 2.30 den 31 mars finns inte, den tiden är helt enkelt raderad. Tänk, det är en timme på hela året som inte finns, och då ska vi träffas. Nåja, det är ju bara till att träffas 1.30 istället så löser det sig. Och faktiskt så blir det ju lite bättre då det är lättare att hålla sig vaken till kl 1.30 än till 2.30. Så vi ska nog komma iväg trots den borttappade timmen. Och den borttappade timmen får vi ju tillbaka i höst, fast det har vi ju ingen glädje av just nu :)

Igår drog Pär till Sverige med Stenabåten. Han ska vara en långhelg i Svarttjärn. Erika kommer också dit en sväng så det blir ju mysigt för dem. Jag valde att stanna här denna gång. Jag tycker bl.a att det är en lite för mycket besvär för katten för en sådan kortvarig resa. Men jag får säga att det kändes ganska tungt igår när Pär gav sig iväg igår och jag blev kvar här. Men det blir förhoppningsvis en resa någon gång till i vår och då får jag se till att följa med.

Jag tänkte ta med er på en liten promenad i Kiel som jag gjorde i det vackra vädret i måndags. Om någon frågar mig om jag tycker att Kiel är en vacker stad så säger jag nej. Det är ingen vacker stad. En stor anledning till det är att största delen av stan blev sönderbombad under andra världskriget och många av alla gamla vackra byggnader försvann och mycket är bara fyrkantiga betongklumpar de smällt upp efter det. Men om man ser på Kiel som genom en glugg där man endast ser små små områden i taget så kan man hitta riktigt fina och mysiga områden. Men som sagt, det gäller att begränsa sitt seende ganska mycket för att inte distraheras av allt det inte lika vackra runt om.

Som så ofta började jag min promenad nere vid Kielline, förde. Där är det nästan alltid väldigt trevligt att gå, ofta mycket folk och närheten till vattnet förstärker ju nästan alltid upplevelsen en del. Men egentligen är det inte speciellt vackert.

Nu tror ni säkert att jag tycker väldigt illa om Kiel efter att ni läst detta. Men så är det inte alls. Jag gillar att det faktiskt finns små plättar lite här och var som är riktigt fina. Och jag gillar att Kiel är tillräckligt litet så att man faktiskt kan ta sig runt i stan utan att behöva ta bilen. Det är promenadavstånd till det mesta för oss, det spelar ingen roll om vi vill komma till en park, till vattnet, till en restaurang, till en pub eller in till centrum. Allt kan vi gå till och det är vi väldigt tacksamma för. Sen kan man ju tycka att många områden är onödigt tråkiga. Men tänk er själva när nästan hela stan är sönderbombad och det gäller att bygga upp den så fort och smidigt som möjligt, kan inte vara helt lätt att tänka vackert då. Sen tycker jag ju att de kunde flytta alla dessa kranar och industriområdet på andra sidan och gjort något fint strövområde där istället. Men det är nog inte helt lätt gjort :) Man får helt enkelt lära sig att isolera sitt seende lite och bara se det fina och strunta i det andra. Jag trivs ganska bra här helt enkelt. Fast jag får ju säga att jag ganska ofta längtar efter lite av den goa värme som man fick i Houston. Fast just det är ju lite svårt för statsplanerarna att göra något åt :) Och ska jag vara helt ärlig så spelar det ju oftast inte så stor roll hur stan ser ut. Har man bara folk omkring sig som man trivs med så kan man nog trivas var som helst. Och på den punkten har jag absolut inget att klaga över i Kiel. Här finns många goa människor jag trivs alldeles utmärkt ihop med.

Nästa inlägg blir nog om min lilla ensamresa till andra sidan förde jag gjorde i det fantastiska vädret igår. Ytterligare ett exempel på ett litet isolerat väldigt fint och trevligt område här i mina omgivningar.

Idag har jag funderat på vart jag ska promenera. Men det vackra vädret lyser med sin frånvaro och det blåser ganska mycket. Känns inte helt lockande att gå ut. Kanske jag begränsar dagens promenad till tennishallen i kväll för mitt tvåtimmarspass cardiotennis.

Ha det gott  och ta hand om varandra.

Kram /Marie