Dagen före midsommarafton tog vi bilen och åkte en bit mot Bengtsfors för att gå till Skarsdalen. Det är utflyktsmål nr. 7 i boken Natur i Dalsland. Vi packade våra ryggsäckar lite lagom tungt för att få lite träning inför Fjällräven classic i augusti.
Egentligen hade jag inte tänkt ta med kameran överhuvudtaget. Men eftersom vi ändå skulle ha lite att bära på så tog jag den med mig. Däremot lämnade jag stativet hemma vilket var väldigt dumt. Så ni får stå ut med lite oskarpa bilder. Det var ganska mörkt inne i skogen.
I boken står att man ska följa en traktorväg ifrån södra delen av parkerningen. Det gjorde vi och i början gick det bra. Men efter en stund så delade sig traktorvägen och givetvis valde vi fel väg vilket innebar att vi fick en lite jobbigare vandring fram till Lysetjärnet eftersom vägen tog slut och vi fick ta oss över ett risigt kalhygge och sen bar det rakt in i skogen. Men till slut mötte vi den tänkta vägen och det blev betydligt lättare att gå.
Det första tjärnet vi kom fram till var Lysetjärnet.
En stund senare kom vi fram till Skarsdalstjärnet som visade sig vara ett väldigt fint litet tjärn. Gissa om jag saknade stativet?
Till min lycka hittade några Tranbärsblommor. Jag såg Tranbärsblommor för första gången när jag var med på kameravandringen jag skrev om i mitt förra inlägg. Men de befann sig i fullt solsken så det var inte något bra läge att fotografera dem. Men denna dag så var det ingen sol i sikte så då passade jag förstås på att sätta på makroobjektivet och föreviga dessa små söta blommor. Det var inte helt bekvämt att föreviga dessa blommor då jag var tvungen att ligga i blötan för att komma åt dem. Men när har makrofotografering någonsin varit bekvämt?
När vi lämnade tjärnet och fortsatte vandringen kom vi snart in i ”riktiga” skogen. Åhh vad jag ville ha mitt stativ. Det var alldeles för mörkt för att få till några vettiga bilder. Men jag fotograferade i varje fall för dokumentationens skull.
Pär på väg in i djupa skogen.
Risigt och härligt.
Plockepinn modell maxi
Vandringen gick en del uppför och en del nerför och man fick verkligen se var man satte fötterna så man inte stod på näsan. Givetvis så gjorde jag just det, stod på näsan alltså. Men det gick bra, kameran klarade sig bra :)
Till slut kom vi fram till Lelång. Man gick ut från skogen och stod vid en brant som ledde rakt ner i sjön. Häftigt.
Därute har jag paddlat några gånger. Riktigt sliten har man varit då det är slutet på Dalslands kanotmaraton plus som är 55 km lång.
Vi funderade lite på om vi skulle följa bokens tips och gå över Skarsdalsbergen till Egersknatten. Beskrivningen i boken lyder så här ”Att ta sig från Skarsdalens djup upp till Egersknattens topp är ett litet äventyr, men väl värt mödan för den som kan och orkar. Det är bara en dryg kilometer fågelvägen, men terrängen är krävande och man måste navigera i obanad terräng med karta och kompass. Vandringen börjar ungefär halvvägs ner i Skarsdalens gryta, där en ganska otydlig stig leder norrut, upp genom en klyfta i Skarsdalsbergets brant. Vattenblänken från Lelång på vänster hand underlättar till en början orienteringen, men det oregelbundna och grovskurna mönstret av kullar och sänkor gör sitt bästa för att leda vandraren ur kurs. På andra sidan Skarsdalsberget når man den lilla Ekorretjärnet, och efter ytterligare några hundra meters vandring genom vacker gammelskog öppnar sig utsikten mot norr och väster. ”
Nja, det lät lite väl luddigt. Vi hade ingen aning om var halvvägs ner i grytan var någonstans och vi hade varken karta eller kompass som det står i boken att man bör ha och klockan började bli ganska mycket och vi var hungriga. Så vi bestämde oss för att det skulle vara lite dumdristigt att ge sig ut på den vandringen. Vi får se till att skaffa en ordentlig karta och staka ut vägen på den först så vi vet hur vi ska gå. Så det blev till att gå tillbaka samma väg som vi kommit. Förutom att vi valde att följa den lite lättare vägen istället för att gå rakt över skogen. Det gick betydligt snabbare :)
Eftersom vandringen tagit lite längre tid än vi tänkt så var vi ganska trötta och hungriga när vi kom tillbaka till bilen. Skönt att man inte hade så långt hem då :) Nästa gång ska vi vara lite mer förberedda när vi går till Skarsdalen. För det blir ett återbesök helt klart.
Nu har Erika flyttat till vår lägenhet och jag är gäst hos henne. Lite märklig känsla :) Pär och Fredrik är i Svarttjärn och målar huset medan jag och Erika ska roa oss med Roller Derby hela helgen. Erika ska dels spela en uppvisningsmatch tillsammans med ett herrlag och dels vara speaker på streamen till en match och sen vara speaker i hallen på finalmatchen på söndag. Jag har ju presspass och ska fotografera alla matcher har jag tänkt mig. Måste säga att jag är ganska nervös då detta är en helt ny värld för mig. Jag är ju van vid att fotografera Roller Derby, men nu är det ju ett helt annat läge då det nog kommer vara flera andra fotografer och finalen direktsänds i SVT. Det är nog helt andra regler för oss fotografer än vad jag är van vid. Läskigt.
Jag har också tänkt att passa på att fotografera lite andra sporter nu när jag har chansen. Men vet inte om jag vågar gå in på arenorna. Önskar jag hade någon rutinerad att hålla i handen. Inte kan väl lilla jag bara traska in och börja ta bilder, eller?
Vem vet, om ni tittar på SM-veckan på tv och ser en förvirrad fotograf som går vägen för tv-kamran så är det nog jag.
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram / Marie
by Marie Leander