Marie Leander

Ja, det är nog dags att erkänna. Jag har fastnat i träsket, Instagramträsket. Det vore ju att ljuga om jag sa att jag inte bryr mig om om folk gillar mina bilder eller inte. Även om det kanske bara är från helt okända personer som bara klickar på gillar bara för att man ska ta en titt på deras bilder och gilla. Men av alla de ”gillar och kommentarer” som man får så finns det förhoppningsvis några som faktiskt gillar bilderna. Får tro det:) I vilket fall som helst så är jag helt fast, för tillfället i varje fall. Det kan snabbt ändras till något annat jag fastnar för ett tag. Mitt konto finns under imagesbymarie . Mitt lite mer privata konto där det förekommer mycket Lillpisen och tennisbanor hittar man under Texasleander.

Nåväl, det har inte blivit så mycket bloggande på senaste tiden. Jag skyller allt på Instagram :)

Men nu ska jag göra ett försök i varje fall, för jag vet ju hur kul jag tycker det är att om ett tag gå tillbaka i min dagbok och bli påmind om vad som har hänt i mitt liv.

Ni som känner mig förstår nog att jag lyssnade på Apples event i torsdags. Efter att de sagt att de släppt sitt nya operativsystem till datorn så lovade jag mig själv att vänta med att installera det tills allt lugnat ner sig lite och det inte blir så trögt med nedladdningen. Jo tjena, det löftet höll jag i ca 12 timmar sen gjorde jag en liten rensning, diskkontroll, diskreperation och till slut laddade jag ner mjukvaran och installerade. Och så gick den dagen, för allt tar verkligen tid. Men allt flöt i varje fall på och nu har jag det nya systemet och förhoppningsvis ska min mycket trötta maskin bli lite piggare ett tag.

Jag bestämde ju mig hastigt och lustigt för att hänga med Pär till Sverige på älgjakten. Men den rapporten får komma en annan gång. Nu går jag några veckor tillbaka i tiden och lägger upp några bilder från vår lilla skog som vi bor granne med här i Kiel. Jag hade hoppats på att det fanns en massa härliga höstfärger där inne, men inte då. Det var som det var två olika årstider. På marken var det höst och fullt med bruna löv och på träden var det alldeles ljusgrönt som om det vore vår. Märkligt.

Ja, det var min skog det. Många av er skulle nog skratta gott om ni såg den och hörde mig kalla den skog. Men för mig är det en skog mitt i stan. En bra plats helt enkelt. Att sen hösten här i Kiel har varit helt fantastisk gör ju inte saken sämre. De två föregående höstar som vi bott här har ju varit helt deprimerande med bara regn, blåst och grå himmel. Men nu är det faktiskt snart november och i förgår hade vi nog 18 grader i skuggan och jag blev helt genomsvett när jag var ute och cyklade eftersom jag tagit på mig alldeles för mycket kläder. Undrar om vi får betala dyrt för denna fina höst med en riktigt trist vinter. Hoppas inte det.

Ja, det var en liten snabbrapport från skogen. Om jag bara orkar med att redigera lite fler bilder snart så kommer det nog en rapport om något annat i vår vardag. Vem vet, vi får se helt enkelt.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

I fredags ringde min klocka redan klockan 5 och jag steg faktiskt upp, tro det eller ej. Jag hörde att det blåste ganska ordentligt, men det hade det ju gjort redan dagen innan och så mycket värre än det kan det väl inte vara tänkte jag.

Jag kokade lite choklad för att ta med mig, klädde mig i tre jackor, pannband och vantar och gav mig iväg till Strande.

Jisses vad det blåste och jisses vad kallt det var där ute vid havet. Det var nära att jag genast hoppade in i bilen igen. Men nu hade jag ju gjort mig besväret att stiga upp mitt i natten, då kunde jag ju inte ge upp så lätt inte.

Här kommer några bilder som jag lyckades knäppa trots stelfrusna fingrar.

När solen stod lite högre på himlen och jag darrade av köld så plockade jag ihop mina grejer och hoppade in i bilen och drack lite varm choklad. Eller kanske ska säga, jag drack en brun sörja som smakade ganska vidrigt. Det var nämligen så att jag inte hade något chokladpulver hemma så jag tog chokladproteinpulvret som stod i skafferiet. Måste ju fungera lika bra tänkte jag. Men det var nog inte meningen att man skulle blanda det med varm mjölk. Det blev nog någon kemisk reaktion där nere i termosen och det var som att dricka pappersmassa. Vidrigt var det och jag kände mig illamående resten av dagen. Nu har jag köpt riktigt chokladpulver, det misstaget gör jag inte om.

Jag tog en snabb sväng hem och slängde in kameragrejerna och en jacka innan jag körde mot Hamburgs flygplats för att hämta upp Pär som kom tillbaka från sitt Texasbesök. Jag hade på mycket värme i bilen men det räckte inte för att jag skulle tina upp innan jag kom fram.

När vi sedan kom hem så stack Pär direkt till jobbet och det var meningen att jag skulle sticka iväg för att handla. Men jag frös fortfarande, så innan jag kunde tänka tanken att ge mig ut igen var jag tvungen att ta en riktigt varm dusch. Då äntligen började jag tina upp lite. Konstigt, kan det bero på min förkylning som jag hade veckan innan och som fortfarande känns lite som gjorde att jag frös så? Visst, det var svinkallt, men jag brukar inte reagera så och absolut inte så länge. Tur att jag ska åka till Sydafrika på mitt nästa fotoäventyr och inte Alaska :)

På fredag åker Pär till Svarttjärn med Stenafärjan. På lördag morgon möter han upp Erika i Göteborg och sedan ska de ut och jaga älg tillsammans på måndag. Jag och Pisen stannar här i Kiel.

Fredrik bor just nu i Oslo. Han bor för tillfället med en kompis där och söker jobb för fullt. Han har kontakt med ett bemanningsföretag och har fått något kort uppdrag genom dem, men just nu är det lite lugnt med uppdragen. Så är det någon som har något tips om jobb så får ni gärna höra av er.

Nu ska jag ta med mig min onda rygg ut på en promenad tror jag.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

Nu blir det redovisning av min lilla fotoutflykt jag gjorde på egen hand för en vecka sedan. Målet med utflykten var att fånga solnedgången. Ja jag vet att många av er kommer att kräkas lite nu eftersom ni sett en miljard fotograferade solnedgångar redan. Men det får ni stå ut med. Den största grejen för mig var att faktiskt bestämma mig för ett uppdrag som jag skulle utföra, kolla ut en plats som förhoppningsvis skulle fungera och faktiskt åka iväg och göra det. Och detta alldeles ensam. Ja, helt ensam var jag ju inte, jag hade ju det för mig ovanliga sällskapet ”stativet” med mig. Nu gällde det att se om jag vågade gå ner på stranden med fotoryggsäcken på ryggen och slå upp stativet.

Platsen jag hade sett ut låg ca 45 minuters bilresa ifrån Kiel på andra sidan förde. Jag, Fredrik och Pär har varit där borta och cyklat en gång, men jag hade inget större minne om hur det exakt såg ut. Så när jag kom fram så parkerade jag bara bilen på närmsta parkering utan att egentligen veta vart det perfekta stället låg.

Jag kom dit i god tid innan solen gick ner så det fanns tid för mig att strosa på stranden en stund. Det var jag och en massa hundar och deras ägare som var på stranden denna fina höstkväll. Jag gjorde också en avstickare upp från stranden igen. Där uppe på ängen stötte jag på dessa godingar.

Efter ett misslyckat försök att fånga det fina landskapet så gick jag ner till stranden igen. Där hade antalet hundar och hundägare minskat betydligt. Bra, tänkte jag då kanske jag kan få ha stranden för mig själv.

Nu började solen sjunka på himlen och ljuset blev lite mjukare. Tänkte passa på att ta en bild mot solen på den tomma stranden innan jag bestämde mig för var jag skulle slå upp stativet. Mmm, det gick ju sådär att fånga den tomma stranden.

Och när väl de sista hundägarna försvunnit från stranden så dök plötsligt ett gäng fiskare upp. Jaja, lika bra att inse att jag inte skulle få vara ensam.

Fast jag egentligen kunde tänka mig att vara kvar en stund till så insåg jag att det nog var bäst att dra mig tillbaka till bilen. Dels så frös jag väldigt mycket om fingrarna och dels så började det bli riktigt mörkt. Eftersom jag lyckats gå ganska långt ifrån bilen så kändes det bäst att börja röra sig åt rätt håll. Så då vänder jag mig om för första gången på länge. Det var som om man var på ett helt annat ställe bara genom att vrida på huvudet lite grann.

Det var verkligen svart längs vägen. Men jag tänkte att ögonen vänjer väl sig efter ett tag så jag tar inte upp mobilen och slösar mer på batteriet genom att använda ficklampan. Men efter att det plötsligt kom värsta rallyföraren körandes på den smala grusvägen som gjorde att jag helt förskräckt och bländad av helljusen kastade mig ut på åkern så kändes det bäst att ta upp mobilen och ge mig till känna ifall det skulle komma fler rallyförare. Det gjorde det inte, dock kom det plötsligt en ensam hund rusande rakt mot mig. Han var nog ute på en ensam kvällsjoggingtur, för någon ägare såg jag inte till. Nåväl, jag kom väl fram till bilen till slut och det var ganska skönt att sätta sig i bilen och få tina upp fingrarna lite.

Väl hemma så väntade min fyrfota vän på mig. Och som vanligt så fick jag sällskap när jag gick på toaletten. Jag blev sittandes där en stund och plötsligt så hör jag att det är någon som snarkar inne i badrummet. Då ser jag att Pisen ligger och sover i handfatet.

Ja, får väl tillägga att hon har väldigt lätt för att somna, för sååå himla länge satt jag inte på toa.

Ja, det var min redovisning av min lilla fotoutflykt på egen hand. Jag påstår inte att bilderna är speciella på något sätt, för det är de verkligen inte. Utan det är själva grejen att jag för en gång skull faktiskt gav mig ut som är värt att noteras:)

Och kanske kanske, jag lovar inget, så sätter jag klockan på ringning i morgon bitti kl 5.30 för att ge mig ut till Strande för att försöka fånga soluppgången. Jag var där med Linda och Vincent idag och såg ett ställe som nog skulle fungera fint att fotografera en tidig morgon. Ja ja, vi får se hur det känns i morgon. Oavsett om jag åker ut innan solen uppgång eller inte så ska jag senare på förmiddagen köra till Hamburg för att hämta upp min kära make som kommer hem igen efter sin Texasresa. Det blir bra att få hem honom igen även om jag bara får ha honom här en vecka innan han åker till Sverige för att jag älg.

Och till slut, ytterligare lite skryt. Idag när jag kom hem efter min utflykt med Linda och Vincent så möttes jag av att jag hade 63 gillamarkeringar, sju nya följare och 10 kommentarer på Instagram. Jössses, vad har hänt tänkte jag. Det visade sig att återigen hade en av mina bilder blivit utvald till dagens bild. Jag kan inte låta bli att bli alldeles glad av det. Men samtidigt så vet jag ju att jag egentligen inte har så mycket mer att komma med än de bilder som redan blivit uppmärksammade. Så det blir svårt att leva upp till denna  standard på Instagram i framtiden. Men jag får njuta så länge det går :) Det är väl min lilla tid i rampljuset som pågår just nu :) Och det är ganska behagligt att det är just i den väldigt anonyma Instagramvärlden som den pågår.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

Några dagar efter att vi kommit tillbaka från Dresden så anlände Jan, Lisa och Ruben med tåget hit till Kiel. Jan och Lisa drog vidare till Prag redan nästa dag, medan farfar Ruben stannade hos oss.

Det visade sig att svärfar var en riktig sjusovare så förmiddagarna här var ganska lugna, medan vi på eftermiddagarna gjorde lite utflykter. Vi hann bland annat med att se slussarna i Ostseekanal, Noaks Ark vid Holtenau, kolla in kyrkan i stan, äta glass inne i Karstad och promenera nere längs Kielline.

Medan jag tränade tennis med mitt lag på fredag kväll så var Pär och Ruben på en orgelkonsert i stora kyrkan inne i stan. Måste nog erkänna att jag inte alls var ledsen över att inte kunna följa med.

På söndagen hade vi köpt biljetter till operan och Kiels filharmoniska orkester. Nej, det var inte jag som propsade på det :) Men nu föll det sig så olyckligt att det var några vänner som var en person kort i en mixdubbelmatch som skulle spelas. Så då var ju jag tvungen att ställa upp. Himla otur att det krockade med operan :)

På eftermiddagen tog vi en tur till Botaniska trädgården där det faktiskt fortfarande blommar en och annan blomma.

När jag var på workshopen i Kivik så snappade jag upp ett tips från Ulrika där hon berättade att hon ofta tog bilder genom att vrida på zoomen under exponeringen. Jag kom att tänka på detta när vi gick bland träden i Botaniska och tänkte att jag skulle prova.

På söndag kväll kom Lisa och Jan tillbaka från Prag. De var väldigt nöjda med sin resa. Jag tror att vi får ta och åka till Prag snart.

På måndag morgon åkte jag och Jan iväg och kollade in slussarna medan de andra två slappade här hemma. Sen blev det lite shopping men Jan och Lisa innan det var dags för Dalslandsgästerna att hoppa på Stenafärjan och åka tillbaka hem.

Tack för besöket kära ni. Det är alltid trevligt med besök, även fast kanske inte Kiel är den mest spännande staden att visa upp.

I början av september var jag ute och promenerade i vår lilla skog/park som vi bor granne med. Jag gillar verkligen det stället. Många branta backar, många stora maffiga träd och alltid ordning och reda i denna skog :) Inte som i Svarttjärnsskogarna precis där man ofta får kliva över massa ris ;)

Jag tror nog att det snart kan vara dags att ta en ny promenad med kameran i skogen för att se hur långt hösten kommit nu.

Annars fortsätter jag att njuta av att få uppmärksamhet på Instagram. Idag möttes jag två gånger av att mina bilder blivit utvald som dagens bild. Ja jag vet att alla ni som kommit en bit längre än mig i fotografins värld inte tycker att detta betyder ett dyft. Men för mig gör det gott för självförtroendet. Så jag kommer fortsätta att vara stolt och glad ett tag till :)

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

Först en liten komplettering till mitt förra inlägg. Om det är någon som mot förmodan vill följa mitt nya instagramkonto så hittar ni mig under ”imagesbymarie”, Men jag kan inte garantera att ni får se så många nya bilder än på ett tag. Det blir nog att jag lägger upp några av mina ”gamla” tills jag anser mig ha tagit några nya bilder som är värda att visas. Mitt gamla konto där man får stå ut med bilder från min vardag och därmed alltså riskera att mötas av en och annan katt och diverse tennisbanor hittar ni under ”texasleander” .

————

Nu till det som jag egentligen skulle blogga om, vår Dresdenresa.

För två veckor sedan tog vi tåget till Dresden. Att det blev just Dresden berodde på att det var där det fanns ett ledigt hotellrum som man kunde betala med mina SAS-poäng under den helgen vi ville åka. Jag har just upptäckt att det är ett utmärkt sätt att spendera sina poäng på. Att köpa flygbiljetter är ju inte så fördelaktigt eftersom man ändå får betala massor av pengar för skatter och flygplatsavgifter utöver poängen. Så det känns som att hyra hotellnätter ger mest valuta för poängen.

Tågresan gick utan problem och vi anlände i god ordning till vårt hotell på fredag kväll.

Vi bara slängde in grejerna på rummet och gick iväg för att få i oss lite mat någonstans. Det blev Kinamat. Det var helt ok, men fortfarande har jag inte hittat något ställe utanför Kina som lever upp till mina förväntningar på Kinamat. Ibland kan jag bara få ett sådant sug efter viss mat jag åt i Beijing. Men det är kanske tur att man inte vet vad man stoppar i sig och hur råvarorna hanterats innan de kommer på bordet. Men under de två åren jag bodde i Beijing så var jag inte magsjuk en enda gång.

Sen hamnade vi på ett annorlunda ställe där vi drack te och choklad. Det var pryttlar precis överallt och på väggarna hängde tavlor som de säkert fått till skänks av någon, de spretade verkligen åt alla håll och inte var de speciellt fina. Jag skulle inte vilja vara den som ska städa på det stället.

Sen blev det en drink i hotellbaren innan vi avslutade denna dag.

Lördagen började vi med ett snabbt dopp i poolen så att vi vaknade ordentligt och efter en go hotellfrukost var vi sedan redo för att göra stan.

Ett av målen för dagen var förstås att se Frauenkirche. Frauenkirche byggdes mellan 1726 och 1743 efter ritningar av George Bähr. Under andra världskriget totalförstördes kyrkan av bombningarna. Det beslutades att kyrkan inte skulle byggas upp igen utan ruinen skulle stå orörd kvar som ett minne av hur det såg ut efter bombningarna. Men efter Tysklands enande 1990 så beslutades om en återuppbyggnad. Kyrkan har byggts upp genom att gå igenom sten för sten i den gamla ruinen. Återuppbyggnaden kostade 1.4 miljarder kronor.  Ni som kan läsa tyska kan läsa mer här.

Vi tog en lång promenad och såg en massa fina byggnader. De såg alla gamla ut, men vad jag förstår så var de flesta sönderbombade under kriget och har sedan återuppbyggts till ursprungligt utseende. Det skulle vara något för Kiel att ta efter. Här slängde de bara upp en massa fyrkantiga tråkiga lådor.

Det blev förstås en del foton knäppta under dagen. Men sedan gick vi också ut på kvällen och då passade jag på att träna på mina nyvunna kunskaper med stativfotografering. Egentligen tycker jag att det är lite pinsamt att ge mig ut på stan bland folk och sätta upp kameran på ett stativ och börja fotografera. Det känns liksom som om man med det säger att här kommer jag, jag är fotograf och jag vet exakt vad jag sysslar med. Vilket är väldigt fel. Men eftersom jag absolut inte var ensam om att traska runt på stan med stativ så kändes det inte fullt så pinsamt. Här kommer lite bilder från dagen och kvällen.

Visst blir allt lite finare på kvällen? Men det kräver att man släpar med sig ett stativ och det orkar man ju inte göra jämnt.

Gatumusikanter har man ju sett lite överallt i världen. Oftast tillsammans med en gitarr. Den här snubben nöjde sig dock inte med mindre än en flygel.

När vi gick förbi en av kyrkorna i stan så höll ett bröllopspar med sällskap på att fotograferas. Lägg märke till mannen längst upp till vänster i bild.

På vår promenad genom stan hamnade vi mitt i en höstmarknad. Marknaderna i Tyskland påminner inte på något sätt marknaderna i Sverige. Här ligger nästan all fokus på mat och dryck. Det är ytterst få stånd som säljer grejer. Men det var faktiskt ett stånd som sålde grejer där vi köpte vår första julklapp för i år. Det måste vara rekord för mig att köpa julklapp redan i september.

Vi var faktiskt lite kulturella också under lördagen och gick in på ett museum. Det var matematikmuseet som fick den äran att besökas av oss. Vet inte riktigt vad jag väntat mig, men inte var det som vi fick se. Det var en utställning av en massa fina gamla mätinstrument, mestadels för att mäta avstånd, bestämma tiden och bestämma stjärnors position.

På söndagen gick vi ytterligare en promenad i stan. Vi är ganska bra på att gå när vi är på nya ställen :) Vi gick tillbaka till platsen vid Frauenkirche för att titta på folksamlingen som skulle lyssna på Angela Merkel. När vi först kom dit så var det ganska lugnt.

Vi gick en runda till i stan innan det började dra ihop sig för Merkel att kliva upp på scenen. När vi sedan kom tillbaka så var det fullt på platsen. Lite konstigt var det när de presenterade alla som ni ser stå uppe på scen. De spelade jättehög musik under hela presentationen. Så det jubel som jag förväntade mig när Angela klev upp på scenen uteblev helt. Det kanske var något jubel men det hördes inte över den höga musiken. Konstigt välkomnande av sin hedersgäst tycker jag.

När väl Angela hade kommit upp på scenen kände jag och Pär att vi sett tillräckligt. Vi var ju inte intresserade av Angela egentligen utan mer av att se folksamlingen och stämningen så här veckan före valet.

Vi gick tillbaka till hotellet, hämtade vårt bagage och tog spårvagnen till tågstationen där vi hoppade på tåget som skulle ta oss tillbaka mot Kiel.

Dresden levde upp till våra förväntningar. Det var en väldigt fin stad. Kanske lite mer turister än vad vi tänkt oss. Att det var så fint väder gjorde ju inte det hela sämre precis.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram / Marie