Nu hoppar jag lite i sommarens händelser och går direkt till Erikas deltagande i Dalslands Kanotmaraton +. Detta inlägg kommer att fokusera mest på Erikas lopp. Ev lägger jag senare upp ett album med ännu fler bilder (om det nu är möjligt :) ) som även visar andra deltagare i den stora folkfesten.
Jag ber om ursäkt redan från början. Det kommer att bli en himla massa bilder. Jag lider som ni vet av svår beslutsångest, så fast att jag rensat ut massor så blir det många bilder kvar som jag vill ha med. Får se om jag kan få ner antalet lite till under arbetets gång.
Dalslands kanotmaraton + är en kanottävling på 55 kilometer som går i fyra vackra Dalsländska sjöar. Erika har som den Leanderska traditionen påbjuder endast tränat 4-5 gånger innan loppet. Dock gjorde hon två lite längre pass, vilket är mer än man kan säga om oss andra som har varit med i loppet under årens gång.
Tävlingen börjar i Laxsjön vid Baldersnäs Herrgård. Under fredagen är det meningen att man ska köra till Baldersnäs och lämna av sin kanot så att man slipper böka med det på tävlingsdagens morgon.
Vi var nr två som la kanoten på plats. Lite öde ser det allt ut. Annat kommer det att vara i morgon bitti.
Efter att vi lämnat av kajaken i god ordning körde vi till Åmål för att fiska upp Pär som skulle komma med tåget. Han kom ju med färjan från Kiel samma morgon. Sen var det incheckning i Bengtsfors som gällde. Med incheckning menas att man anmäler sig och får ta emot sitt lilla kuvert med bl.a nummerlapparna i. Senare på kvällen var det invigning av maran och farbror Jan Leander fick äran att avtäcka en sten i centralparken där alla segrare i de föregående loppen står inristade. Pastaparty stod också på programmet, men vi hoppade över både invigning och pastaparty och åkte hem och hade vårt eget pastaparty tillsammans med farbror Bo som skulle övernatta hos oss. Kvällen blev inte allt för sen innan vi gick och lade oss. Det var ju uppstigning i gryningen som gällde nästa dag :)
Starten skulle gå kl. 8.00 och kl 7.30 var vi på plats vid starten. Där rådde redan full aktivitet och många kanoter var redan på plats i vattnet. Erika tog det lite lugnare och kämpade med att försöka få i sig något i magen innan det var dags att ge sig av. Ingen helt lätt uppgift när man är både trött och lite nervös. Vädret gick inte att klaga på vid starten. Lagom varmt och svag vind. Prognoserna tydde dock på att det skulle bli sämre under dagens lopp.
Nu är det lite fler kanoter på plats än när vi var här senast.
Till slut var det då dags att försöka hitta en ledig väg ner till vattnet. Inte helt lätt, det är många som ska i innan kl.8.
Men i kom hon i god ordning och det var bara för oss att önska henne lycka till.
Över 700 anmälda paddlare. Vissa paddlar ju i en K2:a vilket innebär att det inte är 700 kanoter, men det är ändå en ansenlig mängd kanoter som alla vill hitta sin plats i startleden.
Erika med nr 424 tar det lugnt och låter sig inte stressas av att skottet snart går.
Lägg märke till de två ståpaddlarna. Det måste verkligen vara svinjobbigt att stå upp och paddla i 55 kilometer.
Och där bär det iväg. Eliten startar en bit framför alla andra så de har redan hunnit försvinna långt bort.
Kvar på land låg en stackars kajak. Får hoppas att det är ett medvetet val att inte starta så att det inte berodde på att någon försovit sig.
Efter att startskottet gått så var det bara till att bege sig till bilen för att ta sig till Skåpafors där man har chans att få en bra blick över deltagarna. Kanotisterna har vid detta ställe precis klarat av den första sjön Laxsjön och sedan gått upp för en lång och tung backe för att sedan sätta i kanoten i Svärdlång. Vi hade varnat Erika för att det skulle bli riktigt jobbigt för henne att ta sig upp för backen. Hennes kajak hör ju inte till de lättaste precis. Hon fick rådet att försöka hitta någon annan som bar ensam så att de kunde hjälpas åt. Men det hade inte gått så bra. Det var först efter att hon för femtioelfte gången stannade och vilade i backen som någon förbarmade sig över henne och hjälpte henne. Hade hon bara frågat så hade det säkert varit någon som hjälpt henne tidigare. Men hon tyckte inte det kändes bra att fråga någon av alla de som såg ut att mycket lättare kajaker än vad hon hade då hon inte ville att de skulle behöva hjälpa till att bära hennes tunga. Reglerna säger ju att deltagarna får hjälpas åt att bära men ingen utan tävlan får komma in och hjälpa till. Nåja, upp kom hon till slut även fast hon förlorade riktigt mycket tid på det lyftet. Hon får nog träna kajaklyftarmusklerna tills nästa gång:)
I Skåpafors är det som vanligt folkfest när paddlarna sveper förbi.
Örjan och Erika hade gjort sig extra fina i år med tanke på tioårsjubileumet som tävlingen firade i år. Alltid ett uppskattat inslag i tävlingen. Förra året var de jultomtar.
Deltagare och publik bjuds också på musikunderhållning i Skåpafors. I år blev de filmade av den Nordtyska tv-kanalen NDR från Kiel som förevigade loppet. Det kommer att bli ett tiominuters inslag i ett Skandinaviskt magasin den 25:e augusti kl.18.00. Det får vi inte missa.
Var gör man inte för att få en bra filmsekvens? Kolla in tv-folket längst upp i höger i bild. Ser lite riskabelt ut tycker jag.
Första parkett.
Funktionärerna har full upp att bokföra alla passerande kanotister.
Huvaligen vad jobbigt!
När vi kom till Skåpafors så hade förstås eliten redan passerat. Men det var fortfarande en strid ström av kanotister som gav sig ut på Svärdlång på sin väg mot Skifors.
Förra året fick jag av en bloggläsare lära mig vad dessa paddlar heter. Men det har jag förstås glömt nu.
Det var inte bara tysk tv som filmade denna dag.
Som sagt, Erika tog god tid på sig uppför backen och det hade hunnit bli riktigt glest bland publiken innan hon kom. Vi började undra om hon hade gett upp där i backen och Pär gick bortåt för att se om han kunde se henne. Då plötsligt dök hon upp och var på ett strålande humör. Hon var väldigt glad över att äntligen vara i vattnet igen.
Hon hade ett tiotal kanotister efter sig och ett flertal inom sikte framför sig.
När Erika passerat så åkte vi till Skifors såklart. Skifors ligger ju bara en dryg kilometer ifrån vårt kära Ulvåsa så Pär passade på att köra hem en lite sväng innan det var dags för Erika att passera där. När jag kom dit så hade eliten förstås passerat även här. Men fortfarande så hade de kanotister som genomförde lyftet just då bråttom vidare. Det gäller att jaga en bra tid och inte förlora värdefulla sekunder på land. Desto längre ner i resultatlistan man kommer ju lugnare blir det med både ilandstigning, lyft och isättning.
Inte någon vanlig syn i Skifors precis. NDR från Kiel.
Än har de tävlande bråttom och inte riktigt tid att visa varandra någon större hänsyn.
NDR håller utkik efter sin speciella deltagare som de följde under hela loppet.
Här är han, nr 554, Staffan Strive från Ljungskile
Även så här lite längre ner i resultatlistan kunde det bli lite trångt vid depåerna. Skillnaden var bara att dessa tävlande hade tid att visa hänsyn mot varandra.
Här kommer Erika mot Skifors. Lite tidigare än vad vi räknat med. Bra jobbat Erika.
Speakern påpekade gärna att heter man Leander så har man nog varit i Skifors förut fast det står Halmstad som bostadsort i startlistan.
Hur mår du?
Nej då. ingen större fara. Med lite energi och dryck i magen så var hon snart redo för att ge sig ut på Västra Silen.
Gäller bara att få med sig den där jäkla tunga farkosten ner till vattnet.
Och där började det regna!
När hon gav sig iväg så duggregnade det. Men så snart hon var utom synhåll för oss så öppnade sig himlen och det fullkomligt öste ner. Till råga på allt så började det även att åska. Där Erika befann sig kom det en riktigt kraftig knall. Värre var det tydligen för dem som befann sig i Lelång. De hade fått uppleva ett riktigt kraftigt åskoväder. Läskigt! Men allt gick bra för alla.
Nästa stopp för oss och paddlarna var Gustavsfors. När vi kom dit så meddelade speakern precis att eliten gått i mål i Bengtsfors. Årets segrartid var 4: 20:01 och loppet vanns av en Tysk kille från Preetz. Preetz ligger ju inte långt från Kiel så vi får väl vara lite glada att han vann :)
Farfar Ruben åkte också runt till alla depåerna och kollade in tävlingen.
Det är inte helt lätt att vara åskådare heller när det regnar.
Fullt ös vid bryggan i Gustavsfors.
Härligt väder!
Nämen, där kommer ju Erika! Väldigt mycket tidigare än vad vi räknat med. Heja heja.
Dyngsur men fortfarande på strålande humör.
Kajaken blir bara tyngre och tyngre. Konstigt.
Lite pastasallad i depån…
…och torra kläder gör livet lite lättare.
Spurtpriset gick inte till Erika. Men hon är väl värd en kämparmedalj.
Mätt i magen, nykissad, torra kläder, ingen motvind och inget regn. Kan man begära mer?
Fanns till och med kraft för lite grimaser.
Ut på sista sjön, Lelång. Den längsta och mentalt jobbigaste sträckan. De gånger jag har paddlat så har det alltid varit fruktansvärt blåsigt. Alltid motvind förstås och jag har varit nära att ge upp. Kändes skönt att veta att Erika kunde ge sig ut utan motvind.
Gunhild, Karin och Stina var också och hejade fram Erika i Gustavsfors.
Tio minuter efter att Erika gett sig iväg från Gustavsfors med torra kläder började det spöregna igen. Nåja, hon fick njuta av torra kläder en liten stund i varje fall. Och motvind klarade hon sig ifrån under hela loppet.
När vi kom till målområdet i Bengtsfors så var det för tillfället upphåll och publiken var fortfarande riklig. Än var det många tävlande ute på sjön.
Jag kommer ihåg känslan när jag gick över mållinjen de tre gånger jag kört loppet. Jag var bara så tacksam över att jag klarat mig ända fram till mål utan att kapsejsa i de hårda vädret. Jag hade ingen kraft eller lust till att spexa till det. Men det finns de som har krafter över att bjuda publiken på lite skoj.
T.e.x så blev vi bjudna på en eskimåsväng innan målgång.
Någon tog sig tid att paddla baklänges över mållinjen.
Och många stannade och fotograferade målet.
Två Lenaderbröder. En som väntar på sin dotter och en som ska hjälpa de tävlande att komma ur sina kanoter efter målgång och se till att kanoterna kommer upp ur vattnet. Den hjälpen är verkligen ovärderlig när man kommit i mål.
Även denna speakern hade åsikter om att Erika hade skrivit Halmstad som bostadsort. Heter man Leander så kan man inte gå obemärkt i ett sådant här sammanhang. Vi skyller allt på farbror Jan:)
Det var inte länge vi fick uppleva uppehåll när vi väntade på Erika i Bengtsfors. Tur att vi var utrustade med både regnkläder och paraplyer. Det blev några besök i kaffetältet också:)
Även till Bengtsfors kom Erika tidigare än vad vi väntat oss. När hon blev förvarnad vid Gustavs udde så började jag fundera på om hon skulle lyckas slå den hittills bästa Leandertiden som innehavs av mig, 9.55 :)
Inte en torr fläck någonstans. Men riktigt glad över att lyckats genomföra loppet gled Erika in mot mål.
Och hon slog min tid med 3 minuter och 30 sekunder!!! Hon gick i mål på 9:51:32. Jag får skylla på att jag alltid haft väldig motvind på Lelång vilket Erika slapp som tur var. Nejdå, jag är inte bitter :) Nejdå, skämt åsido, jag är jätteglad och stolt för Erikas skull. Det är verkligen en bedrift att som helt oerfaren paddlare genomföra detta lopp.
Man vart tog de ovärderliga bärarna vägen? Pappa Pär fick rycka ut och hjälpa dottern upp. Det är verkligen inte lätt att ta sig upp ur kajaken efter 55 kilometer.
En välförtjänt medalj hängs runt halsen. En medalj borde också alla få som hjälpt till att återigen fixa ett väldigt fint arrangemang.
Med en medalj och lite energidryck så gör det inte så mycket att man år blöt in på bara skinnet.
En av de bästa stunderna för mig när jag paddlat har varit när man duschat och fått på sig varma torra kläder kunnat gå ner till matsalen för att äta en välbehövlig måltid. Känslan när man sitter där med beviset över att man klarade det gör att maten smakar toppen.
Det var säkert inget fel på maten. Erika hade bara inte kraft att äta den. Men skiner som en sol gör hon ändå.
Efter en lång dag var det sedan dags att åka hemåt. På vägen passerade vi förstås Skifors. Där hade lugnet åter lägrat sig och de tyska kanotturisterna hade återigen intagit platsen.
Ja detta var en liten rapport över en kämpe lite längre bak i resultatlistan. Grattis Erika till en otrolig bra insats. Det var riktigt strongt gjort. Och grattis Dalslands kanotmaraton+ för ytterligare ett fint arrangemang. Men nästa gång beställer vi både uppehåll och medvind. OK?
Snart kanske det också kommer ett fotoalbum med ännu fler bilder!! Då även med andra tävlande än Erika. Vet inte om det är någon som orkar titta, men det tar jag ingen hänsyn till :)
Ha det gott och ta väl hand om varandra.
Kram /Marie
by Marie
Malin Leander - Hej!
Jag var ju lite ledsen att jag inte fick se Erika paddla live. Nu är jag inte lika ledsen längre. Kul att få en så utförlig rapport! Och jisses vad duktig hon är!
Anna Gustafsson - wow, vilka härliga bilder och bra text….Marie, jag är sugen på att paddla : )
kram kram
Ditte - Fantastiskt! Vilken bedrift! Imponerande! Härliga bilder till en fin rapport. En eloge till Erika och till dig som skrivit och fotat.
Kramar!