Marie Leander bio picture
  • Välkommen till min blogg

    Den här bloggen är tänkt som en dagbok för mig och ett sätt för nära och kära runt om i världen att hålla sig uppdaterade om vår vardag.
    I juni 2014 flyttade vi ifrån Kiel, Tyskland efter tre goa år där. Innan vi flyttade till Tyskland bodde vi tre år i Houston, USA, två år i Beijing, Kina och före det sju år i Geneve, Schweiz. Det blev sammanlagt 15 år utomlands innan vi åter hamnade i Sverige. I augusti 2014 landade vi åter i Sverige. Göteborg blev det då. Men sedan sommaren 2017 är vi Dalslänningar. Då flyttade vi till det ställe som varit vår fasta punkt under alla år utomlands. Nämligen Svarttjärn.
    Jag kommer ursprungligen från Halland, men innan vi började vårt utlandsäventyr bodde vi i ett gult hus i det lilla samhället Väne-Ryr som ligger i trestadsområdet, mittemellan Vänersborg, Trollhättan och Uddevalla.
    Jag är gift med Pär, vi har två barn, Erika född -90 och Fredrik född -92. Två goa katter tillhör också vår familj.

    Sedan oktober 2018 så äger och driver jag Bengtsfors Bokhandel. Förutom bokhandelsjobbet så arbetar jag jag lite åt Hälsoresurs och volontärt åt Mercy Ships. Utöver det så fotograferar jag, säljer lite bilder och tavlor och kan erbjuda olika fototjänster som fotografering, utskrift osv.

    Annars så spelar jag gärna tennis i Åmåls tennisklubb. Inte på så hög nivå, men på en nivå som passar mig alldeles lagom. Tyvärr så bråkar min kropp med mig titt som tätt vilket gör att jag får ta ofrivilliga pauser i tränandet ibland.

    Välkommen att ta del av den del av vardagen jag väljer att lägga ut här.

När jag ändå är igång är det väl lika bra att skriva ett inlägg till.  Det blir en promenad till Örnberget.

Pär utrustad med iPaden och jag med en kamera runt halsen begav vi oss ut i skogen. Det såg nog ganska kul ut när vi gick längs vägen. Det var inga bärkorgar vi hade med oss precis. Förklaringen till att Pär promenerade i skogen med blicken riktad ner på paddan var att han skulle testa Södra Skogsägarnas app. Där kunde han se hans gränser utritade samtidigt som han på samma karta såg exakt var han befann sig i det riktiga livet:)

Som vanligt när man går i skogen i Svarttjärn så är det inte på någon utstakad stig man går på precis. Nej, det går upp och det går ner, man klättrar och man hoppar och man nästan kryper ibland.

Jaha, här var det visst ett litet berg. Bara till att klättra.

Och så bär det nerför igen.

Ibland finns det ingen mark att trampa på för att det ligger full med ris på marken. Då gäller det att se vart man sätter fötterna.

Ibland får man till och med gå över lik för att komma fram.

Pär är helt uppslukad av iPaden och gränsmarkeringar.

Målet med promenaden var att hitta ett sånt här stenrös. En gränsmarkering hittad.

Ytterligare en markering hittad. Rör i berg.

Oops, här kanske vi inte ska gå ner. Bäst att ta en annan väg.

En paus på örnbergsklippan. Här får man inte lida av svindel.

Man har en fin utsikt över Bärsjön från klippan.

Pär blickar ut över sjön och vår halva ö. Ön är hel förstås, men det är bara halva som är vår:)

Till denna ön promenerade vi över isen till i vintras.

Bärsjön

Där uppe på toppen satt vi och blickade ut.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

Ja, nu sitter jag här ensam i stugan igen. Pär har tagit motorcykeln och dragit hem till Kiel igen och barnen är uppe i skogen och ska övernatta i Johans stuga. Så vad passar bättre än att ta tag i bloggen igen?

Idag blir det lite före och efter-bilder från vår tomt. Jag ser stor skillnad men det kanske inte alla gör :) Sen blir det några bilder från min och Pärs promenad upp till Skinäset.

Före

Efter

Före

Efter

Det tar på krafterna att fälla stora träd.

Men det finns många träd som ska fällas så det är bara att fortsätta att jobba.

Tur att snälla Johan kunde komma med traktorn och hämta stockarna.

Tro inte att ni slipper undan mina makroförsök :)

En fin kväll tog jag och Pär en promenad upp i skogen vid Skinäset. På några få ställen hade man fin utsikt över Svarttjärn.

Det finns mycket skog i Svarttjärn! Någonstans bakom alla träden ligger vårt hus.

Det fanns mycket blåbärsris och en hel del stora fina blåbär. Men de fick vara kvar i skogen denna gång.

Nyfiken i en strut.

Man behöver inte gå upp på ett berg. Svarttjärn är fint att titta på även nedanför berget.

Fin vy över Svärdlång

Alfs fina gärdsgård.

Visst är det vackert i Svarttjärn? Blir svårt att åka härifrån om en knapp vecka. Tur att jag trivs så bra i Kiel annars så kanske jag hade stannat kvar här :) Nej då, då får vi allt ha lite bättre internet innan det blir aktuellt :)

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

Idag provar jag en ny sak, får se hur det fungerar. Jag har lagt bilderna från Stora Matchen i ett album som ni kan bläddra igenom istället för att man ska sitta och skrolla ner genom ca 25 bilder.

Det var Fredrik den store och Eva som anordnade matchen i år. De hade valt att lägga den i Klässbol ett par mil utanför Arvika. Det var ett litet trevligt ställe som passade utmärkt för en sådan här tillställning, både vad det gällde fotbollsspel och efterföljande knytkalas.
Matchen slutade förstås oavgjort, årets resultat blev 2-2. Ska tilläggas också att detta var första året sedan jag kom med in i bilden som vi endast var 11 personer i varje lag. En del år har vi nästan varit 20 personer i varje lag på plan samtidigt. Då har det varit lite trångt :) Men i år så blev det alltså exakt två fulla manskap.
Det var som vanligt en mycket trevlig tillställning på alla sätt. Jag och Pär fick avklarat våra premiärbad för i år, det var ju en bedrift bara det :)
Nästa år är det Bosse som arrangerar matchen och vi ser redan fram emot den.

Tusen tack Eva och Fredrik för ett mycket trevligt arrangemang år 2013.

Eftersom inte Pär spelade i år p.g.a en muskelbristning så var det han som stod för det mesta fotograferandet.

Klicka på den första lilla bilden för att se den större, sedan kan man bläddra sig framåt. Tala gärna om hur ni tyckte att det fungerade med albumet.

Idag är Fredrik och Erika i Stockholm tillsammans med alla de andra fotbolls-EM volontärerna från alla värdstäderna. De ska tillsammans se finalen på Friends Arena. Det blir nog trevligt. Men ännu trevligare hade det förstås varit om Sverige spelat final :)

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

  • juli 31, 2013 - 11:03 f m

    Anna Gustafsson - Nihao!
    Long time….men nu är jag tillbaka till min plats framför min dator ; )
    Alltid finfina bilder på din sida….
    Jag tycker det fungerade alldeles utmärkt med att bläddra i ditt fotoalbum.

    Jag njuter av ledighet och befinner mig just nu på Orust…. Ingen aning vad som händer med mig i höst- då jag flyttat ifrån Beijing, Har du tips om något jobb i Tyskland till mig ;)
    Kram kramReplyCancel

  • juli 31, 2013 - 11:07 e m

    Marie - Hej Anna,
    Låter spännande med en oviss höst. Hoppas att du är tillfreds med det och kan njuta av lite ledighet. Något jobb i Tyskland kan jag inte erbjuda. Men du är alltid välkommen att komma och hälsa på. Släng dig på Stena Line Göteborg-Kiel på kvällen så är du hos mig följande morgon. KramReplyCancel

På torsdagen var Erika och lekte med kusiner hela dagen. Jo, man leker faktiskt när man är 23 år också :) Det är ju det mina barn har gjort när de har varit här alla somrar, lekt med kusiner och sysslingar. Klart att man fortsätter att göra det även när man blir äldre.

På kvällen skulle en del av kusinfamiljen åka in till Bengtsfors och käka på Rosellmagasinet. Det lät trevligt så jag och Erika hängde på. Det var både gott och trevligt så det var ju bra att vi följde med.

På fredagen körde vi iväg till Björnlidsskogen för att se om vi kunde hitta några blåbär. Det gjorde vi också, men först hittade vi den här söta grodan.

Lite jobbigt med grässtråt som går precis över ögat. Jag försökte att flytta på det, men då kan ni ju gissa vad som hände. Jo just det, grodan hoppade iväg och försvann.

Vi har plockat blåbär många gånger i den här skogen, men denna dag tog vi en annan väg för att komma fram till vårt favoritställe. Vilket givetvis slutade med att vi inte alls kom fram dit vi hade tänkt utan hamnade till vår förvåning någon helt annan stans. Det är tur att man har gps och karta på sin mobiltelefon nuförtiden annars vet man aldrig vart vi hade hamnat till slut. Men trots vår felpromenad så hittade vi en del blåbär, dock blev promenaden lite längre och betydligt krångligare än vad vi tänkt oss.

Erika plockar ihärdigt.

Men till slut så såg vi en välbekant liten stuga. Nämligen det som fram till bara någon månad sen var vår lilla Björnlidsstuga och där vi tillbringade två somrar när barnen var små. Nu har vi sålt den.

Vi bestämde oss för att kolla bärtillgången vid Bärsjön innan vi åkte hem. Det visade sig vara riktig god tillgång och vi fick snabbt fyllt våra burkar. På kvällen kom sen äntligen Pär tillbaka från Kiel på sin nyinköpta motorcykel. Då blev det förstås blåbär till efterrätt.

Ganska schysst att ha den här utsikten till middagen.

På lördag morgon gick Erika bort till Malin för att hon skulle få skjuts med dem till Vänersborg för att sen ta sig vidare till Halmstad med tåg. På söndagen var det ju dags för Sveriges kvartsfinal i Halmstad och Erika skulle ju vara på plats i biljettskanningen. Det blev en lite annorlunda och ganska jobbig resa för Erika då någon (troligtvis självvalt) valde att befinna sig på spåret när tåget Erika satt i kom körande. De blev ståeende i två timmar medan räddningspersonalen gjorde sitt jobb och hela personalstyrkan på tåget byttes ut. Usch så tragiskt för alla inblandade, både för den drabbade, dennes anhöriga och lokföraren.

Under söndagen sen fick Erika reda på att hennes älskade Lesterkatt blivit överkörd och dödad av en bil. Det blev en tuff helg för Erika. Tur att hon har många goda kompisar i sin närhet som hon kan få tröst hos.

Fredriks uppdrag under matchen var att bara finnas där och hjälpa till om det behövdes. Hans riktiga uppdrag började ett par timmar efter matchen då han skulle skjutsa en fotograf till Kalmar. Så det blev till att köra fram och tillbaka tvärs över hela Sverige kl. sju på kvällen. Hans uppdrag slutade vid tvåtiden på natten då han var tillbaka. Som tur var fick han lov att ta med bilen till Laholm. Det hade inte varit helt lätt att ta sig från Halmstad till Laholm kl. 2 på natten annars. Och han skulle ju ändå tillbaka till Örjans vall nästa dag för att köra några UEFA-personer till Göteborg.

Jag och Pär åkte till Klässbol utanför Arvika under lördagen. Det var dags för årets viktigaste fotbollsmatch. Nämligen Stora Matchen. Men mer om det i nästa inlägg.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram/Marie

Jag har tänkt så många gånger att jag borde gå upp tidigt och ta med mig kameran och gå ut. Dels för att det är trevligare ljus på morgonen än på dagen och dels för att insekter är lite segare på morgonen när de är lite daggtyngda och därmed ska det vara lite lättare att få en skarp bild på dem. Men det blir liksom aldrig av. Varje gång jag vaknar tidigt så tittar jag ut genom fönstret och så bestämmer jag mig för att ligga kvar i sängen. Dumt, men så är det. Men så en morgon så slog jag till och klev faktiskt upp. Det var inte jättetidigt, klockan hade faktiskt hunnit bli sex innan jag var ute. Men för mig är det tidigt. Jag traskade ut på hygget. Nu för tiden är det väldigt svårt att gå där och fast jag hade stövlar på mig så var jag allt lite orolig över att man plötsligt skulle trampa på någon som inte alls uppskattade att bli trampade på. Det är rishögar och superhögt gräs omvartannat. Men snart var jag ute och var beredd att leta efter intressanta objekt. Men hur klantig får man vara? Efter bara ett par bilder så började batterilampan blinka och jag hade förstås inte tagit med mig något extrabatteri ut. Jag är inte riktigt van vid att använda Live view funktionen så mycket och har inte riktigt lärt mig att den slukar mycket mer batteri än om man inte använder den. Jag hade ju förstås kunnat tagit mig igenom alla rishögar och det höga gräset och gå tillbaka hem och hämta ett nytt batteri. Men innan jag skulle vara tillbaka så skulle ljuset ha ändrat sig så mycket så att det inte skulle vara lika intressant längre. Så jag tog de få bilder kan kunde innan batteriet tog slut och sedan var det bara till att gå hem. Men väl hemma så bytte jag batteri och tog en liten runda ute på tomten. Man kan faktiskt hitta en del intressant där också.

Morgonljus över Svärdlång

Spindelnät fanns det gott om.

Pisen gick också ut och njöt av morgonljuset. Men tro inte på den idylliska bild ni ser här. Snart blir hon en mördare.

Kolla vad duktig jag var nu!

Framåt lunch var det sen dags att möta upp Erika i Åmål. Hon har semester nu och hade också några dagar ledigt från volontärsjobbet för fotbolls-EM, så hon passade på att åka hit till Dalsland. Efter att jag hämtat upp henne så var det dags att hasta iväg till min första tennislektion i Åmål. Åsa hängde också med och tränade. Jag är ju van vid att bli riktigt trött på under mina lektioner med Patrik. Men han i Åmål vågade nog inte köra så hårt med två gamla käringar som han inte kände. Så det var en ganska lugn träning. Men det är alltid kul med lektion så jag var ganska nöjd ändå.

Efter tennis och inköp av nödvändiga dagligvaror så åkte vi till Ulvo och njöt av sommarkvällen.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie