Marie Leander

Vilken otroligt tur vi har med vädret under våra två veckor här i Sverige. Igår och idag har det varit klarblå himmel och drygt 27 grader i skuggan. Och innan dess har vi haft mer än 20 grader alla dagarna utom de två första tror jag. Nu ser det ut som det kommer in lite moln. Kan nog vara ett värmeåskväder på gång.

Mellan onsdag och torsdag gästade Ruben oss och igår kom Bosse hit och sov över tills idag. Igår hann Pär, Fredrik och Bosse med en paddeltur på Solsjön innan det var dags att gå bort till Slätta för lite grillning.

Solsjön lever upp till sitt namn denna dag.

Bosse gör sig redo för att ge sig ut i kajaken

Fredrik står på en ö och spanar in Fiskjusarna på en annan ö.

På kvällen gick vi alltså bort till Slätta och grillade. 4 av 5 bröder samlades runt grillen.

Bo, Klas, Pär och Jan. Det är bara Stig som saknas.

Resten av gänget fick också vara med på bild. De som inte fastnade på bild var Fredrik och kusin Åsa.

Barnens kusin Lisa, Farfar Ruben, Klas sambo Lena, jag och Jans fru Stina.

Idag har Bosse och Pär jobbat lite i hettan. land annat har de lastat ett släp full med skräp och sågat bort ytterligare en del grenar. Nu har Bosse åkt tillbaka till kusten och Pär är ute och svettas tillsammans med grästrimmern.

Just i skrivande stund skulle jag suttit i en bil på väg till Dresden för att spela tyska mästerskapen i innebandy (liten plan). Men pga. min tennisarm blev det ju inget med det. Riktigt tråkigt tycker jag, men samtidigt så var det nog bäst så här eftersom jag fortfarande känner mig ur form av förkylningen. Och visst är det ganska gott att kunna stanna kvar här i lugn och ro också. Men det hade varit intressant att få vara med och spela ett mästerskap. Det är ju inte varje dag man blir tillfrågad precis :) Men som sagt, jag har det ganska bra här och njuter av sol och värme, så det går ingen större nöd på mig. I eftermiddag tänkte jag försöka att genom tv:n ge mitt stöd till  Sofia Arvidsson så att hon kan vinna sin semifinal i Bryssel. Jag som gammal Halmstadbo måste ju hålla på Sofia från Kärleken:)

Tills nästa gång,

ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Jaha, nu har jag och Pär varit med och bildat en ekonomisk förening med syfte att få fiber indraget till alla hushåll som så önskar i Laxarby med omnejd. Och det är något som vi verkligen vill ha. Just nu är ICE.net det enda alternativet för oss. Det fungerar för normal surfning och mail men inget mer. Att skypa eller att titta på några playkanaler fungerar inte så bra. Ett alternativ för oss skulle ju kunna vara att dra in telefon och köra med Telias ADSL. Men för det första kostar det massor att dra in telefon och sen så känns det ju lite fel väg att gå när Telia är på väg att lägga ner sitt fasta nät på många glesbygdsområden. Och ska man se till framtidens behov så kommer ändå inte Telias maximala kapacitet på kopparnätet att räcka till. Så fiber känns som ett lämpligt alternativ just nu. Vad framtiden har att erbjuda vet man ju aldrig, men man kan ju inte sitta och vänta på framtiden hela tiden innan man skrider till handling, då blir ju aldrig något gjort nu när utvecklingen går i rasande fart.

Så, igår bildades Laxarby Fiber ekonomiska förening. Pärs bror Jan valdes in i styrelsen och jag utsågs till revisor det första året. Haha, undrar hur det ska gå, jag har aldrig varit revisor förut bara fått min bokföring granskad av revisorer. Så jag får hoppas att det är ordning och reda på kassören så att det blir ett enkelt jobb för mig och den andra revisorn :)

Så nu uppmanar jag förstås alla i Laxarby att bli medlemmar och investera i ett fibernät. Det är en god investering för framtiden.

Annars så sitter jag mest i vår nya goa soffa eller ute i den goa värmen på altanen. Förkylningen känns fortfarande ordentligt i kroppen och i huvudet så det är ju en utmärkt ursäkt att sitta och slappa :)

En till som tycker soffan är go. Det bästa är att man kan ligga där och spana på fåglarna som spatserar på altanen.

Igår var Pär och Fredrik ute en sväng i kajakerna. Paddling är något jag får avstå ifrån just nu. Jag tror inte läkaren i Kiel skulle tycka det var så fiffigt om jag både har paddlat och flyttat runt massa möbler när jag fått order om att vila armen så mycket jag kan. Och jag har faktiskt vilat den mycket, men lite har jag väl syndat. Det är ju svårt att undvika när man flyttar ut och in möbler.

I eftermiddag kommer farfar Ruben hit och sover över här och i morgon kommer Bosse på besök, så nu ska Pär och Fredrik in och bunkra lite. Själv ska jag ta ett par alvedon och fortsätta att slappa.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

I söndags kväll tog jag och Pär bilen så långt vi kunde för att promenera upp till Lysetjärn. Hade vi varit riktigt duktiga så hade vi gått hela vägen, men klockan var mycket och jag kände inte för att promenera i flera timmar.

Som vanligt när man promenerar i skogarna här i Svarttjärn så handlar det mer om hiking än promenad. Många branta backar och mycket hinder på stigarna (i den mån det finns några stigar vill säga). Att ta sig 1.77 km på 35 min säger väl lite om takten man går i :)

Efter en 35 minuters promenad var vi uppe vid tjärnet. Genomvåta fötter fick man på köpet under promenaden.

En liten del av Lysetjärn.

Kusin Johan har haft ett stort kalkningsprojekt i Lysetjärn. Under flera år har han under vintern lagt ut kalk på isen. Detta har gett ett positivt resultat och de öringar som Johan har planterat ut har både överlevt och vuxit till sig.

Lite rester av kalkningsprojektet.

Pär njuter av kvällssolen.

Pär blickar ut över Lysetjärn.

Vi lyckades skrämma slag på Smålommen som låg och tryckte i strandkanten. Och Smålommen lyckades skrämma oss lika mycket när den drog iväg alldeles nära oss. Vi hade ingen aning om att den låg där.

Hoppsan, denna dag fastnade även jag på bild.

Min farfars favorituttryck var ”När jag var liten så fick jag minsann nöja mig med barkbåter och kottar”. Jag tror att det är många som fått höra det av sina äldre släktingar när de tyckt att man haft för mycket grejer eller sagt att man inte vet vad man ska göra. Och tänk, det kanske ligger något i det han sa. Det finns massor av lekar man göra i skogen om man bara ser sig omkring. Eller vad sägs om…….

Plocke-pin modell större

Inte nudda grenar

Hinderlöpning med vattenhinder

Hinderlöpning utan vattenhinder

Hitta hemliga budskap på trädstammarna

Se vem som kan samla flest bajspluttar. Men vist ser det ut som någon fuskat och smusslat in en kotte i samlingen?

Balansgång

Plocke-pin modell mindre

Leka starkeman och se vem som kan rulla denna sten längst

Eller varför inte skära ut en stor val i en sten

Plocke-pin modell mellan

Fixa till en liten fors

Och blir man hungrig så kan man ju alltid käka lite nya granskott

Eller så kan man bara njuta av det fina ljuset i skogen.

Inte mycket navigeringshjälp av google maps på denna promenad :)

Båtresan gick över förväntans bra. Jag var lite orolig för hur djurhytten skulle vara. Men det visade sig vara en väldigt fräsch hytt. Pisen försökte givetvis genast hitta ett ställe att gömma sig på inne i hytten. Men det var inte så lätt gjort. Så hon la sig ganska snart till rätta uppe på en liten avsats vid huvudändan på sängen med huvudkudden som ett litet skydd mot omvärlden. Att Pär satt bredvid med jobbsamtal i mobilen kändes nog ganska tryggt också :)

Efter en stund vågade hon sig på att gå omkring i hytten. Fönstret var extra spännande. Hon tittade intresserat på vattnet som skummade runt färjan.

När det var dags att sova så bestämde hon sig för att sova tillsammans med Pär i överslafen. De två snusade så gott däruppe medan jag som vanligt låg vaken i stort sett hela natten.

När vi kom tillbaka till hytten efter frukosten så hade hon tagit skydd under täcket. Jag tror att hon blev lite rädd för de skällande hundarna som passerade utanför vår hytt.

Väl framme i Göteborg väntade vi en timme på Erika och Fredrik som skulle komma med tåget. Sen återstod bara bilresan upp till Dalsland. I bilen satt hon omväxlande i buren, i mitt knä och i Erikas knä.

På det hela taget måste jag säga att resan gick mycket bättre än vad jag vågat hoppats på.

När vi kom fram till Ulvåsa och hon kom in i huset letade hon genast upp ett gömställe. Men där satt hon bara en liten stund innan nyfikenheten tog överhanden och hon kom fram och började upptäcka omgivningarna. Nu verkar hon stortrivas här och ligger omväxlande ute i solen och slappar eller i någon soffa här inne. Hon har hittills gått på mycket korta promenader.

I Dalsland fick vi äntligen se lite sol och vissa passade på att vräka sig på altanen så fort det gick.

I lördags åkte vi till Ed och köpte en soffa. Vi hade tur att de hade ett visningsex av den modellen som vi ville ha så vi kunde få med den hem på en gång. Efter besöket i möbelaffären så tog vi en sväng till Nostalgimässan som var i Ed. Ingen mässa i min smak precis, men en hel del fina gamla bilar fanns där.

Väl hemma med vårt inköp så gällde det att få ut det gamla och in det nya. Vår gamla bäddsoffa får nu åka ner till Halmstad och fungera som säng till Erika tills hon hittat något hon hellre vill ha.

Den nya soffan på plats. Ser nästan groteskt stor ut på denna bild, det ser betydligt bättre ut i verkligheten.

Ett annat projekt vi haft här är att vi och Fredrik har bytt sovrum. Så nu sover vi på övervåningen igen och Fredrik sover i ett av rummen där nere. Och idag så åkte vår gamla vattensäng tillsammans med massa annan bråte ner till återvinningscentralen. Skönt att få bort massa onödiga prylar.

Annars så har vi njutit av utsikten såklart, eldat i braskaminen och haft en grillkväll tillsammans med lite släktingar.

Igår åkte Erika tillbaka till Halmstad. Fredrik får vi njuta av här på Ulvåsa några dagar till, det gläds vi åt.
I går kväll tog jag och Pär en promenad upp till Lysetjärn. Mer om det i ett senare inlägg.

Jag har fortfarande ganska ont i armen, och nacken och axlarna mår inte alls bra. Och idag vaknade jag av riktigt ont i halsen och under dagen så har värk i kroppen också smugit sig på. Just nu har jag tagit ett par alvedon och det känns för stunden bättre.  Får hoppas att det bara är en snabbt övergående förkylning som väntar på att bryta ut. Jag känner ju inte för att ligga sjuk nu när sommarvärmen äntligen har tänkt att infinna sig.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie

Pisen har legat och snusat till ljudet av regnet så här gott hela dagen i sin favoritfotölj.

Inte har hon kunnat ana vad som väntar henne senare idag. Men när jag kom upp från källaren och hade hennes bur med mig upp så förstod hon direkt att något var på gång. Nu sitter hon under bordet och blänger på mig. Stackare!

Jag har ägnat dagen åt att hänga i soffan och tittat på tennis och lite emellanåt varvat med lite packning och städning. Jag fick ju några muskelavslappnande tabletter av läkaren i tisdags för att jag på grund av min onda arm har spänt mig så mycket och därmed fått otroligt ont i nacken, axlarna och huvudet. Dessa tabletter gör mig dock lite yr i bollen, så det känns bästa att ta det lite lugnt. Min stolta plan var annars att ge mig ut att springa en liten runda på förmiddagen. Men dum som jag var så tog jag en tablett vid frukosten och sen var det ju helt uteslutet att ge sig ut.

Läkaren gav mig också en ny spruta i armbågen. Denna gången med ett annat innehåll. Det känns faktiskt som den bet lite bättre än den förra. Får hoppas på det. Men läkaren lovade iallafall att han skulle fixa till min arm helt och hållet när jag kom tillbaka från Sverige. Det låter ju förhoppningsfullt. Samtidigt så sa han att tennisarm var den åkomma som orsakade flest sjukfrånvarodagar i Tyskland. En del var hemma från jobbet i 6-8 månader för att de inte kunde hålla i en penna. Och då tror jag inte att alla dessa spelar tennis, utan många har nog fått det pga av sitt datorarbete. Och jag som både spelar tennis och sitter mycket vid datorn, inte konstigt att jag drabbats. Sen stod det ju i sjukvårdsupplysningen som jag en gång hittade på nätet att kvinnor över 40 år ofta drabbas, så jag känner att jag har oddsen lite emot mig. Men skam den som ger sig.

Snart kommer Pär hem med ett släp som vi ska fylla med våra gamla sängar som ska till Ulvåsa och ett skåp som ska till Erikas nya lägenhet. Som tur är har han nog med sig en kollega också. Jag blir nästan gråtfärdig bara av tanken på att behöva bära dessa möbler upp från källaren och in i släpet med min onda arm. Så jag hoppas verkligen att han har bärhjälp med sig.

Vädret har inte varit så bra här den senaste tiden. Mycket blåst och idag ganska mycket regn. Får hoppas att blåsten lägger sig lite tills vi ska ut på havet i kväll. Annars så ser väderprognosen lite hoppfull ut för Sverige nästa vecka. Får hoppas att det stämmer. Skulle verkligen vara gott med lite sol och värme nu.

Tydligen har jag blivit beviljad ytterligare 50 tyskalektioner. Så det är bara att ta tag i det igen när jag kommer tillbaka. Bra det.

Nej det var allt från idag. Slänger in några bilder från Istanbul som avslutning.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie