Marie Leander

I osndags fick jag till slut upp Fredrik så att vi kunde åka ut till Schilksee. Det är därute vid Olympiska centret som alla segeltävlingarna äger rum. Vi kom dit i väl ordning, men väl där så fattade vi ingenting av tävlingarna. Vi kunde bara se ett gäng båtar långt ute på havet. Att det var en tävling som ägde rum var svårt att fatta. Men huvudsaken att de inblandade vet vad de sysslar med.

Långt därute ser man lite båtar. Tydligen tävlar de för fullt.

Med lite teleobjektiv på kameran kan man se lite bättre.

På väg ut till start antar jag.

På väg upp på land efter slutförd tävling antar jag.

Vi blev inte kvar så länge vid seglingen. Istället åkte vi till ett Kinahak och åt lunch. Senare på eftermiddagen bestämde jag mig för att ta mig en tur ner till vattnet. Jag passerade igenom parken som ligger bakom vårt hus. Då fick jag en förklaring på varför vi här en massa barnskrik (positiv skrik) från vår lägenhet.

Detta är nämligen det som finns precis bakom vår häck. Mängder med hoppmattor med mängder av hoppande barn på.

Hoppande barn låter mycket.

 Men om man inte ville hoppa så kunde man välja att snickra eller måla istället. Stora projekt på gång.

Eller varför inte göra en ler/halm-gubbe. Eller bada gyttjebad. (inga bilder på det, har inte lust att bli anklagad för att lägga ut bilder på nakna barn, visserligen så var de flesta barnen täckta av lera, men ändå )

Eller så kunde man lyssna på musik. 

Ner till Förde kom jag till slut och som vanligt så var det trängsel på vattnet.

Det var ingen som provade golflyckan vad jag såg. Men måste säga att det är ett ganska utmanande hål.

Extra svårt blir det när plattformen ibland lutar åt detta hållet och ibland…

….åt detta hållet. Och inte är den stor heller.

Som jag sagt förut. Trafiksituationen i vårt område är lite kaotisk just nu. Denna bilägaren tyckte nog han hittat en bra parkeringsplats. Lika nöjd blir han nog inte när han kommer tillbaka och upptäcker att hans bil är bortforslad.

 På kvällen var det dags för återbesök hos veterinären. Nu äntligen fick hon ta bort både häftklammer och bandage. Det var en nöjd och glad pise som kom hem. Men säg den lycka som varar. Hon fick order om att stanna inne ett dygn till. Det gjorde hon, men när det dygnet hade gått så släppte jag ut henne. Det var hon så nöjd över. Hon var ute en stund och kom sedan nöjd och glad in igen. Senare på kvällen ville hon gå ut igen. En stund senare hör jag ett hemskt kattskrik och springer ut på balkongen och tittar. Då ser jag två tjejer som schasar iväg en katt. Det var inte Lillipisen. Men jag misstänkte starkt att hon var inblandad så jag gick ut och kollade. Mycket riktigt, hon satt och tryckte under en bil. Var värre var, under bilen såg man ganska mycket blod. Hon ville på inga villkor lämna sin plats under bilen. Vi fick till slut peta bort henne därifrån med en pinne. Hon sprang då genast bort till vårt hus och upp för trappan. Kvar efter sig lämnade hon en del blodspår. Halsbandet var borta och hon var helt luggsliten och väldigt smutsig. Blodet kom från svansen någonstans. Det slutade strax att blöda och jag har inte kunnat undersöka skadan närmare. Men hon går ju fortfarnde på antibiotika så vi får hoppas att hon klarar sig utan veterinärbesök den här gången. Det är bara att avvakta och se. Hon äter och går utan större bekymmer iallafall. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Hmm, undrar hur det ska sluta om hon ska fortsätta med dessa fighter så fort hon går ut. Det slutar ju likson inte med lite rivet skinn utan med riktiga bitsår.

Nu ska jag snart ge mig ner på stan och hämta upp Staffan och Ewa som kommer med tåg från Lubeck. Sen hoppas vi på sol och inte regn så att vi kan sitta på balkongen och njuta av sill och potatis.

 Ha det gott och ta  välhand om varandra.

Kram /Marie

Japp, nu har det kört igång och det märks tydligt på vår lilla gata utanför vårt hus. Vi bor ju precis vid parken som barnaktiviteterna äger rum i och vi bor också nära Kielline, det gör att alla bilister hoppas på att hitta en parkering på vår gata. Det skapar en del kaos kan man lugnt säga. Som tur är har vi vår egen parkering innanför grindarna så för oss är det inte så stora problem. På dagtid är det alltså en massa barn i parken och på kvällen tar sen vuxenkonserten vid. Så om vi öppnar balkongdörren i sovrummet så kan vi liggandes i sängen lyssna på musikunderhållning fram till halv tolv varje kväll :)

Vi har inte varit speciellt delaktiga i Kieler Woche så här långt. Någon liten runda längs Kielline har det blivit. Där finns det mat, dricka och musik att erhålla i oändliga mängder. Problemet är bara att man är ju inte ensam precis, så det gäller att gilla läget och trängas med alla andra.

Men det är inte bara på land man får trängas. Även ute i vattnet är det ganska trångt.

 En del lite udda uppdrag har vissa personer. Som till exempel att åka runt och plocka upp diverse bollar i vattnet.

Når det var dags att äta valde vi fläskkarre i bröd.

Och givetvis bjöds vi på musik under måltiden.

Är man sugen på att dansa så finns många platser att välja på. Det gäller bara att se upp så att man inte dansar ner i vattnet.

Och som sagt, musik bjuds det på i vart och vartannat hörn.

Igår stack jag och Fredrik till Block house för att äta lite god Rib-Eye. På vägen dit passerade vi den internationella marknaden. Jisses med vad folk där var. Helt omöjligt att gå omkring bland alla de matstånd från jordens alla hörn som fanns. Men den svenska hörnan fick vi se iallafall. Där såldes det älgburgare och renskav. Verkade populärt för kön var lång till hamburgerståndet.

Britta och Katja värmer upp inför sin dubbelmatch.

Jag har hunnit med att spela tennis två gånger sedan jag var hos massören och han sa att jag kunde spela lite försiktigt. Båda gångerna har det gått ganska bra att spela, men sen har jag fått ont efteråt. Fast gott nog så har det någon dag senare återgått till samma smärtnivå jag hade innan spelet. Idag var jag återigen hos massören. Och jag förklarade för honom hur jag kände efter att jag spelat. Då sa han att jag bara fick spela en gång i veckan. Det är inte lätt att veta vad man ska tro när samma person ger olika budskap varje gång. Men jag får väl fortsätta att spela lugnt och försiktigt några gånger och se hur det känns. För jag tycker också det låter vettigt som han säger att det är bättre att spela lite och hålla musklerna igång än att inte låta musklerna arbeta alls.

Tiden rusar iväg och fast jag inte har så många måsten på mitt schema så känns det svårt att hinna med allt. Kanske man börjar bli lite lat och bekväm :)

Just nu och ett tag framåt så har vi glädjen att få ha Fredrik hos oss här i Kiel. Han har avslutat sitt år på Halmstads Högskola och eftersom det tydligen blev något knas med hans ansökan på Disney i Paris så har han inget att göra i sommar. Som Fredrik uppfattade det på Skypeintervjun så skulle han få jobb i sommar och att de i maj någongång skulle komma med besked om var och när. Men tiden gick och han fick aldrig något besked. Efter många om och men har han fått några luddiga svar på sina email och de svarar bara att de inte har något för honom just nu. De svarar inte på frågan om vad som hänt med den utlovade platsen och varför han inte har fått något besked om att han inte skulle få något jobb. Jag tror helt enkelt att hans ansökan och resultattet efter Skypeintervjun har kommit bort på något sätt. Men men det kommer väl fler chanser får man tro. Nu är han här hos oss och det tycker vi är trevligt.

Min rygg är i stort sett återställd. Jag har lite känningar ibland, men inte värre än att jag kan göra allt jag vill. Te.x var jag faktiskt ute och lunkade en runda häromdagen. Vad det gäller min tennisarmbåge så har jag nu börjat på min massage och jag känner faktiskt att det gör nytta. Han verkar veta vad han sysslar med den där äldre gentlemannen. Idag gjorde han mig riktigt glad när han sa att jag visst kunde spela lite tennis, bara inte för mycket. Det är knappt man vågar tro på det. Men jag får väl ge det en chans och slå lite bollar en dag. Idag fick jag min behandling i ett annat rum än vad jag brukar vara i. Det första som mötte mig var en stor bild på Stefan Edberg där han har skrivit en hälsning till min massör och tackar för hjälpen och önskar honom lycka till. Kul att se lite välbekanta ansikten pryda väggen :) Visserligen var bilden från 1989, men ändå.

Så klart måste Pisen omnämnas i även detta inlägg. Min blogg vore väl inte min om inte hon togs upp varje gång :) Seden vi kom tillbaka från Sverige har hon varit ute mycket. Hon verkar ha glömt att det var farligt där ute och verkar trivas med att strosa runt i trädgården och i grannens trädgård. Men säg den glädjen som varar. I förgår kom hon in och var blodig på magen och på benet. Jag trodde först att hon skadat sig på taggtråden som sitter högst upp på staketet som hon envisas med att hoppa över för att komma in till grannen. Vad hon ska göra där inne förstår jag inte eftersom det är i den trädgården den stora schäferhunden går lös. Men samtidigt så finns där ganska mycket möss under lövhögarna så man får väl göra en riskbedömning.  Nåväl, när hon kom in så tog jag det inte så allvarligt eftersom det hade slutat blöda på magen och hon verkade kunna gå utan bekymmer. Men efter att hon legat och sovit en stund så var situationen helt annorlunda. Då kunde hon inte längre använda sitt ena bakben utan att det gjorde väldigt ont. Nästa dag så var benet ganska svullet och hon hade fortfarande stora problem med att gå. Så jag lyfte luren och lyckades beställa en tid samma dag hos en veterinär i närheten.

Väl hos veterinären blev såren rengjorda, en häftklammer tryckte ihop det största såret och sedan blev hon rejält bandagerad. Inget som Pisen uppskattade precis. Två sprutor fick hon också. En med antibiotika och en med smärtstillande. Den med smärtstillande gillade hon nog, för hon verkade lida betydligt mindre av det onda benet efter veterinärbesöket. Problemet var bara att hon nu hade ett bandagerat ben och det är ju inte så lätt att gå med i början. Men nu har hon mjukat upp bandaget och springer ganska obehindrat omkring, fast hon skakar på benet ungefär vartannat steg för att se om inte det konstiga kan försvinna.  Men än så länge har hon inte försökt att bita av det, så hon har sluppit den förhatliga kragen. Återbesök i morgon. Troligtvis så är det nog inte taggtråden som gjort skadorna trots allt. Efter att ha kunnat se såren ordentligt så lutar det nog åt att hon blivit biten. Stackarn, det är inte lätt att vara ny i stan. Kiel visar sig vara en farlig stad för en Texaskatt :)

Ikväll är det smygstart på Kieler Woche och i morgon drar det i gång ordentligt. Stan är sig inte lik. Överallt byggs det och fixas och trixas. Kaos är vad som väntas en vecka framåt.

Jag och Pär var nere och gick en bit längs vattnet igår. Det gick inte riktigt att känna igen sig. Men än så länge är det lugnet före stormen. Nästa gång vi går där är det nog lite fler folk.

Till denna tillfälliga restaurangbåt ska man tydligen gå. Bästa matstället under hela Kieler Woche har jag hört.

Många båtar finns på plats, en del är gamla, en del är nya, en del är stora och en del är…..

…små, mycket små mycket små

Audi har lagt beslag på ett stort område, här kan man provköra och spela golf. Undrar om man vinner en bil om man slår hole in one?

Nästa vecka blir det konkurrens om platsen för den här gynnaren.

Master så långt ögat kan nå.

Men inte stoppar alla förberedelser den nödvändiga roddträningen.

Nästa vecka är det nog lite fler båtar ute på vattnet.

En lång båt från Schweiz på ingång.

Men vad säger ni om den här?

Ja, nu är vi tillbaka i Kiel. vi har haft fantastiska veckor i Sverige, men det är alltid gott att komma tillbaka hem igen. Tyvärr har jag åkt på ryggont. Det började lite smått för en dryg vecka sedan kanske, och sen har det bara blivit värre och värre. Det är tydligen ingen bra ide att bära upp tunga möbler upp till andra våningen på ett hyreshus eller att stå framåtlutat i mer än en timme för att frosta av en frys om man har känningar i ryggen. Just nu har jag så ont så att jag är rejält handikappad. Att sova går inte så bra, att sitta går inte så bra och att ligga går inte så bra. Med andra ord, lite besvärligt just nu. Men detta bekymmrar mig inte så mycket. Jag får så här ont i ryggen med ojämna mellanrum och jag vet ju att det går över relativt snart igen. Så det är bara till att stå ut så länge det varar. Idag hade jag min första tid hos massören som ska fixa till min tennisarm. Eftersom att cykla var otänkbart med min onda rygg och bara tanken på att tråckla in kroppen i en bil gjorde ont så återstod bara att ta en promenad. Det  var inte så långt, men det måste ha sett ganska kul ut när jag med små försiktiga steg vandrade mot sjukgymnasten. Men dit kom jag och han tog så väl hand om mig och min arm. Han klämde även in mig på en extra tid i morgon eftermiddag för att massera min rygg, fast det egentligen inte var möjligt eftersom jag bara hade remiss på armen. Så det ser jag fram emot, jag tror att lite knådning av mina näst intill krampande ryggmuskler gör susen.

I torsdags packade vi in oss själva och katten i bilen och styrde mot Halland. Vi åkte med undantag för omvägen om skattekontoret i Vänersborg raka spåret till Laholm. När vi kom in i huset ställde jag ner buren på hallgolvet och öppnade luckan. Pisen ställde sig i öppningen och såg sig omkring i några sekunder, sen sprang hon raka vägen in bakom sängen och la sig på sin vanliga plats i jeanslådan. Det märktes tydligt att hon kom ihåg och att hon kände sig hemma där. Efter en stund hittade hon även sitt drickställe. Fast det är ganska besvärligt att dricka i dessa djupa svenska toaletter.

På fredag åkte vi till Maratonvägen för att hjälpa Erika och Caroline att flytta in i lägenheten.

En glad Erika som precis tagit emot nycklarna möter oss.

Lite prylar som vi hade med från Svarttjärn

På översta våningen ska Erika, Caroline och två vovvar bo.

Här bodde jag när jag var liten. Översta våningen, mittbalkongen.  Bilden är tagen från Erikas port, så det är verkligen nära.

Mitt gamla dagis (ja, på den tiden var det ok att säga dagis). Själva byggnaderna är nya eftersom mitt dagis brann upp efter jag slutat där. Men platsen är densamma.

Erika och Pär lastar av vårt gamla köksbord som vi köpte när Erika bara var några månader.

Caroline och Erika tar en första fika i sin nya lägenhet.

Fredrik och Pär körde sen till Okome för att hämta den tillhörande köksoffan som stod i Kristians gamla lägenhet. Jag och Erika körde då till Fredriks och Erikas lägenhet och hämtade massa prylar därifrån och jag passade även på att frosta av deras helt igenisade frys.

När sen all saker var på plats så åkte vi till The wild west och åt några härliga Rib-Eye. Smaskigt, men inte riktigt i Texasklass, Tyvärr verkade Cowboysen på The Wild West inte skött sina hästar så bra:)

När kvällen var sen kördes Erika till lägenheten och vi andra tre åkte till Laholm och klappade katten.

På lördagen blev Pär hämtad av CJ och Mats. Han skulle för första gången följa med U87 gänget ut på deras traditionsenliga paddling. Han har varit inbjuden många gånger förr men alltid varit tvungen att tacka nej. Men nu kom han alltså iväg och de hade tydligen haft det väldigt trevligt, dock lite väl blåsigt.

När Pär blivit upphämtad av grabbarna åkte jag med en soffa på släp till pappa och Gunnel. Där lastades släpet med ett soffbord och ett antal lådor som stått i förvaring för Erika. Sen åkte vi till lägenheten och lastade av grejerna. Och eftersom Caroline då kommit med ett andra lass med prylar började lägenheten bli ganska komplett. Det blir bra!

Eftermiddagen tillbringade jag i Knäred där jag blev bjuden på god köttgryta.

På söndagen åkte jag in till Halmstad igen för att handla lite och lämna av Fredrik som nu ska bo några dagar hos Erika. Sen bar det åter till Laholm för att organisera all packning som skulle med tillbaka till Tyskland. Antalet kollin hade ju nu ökat betydligt eftersom Fredrik för tillfället är lite husvill och ska nu bo hos oss ett tag igen.

Framåt två levererades Pär tillbaka till Laholm i riktigt bra skick. Det är tydligen inte lika hårda fester nuförtiden när U87 träffas som det var på slutet av åttiotalet :)

Alla prylar och katten packades in i bilen och sen var det dags att åka mot Tyskland. Denna gång valde vi att åka färja Helsingborg- Helsingör (som var med om ett väpnat rån två timmar efter vi åkte där) och Rödby-Puttgarden. Allt gick fint, fast katten tyckte väl inte att det var särskilt kul, men hon skötte sig bra.

När vi till slut kom hem så parkerade vi på gatan. Jag öppnade min dörr och gick ut. Efter en stund så kom Pisen också ut och tittade sig lite omkring, sen sprang hon bort till ytterdörren coh när hon blev insläppt sprang hon direkt upp för trapporna och satte sig och väntade vid vår dörr. När hon kom in i lägenheten sprang hon raka vägen in på toa för att kissa. Hon tyckte nog att det var väldigt bra att vara tillbaka.

Nu sitter nog Pär i en bil på väg till Köpenhamn. Känns lite tokigt att vi passerade Köpenhamn i söndags och så åker han tillbaka dit idag. Men jobbgrejer kan man ju inte alltid styra över. Så ikväll är jag och Pisen ensamma. Vi får väl roa oss med att titta på Franska öppna.

I går gick jag ner till tennisbanan för att jag skulle prova våra lagtröjor. Känns inte så kul att veta att man troligvis inte kommer att få någon användning av dem den här sommaren. Men man får ju lite lagkänsla iallafall. Och vem vet, kanske sjukgymnasten är en trollkarl som kan fixa till min arm på rekordtid :)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Vilken tur med vädret vi haft. Idag är det kallt och molnigt och de två senaste dagarna har varit lite blandat med sol, värme, kyla och regn. Men alla dagarna innan dess har ju varit helt fantastiska. Det är nog tur att vi får känna på lite kyla innan vi åker härifrån så att vi kommer ihåg hur det faktiskt oftast är i Sverige.

Två bröder sitter och tar igen sig efter hårt arbete i solen.

Min förkylning blev som väl är ganska kortvarig. Nu har jag bara lite rosslig i hals och näsa, men det är inget som påverkar mig.

I söndags drog jag på mig mina nya halvlånga byxor med inbyggd cykelbyxa och så cyklade jag och Pär till Gustavsfors. Vi trampade på riktigt ordentligt (ja, allting är ju relativt, för oss var det hög fart). Det är bara 15 kilometer dit, men för oss som inte är så vana att cykla långt och snabbt så kändes det i benen när man var framme.

Glass och vatten smakade bra i värmen.

 Vattnet vid Gustavsfors är en del av vackra Dalslands kanal. Nere vid vattnet är det väldigt fint och där finns bad, gästhamn, restauranger och boende, men i övrigt har väl Gustavsfors inte så mycket att bjuda på :)

Under veckan har jag roat mig med att tvätta altanen runt hela huset med högtrycks tvätt. Det låter ju inte så betungande precis. Och det var det inte heller, men det var inte så smart att hålla munstycket med höger hand kände jag efter ett tag. Jag gick över till vänster hand, men skadan var redan skedd. Riktigt ordentligt ont i armbågen fick jag av detta enkla arbete. Men rent och fint blev det på altanen. Ett litet tips till er alla som har målat huset med Falufärg, försök inte att ta bort smuts från väggen med högtrycksspruta.

Annars så har jag och katten ägnat oss åt fågelskådning. Sädesärlorna som häckade under vårt tak i fjol är tillbaka och håller för fullt på att mata sina små. Jag tyckte att det var lite märkligt att de matade redan nu eftersom de höll på att mata efter midsommar när vi var här förra året. Men efter att ha läst på lite så inser jag att de hinner med två kullar på en säsong. Så det är alltså bara första omgången småttingar som matas just nu. Tur att vi hunnit åka härifrån innan de små ska ut och flyga. Pisen har efter några halvhjärtade försök gett upp tanken på att fånga en Sädesärla. Men jag antar att de små skulle vara ett lättare byte för henne. Men som sagt, nu nöjer hon sig med att ligga och betrakta dem när de spatserar på taket eller på altanen.

Vi har även haft lite större djur på besök.

Om ni tittar riktigt ordentligt ser ni rådjuret till häger i bild. Pisen följde med stort intresse detta märkliga djur. (fotat med ipaden)

Ett annat djur som har varit på besök här är hunden Elsa. Vanja och Bosse var här i lördags kväll och vi grillade revben och slötittade på slagerfestivalen. Och så klart var hunden Elsa med. Elsa är uppvuxen med katter runt sig, så hon bryr sig inte ett dugg om katter. Hon bara konstaterade med en blick att det låg en katt i trappan och stirrade på henne. Kanske denna nonchalans bidrog till att Pisen faktiskt vågade sig ner för trappan till slut. Hon till och med låg i samma soffa som Elsa en stund. Dock helt i varsin ände. Elsa sov gott i sitt hörn medan Pisen låg med stora ögon i sitt hörn och höll koll på Elsa.

Idag blir det till att städa huset inför avresan i morgon. Släpet är fullastat med prylar som ska med till Erikas lägenhet. Gott att vi blir av med lite grejer och bra att det kommer till användning. Ska bli intressant att återse Maratonvägen, det var några år sedan sist.

Pär har roat sig lite med att köra med röjsågen och räfsat så att det nu ser lite prydligare ut även utanför huset.

Nej, nu väntar dammsugaren.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/ Marie