Marie Leander

Nu är vi tillbaka i Kiel efter en väldigt trevlig långhelg i Istanbul. Såklart har jag tagit en massa fotografier, men eftersom min arm inte tillåter att jag sitter särskilt länge vid datorn så tar det nog ett tag innan jag orkar dokumentera resan här på bloggen. Det är lite synd eftersom det är ett utmärkt sätt att för sig själv dokumentera och komma ihåg vad man egentligen har gjort. Ja, vi får se om det kommer upp lite bilder så småningom. Men vi hade det i alla fall väldigt bra och väldigt tur med vädret. Två dagar med värme och sol och en dag med regn och rusk. Vi gick långa promenader. Jag tror vi i genomsnitt gick över en mil varje dag. Alla gånger gick vi inte närmsta vägen. Det  fanns många små och gränder man lätt kunde förvirra sig bland.

Medan vi roade oss i Istanbul så var Lillpisen hemma och skämdes bort av de tre kattvakterna som rest hit från Halmstad. Hon tyckte nog det var toppen att de var här. De var inte lika hårda med den matransoneringen som jag har infört :)

De tre kattvakterna åkte tåg hit. Och som vanligt när mina barn är ute och reser så händer det något. Denna gången var det tydligen rälsen som gått sönder. Efter att Erika meddelat mig om att de skulle bli minst en halvtimme sena till Flensburg så gick jag in och tittade på Deutche Bahns hemsida. Och kan ni tänka er, när jag får upp alla möjliga förbindelser mellan Halmstad och Kiel så är det en som det finns en röd triangel på. Givetvis är det den förbindelsen ungdomarna sitter på. De fanns säkert fem andra alternativ för dem inom några timmar, alla gick utan bekymmer. Det är bara på den som mina barn sitter på som strular. Men för att handla om en trasig räls så måste jag säga att man får vara glad att de bara blev en timme försenade till slut.

I söndags gav de sig iväg på äventyr till Hamburg och Bundesligamatch. Den resan gick faktiskt utan större bekymmer om man bortser från att de lyckades gå lite vilse i Hamburg och fick sig en lång promenad i det fina vårvädret. Väl på stadion fick de uppleva fullsatta läktare och till och med vara med om två idioter som sprang in på planen under pågående match. Igår efter att vi kommit tillbaka till Kiel var det snart dags att köra dem till tåget. Det var inte många timmar vi fick tillsammans, men man får vara glada för de timmarna vi hade. Deras hemresa gick hör och häpna utan problem (vad jag vet om i alla fall).

Här hemma i Kiel så har vi inte mycket vårvärme att prata om. Nu tycker jag att det räcker med kyla och vill ha tillbaka den goa värmen vi hade för någon vecka sedan.

Armen vill fortfarande inte riktigt samarbeta med mig fast jag faktiskt är riktigt duktig med att inte anstränga den. Den intensiva smärtan som var i hela armen för någon vecka sedan är förstås borta och om jag bara inte anstränger den så har jag inte ont. Men gör jag vissa speciella rörelser så gör det riktigt ont. Att lyfta en kaffekanna och hälla upp kaffe är ett exempel på rörelse som gör riktigt ont. En annan är att lyfta armen i huvudhöjd och samtidigt hålla i en borste, alltså varje gång jag borstar håret och varje morgon när jag vaknar och rör på armen så gör det ont. Det börjar kännas väldigt trist det här. På fredag kommer vi nog att ha vårt nystartade tennislags första möte inför säsongstarten och jag vill verkligen kunna spela. Antagligen slutar det med att jag provar och kör tills det inte fungerar och får sen ta itu med problemet på riktigt.

Innan jag säger hej då för idag så måste jag bara få visa den vackra vyn jag hade när vi åt på en fiskrestaurang nere vid kanten av Marmarasjön. Visst var det vackert :-)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Jag vet inte riktigt vad som hände med den sköna våren. Nu har vi höstväder här i Kiel. Blåst regn och kallt. Jag hoppas på att våren snart hittar tillbaka. Men det blir bara grönare och grönare här i allafall. Det är ju gott att det finns lite vårtecken att titta på i kylan.

Så här ser vår utsikt på baksidan ut nu.

Träden blommar vackert runt om i stan.

Till och med demonstranterna verkar ha fått vårkänslor.

 Fråga mig inte vad de demonstrerade mot, men ett långt demonstrationståg hade de fått ihop. Här ser man en liten del av tåget.

Annars så har det inte hänt så mycket här under veckan. Det har blivit ett par gymbesök nu när jag inte kan spela tennis och idag var vi ute och joggade i parken en stund.
Men innan vi kom så långt som ut till parken så hade vi alla tre en väldigt slapp och go söndagsförmiddag. Ja, katten fortsatte förstås att slappa när vi gav och ut och joggade.

Kan ni tänka er,  när vi satt och slappade i våra fåtöljer så gick Pisen plötsligt ner till gräset jag sått till henne och började tugga i sig. Så kanske det kommer till nytta ändå, jag som hade tänkt att slänga det eftersom hon inte visat något intresse för det innan.

I veckan blev det bestämt att Erika, Fredrik och en av Erikas kompisar ska komma hit under påsken och vara kattvakter under tiden vi är i Istanbul. Vi hinner umgås på torsdagskvällen och fredag förmiddag innan vi åker. Riktigt kul att de till slut bestämde sig att komma hit. Lite synd att vi inte är hemma, men vi får ju några timmar tillsammans iallafall och de kan roa sig i Kiel som de själva vill medan vi är borta. Hoppas bara att det blir lite bättre väder än vad de har utlovat.

Vad det gäller min arm så är den mycket bättre på det stora hela. Oftast känner jag inte av det alls. Men gör jag vissa speciella rörelser så känns det att jag är långt ifrån kvitt det onda. Te.x gripa och lyfta samtidigt gör ganska ont. Att däremot lyfta saker utan att gripa dem med händerna går utmärkt. Jag kände också att just tennis inte är bra för armen ännu. Jag har köpt en tennisväska och då skulle jag förstås lägga i mitt racket i väskan. Bara den lilla grejen med att ta tag i racketen med ett riktigt grepp  och lyfta det från fodralet och lägga ner det i väskan kändes ordentligt i armen. Vad det gäller datoranvändandet så har jag drastiskt minskat min tid vid datorn. Men helt kan jag ju inte avstå då jag gärna vill komma framåt i min kurs. Jag har nästan helt slutat använda datormusen och använder pennan mer och mer. Det är till stor hjälp även om det tar lite längre tid för mig att använda pennan. Jag var inne ett tag på att göra som flera av mina vänner med framgång gjort. Nämligen att bli vänsterhänt när det gäller att jobba med datormusen. Visst, det skulle väl hjälpa en del, men faktum är att jag känner mig ganska sliten i vänsterarmen också när jag sitter vid datorn. Det räcker liksom att jag lägger upp armarna på skrivbordet och börjar skriva på tangentbordet så får jag ont. Jag kanske borde ta hjälp av någon kunnig som kan hjälpa mig att se till så att jag sitter ergonomiskt riktigt när jag använder datorn. Jag har hittat en guide på nätet som visar hur man lämpligen ska sitta och jag tycker att allt stämmer ganska bra med hur jag sitter, så jag vet inte om det verkligen skulle göra till eller ifrån. Nåväl, det blir ytterligare några veckors vila ifrån tennisspel för min del. Sen hoppas jag att jag är fit for fight igen.

Innan jag säger tack och hej för denna gång så tänkte passa på att göra lite reklam för Kieler Woche. Kieler woche är ett årligt evenemang här i Kiel. Ska tydligen vara världens största segeltävling och Nordeuropas största sommarfest. Jag har hört talas om detta evenemang ända sedan Erika låg med nyopererad arm på sjukhuset i Geneve och togs om hand av en sjuksköterska från Kiel. Många Kielbor är nog ganska trötta på detta evenemang, men vi som ska uppleva det för första gången ser fram emot att få se spektaklet. Är det någon som är sugen på ett Kielbesök några dagar under den veckan så får ni säga till. Än så länge har vi inga gäster inbokade under den veckan.
Här är iallafall trailern för Kieler Woche 16-24/6 2012. (sammanfaller med svensk midsommar, så är man väldigt traditionsbunden och vill ha riktigt svenskt midsommarfirande så ska man inte komma hit, för det bryr vi oss inte ett dugg om längre)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

 

Ingen tennis för min del på hela veckan. Jag har redan abstinens :) Men jag och Britta )en av mina tennispatrners) hade en trevlig lunch tillsammans igår och min tränare var här och åt frukost imorse, så jag har varit omgiven av trevligt folk som muntrar upp mig i alla fall.

Igår kväll så lockade Pär med mig till gymmet, det var välbehövligt, får väl försöka komma dit med jämna mellanrum nu när jag inte kan spela.

Jaha, helgens Bilder var det jag. Våren kom till Kiel i helgen kändes det som och vi roade oss med att skura balkongen och balkongräcket. Det var verkligen behövligt. I vinter har räcket blivit alldeles grönt av alla stora träd vi omges av. Eftersom vår balkong är ganska stor så tog det sin lilla tid. Men det var gott när det var gjort kan jag lova. Och konstigt nog så klarade jag av att skura räcket utan att det gjorde ont i armen. Tydligen var det inte någon av de känsliga rörelserna. Som belöning efter hårt arbete cyklade vi sedan iväg till ett Kinahak och åt god Kinamat.

På söndagen fortsatte det härliga vädret och vi cyklade in till stan och käkade.

Efter maten så cyklade vi en liten minirunda runt Hörn. Vi var inte ensamna om att vara ute och njuta av vädret denna dag.

Småfärjorna som snart ska trafikera Kiel Förde igen.

Innan vi drog oss hemåt så begav vi oss upp på taket på hotel Atlantic och tog en fika. Där uppifrån hade man en bra utsikt över Kiel. Men ska jag vara helt ärlig så är det inte så mycket att se.

Är det någon som kan svara på vad det blåvita märket uppe på taket betyder? Är det någon slags symbol för Förde eller? Man ser det nämligen på många byggnader längs med Förde. Jag vet inte, kanske någon har ett svar att ge mig.

När vi sedan kom hem njöt både jag och katten av att sitta på den nyskurade balkongen och titta på alla joggare som passerar på vår gata. Nja, Pisen ägnade sig nog mest åt att sova eller titta på alla fåglar i trädet.

Jag har varit duktig och sått kattgräs åt vår lilla pise. I Texas åt hon ju gräs när hon var ute. Men eftersom damen inte vill gå ut här så tänkte jag vara snäll att ge henne gräs inne. Det växer så det knakar, men hur i hela friden får man katten att begripa att det är tänkt att hon ska äta av det? Hon är inte ett dugg intresserad.

Innan vi tog sändagskväll på riktigt så tog vi oss en promenad genom vår lilla skog och vidare ner till Förde igen. I skogen var vi allt annat än ensamna. Äverallt hörde man hur det prasslade i l de gamla löven. Och tittade man noga så kunde man lite överallt se de här små söta djuren. Tyvärr var det lite svårt att få focus på de små rackarna, men ni ser nog vad det är för ett litet djur.

Ett vårtecken gott som något är väl när Förde återigen börjas fyllas med segelbåtar. Än så länge är det inte så många, men det fylls nog på i snabb takt nu.

Någon som kom ihåg de snötäckta små dunbollarna jag fotograferade i vintras och inte alls visste vad det var för något? Nu vet jag!

Ett annat trevligt vårtecken var att Seebar hade smygöppnat. De skulle inte öppna förräns i april, men när vi kom ner så var de full kommers där. Tyvärr hade vi inga pengar med oss så vi får vänta lite med vårt premiärbesök.

På vägen hem passerade vi också tennisklubben. Nytt fint grus finns nu på alla banor. Nu ska det tydligen ligga till sig innan nöten komer upp och vi kan köra igång och spela. Och det är nog tur att det dröjer ytterligare några veckor. Det hade varit svårt att motstå annars.

Nu ska vi ta en promenad i kvällssolen och senare i kväll ska vi givetvis se Milan-Barcelona.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Först av allt. Tusen tack för alla tips och uppmuntrande ord gällande min tennisarm. Jag ska ta till mig allt och hoppas på att det blir en snar förbättring.

Nu till resorna.
Jag vet inte vad det är med kombinationen mina barn och resor. Men det känns som att det alltid blir något strul när de ska ut och resa. Det brukar alltid ordna sig, men helt problemfritt går det aldrig.  Te.x förra veckan när både Erika och Fredrik skulle iväg, då strejkade personalen på Kastrup och de gick ut med varningar om att det skulle bli förseningar, inställda flyg och långa långa köer igenom säkerhetskontrollerna. Inte helt kul att vakna upp till det beskedet. Men det löste ju sig då personalen hade återkommit till arbetet när Fredrik kom dit. För Erikas del så blev det lite ändringar med tåget eftersom tåget av någon anledning inte körde på färjan som det skulle. Men även det löste sig smidigt. När Erika skulle flyga till oss i Houston tillsammans med Kristian så kom de fram samma dag bara tack vare Erikas rådighet. De hade checkat in i Göteborg och gått igenom säkerhetskontrollen när Erika såg att deras plan till Paris skulle vara mycket försenat. Det innebar att de inte skulle hinna med planet till Houston. Detta visste de tydligen redan kvällen innan på flygplatsen, men ingen talade om det för Erika när de checkade in. Så hon påpekade detta i en service-desk och de blev ombokade till en helt annan rutt. Det visade sig vara en riktig tur att hon tog tag i det redan i Göteborg, för när de kom till Paris hade den stora snöstormen slagit till och tusentals folk blev strandade och det var naturligtvis milslånga köer till diskarna där man fick sina biljetter ombokade. Så hade hon inte tagit tag i det i Göteborg så hade de med all sannolikhet blivit kvar i Paris några dagar. Nu kom de fram till Houston, samma dag men många timmar förenade.

Och så till den senaste resan. Igår påbörjade Fredrik sin hemresa från Montreal. Han var bokad med SAS via New York. Nu är det ju så att även om man bara ska byta plan i USA så måste man gå in i USA med allt som det innebär med ESTA, fingeravtryck och foto och framförallt, köa i dessa oändliga immigrationsköer. Detta gör man normalt när man landat i USA. Men flyger man från Kanada så gör man denna process redan i Kanada. Sagt och gjort, Fredrik checkade in, fick beskedet att planet var 45 minuter sent och att det kunde bli lite tight i New York men att det nog skulle gå, tog sig igenom säkerhetskontrollen och gick igenom immigrationen. Väl på ”amerikansk mark” var det bara att sitta och vänta på ombordstigning. Då kommer beskedet upp på skärmen att planet nu är 2 timmar försenat. Då var det helt omöjligt att komma med planet till Köpenhamn, så Fredrik traskade iväg till en servicedisk och blev ombokad till ett plan till Frankfurt istället. Jaha, vad innebär det då? Jo, att Fredrik som nu rent juridiskt befann sig på amerikansk mark var tvungen att ta sig ner till bagageutlämningen, hämta tillbaka sin väska och sedan traska hela vägen till passkontrollen in tillbaka till Kanada. Nu hade han tur att det inte var någon kö för att komma tillbaka in i Kanada så det gick ganska smidigt ändå och med lite specialpapper i handen så gick det väl ännu smidigare. Sen var det bara till att checka in på nytt, denna gång med Air Cananda och sedan återigen ta sig igenom säkerhetskontrollen. Väl inne vid gaterna kunde han slappna av och sätta sig och äta lite. Tills nästa problem uppstod. När de väntar på boarding så får de beskedet att det är strejk i Tyskland och många plan är inställda. Så om det skulle visa sig att hans nästa plan var inställt så fick han stå för eventuell övernattning själv. Inte riktigt det beskedet man ville ha när man redan haft flera timmars strul bakom sig. Men det var inte så mycket att göra, bara att hoppa på planet och hoppas att det fanns ett plan för honom i Frankfurt som kunde ta honom till Köpenhamn eller Göteborg. Ganska typiskt att han blev ombokad till just det land där de valt att gå ut i stor strejk :)

Men nu verkar det som han faktiskt kommer med sitt plan till Köpenhamn. Han åker med en SK-flight och det verkar som det mest är LH-flighterna som är inställda. Så om allt går som det ska så ska han snart lyfta och om 90 minuter landa i Danmark. Men man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Den här uppmuntrande läsningen fanns iallafall på internet över avgångar just nu.

 

Så nu vet ni, vill ni ha en resa utan strul, res inte med mina barn. Men jag är tacksam över att de är så resvana så att de själva kan ta tag i situationen och reda ut det på bästa sätt i alla fall.

Nu hoppas jag att han tar sig hela vägen till Rotorp utan mer strul.

Nu ska jag äta lite frukost och sen ska jag INTE spela tennis. Fy vad tråkigt det känns. Men om det blir som planerat så ska jag i alla fall käka lunch med en av mina träningspartners. Så lite skoj har jag att så fram emot ändå.

Jag återkommer nog snart med en liten rapport från helgens vackra vårväder. Tills dess, ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Det verkar som jag har åkt dit nu. Drabbats av tennisarmbåge alltså. Men jag tycker att det är lite märkligt att det kommer nu och inte när jag var helt otränad i september-oktober. Men kanske det är så att kombinationen tennis 4-5 timmar i veckan och väldigt mycket datorarbete har gjort att jag drabbats. Det har kommit smygande de senaste veckorna för att riktigt slå till i förra veckan. Men jag är lite kluven, för om jag läser om symtomen på tennisarmbåge på nätet så stämmer en del, men det är också en hel del som inte stämmer. Men i beskrivningen av vilka som drabbas mest så kan jag ju inte neka till att jag tillhör riskgruppen. På sidan www. 1177.se kan man läsa följande: ”Tennisarmbåge är vanligare hos kvinnor än män, och besvären kommer oftast när man är i 40-årsåldern eller äldre.” Men en liten fråga, om jag har drabbats av tennisarmbåge, borde det inte vara outhärdligt att spela tennis då? Jag spelade faktiskt tennis i både tisdags och onsdags förmiddag. Och det gick helt ok förutom att serva då det kändes som någon sköt pilar i armen på mig. Men jag tycker ju att det inte alls skulle gå att spela om det handlar om tennisarmbåge. Men kanske det är som med mycket annat, att det inte känns lika mycket när man är varm i musklerna och sedan kommer det med fördubblad styrka när man kallnat till. Är det någon som har erfarenhet av tennisarmbåge som kan ge mig något råd? Vilket fall som helst så avstod jag både träningen på onsdagskvällen och cardion på torsdagen. Och mycket talar nog för att jag avstår helt nästa vecka och därefter är det två veckors påsklov att vila på. Sen hoppas jag verkligen att jag är fit for fight igen.

I vilket fall som helst så är jag riktigt ledsen över detta. Jag har ju förstått att tennisarmbåge kan ta lång tid att komma tillrätta med och jag har länge sett fram emot att utmohussäsongen snart ska sätta igång så att jag och Pär kan spela med varandra och dessutom så ska jag ju spela i ett nybildat lag i klubben. Om jag inte blir bra inom några veckor kommer jag att bli riktigt deppig tror jag. Jag trivs ju väldigt bra här i Kiel och njuter av varje dag. Men den största anledningen till att jag tycker att det är så bra är ju att jag tycker det är så kul med tennisen och alla folk där. Visst, folket kan man väl träffa utan att spela, men det blir ändå inte samma sak.
Och sen, som om armbågen inte är nog så har jag den senaste tiden även fått ont i vänster handled och vänster fotled. Till detta kommer då förstås min vanliga smärta i högerfoten. Men den smärtan har jag ju lärt mig att leva med och jag vet också att den mest akuta och kraftiga smärtan brukar gå över efter ett tag på banan. Jag tycker inte min kropp samarbetar riktigt med mig just nu. När jag kliver upp ur sängen på morgonen så stapplar jag fram som en 120-åring. Nu får jag vila i ett par veckor och så får jag hoppas att det löser problemet. Kanske jag ska ta och söka upp en sjukgymnast också och få lite tips på övningar som jag kan göra för att stärka upp rätt muskler.

I och med min värkande arm så har mitt skolarbete också blivit lidande. jag har inte fått gjort något på två veckor och jag ligger så långt efter nu. Jag kan sitta vid datorn en liten stund. Just nu sitter jag med tangentbordet i knät och använder min penna istället för datormusen. Då fungerar det ganska bra en stund. Men för att få något gjort i min kurs så måste jag sitta flera timmar i sträck. Det är liksom inte lönt att bara sätta sig en kvart då och då, för då hinner man inte komma in i det tillräckligt mycket. Så, just nu är jag riktigt frustrerad som ni förstår. Men men, jag är också så väl medveten om att mina problem är så himla små i jämförelse med många andras problem, så jag försöker att inte deppa ihop totalt, utan ta dagen som den kommer.

Idag laddade jag ner och installerade betaversionen av Photoshop CS6. Lite tråkigt då att jag inte kan sitta och leka med programmet.

En positiv rapport härifrån Kiel är i alla fall att det är helt underbart väder för tillfället. Både igår och idag satt jag och Pisen ute på balkongen och åt frukost. Och att kvällarna blivit ljusare bidrar ju också till att göra en lite piggare. Igår tog jag och Pär en promenad på kvällen. Då upptäckte vi ett hus med en lite annorlunda färgsättning. Vi har gått förbi det där huset så många gånger, men det var nog första gången i går som vi gick förbi det när det var ljust. Där ser man, man upptäcker nya saker när ljuset kommer tillbaka. En annan skillnad var också att det var liv i trädgårdarna. Vi är vana att gå förbi öde trädgårdar och gator när vi är ute på våra promenader. Men igår hörde eller såg vi barn och vuxna i var och varannan trädgård. Det är så härligt när vi går mot ljusare tider, och ännu bättre blir det efter helgen då vi får sommartid.

När vi gick igenom parken igår så hade vitsipporna börjat blomma så smått. (fotat med Pärs Iphone)

Och på många buskar och småträd så börjar de små härliga ljusgröna bladen titta fram.

Jag tänkte att jag skulle försöka komma ihåg och dokumentera förändringarna över vår utsikt från baksidan av vårt hus nu de närmsta månaderna. Just nu har vi full koll på både hundar och ungar i parken och vi kan se om Stenafärjan och Colorline håller sig till sitt tidsschema. Men så var det inte i augusti när vi flyttade in. Då hörde vi bara alla ljud från parken, men det enda vig såg var en grön vägg av träd. Så här ser det ut idag den 23:e mars i alla fall.

I helgen när vi promenerade hem från stan så fick vi en fin vy över Kiels operahus.

Jaha, det var dagens rapport. Lite gnälligt känns det, men man har väl rätt att gnälla ibland och tycka synd om sig själv :)

Ha det gott och ta hand om varandra och njut av våren ni som bor i dessa nordliga breddgrader. Ni i Houston har ju haft vår och sommar sedan jag åkte därifrån juni. Konstigt det där, när jag bodde där fick vi uppleva rekordkalla vintrar då palmerna frös ihjäl, men så fort vi flyttade därifrån så kom de varma vintrarna tillbaka. Så ni vet vem ni ska tacka för den varma vintern, ni därborta i Texas :)

Kram på er /Marie