Marie Leander

Så fort tiden går när man har skoj! Nu har Erika redan hunnit komma hit och åka hem igen.

Pär åkte och hämtade henne vid tåget i torsdagskväll. De stack hem och åt lite och sedan mötte de upp mig på tennisen. Det var så mysigt att se henne där även om jag blir lika chockad över hennes röda hår varje gång jag ser henne :)

På fredagsförmiddagen var det riktigt gott vårväder och vi bestämde oss för att gå in till stan. Det vill säga att jag gick och Erika körde inlines. Det är perfekt att köra inlines längs Förde.

Så länge solen var framme var det riktigt varmt och gott. Tänk att det finns hopp om en vår även i Kiel. Alla blommor talar ju för att våren är här i alla fall.

Vi tog oss in till stan där vi gick en lite runda i Karstad och Sophienhof. Innan vi gått därifrån hade vi både hunnit käka kebab och glass och handlat en del nya sportkläder till mig. Vi var alltså ganska mätta när vi gick därifrån, men har man tillgång till ett Starbucks och Erika är med så går det ju inte att undvika att hamna där. Det var faktiskt det första besöket på Starbucks Kiel för mig. Givetvis passade vi även på att ta vår fika i en Strandkorbe. Det var mysigt att sitta där och titta på folk en stund. Men ett litet minus var att solen hade hunnit försvinna och det genast blivit lite kyligt igen. Men men, man kan inte få allt.

På lördagen åkte vi till Citti-park. Jag inhandlade ett par skor. Det är ju inte riktigt klokt att jag fått handlat både skor och träningskläder bara sådär. Annars brukar det ta år och dar innan jag får tummen ur och verkligen handlar något. Jag går ibland iväg till någon affär med siktet inställt på att jag faktiskt ska köpa något, men det brukar alltid sluta med att jag inte hittar något eller att jag inte orkar prova eller om jag verkligen kommer så långt som till provrummet så brukar det sluta med att jag är så besviken på hur det ser ut på min inte helt smala kropp så att jag hänger tillbaka allting och går hem tomhänt. Men nu är alltså lite sportkläder inhandlade. Nu återstår bara att ta mig i kragen och komma iväg och handla lite osportkläder också.

På vägen till Citti-park stannade vi till vid en djuraffär och köpte en kloklippare. Lillpisens klor hade verkligen blivit alldeles för långa, vilket gjorde att hon fastnade lite överallt, inte bra alls. I Texas behövde man ju inte tänka på det eftersom klorna slets på ett naturligt sätt när hon var ute. Men eftersom hon bara håller sig inomhus här så behöver hon alltså hjälp med den saken.

När vi kom hem från vår shoppingrunda så var det så dags att ta hand om Pisens klor. Jag höll fast henne medan Erika skötte klippningen. Det gick riktigt bra. Det är ju så med Pisen att hon inte alls gillar att man håller henne, men i sådana här lägen och om man är väldigt bestämd så ger hon upp på något sätt och låter det hela ske. Det är ju likadant hos veterinären. Hon bara lägger sig platt på magen och låter det som ska hända hända. Hur som helst, nu har Pisen korta klor och fastnar inte överallt, det är ju positivt, eller hur :)

På kvällen tog vi en promenad in till stan och käkade goa biffar på Block House. Det är nog det närmsta Texasbiffar man kan komma här i Kiel. De kommer inte upp i samma standard som på t. e.x Taste of Texas. Men tillräckligt nära för att de ska få godkänt.

På söndag tog vi en liten bilutflykt till Suerdorf (tror jag att det hette). Målet var att komma till stranden och att kanske hitta min tenniskompis brors restaurang. Vi hittade både stranden och restaurangen, men väl där så hade det börjat regna och dessutom visade det sig att brunchen bara höll på i fem minuter till. Så vi skyndade oss in på ett annat ställe och fick oss lite lunch.  Annars så såg broderns restaurang väldigt mysig ut när man väl kom in, på utsidan såg den inte så mysig ut. Så vi satsar nog på att åka dit någon annan gång istället.

Erika och Pär väntar på maten.

När vi ätit färdigt så hade regnet avtagit tillräckligt mycket för  att vi skulle våga oss ner på stranden. Men bara så pass att jag hann med att ta ett par kort, sedan återvände vi sanbbt till bilen. Riktigt kallt och ruggigt var det.

På vägen hem tog vi vägen om Holtenau som ligger precis vid Ostseekanal. Där kunde vi njuta av kaffe och äppelkaka och samtidigt titta på alla fraktfartyg som slussades ut eller in i kanalen. Extra roligt blir det om man går in och kollar på en webbsida där man kan hitta alla fartygs position och få information om vart de är på väg och vart de kommer ifrån. De fartyg vi såg var bland annat på väg till eller ifrån St.Petersburg och Helsingfors. Kan ju också tillägga att vi köpte en bit äppelkaka och delade på alla tre. Det räckte alldeles tillräckligt. Jag har svårt att förstå att någon verkligen vill ha så stora bitar som de alltid envisas med att servera här.

På måndagen var det då redan dags att vinka av Erika. Jag körde henne till tåget och åtta timmar senare var hon tillbaks i Halland.

Sammanfattningsvis kan sägas att det var en lugn, slapp och väldigt mysig helg.

Nu var det ju inte bara Erika som gav sig ut på resa under torsdagen, utan även Fredrik skulle resa. Han bestämde sig hastigt och lustigt för att åka till Montreal och hälsa på några kompisar. Så några timmar före Erika satte han sig på tåget till Kastrup för vidare färd mot Montreal via Chicago. Jag har fått rapport om att resan gick utan problem och allt är bra i Montreal. Men det började lite oroligt när jag på torsdags morgon möttes av nyheten att säkerhetspersonalen på Kastrup hade gått ut i strejk och långa långa köer var att vänta för att komma igenom säkerhetskontrollerna. Jag ringde Fredrik och sa att han skulle ta ett tidigare tåg för säkerhets skull. Det gjorde han efter lite grymtande. Men när han hade påbörjat resan till Kastrup så informerade de att personalen hade kommit tillbaka. Så det hade tydligen gått ganska smidigt att ta sig igenom kontrollerna till slut. Nåja, bättre att sitta på Kastrup en timme extra än att missa planet.

Det var allt för denna gången, men jag återkommer snart och berättar varför jag för tillfället är både lite deppig och på otroligt dåligt humör. Men först publicerar jag detta positiva inlägg :)

Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie

Jag har förstått på alla kommentarer på facebook och bilder i div. tidningar att det har varit riktigt gott vårväder i Sverige nu ett tag. Det har vi inte riktigt kunna skryta med här i Kiel. Visserligen såg jag de första blommorna titta fram så fort snön hade försvunnit i mitten av februari. Men jag tycker nog att det har varit lite missvisande med alla dessa blommor man ser överallt. Men nu äntligen verkar det som temperaturen ska stiga lite och man kan kanske så smått hoppas på vår. Tyvärr hotar de med regn i helgen, jag får hoppas att de har fel så att Erika får uppleva ett vårligt och varmt Kiel när hon kommer.

Tjejen jag spelar tennis med på tisdagar ska på påsklovet ta färjan till Göteborg med familjen. De åker tillbaka till Kiel samma dag, men har alltså tiden mellan ca 10.00-17.30 att spendera i Göteborg. Nu frågar hon förstås mig hur de ska spendera dessa timmar. Vad får man inte missa när man är i Göteborg, vilket museum måste man gå på, vilken restaurang måste man äta på och vilket fik måste man besöka osv.osv. Jag är riktigt dålig på Göteborg, så snälla, snälla ni, kom med förslag på hur de ska tillbringa sin dag i Göteborg. Barnen är i sjuårsåldern tror jag.

Igår kväll så bestämde jag mig för att ge mig på racletteresterna som fanns i kylskåpet. Det kändes ju lite överdrivet att ta fram raclettjärnet när det bara var jag som skulle äta, så jag tog helt fräckt och lånade en present som jag har tänkt att ge till någon i Sverige. Presenten är ett singelraclettjärn som värms upp med hjälp av värmeljus. Det var precis vad jag behövde, så jag lånade presenten litegrann. Jag får hoppas att mottagaren inte märker något :) Gott som vanligt var det iallafall. Men man känner sig verkligen onyttig efteråt när all ost ligger som en klump i magen. Men det kan det vara värt.

Nu ska jag ta tag i mig själv lite grann och åka iväg och handla lite. Jag har ju alltid en frukostgäst på onsdagar och då är det ju trevligt om jag har någon frukost att servera. Det här med onsdagsfrukosten är riktigt bra för mig. Dels så får man trevligt frukostsällskap och dels så tvingas jag att åka och handla vilket jag annars väntar med tills läget är riktigt akut.

Tennisträningen idag var tung, inte så att det var en extra hård träning, det var mer att mina ben var riktigt stumma, foten värkte värre än på mycket länge och armen gjorde ont (inte pga. skadan utan av en släng av för mycket tennis och datorjobb). Jag får hoppas att det känns lite bättre i morgon då jag ska köra två pass. Kanske de tunga benen berodde på för mycket racklettost, vem vet :)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Idag är jag helt omotiverat trött, trött, trött. Jag borde vara pigg eftersom jag de senaste två nätterna har sovit ganska bra, till skillnad från flera nätter innan dess då jag inte lyckats sova särskilt många timmar. Men sånt där kan man aldrig förstå. Ibland kan man vara hur pigg som helst efter bara några timmars sömn och sen kan man vara helt slut efter en natt med perfekt sömn. Konstigt det där.

Idag är det alltså en trötthetsdag. Jag cyklade iväg på min tyskalektion i förmiddags och det gick som det brukar. Alltså, jag förstår det mesta som händer och sker på lektionen, men sen när jag ska försöka prata själv så går det inte lika bra. Men men, det kommer väl så småningom. Kanske det skulle hjälpa om jag pluggade lite hemma också:)

Vad har hänt här annars i veckan? Jo, vi har haft Philip boende här hos oss. Han är som jag nämnt förut, här för att spela tennis med Dusternbrooks förstalag. Philip är ganska självgående så det har varit väldigt lättvindigt att ha honom här.

I onsdags hade jag en liten svensklunch här hemma. Gästerna var Linda och Patrik och senare så dök även Philip upp. Det var på tiden tyckte jag att Linda och Patrik träffades. De har båda bott i Kiel i ca 6 år och inte känt till varandra. Så nu har jag gjort ändring på den saken.

På fredagskvällen var det sen dags för ytterligare en liten svensksamling. Denna gången  med mig, Pär, Patrik och Philip. Jag gjorde det lättvindigt för mig och bjöd på raclette. Det är ju så gott, men ack så onyttigt.

Senare på fredagskvällen så gick jag och Pär bort till Louf. Vi hade fått tips om att där en gång i månaden var något som de kallar Louf event. Vi har varit där förut och käkat lunch och middag. Men det här var verkligen något helt annat. Det var helt smockfullt med folk både inne och ute. Tydligen fanns det ett dansgolv också men det såg vi inte till, och det gjorde ju inget att vi missade det. Varken jag eller Pär är särskilt dansbenägna av oss. Men det var trevligt att stå där och titta på folk, ta en öl och en drink. Vi fick också kontakt med tennisKatja som hade tipsat mig om detta och stod och pratade med henne och hennes tenniskompis en bra stund. En trevlig, men inte allt för långvarig utekväll i Kiel fick vi oss helt oväntat alltså. Det kan nog hända att vi går dit fler gånger :)

Annars så har jag förstås spelat tennis som vanligt. Skadan på armen lider jag inget alls av när jag spelar tennis, jag kan röra på den helt obehindrat. Men om jag råkar komma åt stället som fick ta emot smällen så gör det så ont så att det nästan svartnar för ögonen. Konstigt tycker jag, det är ju ändå mer än två veckor sedan det hände och i övrigt lider jag inte alls av det. Hur kan det fortfarande vara så himla känsligt? Det mesta av svullnaden har försvunnit och blåmärket är helt borta. Blåmärket blev mycket mindre än jag befarat. Jag tror att det var en mirakelsalva mot blåmärken som jag fick på sjukhuset. Så här såg armen ut för mindre än en vecka sedan. Inte farligt blå, men ganska svullen. Haha, inte helt lätt att fotografera sin egen högerarm.

I tisdags var jag återigen med Pär och hans kollegor och bowlade. Även Philip gjorde oss sällskap. Jag började med en riktig katastrofserie och fick för andra gången på kort tid en serie under hundra poäng. Ajajaj, det svider. Men i andra serien återställde jag den ordning som jag tycker ska råda.:) Nämligen att jag vann. Ett helt ok resultat på 163 poäng, extra roligt var det att få knäppa Philip på näsan. Han ledde serien ända fram till sista rutan då jag lyckades passera och vinna med tre poäng. Sen avslutade jag med ytterligare en katastrofserie. Med nöd och näppe lyckades jag hålla näsan över hundrastrecket, men inte var det med en särskilt stor marginal. Och till råga på allt hade jag inget att skylla på heller. Förra gången var jag ganska hämmad av att det inte var något glid under skorna och att jag inte lyckades hitta något klot som kändes bra. Men denna gången var det perfekt glid och passformen på klothålen var helt ok för att vara ett låneklot. Så det är bara att inse att bättre än så är man inte, hur gärna man än vill tro något helt annat :)

Denna veckan fram till torsdag kväll får jag och Lillpisen roa oss själva. Pär åkte till Johannesburg i går kväll och kommer tillbaka på fredag. Men på torsdag kväll kommer Erika hit. Det är hennes första besök här i Kiel. Det ska bli väldigt väldigt trevligt att få hit henne.

Så på torsdag blir det väl ingen cardio för mig. Men däremot kommer jag nog hädanefter, vintersäsongen ut spela två gånger på onsdagen. En gång på förnmiddagen med Britta och sedan på kvällen med tre andra tjejer. Väldigt trevligt tycker jag. Dels att få spela mer tennis och dels att få träffa fler folk. Men anledningen till att jag ska spela är inte alls lika trevlig. Tjejen som egentligen har den tiden är en gravid, otroligt vältränad och ”fit” tjej. Men på senaste träningen ramlade hon ihop och fick akut åka in till sjukhuset. Det visade sig att hon hade en blodpropp i lungan.  Usch vad läskigt. Allt verkar ha gått bra iallafall och hon mår efter omständigheterna bra som tur är. Men hon blir kvar på sjukhuset ytterligare en tid. Det känns ganska bra att hon är där så att de kan hålla koll på henne och bebisen.

Mitt sällskap denna veckan är som sagt Lillpisen. Hon är mer och mer ute på balkongen och går omkring. Vi väntar på den dagen hon ska våga språnget och ta sig ner på något sätt. Men jag är glad så länge hon inte ger sig ut på några sådana äventyr.

Hon blir gosigare och gosigare för var dag tycker jag. Men hon har också blivit en riktig slöfock. Hon håller mig sällskap var jag än är. Men hon gör det gärna sovandes.

Här ligger hon på våra rentvättade kläder som vi slängt på gästsängen. Där hittar man henne för det mesta när jag sitter vid datorn.

Texasfilten är ett populärt ställe att slumra på när vi tittar på tv.

Idag finns det en massa jag borde göra. Men jag har verkligen ingen energi för det. Får hoppas att energin kommer åter i morgon. Något som jag iallfall fick lite energi från i förra veckan var att jag fick utlåtande om mina sex första programmeringsuppgifter i php som jag efter mycket möda och besvär äntligen fått färdigt. Utlåtandet var ”Kanonbra jobbat”, tänk om handledaren visste hur många timmars slit det låg bakom dessa få rader program, då hade han nog inte tyckt att det var kanon. Men det känns iallafall bra att ha kommit en liten liten bit på väg. Man får ta ett litet steg i taget och hoppas att man till slut kommer fram i tid :)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Idag säger vi ett stort grattis till vår dotter Erika som fyller 22 år.
Vi har börjat dagen slappt med att följa vasaloppet på tv. Den 4 mars 1990 var också en vasaloppssöndag, men  då fick loppet ställas in p.g.a snöbrist. Något annat som också fick ställas in var bortamatchen i bowling för min del. Jag hade efter hård övertalning lovat att vara med när de ringde och bad mig vara med eftersom de saknade folk i laget. Men jag fick ringa på söndagsmorgonen och säga att jag var tvungen att hoppa av eftersom jag kände att det var något på gång. Och vilken tur att jag inte hängde med till Varberg, för Erika var född innan matchen var slut. Hade ju inte varit helt lyckat att föda barn i bowlinghallen precis:)

Nu har vi just sett Carl-Johan ta vm-silver, och nu ska vi cykla ner till stan.

Ikväll får vi tillökning här i lägenheten under en vecka. Det är svenska Philip som är här för att förstärka a-laget i min tennisklubb som ska bo här. Han har bott hos olika familjer under sina veckor här och nu är det alltså dags för oss att husera honom ett tag.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Som den äkta Hallänning jag är så läser jag ibland Hallandsposten på nätet. Häromdagen länkade de på förstasidan till Sofia Arvidssons blogg. Hon hade då precis vunnit en turnering i Memphis så jag tyckte  det kunde vara kul att gå in och läsa vad hon själv skrev om den saken. Gissa om jag blev förvånad när jag såg ett foto på ett par fötter med tennisstrumpor på. Det var exakt likadana strumpor som jag har. Först fattade jag inte grejen riktigt, var vad det för roligt med det? Hon skrev också att hon lyckats sätta rätt strumpa på rätt fot. Jaha, och? Men så såg jag, på strumporna fanns det ett litet L och ett litet R som visade vilken strumpa som skulle sitta på vilken fot. Det var ju lite kul, men det står inget R eller L på mina strumpor tänkte jag och tittade ner på mina fötter eftersom jag hade gjort mig redo för tennisspel. Och kan man tänka sig, jag hade också bokstäver på mina strumpor. Problemet var bara att på mina stod det R på båda strumporna. Ojojoj, så kan man ju inte ha det tänkte jag och gick genast och tog fram mitt andra par. Och mycket riktigt, på dem stod det ett fint litet L på båda två. Så det var ju bara att byta strumpa på vänsterfoten, för hur skulle det se ut om jag kom till tennisen med en högerstrumpa på vänsterfoten!! Märkligt att jag inte sett förut att det har varit bokstäver det där lilla orangea märket. Hade inte Arvidsson gjort mig uppmärksam på detta så hade jag nog, ve och fasa, gått till träningen med fel strumpor på fötterna fler gånger. Tänk vad man kan lära sig av att läsa bloggar :)

Nu när allt står rätt till så kan jag ju då stolt visa upp mina fötter med rätt strumpa på rätt fot. Håll tillgodo.

Ser ni längdskillnaden på vänster och höger fot? Då ska ni veta att innan min sena under högerfoten gick sönder så var vänsterfoten längre än högerfoten.

Jag måste också få visa en bild från frukostrestaurangen på hotellet i Winterberg. Det var när vi åt frukost på måndagen som det plötsligt var en annan dukning än vad det varit de andra dagarna. Det var dukat med kycklingtabletter. Är det inte lite väl tidigt att duka för påsken redan nu? Eller är kycklingar bara förknippat med vår för tyskarna och inte påsk? För mig kändes det iallafall som påskdukning och det kändes alldeles för tidigt.

Idag har jag tänkt att sitta och plugga i flera timmar. Får se hur det går med den stolta tanken. Det kommer ju en mixstafett kl 3 som man inte kan missa :)

Sist men inte minst så måste jag ju gratulera barnens kusin Ella som fyller år idag. Hipp hipp hurra, hurra, hurra, hurraaaa!!!

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie