Marie Leander

Bosse har anlänt och redan hunnit åka hem igen, tiden går så fort. Jag hämtade upp Bosse vid Stena-terminalen kl. 9 i tisdags morse. Vi åkte hem och tog en kaffe innan det var dags att åka till min tennisträning. Bosse hängde på och var med och spelade. Patrik visade som vanligt ingen pardon utan körde hårt med oss som vanligt. Bosse var helt slut efter en timmes hård träning. Men han var också väldigt nöjd och tyckte att det var väldigt skoj. Så han sa direkt att han även skulle hänga med på onsdagsträningen. Kul.

Efter att tagit det lugnt någon timme därhemma så tog vi sedan en promenad genom Dusternbrookskogen och ner längs vattnet. Som tur var hade vi vinden i ryggen och solen i ansiktet för det blåste riktigt isande vindar. Men det var en härlig promenad.

Målet för promenaden var Louf och lite lunch. Vi valde att sitta inne, Det var det inte alla som gjorde. Jag fattar inte riktigt att man vill sitta ute och käka när det blåser isande vindar.

Mätta och nöjda kunde vi fortsätta vår promenad. Vi fortsatte längs med vattnet innan vi vände hemåt.

På kvällen tog vi en promenad tillsammans med Pär till Forstbaumschule. Lite middag och en öl satt ganska bra då.

På onsdagen var det sedan dags för tennislektion igen. Lika kul och lika jobbigt. Så jobbigt så att Bosse gärna ville ta det lugnt resten av eftermiddagen. Det blev lite lunch hemma sedan några goa och slappa timmar med en varsin bok. På kvällen när Pär kommit hem från jobbet tog vi sedan en promenad in till stan och käkade middag på Wirtshaus. På vägen hem tog vi vägen om Sky för att komplettera lite inför att Pärs kollega från Houston skulle komma hem och käka hos oss på torsdagskvällen. Sen var det ganska gott att komma in i stugvärmen.

På torsdagen var det tyskalektion som vanligt. Uäsch, det kändes inte speciellt lockande att ge sig iväg på cykeln när termometern visade minus 6 grader. Men det var bara att bita ihop och ge sig iväg. Jag lärde mig under cykelturen dit att jag behöver varmare handskar. Jag frös ordentligt om vänstertummen när jag kom fram.

Efter lektionen så mötte jag upp Bosse för lite lunch. Men det visade sig inte vara så lätt att få äta lunch redan kl. 11.30. Alla ställen öppnade kl. 12. Så det var bara att vänta. Det blev en Thailändsk restaurang. Ett mycket bra val, riktig god mat har de där. Det var faktiskt elaka Patrik som tog dit mig på lunch för någon vecka sedan. Efter det försökte jag och Pär att gå dit en fredagskväll. Men det var helt kört om man inte bokat bord. Tydligen ett riktigt populärt ställe.

Under tiden jag och Bosse njöt av vår lunch så började det att snöa riktigt ordentligt. Inget cykelväder precis.

Min cykel börjar bli översnöad.

Bosse förbereder sig för en promenad i snövädret.

Kram /Marie

Denna helg har vi spenderat ganska bra tycker jag. Tagit det lugnt på förmiddagen och sedan ut på en långpromenad kombinerat med en sen lunch någonstans under eftermiddagen.
På lördagen gick promenaden först till postkontoret för att posta ett litet paket till Sverige. Vilken skillnad det är på servicen på posten här i Kiel mot den i Houston. Service som de ofta är väldigt bra på i Texas har inte alls nått fram till de postanställda. Det tog emot varje gång man var tvungen att åka dit för att man visste att man skulle mötas av ett surt och grinigt ansikte som bara tyckte att man var till besvär. Och otroligt dyrt var det också att skicka saker till Sverige. Nej, då är servicen just på posten så mycket bättre här, och inte var det dyrt heller. Tänk om bara restaurangpersonalen här kunde lära lite från personalen i Houston. Kanske ett utbytesprogram skulle sitta bra. Postpersonaleni Houston  skickas på kurs till Kiel och restaurangpersonalen i Kiel skickas på kurs till Houston. Det skulle bli bra det.

Natten till söndagen fick vi lite mer snö. Det börjar faktiskt likna lite vinter här i Kiel.

Men ganska snart så förvandlas det vita fina till en sandlåda. Men jag måste säga att de är otroligt snabba med att få bort snön från trottoarerna.

Vår söndagspromenad gick via ett närbeläget gym. Jag har insett att det inte räcker att spela en himla massa tennis. Min kropp behöver lite annan träning också. T.e.x så behöver axlar och rygg en rejäl dos träning. Så vi beslöt oss för att kolla in gymmet som ligger närmast oss. Det är ett enkelt och hyfsat billigt ställe så vi signade upp oss för ett år där. Så nu får vi se till att komma igång med styrketräningen. Vi fortsatte sedan promenaden in till stan för att på hemvägen ta vägen längst vattnet. Även denna dag då det blåste lite bittra och kalla vindar så var det massor av folk ute och strosade. De flesta var bara ute och promenerade som vi, medan några cyklade och andra var ute och joggade i kortbyxor (hur tänker man då? )
Stena färjan gick visst på någon specialtidtabell denna dagen. Den brukar gå mot Göteborg kl 19.30, men redan under eftermiddagen var den på väg till Sverige. Tydligen var detta en av de få dagar under året då de bara kör  med en båt. Alltså avgick det ingen båt från Göteborg denna dag. Det förklarar varför Bosse inte kunde boka söndagen som avresedag. Nu åker han från Göteborg i kväll istället och anländer Kiel kl. 9.00 i morgon bitti.

En del väntar på bussen, andra väntar på båten. Jag skulle nog föredra bussen en dag som den här.

Just denna uteservering gapar tom idag. Men som ni ser så är det förberett ifall någon vill sitta ute.

Vilket det var många som ville på Louf. Visserligen med lite tak och plastväggar och infravärme. Men jag hade nog valt att sitta inomhus när det är minusgrader och ingen sol som värmer.

Vi bor alldeles intill en park. Där var det full aktivitet vill jag lova. Nästan all snön var bortåkt. Men vad gör det så länge det blir fart.

I parken har vi också en utomhusteater. Vi får nog vänta någon månad på nästa föreställning.

Även vår tennisklubb ligger i parken. Men just nu är det ingen vidare aktivitet här. All tennis spelas under vintern i inhyrda hallar runt om i Kiel.

Katten då? Jo, hon har tagit några små promenader ute på balkongen. Men det är inte många spår hon gjort i snön kan jag lova. Men hon var tvungen att ta några steg i snön för att komma ner i hängrännan. Jag fattar inte vad hon ska ner dit och göra varje gång. Titta här så förstår ni kanske att jag blir lite nervös. Denna gången höll hon sig ändå på den sidan där grannens balkong är under. Många gånger är hon på långsidan av huset där det är fritt fall ner till marken under hängrännan.

Här ser ni vårt hus. Vi bor längst upp. Det bruna som går runt hela huset är hängrännan. på bilderna ovan går hon i hängrännan på kortsidan, bredvid balkongen. Men ofta går hon i hängrännan på den långsidan man inte ser på den här bilden. Där finns inget mellan hängrännan och marken. Dumma kisse!

 Måste ju också visa en söt bild på henne. Pisen är väldigt nyfiken och allt måste undersökas. Så när hon är ute och går på balkongen så tittar hon in i varje fönster hon går förbi. Denna bilden är dock tagen innan den hemska snön kom.

Nu ikväll så har vi då invigt gymmet. Det kändes verkligen att det var över ett år sedan jag besökte ett gym senast. Jag körde mest arm och axelövningar och blev riktigt trött. Undrar hur det ska gå att spela tennis i morgon förmiddag. Jag kommer nog att vakna med träningsvärk kan jag tänka.

När vi kom hem gjorde jag iordning laxburgare med räkröra. Jag har alltid tyckt att räkorna vi har här i dessa trakter är mycket bättre än de man t.e.x kan köpa i Houston. Och idag fick jag t.o. m medhåll av katten. Jag bjöd henne flera gånger på räkor i Hosuton, men de ville hon absolut inte ha. Idag bjöd jag henne på en nyskalad räka och var övertygad att hon skulle rata den. Men icke, hon slukade den nästan hel och sedan hade jag troget sällskap av en katt under resten av skalandet.  Det måste ju vara ett bevis på att jag har rätt. Räkorna här är mycket godare än de i Houston.

Nej, nu är det hög tid att gå och lägga sig.  Imorgon kl. 9 ska jag befinna mig på Stena terminalen och hämta upp farbror Bo. Sedan sticker vi båda till tennislektionen och svettas en stund.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Ja, jag får nog snart publicera min blogg som en tennis- och kattblogg, för det är ju det enda den verkar handla om just nu. Och även i detta inlägg blir det en del av båda förstås.

Just nu sitter jag i soffan och slötittar på Australian open samtidigt som jag bloggar. Jag känner mig helt slut i kroppen för tillfället plus att jag hade en riktigt dålig natt. Det blev nog högst två timmars orolig sömn, då känner man sig inte helt på tå dagen efter. Cardion igår var egentligen inte så superjobbig, men jag känner mig riktigt sliten just nu, så jag blev väldigt trött på slutet. I kväll ska jag spela timme nr 9 sedan i lördags, femte dagen i rad. Det låter väl inte så mycket för en normaltränad person, men jag anser mig fortfarande inte i särskilt god form så för mig känns det.

Anledningen till att jag ska spela ikväll är den att Sabine har tid i hallen mellan 21-22, men hon åker på skidsemester idag och erbjöd mig att spela på hennes tid. Det tackade jag gärna ja till och såg fram emot att få spela med Pär för första gången på länge. Tyvärr så sträckte han baksidan av låret i slutet av cardion igår så det blir inget av det. Så istället ska jag spela med Katja, vilket också är kul eftersom vi inte har haft tillfälle att spela med varandra sedan utomhussäsongen tog slut. Kanske det också blir en drink efteråt, vem vet.

Idag är det precis som utlovat snö här i Kiel. Inte särkilt mycket, men i alla fall så att det är vitt där ute.

Tur att det kommer en snöröjare och tar bort all den snön som hunnit komma på vår uppfart.

 Hur tar då vår lilla prinsessa från Texas detta med snö?

Jo, så här..

Hon tog alltså efter en viss tvekan ett steg ut på balkongen. Men när hon kände snön under tassen så backade hon genast in igen och satte sig i dörröppningen en stund och begrundade läget. Sen tassade hon tillbaka till favoritfåtöljen och la sig.

Ja, jag tycker det i allafall. Inser mycket väl att jag är bortskämd med värme och har tur att det än så länge inte varit någon vargavinter här. De flesta av er tycker nog att -5 grader C inte är alls kallt. Men det tycker jag och katten. Jag frös om händerna och benen när jag cyklade till min tyskalektion idag. Får nog investera i ett par varmare handskar om det ska bli kallare. Och det kommer det ju med all sannolikhet att bli någon gång under vintern. I morgon har de hotat med snö. Nej, jag vill bara ha vår, inte snö. Har nog inte ens ett par ordentliga kängor att ta på mig om det skulle bli snö. Mina trotjänare som jag haft i många många år försvann på något mystiskt sätt efter att vi flyttat ifrån Kina. Inser att det kanske får bli en liten shoppingrunda snart :(

Katten tyckte alltså också att det var kallt ute idag. Jag erbjöd henne att gå ut på balkongen. Efter stor tvekan gick hon ut. Tog sig en kik ner i trädgården….

….och sprang sedan med bestämda steg till andra sidan lägenheten och sprang genast in genom balkongdörren när hon såg att den var öppen.

Sen tyckte hon det räckte med äventyr och kyla för stunden. Att slumra lite i gästsängen när jag satt vid skrivbordet intill och studerade passade henne mycket bättre än en kall balkong.

Igår var jag med Pärs kollegor och bowlade. Vi var totalt 18 personer som bowlade och nästan lika många som tittade på. Gissa vem som vann första serien? Jo, det var lilla jag. Fast resultatet inte är mycket att skryta med så är jag nöjd över placeringen förstås. Det känns ju alltid bra att säga att man vann. Sen hade jag lite tur eftersom tiden tog slut en bit in i andra omgången och jag inte gjorde någon toppbörjan på den serien. Det var inte kört på något sätt, men jag var inte så ledsen när vi inte kunde fortsätta om jag säger så :)

När vi kom hem, fastnade vi framför tv:n. Det var dags för returmötet mellan Barca och Real. Ojojoj, vilken match och vilka lirare. Man kan ju inte annat än imponeras av grabbarna. I början av matchen hördes ganska många, wow, oj, kolla, det är inte sant från mig och Pär i soffan. Synd bara att en del filmar och överdriver så in i baljan, det förstör helhetsintrycket en hel del.

Idag blev det mer ögongodis för mig. Nadal och Federer möttes i semifinalen i Australien Open. Jag hann med att se en bit in på första set innan det var dags för mig att cykla till tyskalektionen. Ojojoj vad de bjöd på underhållning. Tur för mig var att matchen inte var slut när jag kom hem från min lektion, utan jag kunde fortsätta att njuta av två otroliga idrottskillar ett tag till. Nu ser jag fram emot att se den andra semifinalen och finalen.

Lika underhållande är det nog inte att titta på oss som i kväll ska utöva två timmars cardio-tennis. Eller vem vet, kanske lika underhållande, men inte av samma positiva anledning som när man tittar på Nadal och Federer :)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Det börjar kännas ordentligt i min högerarm nu att det har blivit väldigt mycket tennis den senaste tiden. En bidragande orsak till att jag har lite ont i armen tror jag är att jag vid varje träningstillfälle faller för frestelsen att låna Patriks tennisrack. Det är otroligt gott att spela med och på backhandsidan känns det toppen. Men eftersom handtaget är en liten liten aning för stort så måste jag klämma åt så in i baljan för att få till mina forehands. Det medför förstås en inte helt lyckad belastning på armen. Kanske jag får investera i ett nytt racket, då med ett handtag i rätt storlek. mitt eget rack har ju perfekt storlek, men efter att ha spelat med Patriks racket så känns det inte alls kul att gå tillbaka till mitt eget. Får ta och tänka på det en stund:)

Varje onsdag så brukar jag bjuda tränare Patrik på frukost här hemma innan jag påbörjar min tennislektion. Detta eftersom han har en håltimme innan lektionen med mig och jag bor på gångavstånd till tennishallen. Så vi brukar träffas och käka och tjata lite på svenska, det brukar vara väldigt trevligt. Men en som inte har uppskattat det är förstås Lillpisen. Förra veckan satt hon under sängen och tryckte hela tiden. Även för två veckor sedan när min onsdagspartner Britta var med så stack hon och gömde sig.
Idag så kom även svenske Philip med på frukosten. Philip är en tjugoårig tenniskille från Göteborg som ska förstärka klubbens förstalag här under våren. Just nu bor han hos Patrik, men i början av mars så kommer han att bo hos oss en vecka. Idag när de kom upp i lägenheten så råkade Lillpisen befinna sig i vardagsrummet och kunde därmed inte springa och gömma sig under sängen som hon brukar, för då hade hon varit tvungen att passera de farliga grabbarna i hallen. Så hon gömde sig bakom soffan istället. Vi satte oss vid matbordet och började tjattra med varandra. Efter ett tag så bestämde sig Pisen helt oväntat för att försöka smyga ut från vardagsrummet . Men Philip fick syn på henne och sträckte ut handen mot henne och kallade på henne. Gissa om jag blev förvånad när hon gick fram till honom och lät sig bli klappad. Och sen stannade hon där en bra stund och strök omkring Philip för att få lite gos. Kärlek vid första ögonkastet kallas väl sånt. Det var förresten Philip som var min tennistränare idag. Jag trodde i min enfald att det skulle bli lite lugnare när en tjugoårig kille höll i lektionen, för inte kan en tjugoåring köra med en överviktig dam på 40 +. (det vågar han väl inte?) Men där hade jag fel, så fel. Han kunde köra med mig precis lika mycket som Patrik brukar göra och jag var ganska slut efter en timmes tennis med honom. Men riktigt roligt var det.

Ikväll ska jag med Pär och hans kollegor ut och bowla. Undrar om jag ens orka hålla klotet idag. Får kanske göra som en av världselitspelarna och spela med dubbelfattning.

I morgon är det tyskalektion igen och på kvällen är det dags för två timmars cardio-tennis. Men sen är det ingen mer tennis resten av veckan, vilket känns ganska bra. Jag behöver nog vila lite:)

Pisen har varit en hel del på balkongen. Hennes nya trick är att gå utanför räcket och hoppa ner i hängrännorna och gå omkring där. Gissa om jag har hjärtat i halsgropen varje gång. Skulle hon missa när hon hoppar dit eller därifrån så faller hon ganska många meter. Men jag förstår inte hur man ska kunna hindra henne från att gå där, så det är väl bara att hoppas på det bästa.

I brist på några nya bilder så bjuder jag lite på mig själv och visar ytterligare en bild från turneringen i helgen. Jag fattar inte riktigt, jag ser alltid halvdöd ut efter en stund på tennisplanen, svettig och alldeles röd i ansiktet och med andning som hörs till andra sidan stan. Mina motspelare och medspelare däremot ser helt fräscha och fina ut under hela matchen. Hur i hela friden bär de sig åt?

Nästa vecka får vi nog besök av Bosse. Det ska bli trevligt med lite besök igen. Hoppas att vädret överraskar positivt när han är här bara.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie