Marie Leander

I lördags gick då tennisturneringen med det för mig roliga namnet Kuddel-Muddel av stapeln. Både jag och Pär var anmälda. Hela turneringen var ganska oorganiserad och lite rörig och förvirrande för en icke tysktalande som mig. Men det gjorde liksom inget, alla var där för att ha kul och man tog det som det kom. Första matchen spelade jag med en för mig okänd herre. Det gick lysande och vi vann med klara siffror.  Andra matchen spelade jag med en kvinna. Vi spelade nog bägge två ganska mycket under vår kapacitet och förlorade den matchen. Tredje matchen spelade jag konstigt nog med samma kvinna igen. Vi spelade väl båda lite bättre denna gång, men fortfarande fanns det mycket att förbättra. Vi spelade i allafall oavgjort och fick vara nöjda med det. Min fjärde match spelade jag med en äldre herre som kanske inte hade de snabbaste fötterna på banan, men jisses vilka tennisslag han hade. Likadant var det med den äldre herren som stod på andra sidan nätet. Inte så snabb men riktigt riktigt bra slag. Om jag bara hade haft en aning av deras fina slag så skulle jag bli en betydligt bättre tennisspelare. Matchen slutade oavgjort för övrigt. Hade tiden gått ut 30 sekunder tidigare så hade vi vunnit, men oavgjort var också ganska ok.
Vi träffade många medlemmar i klubben som vi inte hade sett förut så det var kul. Jag hittade dessutom en golfspelare som är medlem i samma golfklubb som jag. Så nu kanske jag kan komma i väg och spela lite golf i vår.  Det är ju lite lättare att komma iväg när man har någon som man känner att spela med.

Det blev också klart under dagen att det har anmälts ett nytt lag till sommarens matchspel och att jag kommer att vara med där och spela. Vi är många nya i klubben som är intresserade av att spela matcher, så det är kul att det nu är klart att det blir ett lag till oss. Det handlar inte om så många omgångar och det börjar inte förrän i april någongång tror jag.

 

På kvällen var det sedan dags för den beryktade grönkålsmiddagen. Då skulle man också får reda på resultatet av dagens turnering.

Varken jag eller Pär förväntade oss att ha kammat hem något pris så vi satt ganska avslappnat och försökte förstå lite av allt det som tävlingsledaren sa när han skulle presentera pristagarna. Men jag tappade ganska snart tråden och började tänka på annat när jag kände att jag inte hängde med. Men plötsligt så hör jag han säga Marie Leander och folk börjar applådera. VA, vad händer frågade jag, vad säger han? Du kom på andra plats av damerna och ska upp och ta emot ett pris fick jag till svar. Hoppsan, det var verkligen oväntat. Vi var tre tjejer som kom på delad andra plats. Tänk om vår sista match hade varit 30 sekunder kortare :) Som pris fick jag ett hopprep och två blå bordstabletter inköpta på IKEA. Sen var det dags för herrarnas prisutdelning. och som väntat så gick inget av de tre första priserna till Pär och just när vi trodde att prisutdelningen var över så fick vi höra Pärs namn ropas ut. Det visade sig att han kommit fyra och det fanns ett pris även till honom. Även han fick ett hopprep och två blå bordstabletter. Så nu kan vi hoppa tillsammans :)
Både jag och Pär åt faktiskt lite grönkål, med betoning på lite. Men det serverades både potatis, kassler och korv till också, så vi blev mätta och nöjda ändå. Det blev en trevlig kväll tillsammans med för oss många nya ansikten. Det är över 600 medlemmar i klubben, så det lär ju dröja innan man känner till alla.

På söndagen var vi riktigt lata. Hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen satt vi i soffan och kollade på diverse sport. Men till slut masade vi oss därifrån i alla fall och bestämde oss för att ta och köra någonstans. Vart visste vi inte riktigt. Men efter en titt på kartan så bestämde vi oss för att åka norrut på andra sidan Kielförde. Vi hamnade i Schönberger strand (tror jag att det hette).  Där var det inte så mycket folk just denna dagen. Men jag kan tänka mig att där är mycket folk på sommaren. Vi hittade i alla fall en öppen restaurang och blev serverade en god lunch, och det var ju huvudmålet med vår utflykt. Men vi får nog ta en ny resa hit när det har blivit lite varmare. Kanske rent av att man tar färjan över till Laboe och sedan cyklar upp till detta stället.

Idag måndag så startade jag dagen tidigt med tennis. Det var Sabine som behövde en motspelare eftersom tränare Patrik var i Sverige. Att vara på en tennisbana kl. åtta på morgonen är för mig egentligen lite väl tidigt. Men någon gång emellanåt så får det väl gå. Vi spelade en timme och eftersom vi är ganska jämna spelare så är det väldigt kul att spela med henne. Under tiden jag spelade med Sabine fick jag reda på att dagens tyskalektion var inställd. Inte blev jag särskilt ledsen för det. Efter oss kom det tre äldre damer som också är medlemmar i klubben. De spelar tydligen alltid dubbelmatch under sin timme så de behövde en fjärde person. Eftersom jag nu fått förmiddagen fri så ställde jag gärna upp. Jag tror att alla tre var över sjuttio år, men oj vad imponerad man blir av deras spel. Riktigt skoj var det att spela med dem. Efteråt så fick jag beröm för mitt spel, jag var mycket bättre än dem sa de.  Det var bara bullshit tycker jag. De hade betydligt bättre slag än mig och kunde verkligen konsten att spela dubbel. I en singelmatch kanske, kanske jag skulle kunna ha en liten chans att slå någon av dem, tack vare att jag är lite mer rörlig än vad de är, men i dubbelmatchen så var jag väldigt glad över att jag spelade med en mycket kompetent dam. Matchen slutade 1-1 i set och alla var nöjda och glada. Jag fick även frågan om jag kunde tänka mig att hoppa in någon annan gång om det behövdes. Men det var jag ju tyvärr tvungen att tacka nej till eftersom jag normalt har min tyskalektion då. Men det måste ju innebära att jag inte helt gjorde bort mig iallafall :)
Så den här veckan har alltså börjat med två timmars tennis, nu återstår bara fyra timmars spel  under resten av veckan. Tur att man är ung och spänstig va :)

Katten har tagit sina små promenader på balkongen, men det är verkligen inga långa stunder hon är ute. Dels beror det väl på att det inte är särkilt behagligt väder där ute, och sedan beror det väl lite på att hon är lite nervös över allt som händer där ute. Men hon ber i allafall nu om att få gå ut på balkongen, så blir hon bara lite mer varm i kläderna så blir det nog lite längre utevistelser så småningom.

Nu ska jag nog sätta mig och plugga lite, om det inte är så att jag orkar övertala mig själv att dammsuga lägenheten. Det skulle behövas om man säger så.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Här rullar veckorna på och jag roar mig så gott det går.

I helgen hade vi tro det eller ej riktigt fint väder. Både på lördagen och söndagen tog vi en promenad längs Kiellinie som jag precis fått lära mig att det heter.  redan på lördagen häpnade vi över hur mycket folk det var ute och strosade. Men på söndagen häpnade vi ännu mer när vi kom ner till vattnet och såg hur mycket folk det var ute.  Jag fick senare rapport från en Kielbo att det faktiskt var mycket mer folk än det brukade vara en söndag i januari. Folk är väl liksom vi svältfödda på sol vid det här laget och de söndagsstängda affärerna bidrar nog också till att folk tar sig tid till att vara ute och promenera.

I måndags åkte Pär till Istanbul och jag var på min tyskkurs som vanligt. Lärde jag mig något? Jo, det gjorde jag säkert, men det känns som att det går väldigt långsamt framåt. Fast det är klart, jag lärde ju mig vad oavgjort heter på tyska. Vet ni det? Jo, det heter ”Unentschieden”. Bra att kunna när man ska berätta att man sett Sverige och Makedonien spela oavgjort i handbolls-EM. Men det är ju ett helt omöjligt ord att komma ihåg, så nu får Sverige se till att fortsättningsvis bara vinna resten av sina matcher. Det gick ju bra mot Tjeckien, så vi får hoppas att de följer upp med en vinst mot Tyskland i morgon. Annars blir det lite jobbigt att gå till Cardio-tennisen och få massa tråkningar :)

På tal om tennis så har jag som vanligt haft lektion både igår och idag. Idag så fick min spelpartner förhinder, det innebär att det blev desto jobbigare för mig eftersom det är bara var mig tränaren kunde plåga. Gott trött i kroppen var jag när jag kom hem. Då var det ganska skönt att bara sjunka ner i soffan och titta på när de riktiga tennisspelarna gjorde sitt jobb i Australien open.

I måndags eftermiddag fick jag en spontaninbjudan på fika hos Linda. Såklart var jag inte sen med att tacka ja. Tusen tack för inbjudan och god fika Linda, det var väldigt trevligt. Och igår käkade jag lunch tillsammans med Patrik, så det går ingen större nöd på mig rent social, fast man kan känna sig lite ensam här ibland.

Nu har min nya kurs kört igång och jag börjar fundera på om jag verkligen ska klara av den. Men jag vill verkligen fixa den, så jag ger mig inte i första taget.

Nu är det snart ett år sedan jag åkte till Kina för att vikariera på Svenska skolan en vecka. Jag får fortfarande lite attacker av Kinalängtan och hoppas att det blir ytterligare någon resa dit så småningom. Jag tittade idag igenom mina bilder från resan och kom då på att jag aldrig dokumenterade på bloggen min och Annas promenad på muren. Kanske en dag att det kommer upp några bilder, vi får se. Men i brist på bilder från Kiel i det här inlägget så kommer här några bilder från Beijing.

 

 

Nu ska jag plugga en liten stund innan träningslandskampen i fotboll kör igång.

På lördag blir det tennisturnering för mig och Pär. Det ska bli kul, fast jag tror att det blir svårt att upprepa bedriften från min hittills enda turnering, den som jag spelade tillsammans med Katja i höstas och som vi helt överraskande vann. Det lär komma en rapport om hur det går.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Nej, här händer inte så mycket just nu. Jag har kommit igång med mina tyskalektioner igen. Det är ju välbehövligt, men jag har fortfarande svårt att hitta motivationen. Igår när jag cyklade iväg till lektionen så blåste det från alla håll samtidigt. Det var inte helt lätt att veta hur man skulle parera för vindarna. Men jag kom fram, nästan i tid. När jag skulle cykla hem igen så hade det börjat regna också. Det var inte många meter jag hunnit cykla innan jag var dyblöt och genomfrusen. Väl hemma var det bara till att ta sig en varm dusch.

I tisdags var det dags att köra igång med tennislektionerna igen. Jisses vad dåligt det gick. Ska det vara så? Bara för att man har haft tre veckors uppehåll så ska man spela som en kratta. Usch och fy, bättring krävdes till onsdagen. Jo, lite bättre var det på onsdagen, behövde inte skämmas lika mycket då:)

Igår var Pär med på cardio-tennnisen igen. Senast han var med var nog någon gång i november. Det var två timmars slit. Men det är riktigt kul. Jag har anmält oss till en turnering som går den 21:a januari. Vet inte riktigt vad det innebär, men jag gillar verkligen namnet på turneringen, Kuddel-Muddel. Va, vem kan avstå något som heter så? Det går typ ut på att man ska spela ett gäng dubbelmatcher och för varje match byter man partner. Ska bli spännande att se hur det fungerar, för alla er som är hemma i tenniskretsar så är det säkert inga konstigheter. Men för mig är allt som har med tennis att göra en helt ny värld. Det tar väl en stund att bekanta sig med den världen antar jag. Turneringen följs av lite samkväm där det serveras grönkål!!! Kunde de inte hitta något trevligare att servera? Vem tusan vill ha grönkål? Jaja, man får hoppas att det finns något annat att äta annars får man väl gå hungrig därifrån.

I onsdags hade vi ett par middagsgäster här. Det var två kollegor till Pär. En finsk kille som bor i Geneve och en Marockansk kille som bor i Tyskland. Tur att man har engelskan gemensam annars skulle det inte vara så lätt. Mikko från Finland känner till en av mina laster och hade med sig Schweizisk choklad, mums. Killen från Marocko hade med sig hembakade Marockanska kakor. Vackra att titta på var de definitivt. Och det visade sig även smaka mycket bra:)

Hur går det med katten kanske någon undrar. Eller kanske inte. Hursomhelst, jag berättar det iallafall. Jodå, det går bra, men någon utekatt har hon inte blivit ännu. Om hon råkar stå nära ytterdörren när vi öppnar den för att gå ut så springer hon fort och gömmer sig. Hon vill absolut inte gå ut igenom den dörren igen. Idag hade jag en av balkongdörrarna öppna. Jag skulle knäppa några kort på en pågående lydnadskurs för hundar som pågick precis utanför vår trädgård.

När pisen märkte att dörren stod öppen så kom hon och ville kolla. Efter noggrant övervägande så tog hon ett steg ut på balkongen. Men då fick hon syn på hunden i parken och ändrade sig genast och gick in igen. Efter en stund så kom hon tillbaka och satte sig och luktade på uteluften en stund. Men sen vände hon på klacken och gick och la sig i våran säng istället. Nåja, det får väl ta sin tid, så småningom vågar hon väl sig ut. I onsdags när vi hade gäster så försvann hon bara. Precis innan gästerna kom så låg hon och slappade på vår säng. Men när jag kikade in i sovrummet precis efter gästerna kommit så var hon borta. Jag letade precis överallt, men hon var borta. Konstigt. Hade hon verkligen lyckats smita ut den lilla stunden dörren stod öppen? Hon som aldrig går i närheten av ytterdörren när den är öppen. Nej, det kunde ju inte vara möjligt, så jag fortsatte att leta. Och hittade henne, UNDER vårt täcke. Hon har aldrig gått under vårt täcke förut. Man kan tydligen göra många konstiga saker när man är rädd. Under täcket låg hon ända tills gästerna gick hem. När hon hörde att det var tyst och lugnt i lägenheten igen så kom hon fram. Knäppa katt.

Idag har faktiskt solen visat sig. Så jag bestämde mig för att ta en promenad genom parken och ner till vattnet. Vår lilla skogspark är inte riktigt lika inbjudande nu som den var i höstats. Jag ser fram emot när man börjar se de nya löven spricka ut.

Nere vid vattnet var jag som vanligt inte ensam. Jag blir lika förvånad varje gång att det är så mycket folk som promenerar där även när vädret inte är det bästa. Visserligen var det soligt idag, men det var inte så många plusgrader och vinden bet en aning.

 

    

 

 

Till skillnad från Texasborna som tyckte det var kallt när temperaturen var under 20 grader så verkar tyskarna ta alla chanser till att sitta ute och fika. Skit samma om man fryser lite, solen lyser ju.

Men glasskioskägaren verkar tycka att det är i kallaste laget för att göra business.

Och titta på den här token då. Han verkar tycka att det är perfekt väder för att ge sig ut i kanoten. Usch, jag vågar inte tänka tanken på att han snurrar runt med kanoten där ute i det kalla vattnet.

Men han hade ordnat lite för sig. Ser ni det lilla seglet han fällt upp?

Medan jag gick min lilla promenad så mötte jag Norgefärjan som just påbörjat sin resa mot Oslo.

 

Stötte även på den lite mindre färjan som fungerar som linjebuss här i Kiel. Det var förvånansvärt mycket folk som gick av vid den hållplatsen som jag såg. Jag trodde det bara var något man nyttjade sommartid. Men där hade jag tydligen fel.

Nu ser jag fram emot att min nya kurs ska sätta igång på måndag. Jag har tjuvkikat lite på innehållet och blir allt lite nervös. Det verkar ganska svårt och komplicerat. Men jag ska ge det en ordentlig chans iallafall och jag hoppas att jag tar mig igenom den, för jag vill verkligen lära mig kursens innehåll.

På måndag åker Pär till Istanbul. Kul för honom, men mindre kul för mig. Vem ska nu heja fram Sverige i handbolls-EM tillsammans med mig :) Och för övrigt så har jag aldrig varit i Istanbul. ; ) En liten hint som jag inte tror går hem, men man kan ju alltid försöka, eller hur.

Nej, jag får vara kvar här, plugga tyska, skripspråk och spela tennis. Inte så dåligt det heller faktiskt. Och så måste jag ju vara hemma och passa katten.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Efter att ha gått ut och in ungefär tusen gånger och lockat på pisen utan framgång så bad vi hyresvärdens son att öppna motorhuven på deras minibuss för att se om hon var där. Det verkade ju helt omöjligt eftersom det inte ska gå att komma in där och det inte finns något utrymme att gömma sig på. Men se, där satt hon, uppe på batteriet, helt i hoptryckt för att få plats. När vi öppnade huven kunde hon lyfta på huvudet, det fanns det inte plats till när huven var stängd. Jag misstänkte hela tiden att hon satt där, men det skulle ju inte vara möjligt, det fanns ju ingen plats. Anledningen till att hon inte har kommit ut kan helt enkelt vara att hon inte har kunnat ta sig därifrån. Det är ju en sak att hoppa upp där, en helt annan sak att vända sig och ta sig tillbaka samma väg.

När jag lyfte upp henne så var hon ganska darrig, men samtidigt tror jag att hon var ganska nöjd över att komma därifrån. Hon hade ju då suttit där i ca sju timmar. Jag bar henne uppför trappan, men när vi kom till andra våningen och hon såg dörren in i lägenheten slet hon sig lös och rusade fram till dörren för att komma in i lägenheten så fort som möjligt. Problemet är ju bara att vi bor på tredje våningen. Jag fortsatte upp och försökte få henne med mig. Men hon ville absolut in igenom dörren hon satt vid. Men till slut så smög hon sakta sakta upp till tredje våningen och blev väldigt nöjd när hon såg vår öppna dörr.  Nästa gång vi släpper ut henne så får vi nog göra det när hyresvärdens bil inte är hemma. Jag vill inte tänka på vad som kunnat hända om hon suttit där hon gjorde när de startade bilen.

Nåja, nu är hon hemma iallafall och jag är väldigt glad för det. Får se hur nästa försök går. Nu ligger hon och vilar i vår säng.

I morgon kommer jag att ha min tyskalektion hemma eftersom det ska komma lite mätavläsare och hantverkare hit på förmiddagen. Så det är ju toppen att läraren kan komma hit istället. Men innan hon kommer så ska jag ha hunnit gå till läkaren. Det är dags att ta lite prover och kolla mitt normalt höga kolesterolvärde. Jag förväntar mig inget annat än att det är högt som vanligt. Det är bara till att fortsätta knapra tabletter.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/Marie

 

Ja, idag skulle det ske. Vi skulle låta pisen gå ut. Första prövningen var trappuppgången.  Hon var inte alls sugen på att vara där ute, hon ville väldigt gärna gå tillbaka in i lägenheten, Vi försökte med lock och pock få henne att följa med oss ner.

 

Det slutade med att jag fick bära ner henne. Men när hon såg den öppna dörren där nere så blev hon ivrig och ville gärna till dörren. Väl därute så blev hon väldigt tveksam. Luktade lite på en växt men sprang sedan och gömde sig under hyresvärdens bil. Plötslig var hon bara borta och vi har ingen aning om vart hon kan ha tagit vägen. Nu har det gått flera timmar och vi har varit ute och ropat på henne många gånger utan resultat. Får verkligen hoppas att hon hittar hem igen.

 

Nej, nu ska vi ta en promenad, så hoppas vi på att hon sitter och väntar vid dörren när vi kommer hem.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie