Marie Leander

Igår och idag har det varit ganska lugnt här uppe på Ulvåsa. Igår fällde Pär några träd och jag drog lite, med betoning på lite, ris. Annars så blev det lite städning i huset.

Idag så fortsatte Pär att fälla träd. Bl.a tog han några av fröbusbjörkarna som jag ville bli av med. vi har fortfarande många björkar kvar, men kanske vi får lite färre björkfrön på vår altan i höst.

Bl.a så åkte den största björken i sällskapet ner.

Man blir trött av att fälla träd.

Men det är bara att ge sig på jobbet med att kapa upp trädet.

Naturen kan skapa fina mönster

Vi hade lite delade åsikter om vad vi skulle göra med allt ris. Som vanligt såg vi på problemet med olika ögon. Jag tyckte förstås att riset skulle bort, och Pär tyckte att vi kunde lägga det nere bland de andra björkarna. Men eftersom det var jag som började dra ris så la jag det i en hög på vägen och tänkte att kanske kanske man kan elda upp det, annars så får vi väl dra det någon annanstans. Pär la det han släpade till sin egen lilla hög såklart :)

Vi hade väl egentligen inte så stora förhoppningar om att det skulle gå att elda upp högen. En nyfälld, genomblöt björk i duggregn låter kanske inte som den bästa kombinationen om man vill att det ska brinna. Men vi gav det ett försök iallafall. 

De två första försöken gick nästan.

Men när även den andra så hoppingivande brasan slocknade så bestämde vi oss för att ge upp.  Men efter en stund så såg jag att det faktiskt var en ganska fin glöd nere på botten. Så vi gjorde ett sista desperat försök. Vi la på några torra vedpinnar och sen lyckades jag blåsa liv i elden igen. Och se på tusan, denna gången lyckades det. Det blev en rejäl brasa och snart hade vi eldat upp hela rishögen. Perfekt.

Vi hade tur som klarade oss med duggregn under tiden vi eldade, för nu regnar det ganska ordentligt, och i morgon har de lovat mycket blåst igen.

Nu har vi duschat av oss den mesta soten och är redo för att åka in till Bengtsfors tillsammans med Jan, Stina, Lisa, Klas och Lena för att äta på en Mongolisk restaurang. Jag vet inte om det är en ny restaurang eller om det är Kinarestaurangen som har bytt inriktning. Det visar sig. Barnen ska på spelkväll uppe hos Malin och Åsa.

Nu sitter skogshuggarn och sover i fåtöljen, återstår att se om det går att få liv i honom innan vi ska iväg :)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Idag annandagen så vaknade vi till ett betydligt mindre blåsigt Svarttjärn. Och jag tror faktiskt att vi klarade oss utan strömavbrott.

Idag känner jag mig lite lagom trött i benen efter en 3 1/2 timmes promenad i skogen igår. Foten uppskattade inte riktigt promenaden i gummistövlar, men så länge jag kan gå på foten så får man väl vara nöjd.

Kl. 10 i går morse samlades vi alltså för en promenad upp till Alsbyns Långetjärn. Med på promenaden var jag, Erika, Pär, Johan, Jan och Bosse. Vi åkte bil upp till skogsbilvägen för att tjäna lite tid. Jan skulle ju hem och laga mat till gästerna som skulle komma till honom kl 15.

Det märks att jag inte är van vid att vara i Sverige vid den här årstiden. Jag hade glömt hur smutsig bilen blir på leriga vägar.

Gänget redo att ge sig ut.

Det var en fin promenad där man fick vara uppmärksam på var man satte varje steg eftersom det är blött och de mossbelagda stenarna blir såphala. Och som vanligt när man är ute och går i Svarttjärnstrakterna så handlar det mest om att gå i backar. Så ganska snart så började några lager med kläder att skalas av. Det är svettigt att promenera i skogen.

Fint tycker jag.

Det finns mycket berg i Svarttjärn

 

Efter att ha tagit sig upp för det glashala berget med de inte så ändamålsenliga gummistövlarna så fick man sin belöning i form av en fin vy  när man kom upp.

Jag blev allt lite förvånad när jag hittade röda och fina lingon i skogen i slutet av december.

Efter ungefär en timmes promenad var vi framme vid målet. Alsbyns Långetjärn.

Väl framme vid målet så var det dags för macka och kaffe. Jan tyckte att det skulle sitta fint med en liten brasa. Vi andra tyckte väl att han var lite väl optimistisk när han gav sig iväg för att leta efter lite torrt bränne. Vi andra fick i uppdrag att leta i våra fickor efter papper att tända på. Johan hittade ett gammalt fiskekort i sin jacka, jag hittade tre visitkort från min tid i Texas i min kameraväska och Pär hade lite älgmärkningsband i sin jacka. Pär hade också några tändstickor i sin ryggsäck. Hmm, ska väl inte bli några bekymmer att få eld då?

Men skam den som ger sig. Med gemensamma krafter så blev det en brasa och vi kunde njuta av en fika vid elden.

Kusinerna Johan och Erika.

 

Efter fikan så började vi vår promenad hemåt. Vi tog en annan väg tillbaka och fick bl.a  se resterna av lite dramatik i naturen.

 

På vår väg tillbaka till bilarna så passerade vi nygallrad skog på Jans mark. Medans de två skogsägarna i sällskapet tyckte att det hade blivit såååå fint så såg jag bara uppkörd mark och skräpig skog. Det är lite olika ögon vi går ut i skogen med :)

Väl framme vid bilarna så bestämde sig Pär för att gå hem över en del av sin skog för att kolla på gallringsresultatet där. Jag och Bosse beslutade oss för att gå med honom. De övriga i gänget tog bilarna och körde hem.

Även i Pärs skog såg man tydliga exempel på våra olika ögon. Pär tyckte att det var så himla fint, medans jag bara såg alla småträd de fällt för att ge plats åt andra att växa till sig och som de sedan inte plockat bort p.g.a att det är lite väl otillgängligt för att ta sig dit med maskin och plocka bort sånt smått. Resultatet blir förstås en mark täckt med ris och stammar. Inte alls vackert om ni frågar mig. Och sen så blir det ju så mycket besvärligare att gå också när det ligger så mycket  ris över alla stenbumlingar och vattensamlingar. Man vet inte alls vad resultatet blir när man sätter ner fötterna någonstans. Men jag får väl erkänna att om jag ser med Pärs ögon för en liten stund så kan jag också se det han ser, men jag föredrar att se med mina :)

Några av alla högar som blivit resultatet av denna röjningsomgång.

Tre och en halv timme efter att vi gav oss hemifrån var vi åter tillbaka i Svarttjärn. Då gällde det att snabbt duscha för att hinna i tid till kalaset uppe på Slätta. Att duscha snabbt uppe på Ulvåsa innebär att det tar ca 1 1/2 timme för tre personer att duscha. Detta för att vi har en alldeles för liten varmvattensberedare, så efter att en person duschat får man vänta ett tag innan nästa person kan duscha.

Men innan vi kom hem till Ulvåsa så var ju Pär och Bosse tvungna att inspektera byns nya traktor.

Men till slut så var vi iallafall tillbaka på Ulvåsa.

Hos Slätta blev vi sedan bjudna på god mat och trevligt sällskap. 19 personer hade de dukat upp för. Tack för det Jan och Stina.

Erika och två av hennes kusiner bröt upp tidigt och begav sig till Bengtsfors. Det var tydligen en fest som hägrade där.

Idag har jag tagit det lugnt på förmiddagen och på eftermiddagen blev det ytterligare en skogspromenad för mig och  Pär. Vi var ju tvungna att inspektera om det blivit några skador efter nattens storm. Det blev en 1 1/2 timmes promenad över stock och sten och upp och ner för backar. Så nu ska jag vila foten resten av dagen och kvällen hade jag tänkt mig.

Skogsägaren blickar ut över sina ägor.

En ringlande grusväg kan vara ganska vacker.

Innan vi gick hem så sa jag hej till några av Jans kompisar. De ville gärna vara med på bild.

Erika och Fredrik har tagit bilen och åkt in till Bengtsfors. De skulle se om någon pizzeria var öppen. Tydligen var de lite trötta på julmaten nu.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Nu blåser det ordentligt i Svarttjärn. Lamporna blinkar betänkligt och vi har förberett oss med tända ljus och det brinner i både köksspisen och i braskaminen. Julafton och julda gen är avklarad och vi har haft tre bra dagar här i Svarttjärn. allt har ju gått i rasande fart sedan vi kom hit så det har inte funnits tid att dokumentera dagarna här på bloggen på ett ordentligt sätt. Men nu kommer en sammanfattning så att jag med mitt dåliga minne kan gå tillbaka om ett år och se vad vi egentligen sysslade med :)

I torsdags så körde vi alltså på bilen på Norgefärjan och lämnade Kiel kl. 14.00. Color Line är något helt annat än Stena Line vad det gäller nöje, mat och shopping. Men de har verkligen vett att ta betalt ordentligt för allt ombord.

På morgonen såg jag fram emot att få se lite av Oslofjorden och gick ut på däck med min kamera. Första gången jag gick ut så såg man lite av omgivningarna och det visade sig faktiskt ligga lite snö på marken.

Andra gången jag gick ut var när vi var nästan var framme i Oslo och vi på väg ner till bildäck. Då såg det ut så här!

Inte mycket till utsikt där inte. Lika bra att gå ner och sätta sig i bilen.

Det var trevligt att åka denna färja en gång, men som transportmedel till Sverige så kommer vi nog även i fortsättningen att välja Stena Line.

När vi väl kommit av färjan och kört igenom tullen ( det tog väldigt lång tid) så körde vi den korta sträckan till Akers Brygge där vi skulle träffa Robban. Robban gick i Pärs klass i Halmstad, så både jag och Pär känner honom. Nu var det över tjugo år sedan vi träffades sist. Men tack vare facebook så har man kvar lite kontakt och vi kunde få till den här träffen. Det blev en fika på stan. Det var verkligen superkul att träffas igen. Kul att du tog dit tid att träffa oss så här dan före dan Robban,

Efter fikan var det dags att styra mot Sverige och Dalsland. Resan gick bra ända tills vi kom fram till betalstationen på en relativ nybyggd motorväg. Där fanns ingen bemanning och man kunde bara betala med norska mynt eller med kreditkort. Problemet var bara att vi inte hade några norska mynt och maskinen inte ville låta oss stoppa in något kreditkort. Efter otaliga försök så sa maskinen plötsligt till oss att “Betala senare” och ljuset lyste grönt. Hmm, betala senare, vad menar de med det? Förväntas vi att åka någonstans att betala eller kommer det en räkning hem? Ni Norgekännare, kan ni förklara detta för oss?

Nåja, om inga större missöden än det händer får man vara nöjd. Vi stannade i Töcksfors för livsmedelsshopping och lite matpaus. Framåt fem styrde vi sen in bilen i ett mörkt Svarttjärn. Gatubelysningen har ännu inte hittat till Svarttjärn :) Där väntade Erika på oss. Hon hade anlänt till Svarttjärn dagen innan och sovit över hos kusinerna Åsa och Malin.

Vi packade ur bilen, tände fyr  i braskaminen och satte igång att pynta huset med vårt medhavda julpynt.

På julaftons morgon vaknade vi till minusgrader och klart väder. Som jag skrev i ett annat inlägg så når solen aldrig upp till Ulvåsa så här års, men utsikten ner mot ett solbelyst Svärdlång är väldigt vackert. Så här kommer några bilder till :)

Från köket

 

Efter frukosten så stack som ni redan vet Erika och Pär ut och knyckte en julgran. Erika tog sig sedan an uppgiften att pynta den. Jag fixade Janssons frestelse och lite annat pyssel i köket. Med gemensamma krafter så fick vi dukat och iordningställt tills gästerna kom. Det var våra gäster som bidrog med den mesta maten som hamnade på julbordet, så ska jag vara ärlig så var det inte allt för betungande uppgifter som vi tampades med under dagen.

Ulvåsa dekorerat i Kinalyktor och därinne pågår förberedelserna. De båda eldkorgarna fick vi i julklapp av våra gäster. Innan gästerna kom med dessa klappar så hade Pär ordnat med vår klotgrill som han tänkt att skulle fungera som eldkorg. Lite roligt då att både Slättafolket och Bosse helt ovetande om varandras tanke kom med varsin eldkorg till oss. Tack så mycket, det var en uppskattad gåva, även fast den kom i dubbel upplaga.

Därinne brinner de tyska stearinljusen så fint.

Maten är serverad

Gästerna sitter till bords. 12 personer var vi som firade jul på Ulvåsa.

Efter maten blev det såklart julklappsutdelning och Pär fick agera utdelare. I bakgrunden ses den ganska glesa julgranen.

Av Johan fick huset en trevlig julklapp. En kinesisk lantern. En slags lysande luftballong. När alla klappar var utdelade så gick vi alla ut för att beskåda när lanternen gick till väders. Det såg inte helt hoppfullt ut från början. Men skam den som ger sig och när Pär och Johan till slut vågade släppa taget om lyktan så steg den iväg upp i skyn. Otroligt att den klarade att kryssa sig igenom alla våra träd.

Det blev en väldigt trevlig och stillsam julafton på Ulvåsa. Förra julafton satt vi på ett steakhouse i Texas och åt goda biffar, vilket inte heller var fel. Allt har sin tid och sin plats.

Nu är det hög tid för mig att gå och lägga mig. Återkommer senare med en rapport om skogspromenaden vi gjorde idag juldagen.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

 

Igår när vi kom hit till Ulvåsa var det mörkt och blött. Idag när vi vaknade var det minusgrader och ganska snart visade sig även solen. Vi ser solen lysa nere på sjön. Upp till oss når den inte. Men det är trevligt att se att den finns iallafall.

Erika och Pär bidrog till statistiken att var femte julgran är stulen och gick upp på kullen utanför Ulvåsa och stal en av Kristinas granar. Oops, läser du detta Kiristina? En del av kullen är våran, men just den del där alla julgranar växer tillhör grannen :)

Nu förbereder vi oss för kvällens festligheter här på Ulvåsa.

God Jul på er alla goa vänner runt om i världen.

Ta hand om varandra.

Kram /Marie

Ja, nu är väskorna nästan färdigpackade, en sista omgång knäck är kokad nu på morgonen och nu återstår att få liv i Fredrik. Sen är vi snart redo att gå ombord på färjan till Oslo. Imorgon kl. 10 anländer vi Oslo och efter en fika med Pärs fd. klasskompis Robban så styr vi mot Svarttjärn och beräknar att komma dit under eftermiddagen i morgon. Lite livsmedelsinköp måste nog också göras på vägen antar jag.

Vi har alltså denna gången valt att  åka Color Line istället för Stenabåten. Den tar betydligt längre tid, men lite omväxling skadar ju aldrig.

Annars så har veckan sett ut som den brukar förutom att Fredrik har varit här, vilket vi tycker är supermysigt förstås. Men tennisen har jag hunnit med både på tisdagen och onsdagen. Tyvärr missar jag ju Cardiotennisen ikväll, och känner jag mig rätt så kommer det inte bli någon som helst träning under julledigheten, så det kommer jag nog att få sota för när jag kommer tillbaka. Passar på att önska min tränare Patrik en riktigt God Jul och en riktigt skön semester i värmen.

Lite julklappsshopping har jag och Fredrik också hunnit med förstås. Vi var och trängdes med alla andra Kielbor igår och uträttade de sista ärendena Men jag kommer inte att bli förvånad om jag kommer på att jag missat något när vi väl kommit fram till Ulvo imorgon. Men det är inget att göra något åt i så fall, det får bli som det blir. Vad är en missad julklapp eller några glömda köttbullar att hetsa upp sig för? Mina tankar går som vanligt till Marita och Jan som saknar något helt annat än köttbullar på sitt julkalas. Igår var det ytterligare en tung årsdag för dem och man kan inte annat än att gråta lite i hjärtat. En extra hälsning skickar jag till Marita och Jan, jag tänker på er och alla andra som saknar någon när och kär. Kram på er alla.

Nu ska jag återgå till packningen och även se till att få upp Fredrik.

Om vi inte hörs mer innan jul så vill jag passa på att önska en riktigt

God Jul till er alla!

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie