Marie Leander

Efter 6 timmars installation med ständiga omstarter så har jag nu installerat windows 7 på min Mac. Allt detta besvär för att jag ska kunna använda Windows Live Writer. Nåja, än så länge har jag iallafall inte lagt ut några pengar på det eftersom jag redan hade Windows och jag än så länge kör en trial av parallellprogrammet, så då ska jag väl inte gnälla för mycket.

Återkommer kanske med en utvärdering senare. Nu ska jag rulla köttbullar.

Ha det gött och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Så är ytterligare en intensiv men mycket trevlig helg slut. Togelidarna och Fredrik anlände nästan på utsatt tid till Kiels tågstation i torsdags. Tågresan hade gått utmärkt och Ella hade lärt Fredrik spela 31, så nu har han blivit en riktig korthaj :)

Vi åkte raka vägen till Citti-markt för att fylla upp kylen, samtidigt som de fick en inblick i en stormarknad i Tyskland.

Efter maten på kvällen blev det tårta för att fira födelsedagsbarnet, Sussanne. Med magen full av mat och tårta stack jag sedan iväg till tennisträningen eftersom gästerna ändå var trötta och sugna på att sova.
På tennisen körde vi till min glädje innebandy som uppvärmning. Men det är lite väl roligt för att vara nyttigt för mig kände jag. Jag skulle behöva värma upp en halvtimme innan jag börjar springa efter en innebandyboll. Och inte är det lätt att spela på heltäckningsmatta med leksaksklubbor. Men lite innebandykänsla fick man allt och det var verkligen superkul. Att jag sedan nästan tuppade av med andnöd spelar inte så stor roll. Måste dock erkänna att det inte behövs så många ruscher från min sida för att jag ska få andnöd, fast det har allt blivit en aning, men bara en aning, bättre sedan jag började spela tennis lite mer regelbundet.

På fredagen drog vi ner till Kiels julmarknad. Till en början var vädret uthärdligt och vi kunde strosa en stund, dricka lite Gluehwein, ta en runda i köpcentret och sedan ta en lunch på Wirtshaus.

Ella beställde en barnschnitzel, den täckte hela tallriken!

När vi sedan skulle ta oss tillbaka till bilen så blåste det och regnade småspik. Underbart decemberväder i norra Europa. Då passade det bra och åka hem och sätta sig vid ett av raclettjärn uppvärmt matbord.

På lördagen vaknade vi till soligt och härligt väder. Passade oss utmärkt som planerat in en Lubeckresa. Pär hade redan tidigt på morgonen åkt in till jobbet, tydligen var det viktigare än att åka till Lubeck :)

Vi tog tåget dit och det var vi verkligen inte ensamma om. Tur för oss att vi gick på på första stationen, för efter ett par stopp så var tåget knökfullt med både sittande och stående passagerarer.

Systrarna Carlsson på väg till Lubeck.

Lika fullt med folk visade det sig vara i Lubeck. Det var tydligen fler än vi som tyckte att ett besök på julmarknaden passade bra en dag som denna. Men vi hade ju ingen brådska så vi led inte så mycket av trängseln. Men inne i Niedereggeraffären fick man allt lite klaustrofobikänsla. Och Staffan och Ewa, de hade helt tagit bort den innersta delen av affären och gjort om det till cafe. Jag blev allt lite förvånad när jag skulle in där och titta på alla sakerna och de var helt borta.

Mat, mat, mat och mat vart man än vänder sig.

Jag och Sussanne gav oss på att smaka fläskkarré i korvbröd, smaken var det inget fel på, men efter att ha tuggat sig igenom nätan hela biten kändes det allt att det saknades lite tillbehör såsom lite sallad, potatis och någon god sås. Men mätt blev man ju och det var ju faktiskt syftet med det hela.

Innan vi åkte hem så blev det ytterligare lite varm dryck för de vuxna och en lakritsstång för Ella. Den räckte hela tågresan hem :)

Visst lutar tornet oroväckande mycket? Man kan ju undra om det inte kommer att ramla när som helst. Men det har de väl koll på får man anta.

Vi passade också på att fixa ett foto till Ellas skoldagbok. Inte någon komposition jag är särskilt stolt över, det är inte så lätt när man riskerar att bli överkörd av snabbkörande cyklister, men visst ser man att hon varit i Lubeck?

Eftersom Ella under fredagen lärde sig hur man la Solitaire med kortleken så blev hon väldigt glad när jag visade att jag hade den patienten på min Ipad. Det och gratisvarianten av det för mig okända spelet Fruit Ninja underhöll henne hela vägen tillbaka till Kiel.

På söndagen sken solen lika fint som den gjorde under lördagen och vi passade på att ta oss en promenad i vår skog och längs med Kielviken. När man går där längs vattnet så längtar man verkligen efter de dagarna på våren när man äntligen börjar känna att solen börjar värma igen.

Promenaden avslutades med en god brunch uppe hos Lars på Karolinen.

Sedan bar det av hemåt igen i väntan på att det var dags att bege sig av till dagens stora händelse, Champions leauge- matchen mellan THW Kiel och AG Köpenhamn. Vi hade fått biljetter allra längst uppe i hörnet på arenan som tar 10 000 åskådare. Det var utsålt till sista plats. Men vi såg matchen helt ok och det viktigaste av allt var ju att få uppleva stämningen. Och den var hög vill jag lova. Högljutt men glatt och trevligt. Riktigt kul att se. Att Kiel vann den riktigt jämna och spännande matchen till slut gjorde ju inte saken sämre.

Efter matchen gick vi till Block House och fick lite Texaskänsla genom att äta goda Rib-eye stekar. Men det är klart, lika gott som på Saltgras blir det ju inte.
Mätta och glada åkte vi sen hem och bänkade oss i tv-soffan för ytterligare en handbollsmatch, nämligen VM-finalen mellan Norge och Frankrike. Även den matchen fick ett för oss ett gott slut då de norska tjejerna mosade fransyskorna och fixade på så sätt en OS-biljett för det svenska laget. Tack för hjälpen Norge:)

Idag måndag så blev det ytterligare ett litet besök på Citti-markt innan det var dags att lämna av familjen Togelid på tågstationen. Nu sitter de på tåget på väg tillbaka till Laholm. Tack för besöket, superkul att ni kom hit och välkomna tillbaka när det blivit lite varmare och grönare här.

Fredrik stannar ju här med oss fram tills vi åker till Sverige på torsdag och det är vi väldigt glada för. Och på fredag är hela familjen samlad igen på Ulvåsa, mysigt.
Angående Fredriks resa med oss till Sverige så har vi strulat en hel del med Colorline. De påstod när vi frågade i biljettkassan på terminalen att vi inte kunde lägga till Fredrik på vår biljett utan var tvungen att lösa en helt ny biljett till honom. Sagt och gjort, för 176 Euro så bokade vi en biljett till honom så att han kunde åka med oss. Men några dagar senare fick vi äntligen svar på det mail vi skickat en vecka tidigare och de sa att visst kunde vi lägga till Fredrik på vår biljett. Det skulle kosta 30 Euro. Gissa om vi blev förbannade? Där stod vi med en biljett för 176 Euro som inte var avbokningsbar när vi kunde ha köpt den för 30 Euro om de bara gett oss rätt information från början. Jag och Pär åkte till Norgeterminalen och förklarade vad som hänt och sa att vi kände oss ganska lurade. Damen i kassan förstod oss direkt och fixade snabbt och lätt en plats till Fredrik för 30 Euro och cancellerade också biljetten för 176 Euro som egentligen inte var möjlig att cancellera. Vi hade helt enkelt tur att få prata med rätt dam denna gång, till skillnad mot förra gången då det var helt fel dam. Ganska stor skillnad på servicenivå måste jag säga. Nu återstår bara att se om pengarna verkligen kommer tillbaka till vårt konto som utlovat.

Idag när vi kom hem så möttes vi av de trista nyheterna att SAAB har begärts i konkurs av Victor Muller. Så tråkigt! Det är inget roligt besked för alla anställda som berörs. Vi har en hel del i vår bekantskapskrets som jobbar på SAAB eller hos deras underleverantörer. Trist, trist. Vi får hoppas på att någon startar någon ny verksamhet och tar till vara på all den kompetenta arbetskraft som finns tillgänglig i trakterna kring Trollhättan/Vänersborg.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

ps. ursäkta för den något misslyckade layouten. Jag saknar verkligen Live Writer. Med det programmet blir det som man har tänkt sig, inte som här när inlagda radbrytningar helt nonchaleras och texten hamnar lite var som helst. ds

Idag kommer Fredrik, Sussanne, Patrik och Ella hit. Att Sussanne med familj skulle komma hit idag har varit bestämt sedan länge, men plötsligt förra helgen så sa Fredrik att han inte har mer skolarbete innan jul och också gärna ville komma hit. Jättekul tycker vi förstås, det kommer att bli lite trångt med liggplatser, men sådant ordnar ju sig alltid.

Strax efter kl. 3 ska jag hämta upp dem vid stationen. De kommer nämligen med tåg.

Annars så har det varit tennis både tisdag och onsdag, kan inte påstå att jag blir en bättre tennisspelare av all träning, jag är nog för gammal för att lära mig (känns bra att kunna skylla på det iallafall), men det är väldigt skoj, även om min fot påminner mig ständigt om vad min läkare i Geneve sa till mig. Hon påstod nämligen att jag aldrig mer borde syssla med sporter som innebandy, tennis, fotboll osv för att det skulle vara alldeles för påfrestande för mina ihoplappade senor, utan jag skulle cykla, simma och åka längdskidor. Men det måste ju vara kul att motionera, annars blir det helt omöjligt. Så det är bara att hoppas på det bästa och tro att kroppen håller.

I tisdags tog min tennistränare med mig på ett Kinahak för att jag skulle få prata några ord kinesiska och äta lite kinamat (efter träningen alltså, inte istället för :) ). De flesta Kinarestauranger jag varit på utanför Kina har inte alls levt upp till mina förväntningar, men det är haket var faktiskt så nära man kan komma vad det gäller smaken. Det var ett enkelt ”snabbmatsställe” men väldigt fräscht och gott. Tack för att du lärde mig detta Patrik.

I söndags hade ju Svenska klubben sitt Luciafirande. Jag hade lovat att hjälpa till att duka. Så halv ett så ställde jag upp mig i dansskolans lokaler och tillsammans med många andra så var det snart uppdukat med både lussekatter, pepparkakor och annat smått och gott.

När dukningen var klar så gick vi alla till en närbelägen kyrka där vi bjöds på ett väldigt litet men mycket skönt klingande Luciatåg. Jag som verkligen är urkass på att sjunga kan inte annat än imponeras av hur vackert andra kan sjunga. För mig är det lite obegripligt måste jag säga.

När vi var klara i kyrkan så tågade vi den korta biten tillbaka till danslokalen och njöt av Lussefika och barnens Luciatåg. Också barnen imponerade stort på mig. Det var så härligt att höra dessa barn sjunga svenska Luciasånger med en väldigt stark tysk brytning.

Strax efter Luciatåget bröt jag och Pär upp från firandet och promenerade hemåt.

För mig är set lite obegripligt att vi om precis en vecka ska hoppa på Oslofärjan och åka till Sverige och fira jul. Jag tycker ju att vi precis har kommit hit. Den här hösten har verkligen gått rekordfort trots uselt väder. Det blir för övrigt vår andra jul på tretton år som vi firar i Sverige, och i år ska vi för första gången fira jul på Ulvåsa. Kul!

Nej, nu gäller det att fixa det sista innan jag ska ge mig iväg och hämta gästerna.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Så har ytterligare en vecka sprungit iväg. En vecka som varit lite annorlunda mot de flesta andra veckor eftersom Pär råkade bli dunderförkyld och stannade hemma från jobbet fyra dagar. Det har nog aldrig hänt tidigare att han varit hemma från jobbet så många dagar i sträck. Men nu är han på benen igen och jobbar som vanligt.
För mig rullade veckan på som vanligt med tennis-och tyskalektioner.
Angående min Mac-version av min Adobe suite så kan jag nu berätta att jag fått mitt serienummer och allt fungerar som det ska. Väldigt smidigt måste jag säga. Men det var lite dråpligt med själva distributionen av själva programvaran. Eftersom man av någon anledning inte kan få en länk till en ny nedladdning när det gäller plattformsbyte så var de tvungna att skicka boxen på posten. Jag bad dem sända paketet till min tyska adress, men se det gick inte eftersom jag hade ett svenskt adobe-id. Om jag ville ha det skickat till Tyskland var jag tvungen att skaffa ett tyskt adobe-id och sedan be dem skicka paketet. Detta lät ju lite väl omständigt tyckte jag. Jag hade inte alls lust att gå in på tyska adobe och försöka förstå all tysk text. Så jag bad dem skicka paketet till Fredrik istället. Det var inga problem som tur var. Någon dag senare fick jag ett mail med ett trackingnummer hos UPS. Jag gick förstås in för att kolla var mitt paket befann sig. Kan ni gissa var det var någonstans? Såklart! Det hade precis tagits emot av UPS och befann sig för närvarande i TYSKLAND. Vad säger man? Det skickades alltså från Tyskland till Sverige med UPS istället för att skickas direkt till mig som befinner mig i samma land. Och sen var det ju faktiskt så att jag inte alls behövde boxen, det enda jag var ute efter var ju serienumret eftersom jag redan installerat utvärderingsversionen av programmet. Så allt som Fredrik behövde göra var att öppna paketet och skriva ner numret och maila det till mig.
Nåja, paketet kom fram i god ordning och på detta sätt hjälper man ju till att ge jobbtillfällen till transportbolagen :)

På fredagen kom våra goda vänner Ewa och Staffan hit. Vi lärde känna varandra i Houston men nu är de tillbaka i Sverige igen. Meningen var att jag och Pär skulle åka till Lubeck och hämta upp dem på flygplatsen där och sedan gå på Lubecks julmarknad. Men nu blev det så att Pär fick åka till doktorn istället och jag åkte själv till Lubeck. Ganska mycket försent kom jag till flygplatsen, och givetvis var det en av de få gånger som ett plan landat före utsatt tid. Men men, bättre sent än aldrig säger man ju och ganska snart efter vi lämnat flygplatsen var vi i gamla stan i Lubeck.
Givetvis var vi tvungna att ta en promenad genom den gamla stadsporten. Nog tyckte jag att den lutade oroväckande åt alla håll och kanter. Men fin är den.

Väl uppe vid julmarknaden fastnade vi vid första korv och Gluwein stället. Det är klart att man ska ha sig en wurst och en Gluwein med schuss (ursäkta stavningen) när man går på julmarknad i Tyskland.

Efter att vi var mätta och nöjda fortsatte vi vår promenad och hamnade snart i Niedereggeraffären som är en stor vacker affär full med marsipan.

Nu är ju inte jag så förtjust i marsipan, men det fanns ändå en del som slank ner i min inköpspåse. Det finns ju andra som gillar marsipan.

Vi fortsatte vår promenad på marknaden och jag lovar, mat och dryck var det ingen brist på.
Till och med Glögg hade de att erbjuda.

Mina kära gäster tog sig ytterligare en gluwein, medan jag förlustade mig på varm choklad och grädde. Första gången jag blivit serverad varm choklad med sugrör tror jag. Känns inte helt rätt att dricka varma drycker genom sugrör.

Lagom till att vi kände oss färdiga med Lubeckbesöket så började det tillta i regnandet och blåsten och det kändes ganska bra att få sätta sig i bilen och köra hemåt.

Där hemma tog en lite aning piggare Pär emot oss. Det är bra att få lite uppiggande medicin av fru doktor ibland.

På lördagen vaknade vi till ett vitt Kiel. Men det var ganska blött, så det var inte vitt så länge.

Vi spenderade dagen i Kiel med omgivning. Först ett besök på Norgeterminalen för att kolla vad det skulle kosta för Fredrik att åka med oss den 22:a och sedan iväg till tågstationenså att Staffan och Ewa kunde köpa tågbiljetter tillbaka till flygplatsen. Sedan blev det förstås ett besök på marknaden och då var vi förstås tvugna att provsmaka lite Gluwein även där. Mest för att kunna jämföra de olika sorterna såklart :)

Även på marknaden i Kiel är det tätt mellan matstånden.

Lunchen tog vi på en närbelägen restaurang. Staffan och Ewa passade på att beställa riktigt tysk mat. Enligt deras utsago så smakade det riktigt bra.

Pä vägen hem tog vi omvägen om Holtenau för att fika på ett ställe som ligger riktigt fint till precis dör Kielkanalen går ihop med Kielviken. Inte för att vi var speciellt hungriga, men en kaffe och en rejäl äppelkaka gick allt ner.

Efter några timmars vila hemma i lägenheten var vi åter redo för att ge oss ut i jakten på mat. Det blev en promenad bort till Forstbaumschule.
Där fick vi lära oss något nytt. Staffan, Ewa och Pär beställde romgrogg efter maten. Vi hade ingen aning om var det var för något och vi blev allt lite förvånade när de serverade en kopp varmt vatten och en liten flaska rom bredvid.

Vägen hem blev lite mer spännande än det var tänkt. Vi märkte redan när vi gick till restaurangen att det var riktigt halt på vägarna, men det hade hunnit bli mycket värre tills det var dags för oss att gå hem. Rena blankisen på vissa ställen. Det kändes ganska bra att vi lämnat bilen hemma. vi kom hem utan brutna ben iallafall och förutom de isiga vägarna var det riktigt härligt väder att promenera i. Friskt och lagom kyligt och en fullmåne som lös så fint på oss. På tal om månen, den spelade ett spratt med oss alla denna dag. När vi kom ut från vår fikarestaurang möttes vi alla av en klar och tydlig halvmåne. Vi har till och med bildbevis på det :) Visserligen låg månen lite konstigt ner, men alla kan ju bli trötta, tydligen så också månen, och då måste man ju ha rätt att lägga sig ner lite. (ursäkta den dåliga bilden, men månen syns iallafall tydligt)

Så gissa om vi alla blev förvånade när vi kom ut på gatan för att gå till restaurangen på kvällen och möttes av en alldeles full och klart lysande måne. Och jag lovar, vi hade inte suttit och smuttat på massa Gluwein innan vi gick ut. Kan det molniga vädret ha spelat oss ett spratt kanske :)

Söndag morgon ögnades åt frukost och packning. Packningen gick ganska fort, det är fördelen när man åker med Ryan air. Eftersom de säljer billiga personbiljetter men hutlöst dyra biljetter till bagaget så gäller det att klara sig på handbagage. Jag läste i tidningen igår att de nu skulle börja med att ta 1000 kr (tusen) för att checka in en väska om man inte hade förbokat det vid beställningen. Så det gäller verkligen att väga handbagaget ordentligt innan så att man inte råkar ut för att ha ett kilo för mycket i handbagaget och bli tvungen att checka in det för tusen spänn!

Sen återstod bara att köra våra gäster till tågstationen och vinka av dem. En mycket trevlig helg hade vi tillsammans. Tusen tack för att ni tog er tid att komma hit. Nästa gång hoppas jag att vi kan bjuda på lite skönare väder bara.

För mig blev det sedan lite häng i soffan för att heja på de svenska skidskyttarna innan det var dags för mig att ge mig iväg för att duka till Svenska klubbens Lucia/julfest. Men det är en helt annan historia och den tar vi en annan gång.

Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram / Marie

Det har varit en intensiv tid sedan vi kom hem i fredags. Allt flöt på som det skulle under resan och vid två kom vi tillbaka till Kiel. Innan vi åkte hem så stannade vi och åt lite lunch och handlade lite nödvändiga livsmedel. Det är ju alltid trevligt om man har något att bjuda på när man får gäster.
Efter att vi sovit i ett par timmar så åkte Pär iväg på julfest med jobbet och jag satt och slappade i soffan. Jag vet inte om tillställningen Pär var på har rätt att kalla sig julfest egentligen. Först så åt de typ korv med tillbehör och sedan bowlade hela gänget. Hur många av er brukar bowla på er julfest på jobbet? Och ingen Jansson, inga köttbullar och ingen sill så långt ögat kunde nå. Men så kanske man har julfest i Tyskland.

Lördag morgon stack vi ner till Stenafärjan och hämtade upp Klas och Lena. Båten var för ovanlighets skull 30 minuter sen. Men det berodde nog på de starka vindarna. Som väl var hade de inte känt av de så mycket under resan. Men här i Kiel vaknade vi till hårda vindar och ösregn. Perfekt väder när man har gäster och ska besöka julmarknader, eller,

Nåja, vi drog hem, fika lite och tog sedan bilen tillbaka ner på stan och utforskade Kiels julmarknad. Den var betydligt mindre än vad jag hade föreställt mig, men lite fanns det iallafall att titta på och vi spenderade några timmar i stan.

Pä vägen hem sen tog vi en runda ut mot Strande, körde inom Caterpillarfabriken och passerade Pärs kontor.
Resten av kvällen fördrev vi med matlagning, ätning och alfapet.
Kan ju upplysningsvis tala om vem som vann i första omgången, det var nämligen jag :) Pär, stackaren hade det inte så lätt. När spelet var slut satt han med följande brickor kvar. Inte lätt att vinna då.

På söndagen väcktes vi alla av blixt och dunder, hagel och regn om vartannat. Huvaligen, varför bor man inte kvar i Houston?

Men vi samlade ihop oss, satte oss i bilen och åkte tull Stocksee som ligger ca 45 minuters bilresa från Kiel. Vi visste inte riktigt vad vi hade att förvänta oss mer än att vi hade fått tips om att den skulle vara bra. Vi förstod att den var populär när vi kom dit bara 40 minuter efter att de öppnat och det redan var massor av bilar före oss. Men vi blev allt lite fundersamma när vi insåg att vi skulle parkera på de stora fälten som fanns runtomkring. Efter allt regn så hade nämligen allt grönt förvandlats till härlig lera. Men det var bara att göra som vi blev hänvisade och hoppas på det bästa.

Som tur var så var mestadels av marknaden inomhus, för därute blåste och regnade det. Men en liten sväng utomhus tog vi oss igenom ändå. Det var en riktig trevlig julmarknad i mysig miljö.

När vi kände oss färdiga med denna marknad så återstod det spännande momentet att ta sig därifrån. Redan åsynen av tre traktorer som patrullerade i de olika leden av parkerade bilar bådade inte särskilt gott. Och mycket riktigt, det var inte många centimeter bilen flyttade sig innan det började slira. Men snabbt som tusan var det en stor stark funktionär med ändamålsenlig klädsel på sig framme och började knuffa och han tillsammans med Klas lyckades få bilen därifrån. Jag brydde mig inte om att hjälpa till med förklaringen att jag var ju tvungen att dokumentera. Men den exakta sanningen var att jag hade helt nya skor på mig som inte riktigt lämpade sig för lerbad. Nästa gång jag åker dit får jag nog ta något mer lämpligt på fötterna.

Redan under dagen hade vi ju fått både regn, hagel, hårda vindar, blixt och dunder till livs. På hemvägen bjöds vi dessutom på både sol och blötsnö mellan de riktiga regnskurarna. Inte illa att hinna med så många väder på en och samma dag tycker jag.

Efter att vi kommit hem och fått tvättat skorna lite så gick vi bort till en kyrka som ligger på samma gata som vi bor. Där hade de också en liten julmarknad. De bjöd dessutom på diverse musikunderhållning inne i kyrkan, Vi letade upp tennisklubbens lilla mattält och köpte oss varsin Bratwurst och Gluewein. Det var Herr Karolinen själv som agerade grillmästare. Han driver restaurangen som ligger vid tennisklubben och är även med på Kardiotennisen på torsdagarna. En otroligt glad och energifylld kille. Jag brukar ha fullt upp med att springa och träffa bollen, medan han springer, träffar bollen och pratar och skämtar på samma gång under hela kvällen.

Vid sextiden körde vi och lämnade våra gäster vid Stenafärjan efter en trevlig helg tillsammans.

Idag, en stund efter att min väckarklocka ringt såg det ut så här där ute.

Man kan ju verkligen fråga sig hur man är funtad om man sätter klockan på 6.20 en måndagsmorgon om man inte ska iväg till jobbet. Men det var så att jag i ett svagt ögonblick hade lovat att spela tennis med en tjej kl.8, så det var ju bara att hålla sitt ord och stappla sig dit. Nåja, när jag väl fått i mig lite frukost och kom fram till tennishallen så var det helt ok att spela en timme. Sen var det bara iväg hem, duscha, prata med Adobe kundtjänst och se till att få en mac version av min suite hemskickad och sedan iväg till min tyskalektion. vädret har fortsatt vara regn och snö om vartannat idag. Inte roligt alls tycker jag. Tänk att det är fyra långa månader kvar innan det blir april och man kan börja se fram emot lite varmare väder igen. Jag är inte gjord för detta väder märker jag.

Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie