Marie Leander

Ja, då var det dags att packa väskorna och åter åka tillbaka till Kiel. Om allt går som planerat kommer vi till lägenheten i morgon fredag, på eftermiddagen. På lördag morgon kommer Klas och Lena med Stenafärjan. Väldigt trevligt tycker vi, men mindre trevliga är väderutsikterna. De har lovat regn hela helgen. Hmm, då gäller det att ta med paraplyerna när vi ska gå på julmarknaden i stan.

Igår åkte jag ut till The Woodlands för en SWEA-lunch. Det kändes väldigt bra att kunna vara med på en av luncherna igen. De hade flyttat lunchen från torsdagen till onsdagen så att jag skulle kunna vara med. Tusen tack för det, det uppskattas mycket. Även igår tillät vädret att vi satt ute och åt. Frånsett alla vänner här i Houston så är det det jag saknar mest i Kiel, att kunna njuta av sol och värme i november och december.

När jag ändå var i The Woodlands så passade jag på att utföra ytterligare lite shopping. Bland annat köpte jag en ny portabel hårddisk eftersom de jag har börjar bli ganska fulla. Idag har jag ägnat stor möda åt att försöka få den att fungera med min Mac. Men det vill sig inte. Jag har formaterat den så att den ska kunna användas både på PC och Mac och då kan man inte använda alla flashiga auotomatiska back-up program som finns inbyggda. Och det passar mig perfekt för jag vill bara använda den helt manuellt, med hjälp av copy and paste. Men vad jag förstår så har jag inga skrivrättigheter på disken och kan därmed inte lägga något på den, och då känns det ju ganska meningslöst att ha en extra disk om man inte kan skriva till den. Och jag har försökt att hitta något ställe jag kan ändra rättigheterna, och efter en del sökande så hittade jag nog rätt ställe, men det verkar som om jag inte har några rättigheter att ändra rättigheterna. Någon som har några tips? Hur gör jag?
Jag provade också att koppla in min gamla portabla hårddisk och problemet var det samma där. Jag kan enkelt kopiera över allt som finns på disken sen gammalt, men inte lägga dit något nytt. Med Windows har denna disk fungerat precis som jag vill, men inte med Mac alltså.

Nu till något mycket mer väsentligt och allvarligt än en strulande hårddisk.
Idag är det en årsdag som alla önskar inte fanns. För om den inte fanns så hade ju det hemska inte hänt. Men tyvärr så hände det och nu har det redan gått ett helt år. Tänk att det redan gått så lång tid sedan den hemska dagen då Maritas och Jans son Karl, så tragiskt dog i en bilolycka här i Houston. Jag tror inte att det har gått en enda dag sedan detta hände som jag inte tänkt på Marita och hennes familj. Och idag finns de förstås i mina tankar extra mycket. Det går inte att låta bli att gråta en dag som den här. Många styrkekramar vill jag skicka till er, Jan och Marita. Det ni har gått igenom önskar man ingen att behöva gå igenom. Kram på er!

Ha det gott och ta hand om varandra så mycket ni kan medan ni kan.
Kram /Marie

Efter ytterligare en timme i Apple Store och efter att killen i affären suttit i telefonsupport och signaler blev skickade genom luften så blev äntligen låsningen mot At&t borttagen igen på Pärs Iphone. Nu är den låst till Tyska Telekom igen. Men det gör ju inget eftersom de är den operatören han använder och det var så telefonen en gång levererades till honom.
Trots lång väntan så måste jag säga att de har varit mycket hjälpsamma i Apple Store och att de genast tog på sig ansvaret för att detta problemet uppstod från första början.

Nu sitter vi i hotellbaren med varsin dator. Pär jobbar och jag har konfigurerat Pärs jobbmailkonto och synkat all annan information tillbaka till hans Iphone. Detta behövdes göras manuellt eftersom allt försvann i och med att han lämnade ifrån sig sin trasiga telefon och det inte gick att göra en backup på den innan, detta eftersom backupen var krypterad och hade ett för oss helt okänt lösenord kopplat till sig. Men nu är all information tillbaka igen och Pär är nöjd och glad.

Helt olikt alla andra här i Houston så lät vi bilen stå och promenerade bort till Memorial Mall. Det är en promenad på 2.5 kilometer längs den väldigt trafikerade I-10. Vi gick givetvis inte på I-10:an utan på trottoaren som fanns längs feedern. Men det känns nästan som om man går uppe på motorvägen med alla dessa höga billjud som man omges av. Det är inte så lätt att prata med varandra när man går där om man säger så.
Man blir nätan yr av att titta på alla vägar som finns i många nivåer. I detta virrvarr av motorvägar ligger vårt hotell, Four Point.

Jag måste ju också berätta om en liten rolig episod som hände i frukostrestaurangen igår.
Just nu bor det ett stort gäng ungdomar på hotellet. De tillhör alla samma företag och är väl här på någon slags träning. Det verkar också som ungdomarna inte känner varandra sen innan utan kommer från olika ställen. Händelsen i matsalen ägde rum första morgonen de var här. Jag antar att gruppen hade träffats kvällen innan och börjat bekanta sig med varandra, men inte tillräckligt mycket för att känna igen alla i gruppen.
Ganska nära vårt bord satt två herrar och en yngre kille, alla från Tyskland och dessa tre tillhörde inte ungdomsgruppen. Vid ett tillfälle så gick de två äldre herrarna iväg för att hämta mer mat och ensam kvar satt den yngre killen. Just då kommer en tjej från ungdomsgruppen och letar efter en sittplats. Det fanns många lediga men hon ville nog sitta tillsammans med någon och när hon såg den tyska killen sitta ensam så slog hon sig ner vid hans bord helt övertygad över att han tillhörde hennes grupp. Det var så roligt att se hans min när tjejen utan ett ord slog sig ner vid hans bord och började äta frukost, och inte ett ljud sa han om att hon nog misstagit sig. Efter en stund kom då de två herrarna tillbaka och såg ganska förvånade ut när de fått sällskap av en ung tjej vid bordet, men inte heller de sa något utan de satte sig vid bordet och fortsatte med sin frukost. Man såg att tjejen började bli lite fundersam över vart hon satt sig och när sedan de tre började prata tyska med varandra så stod det helt klart för henne att hon hamnat lite fel och hon började se ganska nervös ut. Men hon sa inte heller något utan slängde bara i sig maten och pep snabbt därifrån. När hon gått såg man de tre herrarna le i samförstånd till varandra. Stackars tjej säger jag bara, hon tyckte nog det hela var mycket pinsamt och ville nog bara försvinna därifrån. Men för oss som satt som åskådare till detta var det ganska kul. Ganska typiskt att det var ett gäng tyskar hon råkade sätta sig hos, hade hon råkat hamna hos några amerikaner så hade de ju glatt välkomnat henne vid bordet men samtidigt upplyst henne om hennes misstag.

I morgon ska jag åka till The Woodlands på SWEA-lunch. Perfekt, då får jag tillfälle att träffa flera många goa tjejer på en gång.

Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie

Nu är jag nyss hemkommen från en supertrevlig lunchdate med Anna och Kathryn. Tusen tack för att ni tog er tid att träffa mig. Och äntligen så kände jag igen novembervädret här. Det har ju varit kallt och regnigt här i helgen. Men idag har det varit varmt och skönt och vi satt ute och åt vår lunch. Vid sådana här tillfällen undrar man om man är riktigt klok som bor i kalla och mörka Tyskland under november och december.

Innan lunchen var jag iväg till Tennis Express och köpte mig en t-shirt och tennisstrumpor. Sen snabbt iväg till Petco för att fylla på kattmatsförrådet. Varför i hela friden då kanske ni tänker. Jo, av den enkla anledningen att den sorten som vi brukar ge Lillpisen kostar här en bråkdel av priset i Sverige, och i Tyskland har jag inte ens sett att de har det märket. Så det är lika bra att passa på att handla när jag är här.

I kväll när Pär kommer från jobbet blir det väl ytterligare en runda i Apple Store kan jag tänka mig, om det inte är så att de har ringt honom under dagen och gett några andra besked. Men det ska iallafall bli spännande att höra vad de kommit fram till i frågan.

Mycket mer finns inte att rapportera från dagen.

Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie

Vaknade kl.4 idag och har nu varit och ätit frukost, pussat Pär hejdå och ligger nu i sängen och bloggar. Allt hade nog varit riktigt bra om det inte hade varit för att jag vaknade med riktigt ont i mina axlar idag. Men det ger sig nog under dagen när den gamla kroppen har rört på sig lite.

Igår hade jag lunchdate med Pernilla. Vi var på ett mysigt ställe i City Center och åt varsin fräsch sallad. Inte helt oväntat så hade vi förstås mycket att avhandla under lunchen. Vad trevligt att vi kunde ses Pernilla, och vi ses ju i morgon igen.

Efter lunchen så tvingade jag mig bort till Memorial Mall för att släpa mig igenom några affärer för att se om jag kunde hitta några kläder. Det slutade med att jag köpte två saker till mig och tre till Pär. Jaja, alltid något iallafall. Får väl göra ett nytt försök idag igen.

På kvällen blev det sen ytterligare en runda till Memorial Mall eftersom vi var tvungna att åka tillbaka till Apple store. Det är nämligen så att Pärs utbytta Iphone fungerade alldeles utmärkt, förutom att det inte går att ringa med den. Så det var ju tvunget att åtgärdas. Problemet visade sig vara just det som jag befarade redan innan vi gick dit, att telefonen var låst till At&t och inte Tyska Telekom. Detta trots att det ska fungera så att man kan byta in sin trasiga telefon var som helst i världen och när man gör det så förs serienumret över till din nya telefon och då blir den automatiskt låst till samma operatör som den gamla var. Men det visade sig att killen som hjälpte oss i söndags hade av misstag råkat tvinga telefonen till att låsa sig mot At&t istället för det tyska bolaget. Och nu visade det sig att det var betydligt lättare att tvinga telefonen att bli amerikansk än det var att åter göra den till tysk. Och det hjälper inte att han gör ytterligare ett byte till en ny telefon (de provade det, så nu har han en ny telefon igen) eftersom serienumret säger att telefonen är amerikansk oavsett hur många byten han gör. Så nu står Pär med en Iphone som han inte kan använda. Apple har tagit på sig ansvaret för denna miss och tjejen som hjälpte oss i går gjorde allt för att det skulle ordna sig. Bl.a. satt hon över en timme i telefonsupport med en av de högsta cheferna på supporten. De kunde inte hjälpa oss i går, men nu är flera personer någonstans i världen inblandade i detta ärende och de ska jobba på problemet under dagen. Det ska bli riktigt spännande att se vad de kommer fram till för lösning. Men mitt i allt detta strulet måste jag säga att Apple hittills har varit mycket proffsiga och hjälpsamma. Får nu bara hoppas att det inte slutar med ett sorry, men vi kan inte göra något åt detta. Fortsättning följer…

Idag ska jag ha lunchdate med Anna. Tänk vad bra man har det va! Bara åka runt på olika lunchdater och snacka massa strunt:)

Hmm, inte ett enda foto tog jag igår. Det får bli skärpning till nästa inlägg.

Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie

Idag startade vi dagen med att åka till Apple store för att fixa Pärs Iphone. Uppdraget lyckades och nu har han en Iphone utan sprucken skärm. Måste säga att det är betydligt lättare att se vad som står när man inte behöver titta igenom en massa sprickor.
Sen trotsade vi det kalla och blåsiga vädret och åkte in till Memorial Park och promenerade en runda och tittade på en del av alla de träd som dött under den extrema torkan som varit här mellan januari och oktober. Det var bruna träd med dödsdommar sprejade på stammen vart man än såg. Det kommer att bli ett drygt jobb för de som ska ta hand om alla dessa träd.


Vi var inte ensamma om att vara i parken precis. Där är alltid massor av folk, en del springer, en del går, en del spelar tennis, en del spelar golf, andra spelar fotboll och några….. fäktas!!

Efter promenaden blev det en lunch på Souper Salad. Jag saknar något liknande ställe i Kiel. Souper Salad är precis som det låter ett Salladsställe. De har en fräsch salladsbuffe och även lite annat smått och gott. Ett perfekt lunchställe om man vill äta billigt, bra och hyfsat snabbt.
När vi var mätta och nöjda åkte vi tillbaka till hotellet för att hämta prylarna jag hade köpt i fredags och åka med dem till Best Buy på Richmond. Där har de nämligen ett Tax return office. Mot uppvisande av originalkvitto, pass, flygbiljetter hem och prylarna med prislappen kvar så får man tillbaka 50% av skatten i casch. Så har man handlat för en större summa så är det ju värt besväret med att åka dit. fast jag tycker nog att deras provision på 50 % är i högsta laget. Om man gör samma sak på flygplatsen så får man tillbaka 65% av skatten, men där kan man inte få det i casch utan man får det i form av en check som skickas till hemadressen. Men då står man ju med problemet att man inte kan packa ner grejerna förrän man visat upp sakerna, och det känns ju inte så kul att stå där mitt på flygplatsen och packa sina prylar.
När vi kom tillbaka till hotellet blev det en promenad bort till Starbucks. Det är lite lustigt det där, vi har Starbucks även i Kiel, men jag har inte varit där en enda gång, har liksom inte känt något behov av det. Men genast när jag kom hit så kände jag att jag var tvungen att passa på att besöka Starbucks, märkligt det där.

De har börjat juldekorera överallt här nu och julmusik spelas i varenda affär man går in i. Lite märklig känsla bara att juldekorationen utomhus bland annat består av levande blommor som blommar för fullt. För mig köns inte det så juligt precis. Men är man i Texas så är man.

I området där vi bor nu så har de en biograf. Där gör de reklam för en kommande film. Synd att det inte är premiär förrän den 21:a december, det hade varit intressant att se den. Men jag får väl ge mig till tåls tills den kommer till Sverige.

Vi har även hunnit med att hämta ut en andra hyrbil idag. I morgon ska ju Pär jobba och här klarar man sig inte utan bil, så för att inte jag skulle bli helt isolerad här på hotellet så var det tvunget.
Nu är det sängdags, god natt på er och ha det gott.
Kram /Marie