Marie Leander

Söndag morgon i Houston och vi har vaknat tidigt som vanligt och nu är det dags för frukost.
Vi kom hit i fredags eftermiddag ca en timme försenade p.g.a dimma i Frankfurt. Det var grått och trist när vi åkte ifrån Kiel, grått och trist i Hamburg och grått och trist i Frankfurt, men det var fint att flyga ovanför molnen och se soluppgången.

Tack vare att vi var försenade till Houston så hade det lugnat ner sig lite i immigrationen. I normala fall så brukar det vara oändliga köer när man kommer in med Lufthansa eftersom både KLM och Air France kommer in strax före Lufthansa och då får man alltså alla de passagerarna före sig i kön. Men denna gången gick det alltså betydligt snabbare genom immigrationen och ganska snart hade vi hämtat ut en Mazda CX7 på hyrcentralen och var på väg mot hotellet vid City Center. Trafiken var ganska lugn tack vare att det var Thankgivingsfredag.

Desto mer folk var det i shoppingcentrena eftersom just fredagen efter Thanksgiving är Black Friday. Black Friday är startskottet för julhnandeln och alla affärer har specialerbjudanden och många affärer öppnar redan vid midnatt. Lite smått hysteriskt kan man kalla det.
Vi checkade in på hotellet och körde sedan direkt till Memorial City center för att stångas med alla andra i den överfulla appleaffären. Jag hade ju bestämt mig för en mac och ville gå dit redan på fredagen ifall det skulle visa sig att den behövde beställas. Som sagt, det var helt överfullt i affären men trots det fick man hjälp direkt och en stund senare kunde vi traska ut ur affären med en ny Mac book Pro och en skärm. Riktigt bra service och dessutom var det Black Friday erbjudande på just den Macen jag hade bestämt mig för, så det var ju extra bra.

På kvällen gick vi ut och åt i City Center. Det är ett riktigt trevligt och mysigt område ganska olikt allt annat i Houston med mycket folkliv ute på gatorna och i restaurangerna. Men eftersom vi var ganska slitna efter resan så blev det en tidig kväll för oss.

Igår var vi och handlade skor till Pär, åt på Pei Wei och tittade på skyfallet som drog över Houston.
På kvällen var vi bjudna till våra goda vänner Sören och Astrid. Där blev vi bjudna på Thanksgivingkalkon. Som vanligt så var allt både gott och trevligt i Sören och Astrids sällskap.

Idag ska vi först åka tillbaka till Appleaffären där vi har en tid bokad kl 10. Detta för att Pär ska få sin trasiga skärm på sin Iphone fixad. Det kostar förstås en massa pengar men kan anses som ganska billigt om man jämför med vad det kostar att få den fixad i Tyskland, så han passar på att få det gjort när vi är här.

Detta inlägget skriver jag med ett för mig nytt program, MarsEdit, så jag har inte så stor koll på slutresultatet ännu. Får se hur det ser ut när jag publicerat. Men en sak är iallafall säker, jag kommer att sakna Live Writer.

Ha det gott och ta hand om varandra.
Kram /Marie

Idag har det inte hänt allt för mycket här hemma. Efter att ha sovit riktigt uselt i natt så masade jag mig upp vid niotiden för att hinna äta och dricka kaffe innan tennisen som började kl.11. Full fart på tennisen som vanligt, men en timme går alldeles för snabbt. Just som jag börjar känna mig ok i foten så är timmen över. De tvåtimmarspass som vi kör på torsdagar är mycket bättre för mig vad det gäller foten, men man hinner bli ordentligt trött även efter en timme så träning får jag iallafall.

Resten av dagen har jag mest suttit vid datorn och försökt att rensa ut bland de tusentals foton jag har på diverse hårddiskar. Då dyker det ju alltid upp ett och annat foto som väcker minnen. Och alltid förundras man ju av alla dessa obegripliga skyltar och lappar man ser överallt i Kina. Eller är det bara jag som inte riktigt förstår vad de menar med den här lappen som var uppsatt vid en lucka på Bank of China? Vet man inte om man har hämtat upp sin biljett eller inte innan man tittar på utskriftsdatumet? Jag menar, har man biljetten i handen och kan titta på den så har man väl hämtat ut den, eller?

Nu när jag försöker att lära mig tyska så möter jag ofta otroligt långa ord. I tyskan så gör de ju tydligen mer som i svenskan där man har många sammansatta ord. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska försöka uttala dessa ord rätt. Men när jag ser skylten nedan så är jag ganska glad över att jag aldrig behövde uttala namnet på det här stället för vår chaufför i Beijing. Många tillfällen att snubbla innan man är klar med hela ordet.

I morgon står lite mer på programmet. Jag ska börja dagen med ett besök hos läkaren för att få påfyllning på min kolesterolmedicin kl. 8.45. Jag får hoppas att de håller tiden för kl. 10 så har jag tennislektion och sen kl. 11.30 har jag ett tvåtimmarsbesök hos frissan inbokat. Ojoj, lite körigt att vara hemmafru ibland:)

Jag får nog också börja fundera på att gå ner i källaren och leta upp adventsgrejerna, för när vi kommer tillbaka från Houston så är det ju redan andra advent.

Nåja, jag har ju två dagar på mig att fixa det så det ska nog ordna sig.

Tills nästa gång, ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Usch vad jag är bortskämd med vädret märker jag. Alla tjatar om vilken ovanligt varm november vi har och jag tycker att det är alldeles för kallt. Och då hjälper det inte att alla säger att det är ju ovanligt varmt för då blir jag bara helt deprimerad över att tänka att det i normala fall är mycket kallare vid den här tiden på året. För mig räcker den här temperaturen mer än tillräckligt. Jag längtar redan till våren fast vintern knappt har börjat. Igår när vi skulle ut och cykla så letade jag upp min tjocka vinterjacka, och gissa vad som satt i den? Jo, ett liftkort från Syd Korea. Det innebär alltså att jag inte har använt den jackan sedan februari 2008. Inte undra på att jag tycker det är kallt när vinterjackan har kunnat vara gömd så länge. Bilden nedan är på Pär och Fredrik när de susar ner för backarna i Syd Korea. När vi var där råkade vi hamna i samma buss som hela världseliten i skidskytte, om ni är intresserade kan ni läsa om det i min Kinablogg.  Kändes lite underligt att stå i mittgången i en buss full med vältränade män med gevär måste jag säga.

Nåja, tillbaka till Kiel. Här har inte hänt så jättemycket den senaste veckan. Min tennistränare var sjuk så det blev inga lektioner på tisdagen och onsdagen, men jag och Britta kunde iallafall spela tillsammans på onsdagen och på torsdagen var det två timmars kardiotennis, så lite träning blev det ändå som tur var. Det är ju tråkigt att köra onödiga uppehåll nu när man har börjat komma igång så sakteligen.

I onsdags åt jag lunch med svenska Linda. Det är alltid lika trevligt och lärorikt att träffa Linda, hon har bott i Tyskland  i många år så hon har mycket att lära ut.

Igår söndag var vi i Sparkasse Arena och tittade på handboll. Det var en champion Leaguematch mellan Kiel och Belgrad. Vi har hört att det är väldigt svårt att få biljetter till ligamatcherna men att det skulle vara lite lättare till CL-matcherna. Min syster och hennes familj kommer ju hit i december och Patrick är som många vet väldigt handbollsintresserad. Så vi hade turen att det var en CL-match just när de kommer hit. Lite otur var det att det är Köpenhamn som de ska möta för det verkade vara väldigt stort intresse för den matchen också. När jag gick in på nätet för att köpa biljetter fanns det bara ett fåtal kvar. Men jag kunde iallafall köpa fem biljetter längst upp i hörnet av arenan, så att vi iallafall kan få känna på atmosfären. När jag hade bokat biljetterna till matchen i december så bestämde jag och Pär oss för att gå på studiebesök  i arenan redan i helgen. Det visade sig nämligen att matchen mellan Kiel och Belgrad inte var riktigt lika het som den mot Köpenhamn, så där fanns det några fler biljetter kvar. Så vi beställde två biljetter som två dagar senare levererades hem med DHL. Och igår var det alltså dags för vårt premiärbesök i arenan. Jäklar vilket tryck det var i hallen. Publiksiffran var 9700 personer och det innebar nästan fullsatt. Och tänk att det fortfarande finns sådana här stora arrangemang man kan gå på utan att behöva gå igenom sjutton säkerhetskontroller före. Det var bara en sekunds ögonkast på biljetten sen var man inne. Väl framme vid våra platser så förvånades vi över hur nära plan man satt. Vi satt i hörnet på ena målet och fick vara uppmärksamma hela tiden så att det inte kom en boll farande. Så med denna kunskapen så inser jag nu att vi nog kommer att få se lite handboll även om vi sitter längst upp i arenan.

Kiel har för tillfället tre svenska spelare, men eftersom Marcus Alm är skadad så var det bara Kim Andersson och Henrik Lundström på planen. Men det räckte gott och väl. Svenskarna skötte sig utmärkt och Henrik blev Kiels bästa målskytt med 8 fullträffar. Och det viktigaste av allt, Kiel vann matchen.

 

 

Kim och Henrik.

 

 

 

 

 

Det var ordentligt tryck i hallen igår, men jag gissar att trycket blir ännu bättre när Köpenhamn kommer på besök.

 

 

 

 

 

 

 

I lördags när vi skulle åka iväg och handla så bestämde vi oss för att utforska omgivningarna lite. Så istället för att åka till närmsta affär så körde vi några mil bort och hamnade i Eckernförde. Det är en liten stad som ligger precis vid vattnet.

Själva staden gjorde bättre intryck på oss båda än vad vi hade förväntat oss. Något större intryck gjorde dock inte pizzan jag åt. Om jag hade haft en poänglista över alla pizzor jag ätit så skulle denna absolut platsa någonstans i botten.

En mysig stad, men vädret var lika grått och trist där som i Kiel.

I fredags åt jag lunch med en gammal klasskompis från elektroingenjörsutbildningen på högskolan i Trollhättan. Jisses vad roligt det var att träffa Sabina igen. Vi har inte setts sedan vi flyttade till Geneve 1999. Men tack vare hennes familjeförhållanden så är hon ofta här i Kiel, så nu finns det många chanser till att det blir lite tätare träffar. Det ser jag verkligen fram emot. Det var supertrevligt att träffas igen och prata om allt och alla:) Och givetvis var det tack vare facebook som vi överhuvudtaget fick kontakt igen.

Annars kan jag inte komma på att det hänt något särskilt. Nu ser vi mest fram emot att resa till Houston på fredag. Och vet ni vad, jag har nog bestämt mig. Det blir nog så att en Mac Book pro får följa med mig hem i väskan. Jag kontaktade Adobe och de säger att jag kan begära att göra ett plattformbyte på min programvara utan extra kostnad. Så det avgjorde nog saken till Apples fördel. Återstår bara problemet att hitta ett bloggprogram som motsvarar Windows live writer, vilket inte är så lätt har jag förstått. När jag nu kollat på nätet så upptäcker jag att det inte bara är jag som är väldigt förtjust i detta program utan även väldigt många Mac-älskare erkänner att detta program är överlägsen de som finns för Mac, och dessutom är det gratis. En lösning kan ju vara att helt enkelt installera Windows i Macen, men det känns ju lite onödigt bara för ett bloggprogram. Eller att köra LogMeIn när man bloggar. Men det kräver ju att man har tillgång till en windowsdator och det känns ju också lite väl krångligt. Men en sak är säker, jag vill inte använda WordPress inbyggda program för skriva inlägg, Både det och det för Blogspot är ju katastrofalt dåliga. Har ni några tips så dela gärna med er. Kanske en affärsidé för mina programmeringskunniga vänner, att knåpa ihop ett program för Mac som motsvarar Windows Live Writer och sedan sälja det för en tia per program. Det skulle sälja, jag lovar.

Nej, nu måste jag hoppa in i duschen, jag var ute och sprang en runda och sen fastnade jag framför datorn istället för att hamna i duschen direkt, men nu ska jag ta mig en lång och varm dusch.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Det har varit en fin helg vädermässigt. Några få plusgrader och sol. Igår var vi först ute och promenerade i den fina parken och sedan cyklade vi bort till Norgeterminalen och betalade vår båtresa till Oslo i jul.

Med alla dessa träd så blir det ju en hel del löv att ta hand om. Man ser ständigt folk vara ute i sina trädgårdar och kratta löv. På bilden nedan har husägarna samlat ihop trädgårdarnas löv och lagt i högar för att de ska bli upphämtade av kommunen senare i veckan.Vi får hoppas att det inte börjar blåsa innan de blir hämtade.

Eftersom jag lyckats med konststycket att inte åka att handla någon mat på hela veckan så var det nu ett stort behov av att åka och fylla på förråden, så en tur till Citti-markt roade vi oss också med under lördagen. Jag kände under dagen att jag började bli lite sjuk och inte blev det bättre av att vara på shoppingrunda. På kvällen kände jag mig riktigt risig, frusen och ont i halsen. Och inte var det särskilt trevligt att vakna idag och känna att jag inte skulle klara av att gå upp utan att först ha stoppat i mig några alvedon. Men med några tabletter i kroppen så kom jag till slut upp ur sängen och trots att jag kände mig ganska risig så var man ju tvungen att ta sig ut i det fina vädret. Turen idag gick ner till vattnet. Vi var inte ensamma om att vilja njuta av vackert höstväder vid vattnet.

Men något som det inte var lika gott om som vanligt var segelbåtar. Jag förstår dem, jag skulle inte tycka att det skulle vara särskilt lockande att ge mig ut på havet i en segelbåt när det bara är ett par plusgrader i luften. Men någon tapper seglare såg vi. Kanske det var dags att segla båten till vinterförvaring, vad vet jag.

Inte heller så många väntande färjeresenärer såg vi. På båthållsplatserna såg vi bara några fiskare.

Även den trevliga Seebar har slagit igen för säsongen. Jag längtar redan tills vi kan gå ner på kvällen och sätta oss där och njuta av vårvärmen.

Men det finns ju andra restauranger som har öppet och är solen framme så är det uteservering som gäller oavsett temperatur. Undrar vad Texasborna skulle säga om detta? Sitta ute och äta när det bara är ett par plusgrader skulle nog vara helt otänkbart för de flesta. I Texas har de ju extrasändningar på nyheterna med varningar om temperaturen närmar sig nollstrecket. Långa listor presenteras på allt man ska tänka på. Och faktiskt så är det skillnad på upplevelse om det är två grader i Kiel eller två grader i Houston. Våra hus här är ju anpassade att klara av kallt väder. Det är inte husen i Texas, så när det blir kallt där så fryser man riktigt ordentligt inomhus. Hellre 20 minus i Sverige än 2 minus i Texas måste jag nog säga om jag bara ska befinna mig inomhus.

Det var även glest mellan båtarna i hamnarna. Den här illröda båten låg ensam i en av hamnarna. Den måste vara helt nymålad så som den lös av rödfärg.

Någon som vet vad det här är? Jag har ingen aning. Men det var ganska vackert.

Pär njuter av solen denna vackra söndag.

Om knappt två veckor åker vi ju till Houston, det ska bli såå kul. Samtidigt som vi är där funderar jag på att äntligen göra slag i saken och köpa mig en Mac. Jag har så många gånger klämt på en Mac när det har varit dags att köpa ny dator, men varje gång så har PC vunnit kampen om mina pengar. Men Fredrik fick ju en Mac i våras och han har nu verkligen försökt övertala mig att gå över till Mac. Så denna gången lutar det verkligen åt det hållet. Vad tycker ni? Mac eller PC? En av nackdelarna är ju att jag inte kan använda Windows live writer att skriva mina blogginlägg med och när jag läser om liknande program till Mac så verkar det inte finnas så många program som kommer upp i samma klass. Och det som verkar komma i närheten går inte att köra med Mac:s senaste operativsystem. Men det kanske blir åtgärdat inom snar framtid. Men det vore ju konstigt om det skulle vara en sån liten skitsak som avgjorde valet mellan de två maskinerna. Nej, det är inte det som avgör, snarare att jag redan har en massa program som te.x Office och Photoshop som inte är helt billiga att ersätta till Mac-varianter. Tur att jag är berättigad till studentrabatt på upp till 80% av normalpriset på Adobes produkter:) Ja, ja, vi får se om det följer med mig en Mac i väskan när jag åker hem igen.

När vi kommer hem från Houston så börjar en intensiv månad. Vi som inte har haft något besök från Sverige sen vi flyttade hit kommer fram till jul ha gäster varje helg. Riktigt kul tycker vi. Det blir nog många besök på diverse julmarknader för oss under december. Hoppas att vi får fortsatt så här fint väder så att Kiel kan visa upp sig från sin bästa sida.

Nu ska jag vila mig i form resten av dagen och hoppas på att mitt halsont är snabbt övergående så att jag kan spela tennis på tisdag.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Efter en behaglig överresa till Kiel så kom vi hem till lägenheten i tisdags morse. Måste säga att det är väldigt bekvämt när man 15 minuter efter att färjan lagt till, har kört hem, parkerat, tömt bilen och befinner sig i lägenheten med all packning.

 

 

 

 

 

Det enda hindret på vägen var de lövhögar som  trädgårdskillen samlat ihop och lagt mitt på uppfarten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pär hoppade på cykeln och trampade iväg till jobbet direkt efter att vi kommit hem. Jag tog en kaffe och vilade mig i form till tennislektionen som skulle börja kl 11. Lektionen gick bra, men foten bråkar som vanligt, det tar på psyket ganska hårt att hela tiden spela med smärta. Men det brukar ju gå över efter en stund, så det gäller bara att bita i och stå ut tills den stunden kommer:)

 

 

När vi var på färjan så upptäckte jag den djurrastgård som jag läst att skulle finnas. Det är inte alla som har havsutsikt när de uträttar sina behov! Ser ni vad det står på pålen? Lite kul tycker jag.

 

 

 

 

 

 

 

Efter tennisen stack jag hem och duschade och åkte sedan iväg till BMW-verkstaden. Det var dags att byta till vinterdäck och vi hade tid kl. 13.50 för detta byte. En timme skulle det ta hade vi fått uppgifter om. Men eftersom de även skulle kolla vår reservnyckel och vindrutetorkarna så ändrades plötsligt tiden till tre timmar!! Hmm, där stod jag och visste inte riktigt vad jag skulle ta vägen. Det var för långt för att promenera hem och sedan tillbaka för att hämta bilen. Bussar hade jag absolut ingen koll på. Så räddningen fick bli en närbelägen Mc Donalds. Där satt jag och väntade i tre timmar. Tur att jag hade min Ipad med mig så att jag kunde roa mig under tiden. När tre timmar hade gått traskade jag tillbaka till verkstaden. Tror ni bilen var färdig? Nejdå. De hade hittat problemet med vindrutetorkarna men ville inte göra någon åtgärd innan de frågat mig. Innan jag gick därifrån så hade de sagt att de skulle ringa mig för att prata om eventuella åtgärder. Men de hade de alltså inte gjort, så då fick jag vänta ytterligare  i en halvtimme innan det problemet var åtgärdat. Men till slut blev den ändå färdig. Och jag kom hem strax innan kl. 6 på kvällen. Det var min eftermiddag det, lite roligare kan man ju ha det. Men de var iallafall väldigt trevliga på verkstaden så det var svårt att bli irriterad på dem. Och lite full i skratt blev jag när jag satte mig i bilen och skulle köra hem och möttes av denna syn.

 

 

 

 

Vilken tur att de upplyser om att vi max får köra i 210km/h med dessa vinterdäck! Risken hade ju annars varit stor att vi överskridit den gränsen, eller, nej vi brukar hålla oss långt under den hastigheten faktiskt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag var det åter dags för tennis, skojsigt, skojsigt.

I eftermiddags så tog jag med mig kameran och gick ut i den ganska stora park som ligger bara några hundra meter från vår lägenhet. Meningen var att jag skulle ta lite kort på hösten. Men dels så hade den vackraste perioden redan passerat och dels var jag klantig nog att gå ut utan att ta med mig ett extrabatteri. Så det blev inte så mycket fotograferande. Men några bilder hann jag med innan batteriet la av iallafall. Och den här gången är det inte objektivets fel att objekten lutar, det är naturen själv som sett till det.

 

På min korta promenad i parken så mötte jag nog 20 hundar av alla dess sorter. Tur att jag inte är hundrädd och tur att alla dessa hundar är väldresserade annars hade det varit lite jobbigt att gå i denna park där man ständigt möter lösspringande hundar.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie