Marie Leander

Ja, nu sitter vi åter på Stena-färjan, nu i riktning mot Kiel. Vi har haft en bra långhelg i Sverige och hunnit med mycket. Jag vaknade utvilad i torsdags och hade till min stora förvåning sovit hela natten. Den natten sov jag nog mer än jag hittills gjort sammanlagt på alla mina andra resor med denna färja.

Vi åkte raka vägen ner till Halmstad. Hämtade upp Erika och Fredrik på vår gamla skola, Högskolan i Halmstad. Den har verkligen vuxit sen vi gick där. Vi var ju de första eleverna på den nybyggda skolan då i slutet av 80-talet.

Efter lite lunch tillsammans så åkte vi ner till Laholm för att hämta upp Lillpisen som skulle till veterinären. Vi hittade henne givetvis i Sussannes jeanslåda under hennes säng. Där låg hon och sov så gott när vi drog ut lådan. Det var så mysigt att se henne igen.

Hos veterinären skulle hon få ett kattpass som gör att vi utan problem kan ta henne över gränsen hur många gånger vi vill. Men för att få passet så krävdes en ny rabiesvaccination. Erika hade henne i knät en stund, men Lillpisen var inte riktigt nöjd med det efter ett tag och ville gärna tillbaka till sin trygghet i sin bur. Så Erika släppte henne på bordet och genast smet hon in i sin bur och vägrade att komma ut igen så länge vi var kvar på det hemska stället.

Känns bilden igen? Den övre bilden är från Våxtorps djurklinik och den undre är från Lakeside animal clinic i Houston.

Veterinären var en klok kvinna och bråkade inte med Pisen utan gav henne helt enkelt sprutan medans hon fortfarande var kvar i buren. Jag tror knappt att hon märkte vad som hände.

På kvällen åkte vi till Knäred för att hälsa på pappa och Gunnel. Där blev vi som vanligt bjudna på en god middag. Sen övernattade vi i Fredrik och Erikas lägenhet. Det fungerar bra att de bor ihop, men det var ju inte bara Erika som flyttade in till Fredrik utan även alla hennes kläder och dyl. så det är lite trångt för tillfället. Någon extra byrå skulle inte sitta fel. 

På fredag morgon åkte jag och Fredrik iväg för att hämta ett paket på posten och fixa den order av renost som min tennistränare i Kiel ville ha. När vi kom tillbaka till lägenheten möttes vi av en katt. Jag blev helt förvirrad för den katten var en exakt kopia av Lillpisen. Den kom fram till oss och gosade med oss och jag fick tillfälle att titta lite extra på henne. Det var verkligen kusligt vad lika de var. Den enda skillnaden jag såg var att Lillpisen bara har morrhår över det ena ögat. Morrhåret över det andra ögat tappade hon i Houston. Denna katten hade ett morrhår över ena ögat och två över det andra. Kan ni se vem som är Lillpisen och vem som är främlingen på de här bilderna?

 

Tänk att Lilpisen som är en gatukorsning från Texas har sin tvilling i Halmstad.

Efter att Fredrik och Erika slutat skolan på eftermiddagen styrde vi bilen mot Ulvåsa och Svarttjärn. Det var förstås alldeles kolsvart när vi kom fram, men på morgonen möttes vi av ett riktigt höstlandskap.

Efter att ha stått tomt i en dryg månad så var det lite ruggigt i huset. Då är det gott att kunna tända i både kaminen i vardagsrummet och i spisen i köket. Efter inte så lång tid hade vi det lite väl varmt i huset. Men visst är det mysigt med kaminer.

På lördagskvällen bjöd vi på racletteafton. Det var vi fyra, Bosse och Ingrid, Klas och Lena och Ruben som trängde i hop oss runt raclettejärnet och smälte ost på löpande band. Mmm, vad gott det är.

På söndagen var det redan dags för Erika och Fredrik att åka tillbaka till Halmstad. Jag körde dem till tåget i Åmål och som trevligt sällskap på resan fick de kusin Åsa som också hade varit på snabbvisit i Svarttjärn. Medans jag körde gänget till Åmål passade Pär på att uträtta sin favoritsysselsättning, nämligen att gå i sin skog och klappa på sina träd.

Idag måndag så stängde vi Ulvåsa för denna gången. Nästa gång vi kommer dit är i jul. Vi har då bokat Colorline till Oslo som omväxling. Själva båtturen tar ju betydligt längre tid, men resan från färjan till Ulvåsa är ungefär samma distans som från Göteborg till Ulvåsa. Kanske vi då ska passa på att ta in en av alla julgranar som växer på vårt lilla berg :)

Ulvåsa i hösttider. Lite förvrängd bild. I verkligheten lutar inte vårt hus, jag lovar.

Det är vackert i Svarttjärn även på hösten. Bakom skogsdungen skymtar man Ulvåsa.

På vägen till Göteborg stannade vi i Bengtsfors och käkade lunch tillsammans med Ruben. Vi passade även på att göra några bankärenden och sen blev det en tur till Bergers. Jag hade nämligen fått ett uppdrag av Svenska klubben i Kiel att köpa en svensk flagga till den nya svenska konsuln i Kiel. Eller kanske det heter konsulinna när det är en kvinna, vad vet jag. Hmm, skulle aldrig gått dit, det blev dyrt. Jag hittade några fina julfigurer som jag inte kunde motstå, men men, det är inte så ofta jag köper prydnadssaker så det blir ju inte så dyrt om man slår ut det på många år:)  En flagga till Sveriges representant i Kiel blev det också, det var ju tur att jag fick uträttat mitt ärende iallafall nu när besöket blev dyrare än det var tänkt.

Nu sitter vi alltså på färjan och ska snart se till att få i oss lite mat. I morgon när vi anländer så åker jag hem till huset, lastar av grejerna och sen väntar en tennislektion kl. 11.

Om drygt två veckor åker vi till Houston. Det ska bli väldigt kul att komma dit igen. Tyvärr stannar vi bara en knapp vecka så det gäller att vara effektiv när vi är där.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/ Marie

Ytterligare en vecka har rusat förbi och det mesta har varit som det brukar.

Just nu är hela Kiel fylld av höstlöv. Det är inte så kul att ha parkeringsplatsen just under ett stort träd för tillfället. Varje dag är bilen täckt av nerfallna löv och fågelbajs. Det blir täta besök hos biltvätten.

Men visst är det vackert med alla höstfärger.

Idag har jag tankat vår bil för första gången. När vi tänkte efter så kom vi på att vi bara har tankat totalt fyra gånger sedan vi köpte bilen och senaste tankningen innan idag gjorde vi i Sverige i början av september. Idag när jag tankade så var det en kvarts tank kvar. Man kan inte anklaga oss för att överanvända bilen precis :)

Jag har nu skickat in alla mina uppgifter i webbutvecklingskursen och anser mig klar med den för tillfället. Nu gäller det bara att vänta på att få respons på allt jag skickat in och se om man får något som man måste göra om eller komplettera. Jag tror jag har skickat in tolv uppgifter sammanlagt sedan september, Fyra av dessa är rättade och godkända, resterande är inte ännu rättade. Känns inte alls bra att inte  veta om man kanske får tillbaka en uppgift man gjorde i september som man måste arbeta med igen. Läraren försvarar sig med att vissa saker har hänt som gör att de ligger efter med rättningen. Hmm, ja, det kan man ju lugnt kalla det. Nåja, just nu kan jag inte göra så mycket mer än att vänta och se om jag är klar med kursen eller inte. Jag har iallafall anmält mig till fortsättningskursen som startar i januari, Det ser jag fram emot för den handlar om scriptspråk och det har jag aldrig sysslat med förut.

Annars så har det varit tyska och tennis som vanligt. Den tvåtimmars cardio-tennisen som jag och Pär var på i torsdags var riktigt bra. Vi var bara fyra stycken och tack vare det kunde vi spela mycket tennis istället för att mest göra en massa stationsövningar. Riktigt trött och sliten var jag på fredagen efter tre-dagars hård tennisträning på raken. Men kul är det så jag ska inte klaga.

Just nu sitter vi i vår hytt på Stenafärjan och är på väg till Sverige. I morgon ska jag ta pisen till veterinären så att hon kan få ett pass som gör att hon kan resa fritt mellan Sverige och Tyskland. Efter jul är det tänkt att hon ska flytta hem till oss. Efter nyår så ändrar de också införselreglerna till Sverige som gör det lite enklare att ta med henne tillbaka till Sverige. Då räcker det att hon har en giltig rabiesvaccination och slipper den omständliga testningen, gott det.

På fredag åker vi vidare till Ulvåsa, förhoppningsvis tillsammans med båda barnen, men skolarbete och föreläsningar styr lite där så vi får se hur många vi får med oss.

Idag var det också tänkt att jag skulle boka biljetter till Houston för resa dit den sista veckan i november. Men eftersom betalningen strulade så får vi göra ett nytt försök i morgon. Det ska iallafall bli riktigt trevligt att åka dit och jag hoppas förstås på att få lite fint Texasväder när jag är där och att jag har chans att träffa många vänner.

Nu ska jag lägga mig och läsa, för att hoppas på att få sova är nog att hoppas på för mycket. De timmar jag sammanlagt har sovit på dessa överfarter är lätträknade vill jag lova. Men, man vet aldrig, idag kanske är ett undantag, man kan ju alltid hoppas.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Ja, ibland blir veckoplanering inte riktigt som man tänkt. Men det är inte alltid en nackdel. För mig var det ganska bra att inget blev som planerat. Det började med att den tyska måndagslektionen blev inställd. Att den var inställd visste jag i förväg och det passade mig ganska bra eftersom vi kom hem från Geneve sent kvällen innan. På tisdagen traskade jag och mitt paraply iväg till tennishallen för en lektion med torteraren Patrik. När jag kom dit var han inte där, jag tog en titt på min telefon och såg att jag hade fått ett sms mitt i natten som jag inte sett. I sms:et talar Patrik om att han är på kurs hela veckan och alla lektioner är inställda. Det är otroligt, sen jag flyttade hit har jag missat ganska många sms. Jag som egentligen är ett med min telefon. Men detta beror på att jag använder min gamla Iphone 3g till att ringa med här eftersom jag har jailbreakat och låst upp den. Min Iphone 4 sitter numera för det mesta i kopplad till vår Bosehögtalare och spelar där Sveriges Radio dagarna i ända. Jag har tänkt att låsa upp den så fort det blir möjligt efter uppdateringen. Vad jag vet så finns det inget bra sätt ännu. Men i och för sig har jag inte forskat i det heller. Annars så använder jag min Ipad och datorn för att kolla internet o dyl. Och eftersom det i stort sett aldrig ringer i min tyska telefon så har jag den inte alltid i närheten och sen glömmer jag att kolla om jag missat något samtal eller fått något sms. Så jag får skylla mig själv att jag stod i ösregnet och väntade förgäves på tränaren i tisdags. När jag gick hem tilltog både regn och blåst och trots paraplyet så blev jag riktigt genomblöt på de drygt fem minuter det tar att gå hem.  Eftersom Patrik skulle vara borta hela veckan så blev det följaktligen ingen tennis på onsdagen heller. På onsdagseftermiddagen ringde min tyskalärares chef och berättade att lärarens son hade lunginflammation och var på sjukhuset, så torsdagens lektion blev inställd. På fredagen samlade jag ihop skor och inlägg för att cykla bort till ortopedteknikkliniken för att justera mina inlägg. De har normalt öppet till kl. 17. Men icke just den dagen jag tänkte mig dit. När jag kom dit var det en lapp på dörren som berättade att de just idag stängt tidigare p.g.a en internutbildning. Jaha, det var bara att konstatera att det bara var en sådan vecka där inget gick som det var tänkt.

Men som jag sa innan, för mig var detta ganska positivt eftersom jag fick tid att sitta och knacka kod till Svenska Klubben i Kiel:s hemsida. Jag slår ju två flugor i en smäll med detta projekt. Dels så får Svenska klubben en ny sida och dels så får jag ett projekt till mina distansstudier. Jag skrev html-kod för första gången 1996. Men redan då använde vi ett program som genererade en del kod genom att man tryckte på vissa funktionsknappar. Men en hel del kod fick man skriva själv iallafall. Men efter det så har ju programmen blivit mer och mer avancerade och nuförtiden behöver man ju i stort sett inte kunna skriva kod överhuvudtaget för att göra en webbsida. Så mina html-kunskaper var inte så stora längre och inte så färska heller fick jag märka. De mesta av den styling-kod jag använde för 15 år sedan är inte tillåten att använda nu om man vill att sidan ska gå igenom valideringen. Och det vill man ju förstås att den ska göra eftersom jag inte blir godkänd på kursen annars. Så det var bara att glömma mycket av de som man en gång lärt och lära sig nya sätt. Nu har jag lagt grunderna på sidorna och väntar på att jag ska få lite input från klubben i form av foton och text. Just nu ser det lite tomt ut. Alla foton kommer från min kamera och eftersom jag inte har varit med i klubben så länge så har jag följaktligen inte så många bilder heller. Men förhoppningsvis ska det fyllas upp så småningom. Jag har gjort sidan väldigt enkel. Inte flashig och rolig på något sätt. För att göra något som ser lite roligare ut behöver jag någon som ritar upp designen för mig eftersom jag är värdelös på att se sånt. Men men, så är det ,kanske man kan bli lite bättre på det så småningom. Men sidan ligger iallafall än så länge på mitt studentkonto på Luleå universitet. Kolla in den om ni vill. När jag väl har fått den godkänd kommer jag väl att ändra lite, som t.ex fotoalbumet. Men för att få det som jag vill behöver jag använda kod som just nu inte godkänns av skolan, så jag får vänta med det. Men här är adressen iallafall. http://www.student.ltu.se/~marlea-1/kiel/index.html  kom gärna med kritik och tips.

I helgen tog vi det ganska lugnt, jag satt många timmar vid datorn för att hitta ett litet skitfel som ställde till en del trubbel på webbsidan, men nu är det hittat äntligen. Annars så blev det någon cykeltur, någon promenad och ett par tennismatcher. I lördags kväll letade vi upp en bowlinghall och bowlade två serier var. Jag vann som vanligt över Pär. Jag får passa på att njuta så mycket om möjligt vid varje tillfälle jag lyckas besegra Pär i någon sport, för det händer inte ofta vill jag lova. Men just i bowling händer det för det mesta, så jag får glädjas åt det :)

Det är kallt och höstigt här och vår bil står parkerad under ett stort träd som har sju miljoner löv som ska trilla ner, antingen på vår balkong eller på vår bil. Så varje gång vi ska ut med bilen så får man ägna en god stund åt att plocka bort de värsta av lövsamlingen som samlats överallt på bilen.

Att handla mat tillhör fortfarande inte min favoritsysselsättning precis. Men har man väl tagit sig till affären är det ganska kul att upptäcka varor som man inte riktigt är van vid att hitta i diskarna i Sverige. Inte för att jag blir särskilt sugen på att inhandla alla upptäckter jag gör. Eller vad sägs om ett halv grishuvud. Billigt är det iallafall. Undrar vad man ska använda det till?

Denna veckan har återgått till det normala. Tyskalektion i måndags, en tortyrtimme med Patrik i går och en lika jobbig timme med honom idag. Jag trodde att det skulle vara lite lättare idag eftersom vi normalt är tre i gruppen på onsdagar, mot bara två på tisdagar. Men en av tjejerna hade bytt dag. Så nu var vi bara två och det innebär förstås mycket mer springande. Det är ingen semester precis att träna för Patrik. Och i morgon ska jag och Pär för första gången vara med på hans tvåtimmarspass med Cardio-tennis. Det låter rent ut sagt skitjobbigt, jag kommer nog ångra bittert att jag anmält mig och betalat för hela säsongen efter att jag varit där i morgon :) Och inte blir det bättre av att jag inte får iordning på mina inlägg och foten skriker av smärta efter tio minuter på planen. Men det brukar som väl är lugna sig lite efter en dryg halvtimme. Vet inte om foten blir bedövad eller vad det är som gör att det inte gör lika ont efter ett tag, men det är ju tur att det lugnar sig lite, annars hade det varit omöjligt att fortsätta.

Till slut vill jag berätta något inte helt kul som hänt. Erika och Kristian har brutit upp efter att varit tillsammans flera år. Det är ju sånt som händer, men det är ju alltid trist när det sker. Erika bor nu hemma hos Fredrik i Halmstad och det verkar att fungera bra. Det är ju lite bra för dem att få lite mer kontakt med varandra, men det hade ju varit trevligare om det skett under andra omständigheter. Kristian och Erika verkar iallafall sköta separationen bra även om det är jobbigt för båda och jag hoppas att vi får tillfälle att träffa Kristian igen bara, för han är en go och trevlig kille som vi inte vill förlora kontakten med.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

I söndags packade vi vår väska, tömde hotellrummet och gick ner och lämnade ifrån oss bagaget i receptionen innan vi gick över Mont Blanc-bron och satte oss på tåget till Montreux. Det är en resa på lite drygt en timme.

I Lausanne anslöt Pärs kollega Ziad till vår utflykt.

Montreux är fantastiskt vackert och vi hade tur med vädret. Sol och varmt, men tyvärr som vanligt så var det disigt över sjön, så den där fantastiska vyn som man kan ha ibland missade vi. Men kunde iallafall ana alla dessa höga bergmassor i bakgrunden.

 

En lunch vid vattnet är inte helt fel. Är det någon som känner igen paret i bakgrunden? Jag har ingen aning om vilka det är, men Pär tyckte att de såg ut som några kändisar. Och jag får väl hålla med honom om att det såg lite”kändisartade” ut. Men jag har verkligen noll koll på kändisar.

Det finns många stora och lyxiga hotell i Montreux.

Den här vackra motorvägen har man åkt på ett antal gånger.

Hmm, kanske inte riktigt den här kompositionen jag valt om jag skulle ta detta foto.

Jag hade nog sett till att jag fått med slottet uppe på bergstoppen.

Lite Mövenpickglass får man väl unna sig när man är i Schweiz.

Efter några härliga timmar i Montreux så satte vi oss på tåget för att åka tillbaka till Geneve. Det finns mycket fint att se utanför tågfönstret.

Någonstans i de här trakterna har jag spelat flera innebandymatcher. Jag har ingen riktig koll på vart. Men jag minns att vi körde på smala krokiga vägar upp till en liten by. Sen joggade vi oss varma bland vinodlingarna och kunde samtidigt njuta av att blicka ut över Genevesjön. Jag kommer ihåg att jag varje gång jag kom till en så här fantastiskt vackert belägen idrottshall tänkte på alla gånger man värmt upp ute i –10 grader bland betonghus i Vänersborg, Töreboda, Mariestad, Lidköping osv. osv. Visst kunde det bli –10 grader i dessa vackra trakter också. Fast då vägrade de Schweiziska innebandytjejerna att värma upp ute:)

Tack Ziad för trevligt sällskap och god lunch.

Väl tillbaka i Geneve så gick vi tillbaka till hotellet, hämtade vårt bagage och tog bussen till flygplatsen. Och inte heller denna gång var det någon som kollade att det var rätt person som gick igenom säkerhetskontrollen eller gick på planet. Det är väl så det är i Europa antar jag, jag är väl bara lite för van vid de oändliga kontrollerna på amerikanska flygplatser efter våra år i Texas.

Strax innan midnatt var vi tillbaka i lägenheten i Kiel. Det kändes bra att krypa ner i sängen och sova. En mycket bra vecka i Geneve har det varit. Får hoppas att det inte dröjer lika länge tills nästa gång man reser dit.

Men jag måste säga att priserna är ju helt otroliga i Schweiz. Tur att vi inte åkt dit för att shoppa. Raclettejärnet vi köpte var nersatt från 89 CHF till 47 CHF så det var ganska överkomligt. Men te.x så fick jag syn på sammamodell av espressomaskin som vi köpte här i Kiel för någon vecka sedan. Det var exakt samma märke och modellnummer. Vi betala motsvarande 4550 kr. Redan det kan man ju tycka är ett alldeles för högt pris för en kaffemaskin. Men exakt samma modell kostade i Geneve 9670 kr!!!!

Igår var min tyskalektion inställd, så jag hade hela dagen ledig. Jag passade på att köra den stora uppdateringen på min Iphone. Och det fungerade hur bra som helst. Visserligen tog det nog ca en timma, men jämfört med de 4.5 timmar det tog att uppdatera min Ipad så är det ju som en grisblink i sammanhanget. Och allt installerades som det skulle. Man har ju hört om en massa folk som har förlorat alla sina applikationer. Men jag tror att dessa personer har varit lite ivriga. Iphonen eller Ipaden indikerar nämligen att installationen är klar, medans om man tittar på Itunes så jobbar den fortfarande. Och det som händer då är att alla applikationer installeras tillbaka. Så om man avbryter innan dess så är det klart att man förlorar sina applikationer. Det gäller att ha lite tålamod alltså, vilket jag i normala fall inte är utrustad med. Men ibland får man bara tåla sig :)

Nu ska jag göra mig iordning inför min tennislektion. Tur att inomhussäsongen har börjat, för just nu regnar och blåser det. OCh det är väl tur, annars så skulle jag väl inte känna igen mig.

Ha det gott och ta hand om varandra

Kram /Marie

Nu är jag tillbaka i Kiel. Det känns riktigt bra, men jag har haft en mycket bra vecka i Genève.

I fredags så träffade jag min f.d. kollega på Svenska skolan på en lunch. Cissi och jag jobbade tillsammans i sex år och hade förstås mycket att prata om. Tiden går bara allt för fort när man har mycket att prata om. Vi får se till att träffas lite oftare så att vi hinner avhandla lite mer.

På fredag kväll var både jag och Pär ganska trötta. Vi tog en middag i gamla stan och gick sedan in på ett ölställe, men ganska snart så var vi tillbaka på hotellet och tog kvällen.

På lördag morgon tog vi spårvagnen ut till Meyrin. Vi gick av vid ändhållplatsen och promenerade sedan hem till Bengt. Han lovade mig ett ex av sin bok om Svenska kyrkan i Schweiz under 50 år när vi träffades sist. Men det glömde förstås både han och jag av, så nu skulle den alltså hämtas upp. Vi blev bjudna på fika och jag fick också beskåda senaste inköpet till Svenska skolan.

Vårt nästa stopp blev sportcentret där både Fredrik och jag har spenderat mycket tid. Fredrik som aktiv och jag som åskådare. Här kommer lite bilder till Fredrik och Erika.

Den första stora förändringen vi såg var att det tillkommit en ishall. Den låg bredvid utomhusrinken. om ni inte kan orientera er så har ni alltså simstadion bakom ishallen och den gamla utomhusbanan snett bakom till höger om ishallen. Jag står alltså uppe på Rue des Vernes. vägen in till ishallen är också helt ny.

Utbyggnaden av fotbollsarenan var nästan klar. Fortfarande fanns det en del byggnadsställningar och dyl., men allt verkade vara funktionsdugligt.

ingången till nya arenan.

Nya buvetten som Adrians föräldrar drev.

Till vänster konstgräsplanen där Fredrik spelat många matcher och till höger anar man de gamla omklädningsrummen. Rakt fram skymtar den nya arenan.  Läktarna på den gamla huvudarenan fanns inte kvar. Gamla huvudarenan ligger alltså mellan denna planen och nya arenan.

Efter att vi tagit en fika och pratat lite med Adrians mamma så fortsatte vi promenad igenom Meyrin.

Vi kom förbi Manege de Meyrin där Erika tillbringat många timmar i ridhuset. Det såg sig ganska likt ut tycker jag.

Strax bredvid stallet ligger barnens högstadieskola. Den såg ut precis som vanligt. Det var också hit vi gick med barnen i Svenska skolan för att ha gymnastiklektioner.

Så här ser Rue de Livron ut nuförtiden. Detta är där vägen förut svängde vid fotbollsplanen vid Forum Meyrin och blev Rue des Boudine. Nuförtiden kan bara bussar svänga in på Rue des Boudines och spårvagnen fortsätter ner till Av. de Vaudange.

Känner ni igen er? Man anar fotbollsplanen vid Av. de Vaudange på vänster sida.

Nu är vi på Av. de Vaudange. Rue de Livron upp till höger och fortsätter man att följa spåren så kommer snart ecole Bellavista på vänster sida och längst bort på denna vägen finns ändhållplatsen vid vårt hus.

Om det är så att ni glömt bort namnen på vägarna så kommer här en karta.

När vi kände oss färdiga med Meyrin så hoppade vi på spårvagnen igen och åkte till Balexert som är ett stort köpcentrum. Jag förstår om ni som är vana vid Houston Galleria skrattar när jag säger “stort köpcentrum” Men allting är ju relativt och för att vara i Geneve så är det ganska stort. De har gjort en liten utbyggnad av centret över Route de Meyrin. Detta gör att det ser riktigt trevligt ut när man kommer in i centret när man åkt spårvagn dit. Förut så fick man gå igenom garaget för att komma upp i centret och det var inte något trevligt första intryck. En klar förbättring. Vi gjorde några inköp på Migro och Interdiscount. Vi köpte nämligen ett raclettejärn till att ha i Kiel och nya stekjärn till det vi har i Sverige. Så nu kan vi käka raclette när helst vi vill. Jippie!

På kvällen blev vi hämtade av Pärs kollega Vincent utanför Caterpillar. Jag tog ett par foto på Caterpillarhuset. Men eftersom jag glömt minneskortet kvar i datorn så fick jag använda kamerans internminne och nu kan jag för mitt liv inte begripa hur jag får ut korten från minnet till datorn. Jag vet att jag gjort det förut, kopierat internminnet till minneskortet. Men nu kan jag inte förstå hur det ska gå till. Jag får väl ta till instruktionsboken i värsta fall.

Men iallafall, vi blev hämtade av Vincent och skjutsade till hans hem i Frankrike. Där hade vi en mycket trevlig kväll tillsammans med hans fru och tre av hans fem barn. Gissa vad vi fick att äta? Raclette! Såå gott.

På söndagen tog vi tåget till Montreux. Mer om det kommer i ett senare inlägg.

Tills dess, ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie