Marie Leander

Som säkert de flesta av er vet så släpptes äntligen IOS5 i onsdags.För er som inte vet så är det en stor uppdatering av mjukvaran för Iohone och Ipad. Kl.9 på kvällen samtidigt som jag och Pär kollade på Lykke på SVT-play så passade jag på att ladda ner det stora vidundret. Jag ska “bara” installera uppdateringen innan jag lägger mig och sover var tanken. Men det visade sig förstås inte vara så bara. Nedladdningen gick fint. När avsnittet med Lykke var slut så var nedladdningen klar och själva installationen påbörjades. Och därmed började problemen. Jag antar att jag inte var ensam på denna jord om att göra en uppdatering just vid den tidpunkten, så att få kontakt med Apples server för att få uppdateringen bekräftad var det första stora hindret. Men efter ett antal försök så kom jag faktiskt igenom och installationen kunde fortsätta. Det verkade gå ganska bra länge, men när de fasta programmen skulle installeras så var det tvärstopp. En liten käck pop-up ruta med ett liten felkod bjöds man på. Jaha, bara att försöka igen och igen och igen. Jag gjorde såååå många försök och resultatet blev hela tiden ett pop-up fönster. Men lite variation fick jag iallafall eftersom det visade olika felkoder nästan varje gång. Klockan gick och jag ville sova. Men jag kunde ju inte ge upp eftersom min kära IPAD var helt obrukbar som den var i det läget. Jag startade om Itunes, jag startade om datorn, ja, allt som jag kunde komma på försökte jag utan att det lyckades. Till slut så loggade jag ut mig från mitt svenska Apple-id och loggade in mig på mitt amerikanska. Vad tror ni händer? Såklart. Det fungerade! Installationen kunde fortsätta och slutföras. Visserligen var det över en timmes installation kvar, men det fungerade iallafall. Jag vet inte om det var en slump eller om det faktiskt var faktumet att jag var inloggad på svenska Apple som ställde till med problemen. Nåväl, kl. 1.30 på natten var installationen äntligen klar, 4 1/2 timme efter jag börjat. Och jag som “bara” skulle fixa detta. Man kan ju tycka att det var lite oklokt av mig att inte vänta med installationen tills det lugnat sig lite med alla uppdateringar. Men är man ivrig så är man. Jag gick förresten in och läste några forum dagen efter och såg att jag var verkligen inte ensam om att haft problem. Men de flesta hade problem med att komma i kontakt med servern i början av installationen, jag såg ingen vid det tillfället som fått problem på samma ställe som det stoppade för mig andra gången under installationens gång. Men nu har jag alltså en uppdaterad Ipad och allt fungerar bra. Nu ska jag bara göra om konststycket på min Iphone 4 när jag kommer tillbaka till Kiel.

Idag ska jag träffa min fd. kollega Cissi på lunchen.Det ska bli trevligt att träffas igen, det ser jag fram emot. Men fram tills dess så ska jag skriva lite mer CSS.kod.

Under tiden bjuder jag på lite fler Jet d`eau bilder. Det går ju inte att låta bli att fotografera den maffiga fontänen. en liten varning bara, det är många bilder och ganska stora, så det kanske inte lämpar sig att ladda hem hela sidan om ni inte har en bra uppkoppling.

 

 

De här tre kom gående rakt emot mig på kajkanten. Och inte tänkte de flytta på sig heller. Så det blev jag som fick vika undan innan vi stötte på varandra. Jag kände inte riktigt för att komma i konflikt med dem. Jag gillar dem bättre när de håller sig i vattnet.

 

Ser inte helt fel att sitta vid Genevesjöns kant och läsa en bok i solskenet.

Igår blåste det åt fel håll, så som tur var var vattenstrålen avstängd. Annars så hade det väl blivit några hundra bilder till :)

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Idag hade jag alltså lunchdate med Bengt på Balexert. Så många gånger man har åkt fram och tillbaka på Route de Meyrin i sina dar. Men aldrig förut har jag åkt den sträckan med spårvagn. De sista åren vi bodde i Meryrin så var bygget i full gång, men vi hann flytta innan det blev klart.

Route de Meyrin har alltid varit en väg som orsak köer i rusningstrafiken. Och nu förstår jag inte hur det fungerar överhuvudtaget när spårvagnen kommit och tagit upp plats så det under stora sträckor bara är en fil i vardera riktning. Men å andra sidan så kanske många låter bilen stå och tar spårvagn nu istället.

Jag gick av spårvagnen vid Balexert och där mötte en vu mig som jag sett så många gånger förut, skillnaden nu var att det fanns grönska och spårvagnsspår mitt i vägen.

Det är vackert med Jurabergen i bakgrunden. Däruppe har man varit och skidor ett antal gånger.

Även inne i Balexert såg det annorlunda ut. Det tog ett tag för mig att orientera mig. Men Bengt styrde mig med säker hand mot restaurangen.

Vi åt File de Perche (abborrfile) och drack vitt vin. Toppen, nu har man klarat av den obligatoriska måltiden bestående av aborre. För såklart kan man inte klara av ett Genevebesök utan att ha ätit den rätten.

Min idol Bengt som var lika uppdaterad som vanligt vad det gäller det senaste i elektronikvärlden.

Tusen tack för en urtrevlig lunch! Som en extra bonus tog Bengt med mig till Svenska skolan. Han är fortfarande skolans datatomte och kan komma och gå som han vill där. Det var väldigt trevligt att komma dit och se alla förändringar som skett på de här dryga fem åren som gått sedan jag jobbade där. Jag fick en trevlig pratstund med skolans rektor som jag träffat ett par gånger förut, men då i hennes roll som lärare på Svenska skolan i Moskva. Nu är hon alltså rektor i Geneve sedan många år tillbaka och snart ska hon åka på rektorskonferans på min förra arbetsplats i Beijing. Oj, gissa om jag blev avundsjuk.

Jag fick också tillfälle att prata med Katarina,den enda personalen som är kvar sedan min tid, Kul att se dig Katarina!

Resten av detta inlägg är mest riktat till Erika och Fredrik. Det har ju hänt en hel del i Meyrin sedan vi flyttade därifrån. Här kommer lite bilder.

Spårvagnen kommer in i Meyrin på en bro som går över den fd. stora rondellen.

Numera kör man bil på ena sidan av mittavdelaren och spårvagn på den andra sidan. Till höger utanför bild så är Piscin de Livron, så vet ni ungefär vart jag står.

Köpcentret har fått sig ett rejält upplyft. Kändes mycket moderna och fräschare. Men det var ganska folktomt.

Er gamla skola ser ut som vanligt, förutom att de har solfångare på taket.

Mittemot skolan.

Vårt hem i sju år. Balkongen på tredje våningen med blå markis. Tänk att markisen hänger i fortfarande. Den köpte vi för tolv år sedan. Jag kikade på brevlådorna i trapphuset. Vår granne Sussie bor kvar.

En liten detalj har kommit till på vår infart.

När vi hörde att spårvagnen skulle dras till Meyrin så tyckte vi förstås att det var bra. Men samtidigt så trodde vi att det skulle bli en liten försämring för oss eftersom vi hade busshållsplatsen precis utanför dörren och till spårvagnen skulle vi säkert få mycket längre att gå. Vi fick nämligen aldrig riktigt klart för oss hur spåren skulle dras. Nu berördes vi ju aldrig av detta eftersom vi flyttade innan dess. Men någon försämring kan man ju inte prata om nu när man ser resultatet. Bara förbättringar, dels är det smidigare att åka spårvagn än buss eftersom man slipper att hamna i alla dessa eviga köer, och dels så måste det ju minska bussbullret utanför våra sovrumsfönster markant när det bara går en busslinje istället för tre. Och särskilt mycket längre blev det ju verkligen inte att gå. På bilden nedan står jag bara en bit utanför bilden ovan.

Ändhållplatsen för de två linjer som går ut till Meyrin. Ytterligare en linje går ut mot Meyrin, men den svänger inte in i Meyrin utan går raka vägen ut till Cern.

Det var alla bilder på Meyrin för den här gången. Förhoppningsvis ska jag och Pär åka ut till Meyrin igen på lördag. Då hoppas jag att jag att vi kan se sportanläggningen.

Nu ska jag förbereda mig för att sticka ut och äta med Pär och några kollegor till honom.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Nu ska jag snart rusa iväg för att luncha med min data-elektronik-idol Bengt. Så här kommer bara en snabb hälsning från ett soligt och fint Geneve.

Igår hade jag en toppendag ute i Tannay. Monica bjöd hem mig och Maybritt på en god lunch som vi kunde njuta av ute på deras terrass. Sedan fick vi äran att följa med och se på när Sara var på sin ridlektion. Kändes nästan som man var tillbaka i Meyrin och stod och tittade på när Erika hade lektion.

Tiden rusar iväg när man har mycket att prata om, och det hade vi förstås. Jättekul att ses tjejer, hoppas att det inte dröjer lika länge tills nästa gång.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack för en trevlig eftermiddag. Kanske vi ses i Kiel nästa gång.

 

 

 

 

 

 

 

Jag tog tåget till och från Tannay. Det är en ganska vacker resa.

Lite annan vy än den man har när man åker tåg från Charles de Gaulle in till Paris,

Nej, nu måste jag dra iväg.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram/ Marie

Igår efter att jag varit på min tyskalektion, kommit hem, suttit och skrivit lite webbkod och sedan ätit lite lunch började jag äntligen packa ner lite saker i resväskan. Men det var ju egentligen ingen brådska. Vi skulle ju inte åka hemifrån förrän kl. 3. Och när jag var färdig med allt annat så att jag inte kunde skjuta på packningen längre så var det säkert en halvtimme kvar innan klockan blev tre. Dessutom så kom inte Pär hem i tid så jag fick ytterligare 20 minuter på mig, så lite grejer kom det allt ner i väskan.

En knapp halvtimme senare än beräknat så satte vi oss i bilen och åkte mot flygplatsen i Hamburg. Det regnade ganska mycket hela vägen och givetvis så var det kö på vägen. Så när vi kom till flygplatsen så var det bara att hoppas på att bagagelämning och säkerhetskontroller skulle gå fort så vi inte skulle missa planet. De gick fort, väldigt fort till och med. Så fort att alla berörda missade något ganska väsentligt i sitt jobb. Nämligen att kolla pass eller id-kort på oss. Vi behöver ju inte pass nu längre för att resa från Tyskland till Geneve, men det är ju ändå flygbolagens skyldighet att kontrollera att det är den personen som står på biljetten som verkligen går på planet. Men vi lyckades alltså att lämna ifrån oss väskan, gå igenom säkerhetskontrollen, och gå på planet utan att en enda person bad att få se någon slags identifikationshandling på oss. Checkat in hade vi gjort hemma online så inte heller där kollades någon leg. Är inte detta ganska märkligt i dessa tider då det pratas så mycket om alla kontroller som görs för att det ska vara så säkert som möjligt att flyga?

Nåja, snabbt gick det iallafall, vi hade om vi velat kunnat ta oss ifrån vår parkerade bil och till gaten på 15 minuter. Men det ville vi inte, eftersom vi när vi kommit förbi säkerhetskontrollen såg att vårt plan var en halvtimme sent. Ganska skönt tyckte vi, som då gick upp och satte oss i loungen och tog oss lite mat och kaffe.

Väl framme i Geneve så tog vi en taxi till vårt hotell som just nu ligger mitt i ett byggnadsområde. Ganska mycket oljud är det här. Men det ligger ju centralt och bra så det kanske man får stå ut med då.

Innan vi tog kvällen så stack vi ut och fick oss en matbit. Givetvis så beställde vi båda en Sallad Vert till förrätt. Det är alltid så god dressing till grönsalladerna här. Jag tänkte lite extra på Fredrik när jag åt salladen. Han tycker att Sallad Vert i Geneve är gott gott, i gott gott.

Efter att tagit mig igenom ännu en natt utan att kunna sova mer än ett par timmar så gick jag upp och åt frukost med Pär innan han stack iväg till jobbet. Vi har nu fått ett nytt rum. Hoppas att det är lite tystare i detta rummet.

Efter att ha slappat ett tag på rummet så gick jag ut på stan. Den såg ut som vanligt, inte mycket hade förändrats, förutom priserna då kanske. Men det kanske mest har att göra med kronkursen nu och då.

Givetvis måste Jet d’deu fotograferas när man är i Geneve

Liksom den berömda blomsterklockan

Det finns en hel del fina klock-märken i Geneve.

En del saker blir man snabbt påmind om. T.ex så hade jag helt glömt att i Geneve serverar nästan alla restauranger File de Perche. Men när man väl är här så går det inte att undvika att påminnas om det.

I morgon ska jag träffa två mammor från min tid på Svenska skolan, på torsdag ska jag träffa min stora dataidol Bengt och på fredag ska jag luncha med min fd. kollega Cissi. Kul att få chansen att träffa så många nu när jag är här. Alltid roligt att bli uppdaterade om läget.

Nej, nu ska jag försöka skriva lite CSS-kod innan Pär kommer tillbaka från jobbet. Man kan ju inte skolka från skolan bara för att man inte är hemma.

Oj, jag glömde ju nästan att berätta det viktigaste av allt. Vi har nu fått tillstånd av vår hyresvärd att ha Lillpisen i lägenheten på prov. Hyresvärden har väldigt dålig erfarenhet av några andra fd. hyresgäster som hade katt, så hon har bara gått med på att det ska vara på prov till att börja med. Men jag är förstås väldigt glad för det och hoppas och tror att det ska gå bra när hon väl kommer på plats. Det stora problemet blir att lösa hur hon ska meddela sig med oss när hon vill komma in. Vi vill ju inte att hon ska stå och knacka på hos hyresvärden på bottenvåningen. Men det löser sig nog. Vi har tänkt att ta med henne till Kiel i jul. Så nu få jag börja forska i vad som gäller för att ta katten från Sverige till Tyskland. Men det blir ett angenämt problem. Hoppas bara att Lillpisen uppskattar detta lika mycket som jag. Jag är inte helt säker på det nu när hon etablerat sig så bra i Laholm. Men i detta läget är jag lite självisk och vill givetvis ha henne hos mig nu när vi äntligen har fått tillstånd till det.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Japp, på måndag åker jag och Pär till Geneve. Pär åker förstås dit i jobbärenden och nu när vi bor betydligt närmre än förut så ville jag passa på att hänga på. Det ska bli riktigt kul att komma dit igen, titta på förändringarna i vårt bostadsområde  och träffa lite bekanta hoppas jag på att göra.

Äntligen har vi haft en strålande vecka här i Kiel. Blå himmel varje dag och temperaturer mellan 20-25 grader. Vi har varit ute mycket förstås, både cykelturer och promenader har det blivit.

I helgen som gick så hade vi långhelg eftersom det var den Tyska enhetsdagen i måndags.

Från Wikipedia

“Tag der Deutschen Einheit

Tysklands återförening firas framför Riksdagshuset i Berlin den 3 oktober 1990.

Tag der Deutschen Einheit (tyska: ”Tyska enighetens dag”) den 3 oktober är Tysklands nationaldag sedan 1990, och firas till minne av att återföreningen mellan Västtyskland och Östtyskland fullbordades detta datum 1990. Den 3 oktober är en nationell helgdag i Tyskland. Detta datum fick Tyskland också fem nya delstater, sedan det gamla Östtyskland införlivats i förbundsrepubliken.”

Vi firade denna dagen med att äntligen få lite bättre iordning på vårt sovrum. Så nu är det mesta i någorlunda ordning  här, lite småpyssel med diverse saker återstår förstås, men det får man ta en annan dag. Pär åkte också och jobbade en stund trots helgdagen och jag passade på att studera.

I söndags cyklade vi över Kielkanalen och fortsatte sedan att cykla en bit längst med kanalen. Inte särskilt långt, men en lagom tur en skön söndag.

Kanaltur

Målet var att ta oss tillbaka till vår sida över denna bron. Gällde bara att hitta en väg som tog oss upp på bron.

Nu har vi kommit under bron, gäller bara att komma upp på den också.

Det blev en ganska lång omväg för att ta sig upp på bron, men det gick ju bra när man cyklade. Hade varit värre om man promenerat.

Men till slut var vi iallafall uppe på bron. Enligt Kiel-Kanalens hemsida så är detta den mest trafikerade konstgjorda kanalen i världen. 2010 körde i genomsnitt 87 stora fartyg om dagen på Kielkanalen. Då har man inte räknat med alla fritidsbåtar och andra små fartyg. Kanalen är 98 km lång och man sparar ca 460 km på att köra igenom kanalen istället för att köra runt Danmark.

En spikmatta var fastsatt på bron. Det är ju bra, så ingen får för sig att cykla däruppe, eller?

En annan gång så får det nog bli en längre tur längs kanalen.

Här i Kiel finns det otroligt stora och många lövträd. Så nu när hösten har kommit så är alla trottoarer gula av alla löv som faller till marken.

Förra veckan passade vi också på att sätta oss nere på Seebar en sista gång denna säsong. Inte alls fel att sitta där och kolla in aktiviteterna på vattnet.

Annars så har det blivit mycket tennis och en del joggingrundor faktiskt. Ska nu bara försöka bli vän med mina nya inlägg. Just nu känns det inte alls bra, så jag måste gå tillbaka till OT och se om de kan justera dem lite, för jag behöver verkligen något som hjälper min fot.

Vad det gäller min Lillpise, så har nu min goa syster sagt att hon får stanna hos dem. Det är en sån otrolig lättnad för mig. Vi har kanske en annan lösning på gång, men att veta att hon får stanna i Laholm om det behövs är så skönt. Nu är jag på riktigt gott humör och för tillfället trivs jag ypperligt här. Tänk vad en kattproblemlösning och lite gott väder kan göra för humöret.

I förra veckan så träffade jag svenska Linda och halvsvenska Pia på en fika. Det var en trevlig stund med en härlig blandning av svenska och tyska. Ja, jag höll mig till svenskan hela tiden förstås, men för de andra två blev det lite mer blandat, lite engelska kröp också in mellan varven:) Likadant är det på tennisträningen. För mig fungerar det ypperligt, det är lätt för mig att hålla mig till svenska eller engelska eftersom jag inte pratar någon tyska. Men för stackars Patrik så blir det lite snurrigt. Han måste förklara allt på två språk och göra snabba växlingar mellan språken. Men jag tycker att han klarar det väldigt bra. Och jag börjar faktiskt förstå en del tennissnack på tyska nu, så riktigt allt behöver inte översättas, men nästan.

I helgen bokade vi nästa resa till Sverige. Vi hoppar på färjan onsdagen den 2:a november och åker tillbaka måndagen den 7:e.

Nej, nu väntar mina skolböcker.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie