Marie Leander

Lördag förmiddag var det dags för den årliga Windjammer paraden. Det är när alla fartyg som har varit i Kiel under Kieler woche samlar sig tillsammans och kör i en lång parad. Tyvärr så var det uselt väder med regn och dimma så man upplevde inte det lika maffigt som förra året då man såg alla dessa fartyg komma emot en.

Vi hade funderat tidigare på att kanske boka in oss på att åka med Götheborg under paraden. Men eftersom det var ganska dyrt och att det skulle bli ganska stressigt på eftermiddagen för oss så beslöt vi oss för att inte göra det. När man såg hur eländigt väder det var och när man såg alla som stod uppe på Götheborg i regnet så var man ganska glad över beslutet.

Når vi kände oss nöjda och var trötta på att stå i regnet och titta på fartyg så gick vi bort till det finska laxståndet och köpte oss varsin portion grillad lax innan vi gick hem och packade det sista inför vår resa till Sverige samma kväll.

Ha det gott och ta väl hand om varandra

Kram/ Marie

På fredagen hade vi biljetter för att äta frukost på Götheborg. Jag trodde nog att det skulle vara ett stort intresse för det. Men det var det inte, jag tror vi var totalt 9 personer som var bokade.

Först fick vi en rundtur på skeppet av en tyskfödd tjej som pratade utmärkt svenska. Vi var ju de enda svenskarna så guideningen var givetvis på tyska. Men vi pratade lite med henne under frukosten och jag blev otroligt imponerad över hur bra svenska hon pratade. Hon flyttade till Sverige i 20-årsåldern och man hörde inte någon tillstymmelse av någon tysk brytning.

Vädret var riktigt uselt med regn under hela besöket. Inte helt lätt att fotografera samtidigt som man måste hålla i ett paraply.

Efter avklarad frukost så cyklade Pär till jobbet och jag cyklade hem för att börja packa inför vår Sverigeresa nästa dag.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

Kieler Woche fortsatte i Kiel även efter att våra gäster åkt hem. Jag och Pär tog ett par rundor ner till Kielline för att äta finsk grillad lax. Smakade utmärkt.

Annars så gick veckan som vanligt med lite tennis och fika med vänner. På torsdag förmiddag satt jag hemma och kom på att det Svenska skeppet Götheborg skulle komma till Kiel under dagen. Undrar hur man får reda på när hon kommer funderade jag på ett tag. Då kom jag på att det finns ju en websida där man kan se all marintrafik i hela världen. Jag gick in där och kollade och upptäckte att hon låg stilla i Kielkanalen strax innan slussarna ut mot Kiel. Hastigt och lustigt bestämde jag mig för att packa kameran och cykla iväg för att se när hon åkte in mot Kiel. Lite väl hastigt och lustigt blev det nog. För strax efter att jag cyklat iväg så började det regna och jag var inte alls klädd för regnväder. Men det stoppade inte mig utan jag cyklade bort till platsen där hon låg. Det tog ett tag innan jag hittade rätt väg genom skogen för att komma dit hon låg. Det visade sig när jag kom dit att hon låg på ett avspärrat område och det gick inte att koma ner till vattnet utan jag fick nöja mig med att kika på henne genom lövverket.

Ostindiefararen Götheborg är en replika av sin namne som sjönk 1745. Manskapet på skeppet är klädd i tidsenliga kläder. Ser väldigt tjusigt ut. Hur praktiskt det är vet jag inte, men de kanske inte har dessa kläder när de är ute på öppet hav och inte så många ser dem.

Efter att ha stått och tittat på skeppet en stund och det inte syntes några tecken som tydde på att de snart skulle dra vidare så bestämde jag mig för att cykla vidare i regnet. Jag cyklade ner till det lilla färjeläget som ligger på andra sidan högbron och där det finns ett litet tak. Jag kände att jag behövde lite skydd mot regnet en stund. Sagt och gjort, jag cyklade bort dit och stod där och väntade ett tag. Men när inga tecken på rörelse i mastarna på andra sidan bron visade sig efter att den lilla färjan kom tillbaka för andra gången så bestämde jag mig för att ge upp. Jag hade ju faktiskt ingen aning om när hon skulle röra på sig. Det kanske var flera timmar kvar, vem vet. Men då, just när jag skulle gå därifrån så började faktiskt masterna att flytta på sig. Så det var bara till att stanna kvar. När Götheborg sakta men säkert närmade sig så dök plötsligt två herrar utrustade med kameror upp. De var båda där för att fotografera skeppet. Hur visste de att hon skulle komma just nu? Ingen aning, men det kan ju hända att de har stått någon information i någon tysk tidning. Jag läser ju inga sådana så jag missar ju en hel del information :)

Nåväl, efter en stund så gled hon så tjusigt förbi oss där vi stod och kurade under taket för att få skydd mot regnet.

När hon passerat förbi så vände den ena herren sig till mig och sa: kom nu sticker vi till Slusscafét. Jaha sa jag, är det bra där. Ja, det är toppen sa han och förklarade för mig vart det låg. Sagt och gjort jag cyklade i den riktning han pekat ut och stannade till där jag trodde att det var. Men då kom herren som varit och hämtat sin bil en bit bort ifatt mig och pekade att jag skulle fortsätta att cykla. Han körde före men såg till att jag hela tiden såg vart han svängde och efter en stund kom vi fram till ett litet café. Det kändes ganska bra att få sig en varm kopp kaffe efter att ha blivit ganska kall av att cykla omkring i regnet. Cafét visade sig vara ett tillhåll för ett gäng äldre herrar som satt och spanade på alla båtar som rörde sig i vattnet utanför. De var nog stamkunder på cafét skulle jag tro, men att Götheborg var påväg genom slussen hade de ingen koll på. Men det var det andra som hade. Det var en hel del folk längs kanalkanten för att få en glimt av det ståtliga fartyget som var på väg.

Snart skulle hon försvinna bakom kröken och jag bestämde mig för att snabbt cykla hem och byta kläder för att sedan gå ner till Kielline och se om jag hann se när hon tog sin in till Schwedenkai där hon skulle lägga till.

Jag cyklade  snabbt hem, inte bara för att jag skulle hinna se skeppet utan även för att jag frös ganska ordentligt och längtade efter torra kläder. När jag väl kom hem så var det ju ganska frestande att ta en varm dusch och stanna hemma under en varm filt i soffan. Men är man en uttråkad hemmafru med alldeles för mycket fritid så är man. Då kan man ju ägna en hel dag till att jag ett skepp :) Så jag slängde alltså av mig de blöta kläderna och tog på mig torra kläder. Eftersom jag nu skulle gå till fots så utrustade jag mig även med ett paraply. I samma ögonblick som jag kom ner till Kielline så dök Götheborg upp. Det kallar jag taiming :)

Jag fick promenera ganska fort för att hinna med i hennes fart till att börja med. Det svåraste var att på ett snabbt och smidigt sätt ta sig förbi alla folk som gick längs Kielline för att fira Kieler Woche. Jag var inte ensam där nere precis.

När hon närmade sig slutet på förde så saktade hon ner farten och det var lättare att hålla hennes tempo. Jag visste inte riktigt var hon skulle lägga till men på ett ställe var det en liten folksamling och jag tänkte att det kanske var där. När jag stannade till där så såg jag att den Svenska konsulinnan stod och väntade. Så jag frågade henne om hon väntade på fartyget och det gjorde hon. Hon hade i uppdrag att tillsammans med någon hög herre från Kiel att välkomna Götheborg till Kiel. Problemet var bara att hon inte heller visste var hon skulle lägga till.

Efter en stund kunde man konstatera att hon nog inte skulle lägga till där vi stod och väntade och jag beslöt mig för att fortsätta mot Stena Line för att se om hon skulle stanna där. Och väl framme så var det ju ingen tvekan om var det var hon skulle lägga till. Där var fullt med tv-folk, fotografer, filmare och viktiga personer som alla väntade på Götheborg.

Och när man kom lite närmare så rådde ingen tvekan. Man undrar ju bara hur det kom sig att den svenska konsulinnan inte visste vart fartyget som hon skulle välkomna skulle lägga till.

Jag kände mig vid det här laget ganska färdig med Götheborg för denna dag och upptäckte plötsligt att jag var superhungrig och kunde inte tänka tanken att promenera hela vägen hem för att ställa mig och laga mat. Kanske inte så konstigt då jag faktiskt inte hade ätit något sedan frukost och det nu började bli kväll. Så jag ringde Pär som hunnit komma hem och vi bestämde oss för att träffas på en asiatiskt restaurang halvvägs hem.

När man går längs vattnet under Kieler woche så ser man bara en hel massa master. En ganska maffig syn.

Efter att ha ätit alldeles för mycket så var det skönt att promenera hem och bara sjunka ner i soffan. Nästa dag var det frukost ombord på Götheborg som stod på schemat. Men det får bli i nästa inlägg.

Efter att ha suttit och bråkat med vår usla internetuppkoppling här på Ulvåsa så har detta inlägg tagit mer än 5 timmar att få färdigt. Så nu är det hög tid att skicka iväg detta och hoppas på att jag har tillgång till internet den stunden det tar att få iväg det.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Nej, jag har inte lagt ner bloggen. Jag har bara inte hittat motivationen till att skriva eller att ta tag i tillhörande bilder. Jag antar att det beror på att jag skrev färdigt om Namibia och sedan gick luften ur mig. Men jag ska försöka ta mig i kragen och få till lite nya inlägg. Jag vet ju hur kul jag tycker det är att om något år gå tillbaka och läsa om vad jag egentligen har hittat på. Mitt minne är ju inte så bra så då är det bra att ha bloggen att gå tillbaka till och minnas.

Idag tänkte jag sammanfatta vår midsommarhelg då vi hade besök och då Kieler Woche startade.

Under midsommarhelgen hade vi alltså besök av Gustav, Stig och Bosse. De kom med Stenafärjan på midsommaraftons morgon och jag och Fredrik gick till terminalen och mötte upp dem. Sen tog vi en promenad genom stan och längs Kielline på väg hem. Detta var ju dagen då Kieler Woche tjuvstartade så det var fullt med aktivitet i varje hörn. På vår väg hem så såg vi också att det fanns lediga banor på tennisklubben så vi bestämde oss för att genast gå hem och byt om och gå ner för att spela lite. Vi hann inte mer än att börja slå några bollar innan regnet började ösa ner. Det var bara att söka skydd under taket och vänta på att det skulle sluta regna. Som tur var så slutade det ganska snabbt så vi kunde fortsätta att spela. Sen blev det lunch hemma innan vi tog en promenad till hotellet där Stig och Gustav skulle övernatta. Gustav är allergisk mot katter så han kunde inte sova i vår lägenhet.

Medan jag hade tennisträning med mitt lag på eftermiddagen så förberedde de andra midsommarmaten. När jag sen kom hem så var det bara lite småfix kvar att göra innan resterande gäster, Patrik, Linda och Kjell anlände.  Det blev en trevlig kväll med mycket prat.

På lördagen promenerade vi ner till stan. Gick en runda genom det den internationella matmarknaden där man kunde smaka mat från världens alla hörn. (utom Sverige som inte hade något matstånd i år) Men vi var inte hungriga så vi bestämde oss för att återvända hit på kvällen. Vi fortsatte vår promenad och fick lyssna på musikunderhållning i vart och vartannat hörn och trots massa olika matstånd i långa rader så blev det till slut pizza och fiskbröd som fick lugna våra hungriga magar någon timme senare.

Efter en väldigt lång promenad så var det skönt att komma hem och bara ta det lugnt ett tag innan det var dags för nästa runda på stan. Är det Kieler woche så är det:)

När det började kurra i våra magar framåt kvällen så promenerade vi ner till rådhusplatsen och den internationella matmarknaden.  Valet föll på något ställe där man kunde sitta ner och äta. Det blev Österikiskt.

Uppe från våra sittplatser hade vi bra koll på vad som hände utanför. Gott om folk var det.

Efter att vi ätit var tanken att gå ut och ställa oss och lyssna på Alfred Hammond som skulle sjunga på den stora scenen just utanför det Österrikiska tältet. Medan vi åt tog jag mig en kik ut mot scenen för att kolla om det var någon mer som tänkt att lyssna på It never rains in Southern California killen.  Ja, det var det visade det sig.

Men folkmassan hindrade inte oss från att stanna och lyssna. Det regnade ju inte och det var varmt och skönt så varför inte passa på att njuta av stämningen.

Ja, just det. Det regnade inte de första tio minutrarna av konserten. Men sen gjorde det det. Och så klart sparade han låten vi alla ville höra till sist.

När herr Hammond äntligen hade levererat den efterlängtade sången så slutade det att regna och vi stannade kvar och lyssnade på ytterligare något band en stund innan vi promenerade hemåt i natten. Nere på Kielline var det fortfarande full ös och det såg inte ut att bli lugnt på många timmar än.

På söndagen åkte vi ut till Schilksee för att se vart alla segeltävlingar ägde rum.

När vi kände oss färdiga i Schilksee så åkte vi hem igen. Jag och Bosse stannade sedan hemma medan resten av gänget åkte till Schleswig för att köra gokart.

Måndagen startade sedan jag och Bosse med att kliva upp tidigt för att hinna spela lite tennis innan regnet skulle dra igång igen. Vi hann spela nästan två timmar innan det började ösa ner så vi var nöjda även om vi blev dyngsura på vår korta promenad hem.

En lunch på stan hann vi sedan med innan det var dags för gästerna att kliva på Stenafärjan som skulle ta dem tillbaka till Göteborg. Med på resan fick de Fredrik som skulle på information i Halmstad angående hans volontärsuppdrag som chaufför under fotbolls EM.

Oj, vad duktig jag känner mig nu som äntligen har rapporterat om midsommarhelgen bara en knapp månad senare:) Vem vet snart kanske det kommer en ny uppdatering med rapport vad som övrigt har hänt här i min lilla värld :)

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

 

Nu har jag precis kommit hem efter en lång tennisdag. Även idag blev min singelmatch ett rejält träningspass för mig. Och idag mötte jag en tennistränare som står på banan varje dag och tränar tennisspelare :) Även idag förlorade jag och det med ganska stora siffror, jag tror det blev 6-4, 6-2. Men trots det spelade vi mer än två timmar eftersom i stort sett varje game gick till lika. I en del game tror jag vi nog hade över tio likatillfällen och i varje poäng så gick bollen fram och tillbaka väldigt många gånger. Tyvärr är jag för orutinerad och förlorar för många avgörande bollar. Det blir väl bättre med tiden får man hoppas. Men jag tror i varje fall att vi var lika trötta båda två efter matchen. Sen fick jag också reda på att damen jag förlorade mot förra singelmatchen var en gammal Berlinmästare. Och nu spelar hon alltså i den absolut lägsta ligan som man kan i Tyskland. Inte undrar på att hon sopar banan med oss andra :)

Dubbelmatchen förlorade jag och min partner i matchtiebreak med 8-10. Det var lite snöpligt, den skulle vi kunna vinna, men vi gjorde för många enkla misstag båda två. Men de andra tjejerna i laget skötte sig bra så hela matchen slutade 3-3. Alltid skönt när man får en poäng med sig hem i varje fall. Nu har vi ingen mer match förrän i mitten av augusti.

Jag har äntligen fått kontakt med Åmåls tennisklubb. De svarade mig att de samma kväll skulle få det definitiva beskedet om de skulle finnas kvar eller inte och bad att få återkomma nästa dag. Vet inte vad beskedet blev eftersom de inte hörde av sig igen som utlovat. Så egentligen har jag inte blivit så mycket klokare.

Pär är just nu på väg hem från den årliga paddlingen med gamla U87 gänget. De andra har paddlat varje år i typ 22 år, men för Pär var det bara andra året han har haft möjlighet att vara med. Jag antar att de har haft det väldigt trevligt. Jag har inte pratat med honom, så jag vet inte om det regnade mycket på dem, men risken är nog stor för att de blev blöta.

I fredags fikade jag med min fd. tyskalärare. Det var förstås väldigt trevligt. När vi träffas så pratar hon bara tyska och jag pratar engelska och det fungerar utmärkt. Det märks att hon vet hur hon ska prata med en utlänning för jag förstår vartenda ord hon säger medan jag ofta har problem att förstå alla andra när de sätter igång och pladdrar på tyska:)

Jag har fått tips om några trevliga fotokurser/workshops som jag är sugen på att gå i höst. Nu är frågan bara vilken man ska välja, Österlen, Söderåsen, Halmstad, Bohuslän eller kanske Norska fjällen. Helst skulle man ju vilja åka på alla, men det blir lite väl dyrt :)

I brist på några nya bilder får jag drömma mig tillbaka till kisarna i Namibia.

På fredag kommer Bosse, Stig och Gustav hit. Det blir trevligt att fira midsommar tillsammans med dem. Nu hoppas vi bara på oregn den helgen. Men det är väl liten chans för det för Kieler Woche kör ju igång då och då regnar det tydligen alltid här i Kiel :)

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram / Marie