Marie Leander

På torsdag var det förstås tidig uppstigning som gällde som vanligt. Vi skulle även idag åka in i Sossusvleiområdet och precis som morgonen innan så tyckte vår guide inte det var någon ide att hoppa in i bilen innan gaten in till området öppnades. Nu är det så att jag faktiskt inte riktigt kommer ihåg. Men jag tror att det var så att vi åt en snabb frukost på lodgen innan vi gav oss av. Så särskilt tidigt kom vi inte iväg. Men men, vi kom iväg till slut och förmiddagens mål  var att fotografera någon av de stora sanddynerna. Vi åkte till en som låg hyfsat nära vägen och som hade något träd framför sig. Gissa om vi blev sura när vi kom dit och tre personer var i full färd med att klättra upp för den. Dels blir man ju sur för att man inte får åka in i området tidigare så att man har chans att komma först och dels så blir man ju sur för att det faktiskt finns en sanddyna (dune 45) som är den som man normalt klättrar upp för. Nu hade dessa tre personer förstört dynan för alla som kom efteråt och ville få en chans att fotografera en dyna med härligt skarpa markeringar och noll fotspår. Nu var det fotspår hela vägen upp. Nåja, bara till att göra det bästa av situationen och sätta igång och fotografera.

Diciplinerade som vi alltid var så gav vi oss tillbaka till bilen en dryg timme efter vi kom dit. Måste ju sägas vara ganska bra eftersom vi alla hade kommit överrens om att vi skulle stanna i ca 20 minuter :)

När flocken var insamlad åkte vi till en annan sanddyna som låg precis före dune 45. Den låg lite längre från vägen så det var en bit att gå. Men i den hade i varje fall ingen varit uppe och trampat.

Tillbaka på lodgen tömde vi rummen och fick sen en liten stund till att bara sitta och slappa och njuta av en cappuccino innan det var dags för lunch. Efter lunch var det dags att lämna denna lodge och åka på nya äventyr. Det var väldigt svårt att ta in att man snart skulle befinna sig på något helt annat ställe och hinna med flera nya spännande saker och att man faktiskt bara hade en natt kvar i landet. Jisses vad man hinner med mycket om man transporteras runt med ett flygplan. Mer om våra kommande äventyr blir det senare.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie

Efter lunch blev det någon timmes lugn då jag passade på att ladda över bilder och säkerhetskopiera vilket tar sin lilla tid när man fotograferar i RAW och trycker ner avtryckaren lite väl ofta. Jag försökte också komma ut på internet en stund, men det var inte helt lätt. Deras nät var otroligt slött och fungerade bara ibland. Men det fungerade i varje fall så mycket så att jag kunde slänga upp några bilder på facebook och en liten stund kunde jag till och med använda skype.

Ganska snart var det dags att ge sig iväg igen. Denna gång var målet Sesriem Canyon. Det är en naturlig canyon som karvats ur av Tsauchab floden. Den är ca 1 kilometer lång och upp till 30 meter djup.

Jodå, vi vågade och det var väldigt häftig där nere. Jag trivdes väldigt bra nere i djupet och njöt av att titta på alla konstiga formationer som bildats genom åren. Tänk vad naturens krafter är starka.

Och som vanligt hade vi svårt att slita oss. Jag ska bara… ni vet. Vår chaufför fick nästan säga till på skarpen åt oss olydiga turister innan han lyckats fånga in hela sin skock.

Som tur var det inte så långt att köra till utfarten så vi hann ut i tid fast vi stannade i längsta laget. Tillbaka på lodgen var det dusch och middag som gällde.

Sen var det dags för sedvanlig bildvisning. Fast jag varje kväll såg fram emot att titta på allas bilder så måste jag erkänna att denna kväll fick jag kämpa för att hålla ögonen öppna. Alla dessa alldeles för korta nätter började ta ut sin rätt. Men jag lyckades kämpa mig igenom alla bilder och som vanligt var det värt det. Vilka duktiga resekamrater jag hade. Man blev verkligen inspirerad och imponerad av de andras bilder varje kväll. Jag hoppas också på att en dag kunna inspirera andra med mina bilder.

Efter bildvisningen var det direkt i säng som gällde. Och gissa vad jag ställde min väckarklocka på? Jo, just det kl.5.00.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

 

 

Onsdagen började som alla andra dagar. Med tidig uppstigning och avfärd innan frukost alltså.

Om man bor utanför Sossusvleiområdet får man inte åka in där förrän solen gått upp. Förut fick man åka in redan innan solen gått upp och därmed kunde man vara på plats och beredd att börja fotografera när solen gick upp. Men de tyckte att alla körde alldeles för fort för att hinna fram i tid så för att undvika race i området så får alltså ingen åka in före soluppgång. Märkligt, hade väl varit bättre att öppna i så god tid att man inte behövde köra som en dåre för att hinna i tid. Som det är nu är det bara de som bor innanför grindarna som kan vara på plats i soluppgången.

Att åka i en öppen bil i drygt 60 kilometer i nästan 100km/h i ca 7 graders utomhustemperatur är ganska kallt kan jag berätta. Trots dubbla lager av kläder plus filtar så var det lite småkyligt.

Väl framme på parkeringen gällde det att skala av sig ett lager av kläder innan man började sin sandpromenad. Ännu var det inte särskilt varmt, men man visste ju att det snart skulle bli riktigt varmt.

DeadVlei är en lergryta där det finns akaciaträd som har varit döda i mer än 900 år. När klimatet ändrades och sanddyner blåste in och blockerade den närbelägna flodens framfart fick träden inte tillgång till vatten och dog. Det är så torrt i området så istället för att ruttna så torkade träden och har därför kunnat stå där som ett minne i över 900 år. Mer finns förstås att läsa på Wikipedia, DeadVlei.

Vi var förstås inte ensamma om att vilja beskåda dessa träd med omgivande sanddyner. Folk kom från alla håll. Vi tyckte förstås att alla andra var i vägen för vårt fotograferande :)

Undrar var alla andra tyckte om de där 8 tokiga fotograferna som sprang runt överallt som om de ägde stället :)

Men trägen vinner, till slut var vi väldigt svettiga, trötta och hungriga, men framför allt så var vi ensamma på stället.

Till slut fick vi ändå ge upp. Våra magar skrek efter frukost och det började bli riktigt hett där nere i grytan. Det var 8 ganska möra fototokiga skandinaver som började traska bort mot bilen igen.

När alla var nykissade och inlastade i bilen så kördes vi till en liten skogsdunge och innan vi visste ordet av så var det ett helt frukostbord uppdukat. Där saknades inget och allt smakade fantastiskt gott. Ojoj vad vi blev bortskämda under denna resa.

Vi hade lite olika fåglar som sällskap i vårt frukostrum. Ugglan var en bit bort, men den gick vår chaufför och letade upp åt oss när han ätit färdigt av frukosten.

Efter avklarad frukost och uggletittande så var det dags att återvända till lodgen. Det var lika långt tillbaka som det varit hit förstås, men det var en betydligt skönare temperatur att åka öppen bil i nu.

Väl tillbaka på lodgen så var det redan dags för lunch och efter det hade vi några timmar på oss att ta det lugnt innan det var dags att ge sig ut på nästa äventyr. Men det får bli i nästa inlägg.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

 

Flygresan gick utmärkt och jag klarade av den utan att må illa. Jag begränsade mitt fotograferande ordentligt för att inte riskera att börja må dåligt. Men det gick alltså bra och vi landade utan problem i Sesriem där vi blev upphämtade av personal på Sossusvlei lodge som skulle bli vårt boende för två nätter.

Efter att ha bott på Wolwedans så ser man på sitt boende med lite andra ögon. Det var absolut inget fel på Sossusvlei lodge, men det kunde ju inte på något vis mäta sig med förra nattens boenden. Tänk vad fort man blir bortskämd.

Eftermiddagens uppdrag var att fotografera omgivningarna. Lydig som jag är så gick jag ut och försökte finna någon slags motivation till att fotografera. Det var inte helt lätt, jag var ganska sliten efter alla dessa tidiga mornar och sena nätter. Men som sagt, jag gick ut en kort stund och fick några bilder  med mig tillbaka.

Kvällens middag bestod av buffé. Det fanns mycket att välja på men standarden var det lite si och så med. Efter maten var det återigen dags för samling och bildvisning. Innan dess gällde det att ha hunnit välja ut tre bilder som man ville visa. En inte helt lätt process för en som lider av svår beslutsångest:) Mest intressant är att titta på de andra deltagarnas bilder. Man får så mycket inspiration genom att se hur de andra fotograferar och bildbehandlar. Intressant att se hur samma motiv kan återges på helt skilda sätt.

Även denna kväll blev sen och som vanligt vaknade jag innan klockan ringde kl. 5.00. Men att man är trött glömmer man strax när man väl kommer iväg på nästa äventyr. Nästa dag var det bland annat Deadvlei som stod på programmet.

Ha det gott och ta väl hand om varandra.

Kram /Marie

Efter att ha varit uppe och fotograferat stjärnhimmlen kvällen innan så blev klockan förstås väldigt mycket innan man kom i säng. Och innan jag stängde ögonen helt så var jag ju tvungen att ta mig en snabb titt på dagens fotoskörd. Klockan var åter igen på ringning kl.5.00 så det blev inte många timmars sömn denna natt heller.

När klockan ringde gick jag upp och rullade upp två av väggarna så att jag kunde ligga i sängen och se solen gå upp. Tyvärr var några av hakarna på de andra väggarna sönder så jag kunde bara rulla upp två. Men det var inte hel fel att ligga i sängen och se det ljusna.

Det var inte speciellt länge man hade tid att sitta på altanen och njuta av utsikten. Snart var det dags att samlas för att åka iväg till ”skogen”. Skogen var enligt lodgepersonalen ett trevligt ställe att åka till, så det ville vi förstås.

Efter diverse stopp så kom vi till slut fram till skogen. Vår guide smålog lite åt våran reaktion när han förklarade att vi nu var framme vid skogen. Vi kallar det skog så fort det finns mer än ett träd sa han och flinade.

Skog eller inte, vackert var det, så det spelar ingen roll vad det kallas.  Även på denna lilla utflykt så trollades det fram ett dukat bord med kaffe, te och kakor. Helt otroligt vilken lyx.

När vi varit i skogen i flera timmar började det kännas i våra magar att vi inte ätit någon frukost ännu. Så det var lite motvilligt vi lämnade detta ställe och åkte tillbaka till lodgen. Men förstås fanns det ett och annat att se även på tillbakavägen.

Efter att ha ätit en god frukost så tog jag det lugnt i någon timme. Några i gänget valde att lägga sig i solen för att sedan svalka sig i poolen. Man kunde ju inte klaga på läget av poolen i varje fall. Några unnande sig till och med en massage i skuggan. Men det fick vara för min del. Jag prioriterade att få äta min lunch i lugn och ro istället.

Efter några härliga och intensiva timmar på detta underbara ställe så var det så dags att bege sig till flygplanet för att transporteras till ytterligare ett nytt ställe.

Målet med dagens flygning var Sesriem och vår lodge för två nätter Sossusvlei Lodge. Mer om detta blir i nästa inlägg.

Ha det gott och ta hand om varandra.

Kram /Marie